Mulla Englunds litterära fatwa saknar snille och smak

Däremot förefaller det för närvarande som att Ranelid inte längre tänker lämna tillbaka sina båda priser han tidigare fått av Akademien. Det var i söndags som Peter Englund skrev på sin officiella blogg, som länkas till från Akademiens hemsida, att allt som håller Ranelid "borta från skrivandet välkomnas". Och glöm för all del inte att Englund är officiell talesman för Akademien och dess självklara ledare i rollen som ständig sekreterare.

Det väckte omedelbart en enorm mediestorm, framför allt i gårdagens och dagens kvällstidningar. Det blev omedelbart förstasidor och krigsrubriker. I dagens skörd bland rubrikerna kan tveklöst skönjas en rad inflytelserika personer på båda sidor. Så till exempel sluter både Kristina Lugn och Knut Ahnlund upp bakom Peter Englund. Att Kristina Lugn tycker att "Ranelid gör sig till ett åtlöje" är kanske inte så förvånande. Att sedan Alex Schulman i Aftonbladet sluter upp bakom Ranelid har kanske inte så stor medial betydelse. Å andra sidan har Schulman en stor grupp yngre tidningsläsare, som absolut inte kan föraktas.

I måndagens Studio Ett gjorde akademieledamoten Per Wästberg ett lika svettigt som misslyckat försök att försvara Peter Englund, ett försök som kanske inte var så konstigt, därför att här handlar det i förlängningen om hela Akademiens anseende och ansikte.

Då är det mera märkligt att avhoppade akademieledamoten, Knut Ahnlund, också sällar sig till Ranelids kritiker. Det verkar faktiskt som att Ahnlund är dåligt informerad om vad som hänt.

Att de båda sidorna är orkestrerade av ett antal inflytelserika personer är i sammanhanget helt uppenbart och naturligtvis inte alls förvånande. Motsatsen hade varit mera förvånande.

Om vi uppfattar Peter Englunds påhopp, som något mera allvarligt än en simpel "freudian slip of the tongue", vilket är helt rimligt, eftersom det inte bara har sagts i hastigt mod utan också nedtecknats, så förs åtminstone mina tankar till en sorts litterär fatwa. En önskan om ett litterärt yrkesförbud riktat mot Björn Ranelid. Därtill nedtecknat av en sällsynt officiös person, med tanke på Englunds ställning.

Då förs mina tanker osökt till den gamla Rushdie-debatten, då Svenska Akademien var så skamlöst feg. Det var en kontrovers som uppstod i Akademien i samband med Irans dödsdom mot författaren Salman Rushdie. En minoritet av ledamöterna ville att Svenska Akademien skulle ställa sig bakom en appell till den svenska regeringen att ingripa i Rushdie-frågan.

En av Akademiens gamla principer gör dock gällande att Akademien inte ska göra uttalanden av politisk natur så detta skedde inte. I protest mot det uteblivna uttalandet slutade Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att delta i Akademiens arbete 1989. Akademien gjorde dock senare ett allmänt hållet uttalande mot förföljelser av det fria ordet och de flesta av ledamöterna skrev enskilt på appellen till regeringen. Gyllensten gick bort för snart fem år sedan, medan Ekman fortfarande står utanför Akademiens arbete och deltar heller inte i dess sammankomster.

Det finns dock fejder som är betydligt äldre, och kanske också mera intressanta än den nu aktuella. Ta till exempel då Johan Henrik Kellgren, mer eller mindre, litterärt försökte ta kål på Carl Michael Bellman. Men Kellgren ändrade senare uppfattning och bidrog starkt till att Bellman fick ett av Akademiens då mest prestigefyllda pris.

Ett annat exempel är Olof Lagercrantz och hans attacker mot Harry Martinsson, som 1974 delade litteraturpriset med Eyvind Johnson. Det finns än idag de som hävdar att den kritiksmocka som Lagercrantz utdelade mot Harry Martinsson bidrog till att Martinsson senare tog sitt eget liv.

För att karakterisera Lagercrantz personlighet jämförde akademieledamoten Lars Gyllensten honom den gången med en kelsjuk, spinnande katt som i oväntade ögonblick klöser så illa han förmår.

I en intervju på 1990-talet jämförde Olof Lagercrantz August Strindbergs relation till sin tids konservativa etablissemang och medier med en man som vandrar i häftig motvind och spänner sig för att inte vräkas omkull.

Detsamma kan säkert sägas om Björn Ranelid, om än att Ranelid idag inte vandrar, utan mera dansar. Sammantaget kan därmed sägas att det kanske inte är så väl betänkt att hoppa på litterära ikoner. Sedan spelar det inte så stor roll om de heter Bellman, Strindberg, Martinsson. Eller för den delen Ranelid. Därför att det brukar slå tillbaka mot den som hoppar i motsats till den som väljer att dansa.

Vi väntar andäktigt på mera av snille och smak i den nya fejden!

Anders Carlgren (21 artiklar)
http://www.stadsholmen.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31886

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mäktigt när ett litet elakt skämt på Peter Englunds egna blogg skapar en sådan debatt. Hur allvarlig och neutral behöver man bli för att slippa skapa fejder till höger och vänster? Nejdå, bra med lite vass sofistikerad humor i kulturelitens topp! Det visar att man kan vara en medial personlighet utan att behöva skaka rumpa i TV4. Samtidigt är jag på något sätt väldigt bekväm med att inte Björn Ranelid är Svenska Akademiens ständige sekreterare...

Permalänk | Anmäl #1 Michael Sender, 2011-01-12, 00:16

Peter Englund har dömt ut Björn Ranelid på Svenska Akademiens egen blogg. Peter Englund har ett hedersuppdrag hos en av våra äldsta och finaste institutioner. Ska han då uttala sig kränkande om de som är verksamma inom området? På Akademiens egen blogg?

http://akademiblogg.wordpress.com/2011/01/09/pa-forekommen-anledning/

Kan man tänka sig något liknande hos Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien eller Konstakademien? Att de som jobbar där häcklar de som är verksamma inom områdena? Ingår det i uppgifterna?

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/01/bjorn-ranelid-ar-bra-pa-pr...

Permalänk | Anmäl #2 Ann Helena Rudberg, 2011-01-12, 06:17

Så fort Ranelid öppnar munnen så slänger han skit på både den ena och den andra allt för att framhäva sig själv och sitt författarskap. Det måste ju finnas en laglig gräns för hur uppblåst man får vara och det borde vara kriminellt att så totalt sakna självkritik och självironi. Det är oerhört uppfriskande att Englund sticker en nål i ballongen inte minst för att man då får ta del av Ranelids gestaltning av en sårad och förorättad tonåring.
Stort och underhållande skådespel. Heja Englund det finns fler pösmunkar som kan behöva ett nålstick.

Permalänk | Anmäl #3 Fundamentus, 2011-01-12, 08:49

#Fundamentus, jag håller med om att Ranelid förefaller vara en pösmunk, men innebär det att man oförhindrat får påstå att han är en så usel författare att han helt borde sluta med det? Och göra vad som helst annat. Om den som säger det är akademins sekreterare? Jag tycker inte det.

Jag kräver av akademins sekreterare att han har bättre stil, vett och etikett. Han kunde t ex ha svarat följande (utan krav på att detta är särskilt stilfullt, men ändå...)

"Som en uppblåst ballong, tål Ranelid helt säkert fall i dansanta piruetter, vilket jag själv skulle kunna ta allvarlig skada av. Tack för förslaget, men av nämnda skäl avstår jag från att delta i sådana arrangemang, som Ranelid utan risker och med enkelhet kan klara av".

Mer en subtil kritik av hans ego, än av hans författarskap. Det får en offfentlig pösmunk tåla. Jag tycker däremot att det är löjligt att Englund ska sätta sig till doms över Ranelids författarskap.

Permalänk | Anmäl #4 Mayo Mellberg, 2011-01-12, 16:24

Peter Englund är så fylld av sin egen intellektuella finhet så han håller på att spricka. Men följden av hybris är undergång.
Det han skrev om Ranelid är så tölpigt att man skäms å Englunds vägnar.
Finns det ingen i de adertons gäng som kan nypa till honom i örat och tala om hur man uppför sig, det har han tydligen inte fått lära sig!
Det han skriver andas ren och skär högfärd

Björn Ranelid har det där som är så få förunnat - charm, utstrålning, humor och inte minst ”snille och smak”
Sist men inte minst har han ett underbart språk både när han talar och skriver.
Svenska Akdemien har ju själva gett Ranelid Doblougska priset och nu önskar Englund att han håller sig från pennan. Man kan undra över akademiens litterära bedömningsförmåga

Englund borde be Ranelid om ursäkt och visa att han är värdig sekreterarskapet i Svenska Akademien.

Permalänk | Anmäl #5 B Bäckander, 2011-01-12, 18:51

Det är väl helt enkelt så att Den släte Englund är avundsjuk på Den ludne Ranekids hempermanent. En klassisk konfikt av bibliska dimensioner.

Nä, allvarligt talat allihopa: släpp det här larvet.

Permalänk | Anmäl #6 Clam, 2011-01-12, 18:55

Ett PR-trick. Inget annat. Och båda är med på det.

Permalänk | Anmäl #7 Per Vilhelm Norström, 2011-01-13, 00:19