Svälj stoltheten - åk till England och förhör Assange nu!

All världens medier var på plats när Julian Assange framträdde i domstolen i London idag. Sky News rapporterar att det aldrig tidigare varit så stort mediepådrag utanför Belmarsh Magistrates´ Court, ändå är det där alla stora terroristrättegångar hålls.

Det pinsamma är att hela denna cirkus var onödig från början till slut och skadar Sveriges anseende utomlands.
Överåklagare Marianne Ny bör omedelbart skicka en förhörsledare till England för att en gång för alla fastställa om anklagelserna mot Assange över huvud taget räcker till åtal. Om Ny bedömer hans illgärningar som så grova att Assange skulle jagas världen runt och spärras in på Englands mest ökända fängelse, då borde det sannerligen gå att köpa en tur-och returbiljett till någon polisman som åker över och förhör honom. Adressen står i varenda tidning.

Det svenska åklagarväsendet måste svälja förtreten och tro på Assanges advokater när dom säger att ett svenskt häkte är en farlig plats att vara på för deras klient,med hotet hängande över sig om en vidareutlämning till USA. Alla erbjudanden om förhör från Assanges sida har avvisats av Ny. Advokat Björn Hurtig säger att han skickat mejl på mejl till överåklagaren utan svar. Telefonsamtal förblir obesvarade.

Misstanken uppstår att överåklagaren har en annan dagordning. Att hon satsat hela sitt ämbetes tyngd på att testa sexualbrottslagstiftningens utmarker. Då handlar det inte längre om svenska ämbetsmäns historiska oväld utan om en rättsaffär med kamikaze-slagsida och möjligen också inslag av personliga drivkrafter. Det bör åpekas att Marianne Ny är en av experterna bakom ett liggande sexualbrottsbetänkande som är ännu mer långtgående i definitionerna av våldtäkt och som skulle placera Sverige i en särställning i västvärlden. Om det betänkandet klubbas blir våldtäktslagstiftningens gråzoner ett minfält.

Det finns ett enkelt sätt för åklagarväsendet att ta sig ur det internationella dilemma som Assange-affären skapat och det är att genomföra förhöret i England, på en ambassad eller annan lämplig plats. Sånt har gjorts åtskilliga gånger förr. Eventuellt högmod från svensk sida just i detta fall reser frågor om rättssamhällets vigör.

Vi behöver inte be om ursäkt för hur vår lagstiftning är förskaffad. Däremot måste vi visa omvärlden att även Sverige bekänner sig till proportionalitetsprincipen, som säger att det bör råda jämvikt mellan brottets art och statens våldssanktioner. Sakkunniga på justitiedepartementet borde kanske upplysa om att det inte går att kölhala en utpekad person som våldtäktsman i all evinnerlighet utan att höra den misstänkte.  Så det är bara att gå till biljettkassan. Allmän sturighet får inte vägleda statstjänstemän.

I den svenska debatten görs boskillnad mellan personen Assange och organisationen Wikileaks. Delvis har detta använts till krypskytte mot "våldtäktsmannen "Assange. De etablerade medierna har slutit upp kring den ena partsinlagan och därmed tagit ställning i skuldfrågan. Någon debatt om lagstiftningens inneboende svagheter och rättsosäkerheten för anklagade män har inte förekommit. Skilda debattörer har sett som sin uppgift att sluta den ena parten till sin famn "eftersom de båda kvinnorna förföljs på nätet".  Så kan man naturligtvis tycka, men pratar vi då längre om journalistik?

Utomlands är bilden en annan. I takt med att de specifika anklagelserna mot Assange blivit kända råder en utbredd uppfattning i t ex Storbritannien och Tyskland att måltavlan för de svenska myndigheterna är Wikileaks-inte Assange. Svensk sexualbrottslagstiftning uppfattas som en kautsjukparagraf som kan användas till litet vad som helst, i detta fall för att tysta en obekväm röst. Inläggen i brittiska tidningar pekar på att det allmänna rättsmedvetandet inte får det att gå ihop med Assanges påstådda gärningar och våldtäktsanklagelserna (Jag har själv pekat på absurditeterna i lagen i ett tidigare Newsmillinlägg).

Därför spekuleras i bakomliggande motiv. Därför görs heller ingen boskillnad mellan personen Assange och Wikileaks. Och låt oss leka med tanken. Hade Mick Jagger blivit jagad på samma sätt ? Hade civilklädda poliser trängt in på Nobelfesten och letat efter Harold Pinter med samma iver som då dom jagade Assange på Stureplans innekrogar?

Så går tankegångarna utomlands. Den svenska rättsapparaten håller på att bli den juridiska motsvarigheten till den svenska kocken i the Muppet Show. Förlöjligad och utskrattad. Assange har säkert goda grunder för sin motvilja mot att bli utlämnad hit. Wkileaksdokument som avslöjade regeringens häpnadsväckande undfallenhet för amerikanska krav ger syn för sägen.

Det får inte finnas minsta misstanke om att en överåklagare i Göteborg sitter med en egen agenda i Assange-fallet. Vi kan inte ha en åklagarapparat som lämnar minsta tvivel om rättssäkerheten. Blotta misstanken om att statstjänstemän utövar sitt ämbete med dunkla motiv är förödande.

Så därför: Svälj stoltheten och halsstarrigheten, överåklagaren. Skicka en polis som förhör Assange i England!

Olle Andersson2 (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31874

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Instämmer till fullo! Det bör också märkas att överåklagaren fick stöd av Svea hovrätt genom dess häktningsbeslut, som var en förutsättning för att en europeisk arresteringsorder utfärdades. Hovrättens president, tidigare riksåklagare, gick in och satte sig som ordförande. I beslutsprotokollet förklarade hovrätten uttryckligen att beslutet var förenligt med proportionalitetsprincipen. Man undrar hur resonemanget kan ha gått i den frågan.

Permalänk | Anmäl #1 Brita Sundberg-Weitman, 2011-01-12, 14:30

Det är helt rätt. Alla insatta vet att Julian Assange villigt väntat på att låta sig förhöras sedan affären började i augusti 2010, och fortfarande ber om att få bli förhörd. Han spenderade mer än en månad i Sverige i onödan under denna väntan.
Åklagaren vill helt enkelt inte förhöra Julian Assange.

Permalänk | Anmäl #2 Mats Forssblad, 2011-01-12, 19:46

Marianne Ny har uppenbarligen agerat utifrån någon slags agenda där det står högt på dagordningen att chikanera och orsaka största möjliga skada för Assange.

Assange är ju en man med makt som kvinnor dras till och som uppenbarligen inte tvekar att tömma pungen när tillfälle ges. Det måste ge en sann feminist stor tillfredsställelse att kunna nita en sådan representant för patriarkatet. Vare sig några lagrum kan åberopas eller ej.

Tyvärr har Marianne Ny satt dumstrut på hela det svenska rättsväsendet. Man kan ju bara hoppas att det slår tillbaka, både på hennes karriär och på den svenska statsfeminizmen i allmänhet.

Permalänk | Anmäl #3 Ronny Balzac, 2011-01-12, 22:23

”Blotta misstanken om att statstjänstemän utövar sitt ämbete med dunkla motiv är förödande.”

Det indikerar på ett sjukdomstillstånd som uppstår i gravt misskötta samhällen.

Permalänk | Anmäl #4 Jouko Tuliniemi, 2011-01-13, 12:39

Men först, fråga de anklagande damerna om de inte tycker den här farsen redan fått för stora dimensioner. Om de inte vill fortsätta att dra vanära över sig själva, andra inblandade och det svenska rättsväsendet, finns väl möjligheten att backa ur. Fröker Ardin påstås vara i Palestina – tänker hon återvända för att uppträda i domstolen?
Assange har burit sig illa åt – men den här hämnden kan väl inte kallas ljuv?

Permalänk | Anmäl #5 Lars E. Johansson, 2011-01-14, 06:20

Med den utredning, förundersökningsprotokollet, som via nätet nu kommit till allmän kännedom så synes förutsättningarna för åtal vara nästintill obefintliga. En åklagare måste ju kunna förutse en fällande dom för att besluta om åtal. Å det förefaller väldigt osannolikt just nu.

Även om det skulle vara så att Assange gjort sig skyldig till ngt brott så torde det vara omöjligt att föra det i bevis mht de många motstridiga uppgifter som lämnats av de berörda. Mot den bakgrunden så ser jag förhöret med honom närmast som en formalitet [av respekt gentemot anmälarna; det finns ju en liten, liten möjlighet - om än mikroskopiskt liten- att Assange skulle bekräfta någon del av deras utsagor som skulle ge skäl till åtal]. Däremot synes proportionalitetsprincipen helt undandröja skäl för häktning om man tar hänsyn till vad som nu är känt.

Då är vi faktiskt tillbaka till Brita Sunderber-Weitmans inledande kommentar: Hur har HovR'n resonerat när det gäller proportionalitetsprincipen? Hur mycket av innehållet i FUP't var känt när HovR'n fattade sitt beslut. Dessa frågor skulle verkligen behöva utredas!

Permalänk | Anmäl #6 Stefan, 2011-02-09, 18:03