Första gången som statskuppen stoppades

En valobservatör ska följa valkampanjen, se hur valet går till och hur rösterna räknas. Jag har observerat alla val i Vitryssland under 2000-talet och följt denna regeln. Jag tillhör till den halvan av observatörer som varje gång anser att Vitryska val är korrekta. Lika konsekvent har OSSE underkänt alla val i Vitryssland. Därför har landets president kallats till Europas sista diktator.

Valet 2010 kan inte valobservatören se ifrån det trånga perspektivet, eftersom nio kandidater använde valet som en plattform för ett statskupp, lik blomsterrevolutioner i Östeuropa. Jag fick känslan av något var i görningen när Sveriges ambassadör i Minsk, Stefan Eriksson berättade om valförberedelserna i ABF i Stockholm den 26 november. Han visste att sittande president skulle få 80% av röster och alla nio kandidater skulle få var sitt procent. Jag hoppades att dessa kandidater kunde få tillsammans 50 %, eftersom de hade alla lyckas skaffa minst 100.000 namnunderskrifter.

Jag blev bjuden till en "Folkongress" som ordnas inför viktiga val. Den gick 6-7/12. Från hela landet hade skickats 2.500 delegater. Jag anlände redan 3/12 och fick se TV-debatten mellan nio kandidater. Presidenten talade i Folkkongressen i tre timmar, som sedan sändes oförkortad i tre olika kanaler.

Skillnaden mellan den sittande presidenten och de nio kandidater var enorm. Presidenten gick genom utvecklingen och gav riktlinjerna för en ny perioden. Kandidaternas budskap till sina anhängare var att komma till Oktoberplatsen samtidigt när vallokaler stängdes - innan röster hade räknats. De satsade på att bryta den utvecklingen som väntades komma från rösträkningen.

Jag sökte kontakt med kandidater, men det var svårt. Vi valobservatörer var andra hans figurer i deras maktkamp. Lördagen före valet var kampanjen avslutad, enligt lag, men Neklajev och Sannikov hade en gemensam pressträff - enbart för journalister. De uppmanades att komma till Oktoberplatsen. Jag fick fråga om man verkligen ska förstöra skridskobanan på Oktober med salt. Så skulle göras - bekräftade kandidaterna.

Lukashenko lovade i sin presskonferens 20/12 att alt material om händelserna på valkvällen ska offentligöras, även oppositionens kontakter med Väst, som Wikileaks. Materialet publicerade den 12/01 som en TV-film på 45 minuter. Filmen Plosha (torg på ryska) kan ses här på engelska.

https://docs.google.com/leaf?id=0BzTsMLaFKddlMmQ1ODVhNGEtNzRlYi00Y2I1LWI1MTgtZTMxYTEwNTllNThl&hl=fi

Första gången hade jag med mig en medhjälpare, Katja som kom till Minsk på egen bekostnad. Jag hade skaffat henne det billigaste hotellrummet i Minsk. Hon tackade nej för att en vän hade plötsligt hittat åt henne en lägenhet i centrum, nära Hotell Minsk. Jag gick dit med henne, den var en lyxig etta. Vän som ordnade detta hade inte pengar för denna lyx. Valnatten Katja fick besök av två berusade vänner, som kastade ut henne. Jag uppfattade detta så att kandidaternas pengar hade använts för att få kontakt med valobservationen. Besvikelsen var stor när kuppen misslyckades.

Efter misslyckandet fick jag ingen kontakt med kandidaternas folk. Jag är övertygad om att dollar spelade roll i engagemanget, som filmen Plosha visar. Däremot en valobservatör har mycket kontakter på presidentens sida. Jag blev injuden att resa två gånger till Minsk för att presidenten kände till att kommer att bli ett kuppförsök. Det var viktigt att ha observatörer på plats, som kunde se avvikelser från landets lagar. Jag fick inbjudan tidigt under hösten, resorna betalades, fast jag var villig att resa med egna pengar, men bara en gång. Under valet 2008 inbjöds inga oberoende observatörer, OSSE och OSS fick inta sina sedvanliga motstridiga positioner. Jag tittade på i egenskap av journalist. Men 2010 presidenten kände att oberoende observatörer behövdes igen, som vid varje val sedan året 2000.

Seppo Isotalo (24 artiklar)

Anmäl