Kändisskapet har ett egenvärde för Ranelid

Följande konstaterande är redan symptomatiskt: "De flesta författare jag träffat är sympatiska, lågmälda själar som inte tycker om att stå i centrum."

Ty själva principen kan man applicera på andra yrkeskategorier att vissa vill och blir chefer och andra jobbar för glatta livet utan att ställa sig i centrum någon gång. Författarskap är endast så mycket mer enmansjobb än inom de flesta andra branscher. Men det handlar om våra olika personligheter just i den meningen, dvs om Ranelid hade exempelvis blivit anställd av någon bank så skulle han snart ha suttit på en chefspost. Det skulle bara inte harmoniera med hans personlighet, naturliga fallenhet med att bli en vanlig kassörska… som min bestämda åsikt.

Med andra ord så agerar han aktivt för sin publika profil, styr och ställer i stället för att det är någon annan eller några andra som gör det. Han är helt enkelt inte en åskådare till sitt liv och sin karriär som så många andra är. Det handlar om att ha makt över sitt liv och sin karriär vilket väcker ju anstöt alltid i detta land.

Om något är tragiskt så är det alla dessa författare som är tillbakadragna och dansar hellre den döende svanens dans i både tid och otid, neurotiskt lidelsefullt och patetiskt hängivet (helst i smyg) än att sätter upp ett eget spektakel.

Befria oss från alla lågmälda ideal ty det fungerar inte längre i den nya mediala världen! Annars får vi ett kulturliv där "the bold and noisy" som ens enda merit blir lika med publiksuccé.

*

Du, Björn Ranelid, passar utmärkt som förebild och det säger jag inte på grund av din framtoning som författare utan för din insikt om "tankefrihet": du som person tänker föredömligt fritt och högt såsom de lågmälda säkerligen tänker bittert och tyst. Konvenansen är som åderförkalkning för själva tankefriheten och tankefriheten är i sin tur själva kranskärlet för vår yttrandefrihet… som metafor :-)

Tack Christofer, men när de gäller Ranelid kan jag ändå inte låta bli att tänka på William Shakespeare´s ord:
"Upp flyga orden tanken stilla står,
Ord utan tanke himlen aldrig når"

Att bli provocerad säger också något om den som provoceras.

"De flesta författare jag träffat är sympatiska, lågmälda själar som inte tycker om att stå i centrum" - Just så ska det va! Shas med er, författare. In i hörnet och stå och se osynliga ut. Komma här och tro att ni är något? Aj, aj, aj. Fy skäms på er! - Vem är förresten Trygve Bång? Nån som vet? Vilka böcker har han skrivit?

#4 zarkovska,
är det där jantelagen eller?

Jag undrar också vem Trygve Bång är. Roligt namn har han iaf :-)

de lågmälda författarna tycker kanske att det de vill säga står i deras böcker

#6 trygve bång,
det har du nog rätt i.

#2 trygve bång – Kommentar: "Ord utan tanke himlen aldrig når"

Monsieur Shakespeare i alla ära men nu tror jag bestämt att den himmel som denna litterära storhet syftade till skiljer sig mer än de 394 åren (sedan han dog) från den himmel som du, jag och Ranelid möjligen kan sikta mot. Vår tankevärld är nog som dag och natt med den dåtida.

Men tröstfullt är ändå det faktum att det möjligen kan handla om variationer av temat "människan" och närmare bestämt dess underart "författare" som kan ge så olika uttryck i sina skrifter. Däremot har vi väldigt lite koll på de utsagor som sedan länge döda personer har uttalat under sin tid…

…och av den enkla anledningen att det mediala bruset inte hade sett dagens ljus då, det brus varav du är en del.

Lite komiskt och såväl ironiskt dock, att du nämner Unni Drougge i samma andetag som du säger dig föredra - sympatiska, lågmälda själar som inte tycker om att stå i centrum.

Man frestas att använda det gamla talesättet: Blyga författare kommer till himlen, medan kända författare kommer hur långt som helst; som inte minst Drougge brukar köra med, fast med ordet "flickor" istället för "författare".

Kändisskapet är nog dessvärre ett ofrånkomligt villkor för att nå ut till en större läsekrets.