Integration innebär inte bara rättigheter

Om vi ser medborgarskapet (och boendet ) i Sverige som ett kontrakt med landet så finns det ju både skyldigheter och rättigheter. När den ena parten avser att bryta kontraktet uppstår, helt naturligt konflikt, oavsett om det är individen eller staten som bryter det. När staten kräver in skatt under förespegling om att dessa pengar ska komma individen tillgodo i ett annat sammanhang - t.ex pension - och sedan minskar din pension för att prioritera socioalbidrag till invandrade som, genom att vägra anpassa sig, gör sig icke anställningsbara så bryter staten kontraktet. Om politiker och andra debattörer brydde sig om att klargöra att, politiken går ut på att bl.a fördela de resurser som finns. istället för att låtsas som om att högre finansiering av ett område inte leder till lägre finansiering av ett annat, så skulle väljarnas politiska val underlättas. Att säga att " man ska inte ställa människor mot varandra" är att låtsas som om man inte behöver prioritera vad som är viktigast. När väljarna upptäcker at de är förda bakom ljuset kommer en del av dem att vara "otrogna" med "missnöje partier".

Alla exempel författaren tar upp vad gäller problematiska delar av integrationen handlar om muslimer. Exemplens sanning är irrelevant. Vad som är intressant är att det är exakt samma exempel o beskrivning som SD återgett inför valet. Skillnaden är att de sa rakt ut att de talade om muslimer. Om Åkesson skrivit artikeln, skulle denna författare beklagat sig över hans rasism.

Bra Alice,
precis den sortens början till dialog jag efterlyste i mitt eget inlägg här på Newsmill. En rättighet är något samhället ger en baserat på ett socialt kontrakt som utvecklats av tradition och lagstiftning. Samtidigt är rättigheter något man måste vara beredd att betala tillbaka genom att också ta ansvar för skyldigheterna enligt samma kontrakt. Det är som med demokratin. Den är inte självklar om man inte försvarar den och är beredd att ställa upp både för sig själv och andra. Den är heller ingen ensidig rättighet utan en princip som bygger på ett krav på engagemang.

När man kommer till ett nytt land kan man välja till vilken grad man vill eller behöver engageras. Som du själv skriver - flertalet svenskar i Bryssel bor som gäster i landet och snarare när än tär på samhället de lever i. Flertalet betalar åtminstone lokala skatter men få belastar exempelvis den belgiska sjukvården eftersom de antingen har privata sjukförsäkringar eller är anslutna till EU-kommissionens. Jag har aldrig hört någon beklaga sig över att man betalar men får lite tillbaka. Få deltar ens i den belgiska politiska debatten eller röstar lokalt. Man är gäster oavsett om man bor kvar även efter pensionering. Det hindrar naturligtvis inte att man försiktigt diskuterar även känsliga politiska frågor med belgiska vänner. Men man aktar sig för att jämföra med Sverige. Det senare får ses som en skyldighet även om man naturligtvis har rättigheten att tycka vad man vill. Säkert finns en massa rättigheter man kunde åberopa men aldrig gör eftersom man klarar sig.

Nu kan man naturligtvis inte jämföra en höginkomsttagarklass med vare sig arbetskraftsinvandring eller flyktingar. Det är alltid bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk och att kunna återvända hem närhelst det passar en. Nu finns det givetvis svenskar som permanent bosatt sig i Belgien. De är i hög grad belgare och betraktar sitt nya hemland som det de måste anpassa sig till. Inte heller har jag hört någon av dessa beklaga sig, inte mer än på samma sätt som hemma – att skatterna är för höga och tiden ur led.

Var och en har en skyldighet att följa de lagar och de traditioner dit man kommer och någon som helst hänsyn till exempelvis våra svenska traditioner tas inte här nere - inte ens inom EU-kommissionen. Den största kollisionen är faktiskt svenska midsommar. Då många svenskar vill åka hem och äta sill och dansa kring en stång pågår arbetet här nere för fullt. Och varför skulle det inte det även om många svenskar upplever midsommardagen som vår egentliga nationaldag. Som minoritet kan vi knappast hävda någon rätt, inte ens rätten till semester om en sådan skulle kollidera med ens skyldigheter.

Men det finns situationer där till och med en majoritet får visa hänsyn. Armistice, vapenstilleståndsdagen firas mycket starkt i flertalet av de europeiska länder som deltog på den vinnande sidan under första världskriget. I exempelvis Belgien är den 11 november en nationell helgdag med flaggor överallt. I Frankrike firas den precis som i Polen som en nationell helgdag men i det senare fallet kallas den independence-dagen. Tyskar eller Österrikare har däremot ingen anledning att fira sin egen förlust. Eftersom den segrande sidan är i majoritet borde den kunna hävda nåon slags rätt till den dagen. Icke så. Den europeiska kommissionen arbetar som vanligt. Det här är en sorts hänsyn som självfallet är en politisk nödvändighet om man vill bygga vidare på ett samförstånd.

Vad jag vill ha sagt är att man måste hantera rättigheter och skyldigheter med förnuft. Ibland kan man helt enkelt inte hävda sin rätt medan det däremot finns få ursäkter för att inte leva upp till sina skyldigheter.

"Utvecklingen i Sverige är skrämmande. Den är präglad av naivitet, av en perverterad syn på humanism och av en stor dos konfrontationsskräck."

Skrämmande är ordet, Alice Teodorescu. Sverige är på väg ned i en avgrund av rasism och konflikter.

Ett stopp för invandring av människor som är predestinerade att hamna i segregation och bidragsberoende är nödtvunget.

Det finns väldigt få svenskar som stör sig på sydamerikaner, asiater, europeer och andra västerlänningar. Man kan och behöver heller inte kräva av de invandrargrupperna att de ska assimillera sig eller integrera sig. Ingen bryr sig om de struntar i att fira midsommar och jul. Det är helt enkelt irrelevant så länge de sköter sig, gör rätt för sig och inte skapar konflikter med sina medmänniskor eller lagen.

Däremot folk som pga sina värderingar och sitt sätt att leva ständigt skapar stora friktioner med alla andra grupper i samhället och pga dessa inte kan jobba, bete sig på ett sätt som anses civiliserat och gångbart eller ens lagligt- de människorna kommer självklart aldrig få tillhöra någon gemenskap, oavsett vad våra politiker bestämmer att vi ska göra eller hur snälla och förlåtande vi ska vara mot dom.

Det är naivt att tro att man kan assimilera eller integrera folk genom att bestämma att de "ska göra det". Folk väljer själva hur de vill göra. För vissa grupper är det inga problem om de väljer att behålla sin identitet, men för andra grupper blir det stora problem om de inte anpassar sig.

Åh, ännu en politiskt korrekt insändare. Tråkigt, jag gäspar. Vad sägs om att erkänna problemen istället?

”Därför är det dags att ställa de mest grundläggande frågorna. Vad är integration? En rättighet eller en skyldighet?”- skriver Alice Teodorescu.
Och jag undrar, borde inte man reda ut vad menas det med ordet integration överhuvudtaget? Särskilt om man vill prata om det till en större publik? Vad är integration; Alice?

@#7 Tetyana Barabanova, när du prata om en större publik, menar du då fler än dig själv?

Mycket intressant skrivet. Jag skulle bara vilja uppmärksamma folk på att Alice tillhör kategorin "kvinnor med mustasch" som kan ses på följande bild

http://www.enplatsihimlen.se/attachments/CropImages/551b2e14688b11c743b9...

Tack för en mycket intelligent och läsvärd artikel