Sälenkonferensen måste avmilitäriseras

Snart börjar Folk och Försvars Rikskonferens. Stora och viktiga frågor står på programmet: cyberhot, systemhotande brottslighet och FN:s förmåga till konfliktlösning, för att nämna några.

Det är passande ämnen för en konferens av detta slag, där stora delar av samhällets ledande företrädare för försvar och samhällsberedskap deltar. Det är bra att de lyfts fram, men risken är att vi tappar bort fundamentala välfärdsaspekter som gäller individers skydd och säkerhet.

Som ordförande i Civilförsvarsförbundet känner jag oro inför det faktum att frågor, som på ett omedelbart sätt och i vardagen berör landets befolkning, sällan eller aldrig diskuteras på Rikskonferensen. Jag syftar på den högst nödvändiga tillgången till vatten, mat, värme, sömn och information, dvs. våra mänskliga grundbehov. Det är behov som alltid måste tillgodoses över tid, oavsett hur det ser ut runt omkring oss. Möjligheterna att på alternativt sätt tillgodose behoven är större än vad allt fler människor idag känner till. Det gäller samtidigt även resurserna/reserverna. Behoven av stödjande lösningar är sannolikt underskattade idag, marginalerna är sannolikt små eller rentav obefintliga. Hela det civila försvaret har omstrukturerats, vilket närmast har skett i skymundan och endast utifrån en aspekt - den förändrade militära hotbilden.

Alltför sällan diskuterar Rikskonferensen hur hela samhällets resurser ska användas för att kunna tillgodose behoven av skydd och säkerhet i nödvändig omfattning. Det finns en benägenhet att samhället definieras som "det allmänna", när samhället i själva verket är betydligt större än staten. Med ett vidgat synsätt på resurserna ökar möjligheterna till fortsatt välfärd och trygghet. Det är nödvändigt i en tid när behovs- och resurskurvornas utveckling inte sammanfaller med varandra.

I år är det tio år sedan Försvarsberedningen slog fast följande i en av sina rapporter: "Hotbilden uppvisar givetvis skillnader men konsekvenserna av olika skador blir ofta desamma oavsett om de har uppstått genom avsiktliga åtgärder eller som en följd av olyckor, slarv eller okunnighet. Av detta följer också att många av de förebyggande åtgärderna och de direkta motåtgärderna blir likartade" (Ds 2001:44). Av detta resonemang följer ett behov av en helhetssyn, på behoven och resurserna. Riksdagen har beslutat om ett krishanteringssystem som bygger på ett underifrånperspektiv. Hot och risker ska hanteras där det finns - på lägsta möjliga samhällsnivå.

Men det är ingenting som speglar sig på Rikskonferensen, där närvaron av kommunala och landstingskommunala företrädare närmast är obefintlig. Jag befarar att de känner sig som främmande fåglar i boet och det är ur ett medborgarperspektiv allvarligt.

Av rapporten Olyckor & kriser 2009/2010 från MSB framgår, att det dominerande hotet mot befolkningens liv och hälsa består av risken för att råka ut för en olycka.

Sett över tid är det endast någon enstaka procent av dem som omkommer i olyckor som gör det i samband med kriser eller extraordinära händelser. En slutsats av detta bör emellertid inte vara, att bara se till individens skydd och säkerhet när det gäller olyckor. Det finns självfallet ett behov av att även värna om samhällets funktionalitet på systemnivå. Det jag saknar idag är en inkluderande diskussion och analys av hur vi i verkligheten knyter ihop de olika perspektiven. Både behoven och resurserna kan hanteras på mer resultatgivande sätt.

Låt mig ge ett exempel där både slutsatserna och lösningarna blir radikalt olika beroende på hur man väljer att se på behoven och möjligheterna.

Det finns ett resursmässigt, och även i övrigt, välgrundat behov av att vi, som enskilda människor, tar ett större ansvar för vår säkerhet. Det gäller både till vardags och vid kris. Den aspekten kan antingen - som nu sker - bearbetas utifrån försök att beskriva den enskildes ansvar. Ett alternativ till detta skulle vara att vända på resonemanget och beskriva det offentliga åtagandet. Av det senare följer då att det som inte det offentliga tagit på sig ansvaret för måste i stället varje myndig medborgare ansvara för själv.

En folkbildning med syftet att stödja den enskildes riskmedvetande skulle frigöra betydande resurser och inte minst ökad tryggheten i samhället. Föreställ er effekten när många människor gör sin egen risk- och sårbarhetsanalys på hushållsnivå. Det skulle kunna frigöra resurser för att det offentliga ska kunna göra särskilda stödinsatser för de socioekonomiskt utsatta grupper av människor, som är kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken, men som är svårare att nå än andra.

Forskning visar att människor i utsatta lägen först måste ta sig igenom den vardagliga dosen av "vardagsbekymmer" innan hot kan tas in och man kan agera rationellt. Informationsöverflöd vid en kris kan paradoxalt nog ge upphov till en reell informationsbrist, eftersom budskapen blir för stora att hantera för individen. Om människor i stället i portioner har tillförts information i förberedande skeden, dvs. innan hotet blivit verklighet, då är det lättare för individen att tillgodogöra sig densamma och att agera på rätt sätt. Därför är någon form av information bättre än ingen information alls. Socialstyrelsens rapporter visar att ju mer vi vet om det som inträffar desto lättare undviker vi att bli ett offer.

Civilförsvarsförbundet, där jag är förbundsordförande, gör vad vi kan för att öka det medborgerliga engagemanget för säkerheten och tryggheten i samhället. Vi verkar för att det byggs samverkan mellan samhällets olika aktörer. Vi gör det lättare för de enskilda medborgarna att bistå varandra när det behövs för att säkerställa välfärden. I år har det statliga stödet till Civilförsvarsförbundet radikalt försämrats. Det har gjorts stick i stäv med politiken för det civila samhället, som beslutades av regering och riksdag för mindre än ett år sedan. Men Civilförsvarsförbundet låter sig inte nedslås av detta. Därtill är vår lojalitet med Sveriges befolkning alltför stark. Vi kommer att kämpa vidare och utifrån ett individ- och medborgarperspektiv arbeta vidare för att uppnå ökad medvetenhet och krishanteringsförmåga i hela samhället.

Sven Lindgren (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32043

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det ligger mycket i det du säger Sven.

En sak som bekymrar mig är att många av våra ungdomar har väldigt dålig 'koll' på vad Civilförsvaret gör och varför vi behöver Civilförsvaret. Skulle du möjligen kunna hitta någon lösning på det också så tror jag att hela svenska samhället skulle må bra av det.

Hälsa till Anna från Monika o mig.

Permalänk | Anmäl #1 Inger E Johansson, 2011-01-14, 15:54

En anledning till att folk fortfarande tror att Civil är folk i orange overaller som evakuerar sönderbombade hus är att organisationen saknar "sexiga" prylar.

Om man ställer upp på t.ex. en marknad i byn kan man bygga en Hitta Vilse -koja och visa upp alla kurser som finns men det saknas fortfarande den där stora prytteln som får folk att stanna till bara för att den finns.
Militären kan locka till sig hur mycket folk som helst genom att ställa upp en Leopard på en gräsplätt. RTJ har sina fordon, Ambulanseriet har sitt, dykarklubbar, hundklubbar osv. har prylar som syns.
Visst, de Civil-föreningar som har bandvagn har det lite lättare att synas.
Jag är fortfarande inne på en Civil-ledningsbuss, men det "kostade pengar" och ingen såg behovet av den.

Nicklas Odh
Självskyddsinstruktör
Dals Ed

Permalänk | Anmäl #2 Nicklas Odh, 2011-01-15, 10:33

Lägg ned "Folk och försvar", om det nu fortfarande heter det!

Vi har en krigsmakt helt inriktad på f d kolonialkrig. Jag kan inte se någon folklig koppling till det...

Permalänk | Anmäl #3 Sten Figaro, 2011-01-15, 13:52

@ Sten Figaro

Ja vi är i dag helt inriktade på koloniala krig (Tack för att du torgför detta ! )

Men den yttersta konsekven därav kan bli att vi dras in i de större krig som kolonialkrigen hotar utlösa. Och de krigen kan då komma att utspelas också här i Sverige (Exempelvis om vi deltar i ett anfall mot Ryssland). Då kan vi komma att behöva vårt civilförsvar .....

Permalänk | Anmäl #4 Börje Lundberg, 2011-01-15, 20:38

Traditionellt har Försvarsmakten varit "far i huset" och bestämt över alla andra organisationer, numera är den organisationen decimerad till nästan ingenting, förutom de som leker krig i en sandlåda långt bort.

Förr kunde det gröna försvaret skicka ut tusen man inom några timmar för att ...släcka bränder, söka folk i skogen eller vad som helst, den resursen finns inte längre.

När dessa tusen blev trötta kunde de enkelt ersättas av tusen pigga, som dessutom hade eget samband, underhåll och transporter. Nu skall detta lösas av FRG som består av folk med "vanliga jobb" och som saknar resurser att verka över tid.

Civil har fått överta ansvaret för samhällets "överlevnad" utan att för den skull fått "prylarna" för det.
Civil skulle må bra av att få fordon, som MSB betalade, för att synas mer vid aktuell verksamhet och standardiserad utrustning och ett separat sambandsnät eller anslutning mot Rakel-spektakel.

En lösning på "vakuumet" efter den allmänna värnplikten vore ett samarbete med Arbetsförmedlingen och Migrationsverket.
Den som är "arbetssökande" eller asylsökande skall utbildas så att de kan ställa upp vid samhällsstörningar. När det behövs "tusen fötter i marken" finns det inga andra att tillgå.

En sak till som känns lite märklig är att Civil "konkurrerar" med andra om utbildningarna. HLR via Civil och Röda korset, Brand via Civil och Räddningstjänsten (via Brandskyddsföreningen), Utomhus via Civil och Friluftsfrämjandet och SÖS, Äldretrygghet via Civil och pensionärsföreningarna osv.

Det som Civil är ensamma om är Hitta Vilse, Hembert, Kattis & Roffe och Tryggve.

Nicklas Odh

Permalänk | Anmäl #5 Nicklas Odh, 2011-01-15, 21:51

Civilförsvarsförbundet har utbildningsansvaret för frivilliga resursgrupper, FRG. Men även andra frivilliga försvarsorganisationer deltar i FRG. Målet är att fler medlemmar från de andra frivilliga försvarsorganisationerna ska engagera sig i FRG. Det vill Civilförsvarsförbundet och det vill Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Ett bredare engagemang är bra för FRG och den kommun FRG i normalfallet verkar i. Civilförsvarsförbundet har drivit på för en kvalitetssäkring av FRG. Vi har nu fått ett uppdrag av MSB som bland annat går ut på att få en viss standardnivå på FRG över hela landet. Det ska också finnas en viss grundnivå på utrustningen. Fordon och annat som kan behövas tas in vid behov så att kostnaderna inte drar i väg och vi förlorar dynamiken i FRG. Men Civilförsvarsförbundet är så mycket mer än FRG. Vi är en stor och erkänt duktig aktör på utbildning (bland annat självskydd och HLR/D-HLR), barnsäkerhet och akutgrupper. Vi medverkar också genom vår kampanj Hjärta att hjälpa till att få ut fler hjärtstartare för att göra samhället hjärtsäkrare. För den som vill göra något för ett tryggare och säkrare Sverige är ett engagemang i Civilförsvarsförbundet ett första steg.

Permalänk | Anmäl #6 Anders M. Johansson, 2011-01-17, 11:23

Jag skriver böcker som bland annat har fokus på krisberedskap och samhällets sårbarheter, samt bloggartiklar med samma inriktning. De når även den yngre generationen.

http://www.aldabergr.se

Permalänk | Anmäl #7 Kaj Karlsson, 2011-01-28, 09:31

Tack för en bra artikel Sven Lindgren.

Permalänk | Anmäl #8 Anton Svensson, 2011-09-26, 13:19