I individualismens värld är vi kunder

"Jag har en del mycket bestämda åsikter. Och om ni inte gillar dem så har jag några andra".  (Graucho Marx)

I ovanstående avseende får man väl säga att den socialdemokratiska eftervalsdebatten förs i marxistisk anda.  Grundfrågan tycks vara hur socialdemokratiska partiet ska göra för att vinna nästa val och återfå regeringsmakten. Två olika ståndpunkter kan urskiljas :1: Låt oss säga det som vi sa på den tiden när vi vann valen. För då kanske vi vinner igen. 2 : Låt oss säga det som våra motståndare säger. För de vann ju valet.

Finns det överhuvudtaget en socialdemokrati för 2010 talet? Eller har den kanske gjort sitt nu, kan se tillbaka på framgångarna och konstatera att det numera i stort sett råder koncensus om behovet av en stark välfärdsstat. När alla partier har blivit socialdemokratiska behövs inga socialdemokrater.

Frågan är väl om alla partier verkligen står för välfärdsstatens principer. Under valrörelsen fanns det många skäl att betvivla det. T ex när alliansens företrädare kallade socialförsäkringar för  "bidrag"  och utmålade uttag från dem som någonting för individen degraderande och skadligt. Det lät misstänkt likt den gamla högerns ständiga varningar för " understödstagarandan" som skulle bli följden av socialförsäkringssystemet. Meningen med en försäkring är att man ska kunna använda den när man behöver den. Föreställ er att man ringer sitt försäkringsbolag för att anmäla en vattenläcka i badrummet och möts av en milt tillrättavisande försäkringstjänsteman som uppmanar en att själv laga och bekosta sina vattenskador :

"Det är för din egen skull. Vi tror på dig och din förmåga att klara dig själv. Det är arbetslinjen som gäller. Inte vill du väl vara bidragsberoende?" De flesta av oss skulle väl byta försäkringsbolag efter ett sådant bemötande  Det är socialdemokrater och liberaler som tillsammans  med stor skicklighet har byggt välfärdssystemen. Att det sedan länge funnits visst renoveringsbehov var uppenbart även för systemens försvarare långt före valet.   Men att överlåta hanteringen av socialförsäkringarna till dem som kallar en försäkringar för bidrag är att släppa in fuskbyggarna  i välfärdsprojektet. Systemen läcker och fuktskadorna ökar.  Snart kommer de som har råd att flytta till privata försäkringar och de fattiga bo kvar i en hälsovådlig rivningskåk.  Är de kanske ändå det som är syftet?  Äntligen bryts kollektivets makt.  Individens frihet att välja själv har segrat över politiken.

Det  är ingen tvekan om att individualismen  alltmera präglar tänkandet och påverkar livet i Sverige. Många har påpekat det faktum att vi blir alltmera kunder och allt mindre medborgare. Lärare klagar över att det blir svårare och svårare att få föräldrar att infinna sig till föräldramöten.  Men till kvartssamtalen som rör deras eget barn kommer de alltid.  I individualismens samhälle gäller principen, rädde sig den som kan.  Om barnens skola är dålig, välj en annan!  Gör dina barn till vinnare genom att välja rätt skola. Men alla kan förstås inte bli vinnare. Utan förlorare finns inga vinnare.

Är kollektivismen död?  Är kanske egentligen politiken död?  Kommer de allmänna valen hädanefter att alltmera likna ett slags säljmässor där de som har de bästa karamellerna, förmånligaste gratiserbjudandena vinner?

En av förra årets märkvärdigaste och underbaraste böcker var Alexandra Coelho Ahndorils  bok om Mäster Palm ("Mäster"  Bonniers 2010)  Den stannar länge i minnet av många skäl. Språket skapar en närvaro så stark att man kan känna hungern, kölden, skräcken som om man kunde resa i tiden. I en tid när arbetsgivarens makt över arbetstagarna var total och oinskränkt - hur vågade han, hur orkade han, den lille skräddaren, tro på möjligheterna i kollektivets makt, trots det oerhörda motståndet, våldet, föraktet, de ständiga motgångarna?  Men han gjorde det och i det hoppfulla slutet samlas arbetarna och grunden för den fackliga organiseringen läggs.

Socialdemokratins princip har alltid varit pragmatismen. Förmågan att finna de vägar som i varje givet läge kan ger makt till medborgarna och bäst främjar rättvisa, välfärd och utveckling. Därför valde man att inte förstatliga produktionsmedlen men att organisera arbetarna.  Låt kapitalisterna förvalta sitt kapital och skapa ekonomisk tillväxt men begränsa deras makt över löntagarna.  Kompromissa, förhandla, fördela makt och ge sista ordet till medborgarna och deras valda representanter i riksdagen.  Alternativet- det kompromisslösa  proletariatets diktatur  blev  en avgrund av förtryck och förljugenhet i  kommunismens Europa.

Bör inte frågan för socialdemokratin idag vara - inte i första hand hur partiet ska erövra regeringsmakten utan hur medborgarna i ett allt mera individualiserat samhälle ska återerövra makt? Kanske är svaret  på den politik som har förvandlat oss alla till kunder inte att avprivatisera - det är i praktiken knappast möjligt att köpa tillbaka det som sålts ut-   utan att organisera oss . Som kunder. Den ensamma konsumenten med lite lägre skatt och lite mera pengar i plånboken får kanske mera makt över sitt eget liv. Om han/hon har tid och ambitioner att ta reda på vad olika val innebär, granska fakta bakom säljargumenten och genomskåda en allt mera sofistikerad och utstuderad reklam som tränger in i varje del av livet i TV, datorer och telefon.

Men som ensam konsument  kan man inte få makt över framtiden och politiken. Förenade konsumenter däremot kan ofta uppnå mycket. Det vet vi. Kooperationen har haft en central roll i arbetarrörelsen i Sverige även om få människor numera uppfattar sig som mindre ensamma konsumenter i en Coopbutik än i en ICA- butik. Bojkotten av sydafrikanska varor under apartheid betydde inte så lite i kampen för ett demokratiskt Sydafrika. Idag finns flera organisationer och initiativ som väcker hopp för framtiden.  Konsumenternas Riksorganisation tar fram viktig kunskap och utmanar producentmakten.  Rena Kläder  är ett internationellt nätverk av frivilligorganisationer och fackliga organisationer vars syfte är att förbättra villkoren för dem som tillverkar våra kläder och skor. Nätverkets viktigaste krav är arbetstagarnas rätt satt gå samman i fackföreningar.

En stark och välorganiserad konsumentrörelse kan utöva makt som vi aldrig kan uppnå som individer.  Allt flera människor är t ex  medvetna om  betydelsen av att långsiktigt anpassa vår konsumtion för att minska hotet mot miljön.  En del, men alltför lite, har uppnåtts genom individuella val. För den enskilde konsumenten handlar det om att välja bort ett billigare miljömässigt sämre alternativ till förmån för ett dyrare och miljömässigt bättre val.  Det kräver av konsumenten kunskap om varornas ursprung och tillverkning, och det är lätt att ge upp och säga sig att varan ju ändå finns där och om jag inte köper den så gör väl någon annan det.  En stark konsumentrörelse kan svartlista varor som tillverkats genom orättfärdiga och miljöfarliga metoder.

Ett annat exempel: En bank har- för vilken gång i ordningen - betalat ut orimliga ersättningar eller bonusar till chefer och styrelsemedlemmar. Finansminister uttalar sig indignerat med kan eller vill i övrigt inte göra någonting. Tidningarna lyfter frågan en eller ett par dagar och gör några upprörda uttalanden på ledarplats.  Sen blåser det över och de redan stormrika har blivit ännu rikare. Men om Bankkundernas Förening fanns och meddelade banken att samtliga tusentals medlemmar i föreningen tar ut sina besparingar och flyttar sina lån om två veckor såvida inte banken ändrar sin policy- då skulle kanske ändå någonting hända? Bankkundernas förening skulle självklart precis som fackliga organisationer ha resurser att bistå sina medlemmar med allt praktisk i samband med aktionen och också kunna förhandla med banken.

I ett läge när blandekonomin blir allt mindre blandad och individualismen allt mera påtaglig behövs en socialdemokrati som bygger på en övertygelse om kollektivets möjligheter att ge makt till individen och som utmanar bilden av den ensamma konsumenten som fri och stark.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31978

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Cecilia!

Det varken du eller övriga socialdemokratin förstått är att ni blivit bortröstade på grund av att socialdemokratin blivit ett med storebrorssamhället. Kollektivet går inte alltid före individen. En minoritet har rättigheter vilka man inte kan fråntas oavsett hur stor majoritet de övriga har. Detta har socialdemokratin aldrig varken förstått eller accepterat. Om jag inte minns fel sade Ingvar Karlsson att "medborgarrätt alltid går före individrätt".

Jag finner dina tankar om möjligheterna att organisera sig som konsumenter sympatiska. Du skall dock betänka att under det tidigare långa socialdemokratiska maktinnehavet har medborgare på analogt sätt (till exempel Skattebetalarnas förening) resonerat i termer att organisera sig gentemot Staten av skälet att de känt sig små och maktlösa.

Socialdemokratin är en vidrig maktapparat som aldrig tagit minsta hänsyn till minoriteter och oliktänkare. Jag hoppas vid Gud att ni aldrig kommer tillbaks till makten.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Lindfors, 2011-01-13, 20:47

Politiken, så som vi lärt oss att den ska se ut, är stendöd och har varit död länge.

De viktigaste besluten, de som påverkar Sveriges framtid, fattas inte av riksdag och regering. De svenska politikerna är bara galjonsfigurer.

Den verkliga makten finns i Bryssel, i Washington och framför allt i de slutna styrelserummen. Därifrån styrs världen, så kommer det att förbli och det finns absolut inget vi vanliga maktlösa och grundlurade medborgare kan göra för att påverka.

Demokrati är en bluff.

Det handlar bara om att vissa politiserade företag är bättre på att styra en stat än andra...

Permalänk | Anmäl #2 Vanja Wasser, 2011-01-14, 10:21

"Men alla kan förstås inte bli vinnare. Utan förlorare finns inga vinnare."

Tråkigt och synsätt att det inte skulle finnas win-win-situationer...

Alla KAN bli vinnare. Det behöver inte finnas förlorare. Det är spelreglerna som avgör om någon måste förlora eller inte. I t.ex. fotboll måste en förlora för att den andra ska vinna, just för att reglerna dikterar att det inte kan finnas två vinnare i samma match.

Permalänk | Anmäl #3 Niklas Wiklander, 2011-01-14, 11:28

Socialdemokratin har mycket att erbjuda. Inte minst så är de ett alternativ till den postmodernistiska relativismen så förespråkas av Alliansen. I Alliansens Sverige finns det bara ett värde: det värde som marknaden sätter på en vara, idé eller människa.

Socialdemokratin har nästan ett oändligt antal alternativ, medan Alliansen bara har ett.

I Alliansens värld så finns där bara ett samhälle och det är "naturligt." Socialdemokratin ser samhället, städer, etc. som artificiella konstruktioner. Möjligheterna är oändliga.

Permalänk | Anmäl #4 Peter H, 2011-01-15, 12:08

#1 Anders Lindfors, det är rent trams och förtal att påstå att Socialdemokratin inte erkänner minoriteter. För övrigt är demokratin det enda styrelseskick som försvarar minoriteterna mot majoriteten. Motsatsen till demokrati är pöbelvälde. Pöbelvälde hade vi bl a i nazityskland och Francos Spanien.

Permalänk | Anmäl #5 Peter H, 2011-01-15, 12:12

#5. Snälla Peter H, det är ingen som ifrågasatt demokratin. Jag förstår inte riktigt vad Nazityskland har att göra med den här diskussionen?

Permalänk | Anmäl #6 Anders Lindfors, 2011-01-15, 12:50

Varför skulle en fri människa som står på egna ben och tar ansvar för sitt eget liv, fostrar barn och lever ett civilt friskt liv i gemenskap med andra plötsligt bara vara att betrakta som konsument? Var kommer dén uppfattningen ifrån? Det blir bara konstigt. Därmot kanske författarna kan tänka tanken att socialdemokratins starka stat, omfördelande ambitioner och behov av att vara allas goda moder förvandlar medborgarna till klienter. Hoppas ni aldrig kommer tillbaka - aldrig någonsin.

Permalänk | Anmäl #7 Lars Wetterström, 2011-01-15, 12:51

Att Socialdemokrater efter att ha nått sina mål om människans frigörelse fortsätter med att envisas med att ställa upp konstgjorda motsättnigar mellan kollektiv och individer är enligt min uppfattning roten till det partiets nedgång och fall.

Varför?

Helt enkelt därför att det enda som EXISTERAR i den fysiska verkligheten är MÄNNISKOR, dvs vad ni kallar "individer".

Alla människor har i grund och botten samma behov.

Ett kollektiv är en tankekonstruktion, där man tänker sig ett aggregat av människor. Dessa aggregat är inte statiska. Olika sammanhang, olika aggregat. Kollektiven är oändliga, varierar i tid och rum. Varje människa kan samtidigt ingå i ett oändligt antal kollektiv. Och under livets gång kommer hon att röra sig från ett kollektiv till ett annat.

Alltså. Kollektiv betyder bara Människor i större upplaga än 1. Eller 100. Eller hur många som helst.

MEN, Kollektiv utan människor finns inte.

Hur kan då KOLLEKTIVETS ,aggregatets behov ,SKILJA SIG från den enskilda MÄNNISKANS behov?

Utgången är väl given; eftersom människans behov avgör kollektivets behov.

Eftersom den uttänkta kollektivistiska människosynen ställer upp denna konstlade motsättning och tyvärr ofta fråntar den fysiska människan hennes egen initiativkraft och självkänsla,kommer, om de ställs emot varandra, i slutändan självklart MÄNNISKANS behov att vinna kampen...

Om vi därför skapar ett system där varje MÄNNISKAS behov kan tillfredsställas, blir det s.k. kollektivets behov en icke-fråga.

Permalänk | Anmäl #8 Gunnar Ehn, 2011-02-12, 11:08

Å ena sidan kan vi välja vem vi vill skall utföra hemtjänst och skolundervisning mm åt oss! -Vi kan välja en som gör som vi säger/vill och som utför tjänster för att vinna kunder. Vi kan också välja aktörer som satsar på att utföra arbetet efter vetenskap och beprövad och beprövad kunskap osv! -Beror delvis på om vi vill utvecklas som människor eller om vi vill bli uppassade!

Däremot är det väl få utförare som erbjuder alternativa och oprövade kunskaper osv!

Men vi kan också rösta på partier som vill bestaämma vem som skall göra detta jobb åt oss utan att vi får välja. Valet har vi ju s a s redan gjort, på valdagen!

Permalänk | Anmäl #10 Inge-mar, 2011-10-14, 18:37