Om det varit tvärtom nästan bara manliga lärare och pojkarna fick dom bästa betygen så hade Anna Ekstöm (feminist) talat om patriarkala strukturer
Permalänk | Anmäl
michael lilja, 2011-01-12, 08:49
Tusen tack Mats Olsson! Äntligen börjar röster höjas mot den otäcka statsfeminismen. Svensk feminism är en könsrasistisk, kvinnochauvinistisk masspsykos.
Läs exvis "The war against boys" av Christina Hoff Sommers.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-01-12, 08:58
Tack för tipset Peter!
Jag vill gärna knuffa för Helena von Schantz intelligenta fråga:
http://helenavonschantz.blogspot.com/2011/01/skolan-ett-matriarkat.html
När jag läser min text ovan verkar det ganska lösryckt och förvirrat. På bloggen finns det i mer utvecklad form:
http://lumaol.wordpress.com
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 10:21
Mycket bra skrivet!
Att tillsätta en statsfeminist för att utreda skolan är som att tillsätta Jimmie Åkesson och SD för att göra en utredning om invandringen. Resultatet är givet. Feminismen har som utgångsläge att problematisera och kritisera allt som kan antas vara manligt. Samtidigt är kvinnor och flickor alltid offer enligt den feministiska teoribildningen. Som sagt, det kan bara sluta på ett sätt.
Och det framgår också med all önskvärd tydlighet i utredarnas kommentarer kring slutbetänkandet. Unga killar och pojkar, alltså barn, odlar en negativ machoattityd och en antipluggkultur. De orsakar problemen själva och de måste därför ändra på sig.
Att på ett sådant sätt peka ut och skuldbelägga barn är typiskt för feminister. För enligt den svenska statsfeminismen räknas inte pojkar som barn. De är blivande män och redan delaktiga i patriarkatet. Alltså är de födda med en arvssynd och bör därför nästintill straffas för detta.
Flickorna däremot är offer. Inte minst för pojkarna. Så inte nog med att pojkarna är ansvariga för sin egen dåliga antipluggkultur, de är också ansvariga för hur flickorna har det. Tydligare kan inte feminismens syn på könen bli. Pojkar kan inte förvänta sig något medlidande eller förståelse. De ingår ju i ”könsmaktsordningen”.
Samtidigt föreslås att undervisningen i gymnastik ska förändras för att passa flickorna bättre. För det är det enda ämnet där pojkarna fortfarande har bättre betyg än tjejerna. Så när tjejerna presterar dåligt ska undervisningen ändras och anpassas, men när killarna presterar dåligt odlar de en antipluggkultur och måste ändra på sig. Återigen. Tydligare än så kan inte feminismens syn på könen bli.
Slutligen. Dagens unga pojkar håller på att slås ut fullständigt i dagens feministiska och kvinnodominerade skola. Detta ignoreras totalt. Ingen bryr sig. Istället anses problemet vara att tjejerna har en klump i magen och att de presterar sämre i gymnastik. Hur hade resonemanget gått om verkligheten hade varit den omvända. Jo, då hade det krävts en radikal förändring av skolan. Det hade skrikits i högan sky om patriarkala förtryckarstrukturer och tjejers underordning.
Men när pojkar drabbas. Ja, då är det ingen som bryr sig. De får liksom skylla sig själva.
Permalänk | Anmäl
Joakim Johansson, 2011-01-12, 10:32
"Den andra teorin om pojkarnas misslyckanden kallas "antipluggkultur". Jag menar att det är ett begrepp som inte förklarar någonting och bidrar till att lägga skulden för misslyckandet hos pojkarna. De förstår inte sitt eget bästa och nu ska de upplysas och medvetandegöras genom genuspedagogiska åtgärder."
Har du missat att utredarna gång på gång hänvisar till att lärarnas förväntningar!? Detta görs ju redan på deras hemsida.
http://www.jamstalldhetiskolan.se/Bazment/deja/sv/hem.aspx
" Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad."
Men det är ju inte bara lärarnas fel. Könsspecifika förväntningar finns ju i stort sett överallt i samhället, inte bara i skolan bland lärare och elever.
Permalänk | Anmäl
Niclas Kuoppa, 2011-01-12, 11:08
Jo att höja förväntningarna och ställa krav är ju en folkpartistisk paradgren - men förklarar det verkligen något?
Riskerar vi inte att hamna i samla gamla tråkiga moralism igen: "Dom begriper inte sitt eget bästa!!!!"
Utredningen undviker konsekvent undervisningens innehåll och form.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 11:20
Statsfeminism är könsrasism! Och man löser naturligtvis inte flickors/kvinnors problem (vilka verkar vara de enda viktiga, fortfarande) genom att sparka på eller negligera pojkars/mäns problem!!!
"Jämställdhet", om begreppet fortfarande är gångbart efter åratal av missbruk, borde vara att samtidigt lösa kvinnors och mäns problem, förutsättninglöst.
Jag upprepar. statsfeminism är könsrasism, ja ren könsfascism!
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-01-12, 11:24
Jag har inte hunnit lusläsa slutbetänkandet än ( vilket jag knappast tror merparten av ledarskribenter och kommentatorer ens brytt sig om att försöka göra). Men detta tycker jag kan vara värt att uppmärksamma, bland mycket annat.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/84/27/7f4c3197.pdf
sid 17
"Könet är starkt kopplat till identiteten och identitetsskapandet,
och det finns skäl att identifiera och motverka de strukturer som
skapar olika könsnormer för kvinnor och män, och som lägger
grunden för maktrelationer baserade på kön. Men varje kategorisering efter kön riskerar samtidigt att återskapa de könsskillnader som arbetet avser att undanröja. Konsten är att både se betydelsen av kön och genus med den maktordning det innebär, och samtidigt se den stora variationen mellan individer och betydelsen av andra sociala kategoriseringar. Det ligger en utmaning i att undvika att jämställdhetsarbetet betraktas som en form av särintresse."
Sid 23-24
"Mycket av könsskillnaderna är socialt konstruerade. Uttryckssätt,
klädsel, föreställningar om vad som är manligt och vad som är
kvinnligt, har varierat i historien och skiljer sig mellan länder,
kulturer, åldrar och grupper. Men skillnaderna är också biologiska.
Av professor Martin Ingvars rapport på uppdrag av vår delegation
(SOU 2010:52) framgår att robusta biologiska data går hand i hand
med observationsdata som talar om pojkars senare mognad till vuxenhet. Den kunskapen kan vara gynnsam för ett bra jämställdhetsarbete, till exempel om den leder till att större hänsyn tas till pojkars förmåga till inlärning i vissa åldrar. Men om kunskapen leder till att alla flickor förväntas mogna före alla pojkar, riskerar både pojkar och flickor att bedömas utifrån förutfattade meningar och inte utifrån sina individuella förutsättningar. Det föreligger stora överlappningar i mognadshänseende mellan grupperna flickor och pojkar!"
Permalänk | Anmäl
Niclas Kuoppa, 2011-01-12, 11:26
Feminismen har haft sin chans och totalhavererat som väntat.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2011-01-12, 11:33
Hur kommer det sig att flickorna är så duktiga i skolan och så dåliga på att bli universitetsproffesorer?
Kan det inte vara så att pojkarna reagerar rationellt. Hantverkare och företagare kör häftigare bilar och är bättre betalda än förskollärare. Därför satsar de på dessa yrken som ger en större chans att slå sig fram på den marknad som till slut verkligen räknas, "parbildningsmarknaden".
När jag var ung så kunde unga välanpassade pojkar få rådet: "Du skall hålla Dig väl med de bråkiga pojkarna längst bak i klassen för de kommer att bli Dina arbetsgivare". Jag tror inte att verkligheten har ändrat sig nämvärt på 60 år.
Men en gammal gubbe kan ju tillåta sig att vara politiskt inkorekt!
Permalänk | Anmäl
Tage Fridolfssn, 2011-01-12, 11:35
Martin Ingvars deltagande i kommittéarbetet är ganska gåtfullt. Plötsligt är biologismen rumsren och särskilt när det gäller normalfördelning och mognadstakt.
I ett av delbetänkandena beskrivs skillnaderna mellan pojkars och flickors vanor och tankar under 100 sidor för att därefter plötsligt avfärdas med den ideologiska vändningen "Vi ska inte tala om dessas skillnader för då riskerar vi att befästa dem" (fritt ur minnet)
Inom det här poststrukturalistiska socialkonstruktivistiska är det ytterst viktigt att inte tala om sådant man inte tycker om - det blir då problematiskt att diskutera till exempel mångfald eftersom föreställningar om olikheter (invandrare, arbetarklass, män) därigenom förstärks.
Nej här är det Rod Stewarts moral som gäller:
http://open.spotify.com/track/2JWKzkQbYsNzx019WyGzaH
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 11:36
Mats, tack för tipset om Helena von Schantz artikel! Mycket bra!
Här är en länk till en artikel i New York Times om Christina Hoff Sommers bok "The war against boys":
http://www.nytimes.com/books/first/s/sommers-war.html
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-01-12, 11:46
Nu oroas vi igen av signalerna om att pojkarna inte hänger med i skolan. Många erbjuder förklaringar, men ingen har förstått. Pojkar är biologisk predisponerade att göra uppror mot vuxenvärlden och att skilja ut sig från flickorna.
När flickor inte fick eller förväntades gå i skola eller göra karriär, var just det (skola och karriär) ett bra sätt för pojkarna att visa upp sitt oberoende och sin manlighet. Nu när flickorna tvingas/förväntas göra karriär för att kunna försörja sig själva, samtidigt som pojkarna tvingas/förväntas göra likadant, måste pojkarna naturligtvis göra uppror mot vuxensamhället och flickbeteendet genom att inte vara bra i skolan. Pojkarna skaffar sig andra prioriteringar.
Detta är en helt naturlig och förutsägbar konsekvens av en påtvingad och enögd jämställdhetspolitik. Jag har varnat för den flera gånger nu. När ska någon lyssna?
Jag har skrivit massor om detta på min blog, under rubriken Jämlikhet, bland annat;
http://www.frihetsportalen.se/2010/12/mognad-i-debatten/
Permalänk | Anmäl
Mats Jangdal, 2011-01-12, 11:46
Min länk ovan fungerar olika om man klickar på den än om man hittar samma via google. Sök på "The war against boys" via google så behövs ingen inloggning.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-01-12, 11:52
test
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-01-12, 13:44
#2 Tack Peter!
En längre artikel av Hoff Sommers är tillgänglig genom The Atlantic. Intressant läsning om beklämmande dålig vetenskap.
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2000/05/the-war-against-boys...
Permalänk | Anmäl
Gunnar Karlsson, 2011-01-12, 14:02
Jag är lite tagen över att 96% av de röstande är arga på DEJA. Minst en läsare borde vara nyfiken....
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 15:20
Framför allt resonemanget om skolan som "statisk" och en gång för alla definierad som god tycker jag är en viktig ståndpunkt. En träaktig komponent är "den garanterade undervisningstiden" och förstås det fyrkantiga innehåll som "bara måste" vara med. Jag kommer väl ihåg en ung elevrådsföreträdare, en pojke, som skulle bli musiker, som undrade varför han måste studera derivator, andragradsekvationer och funktioner för att därigenom kvalificera sig. Det tog emot så att han nästan ville sluta.
Jag tror att skrån och företag måste engagera sig mycket mer i skolans och kursernas utformning. Kanske t.om stå för skolor som t.ex Volvo Aero gymnasieutbildning som finns idag.
Likaså borde universiteten engagera sig i kurser och innehåll på gymnasiet.
Avnämarna - inte politiker och ämnesbevakare med traditionella synsätt på undervisning och stoff - borde vara med och påverka styrdokumenten så att det inte låses över hela skolområdet med ett mindre och mer abstrakt-generellt kursutbud så som det är nu.
Min erfarenhet är att pojkar har svårare att lyda och göra saker bara för att det är bestämt - och det är inte en dålig egenskap.
Permalänk | Anmäl
Bernt Johansson, 2011-01-12, 18:50
Utredningen har en väldigt negativ syn på pojkars olydnad och i morgonsoffan kan vi se hur Sabuni, 9A-svenskläraren och LR tävlar om att förfasa sig:
http://svtplay.se/v/2291909/gomorron_sverige/hur_ska_vi_oka_jamstalldhet...
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 19:33
Kriget mot män fortsätter i oförminskad styrka.
Permalänk | Anmäl
Mats Forssblad, 2011-01-12, 19:43
Tack för en bra artikel! Har inte läst SOU 2010:99 ännu, däremot den första DEJA-rapporten SOU 2009:64 där vi får veta att "det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan" osv osv http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/01/12/losningen-pa-skolproblemen/
Permalänk | Anmäl
Tanja Bergkvist, 2011-01-12, 19:58
Ja, 9-A läraren. Som jag sagt förut i ett inlägg, serien kablades ut för att skapa den mycket omhuldade myten om "den duktige läraren", vilket i sin tur blev ett argument för individualiserade löner, vilket skapade en individualistisk och tyst lärarkår.
"Duktig organisation" är det begrepp jag vill föra fram. Det kan skapa både duktiga lärare och duktiga elever.
Myten om den "duktige läraren" motverkar den duktiga organisationen och tar bort fokus från den duktige rektorn, den duktiga skolnämnden, det duktiga skolverket, den duktiga lärarutbildningen, det duktiga facket, etc, men det hjälper kommuner att spara, och elevernas skolresultat som är sjunkande blir lärarnas fel.
En "loose - loose" situation för lärare och elever!
Permalänk | Anmäl
Bernt Johansson, 2011-01-12, 20:44
Mats, tack för rekommendationerna och för en intressant artikel. Är det möjligt att du ser mer statsfeminism i betänkandet än det i själva verket finns där? Efter snart tjugo år som lärare på gymnasiet och högstadiet kan jag bara konstatera att det helt tveklöst finns en antipluggkultur bland pojkar. Inte bland alla, den kan motarbetas och under gynnsamma förhållanden stoppas, men den finns. Jag skulle dock aldrig komma på tanken att det skulle vara pojkarnas fel. Helt uppenbart är det vuxenvärldens fel. Frågan är precis vad det är symptom och reaktion på? Jag tar upp en rad teorier i mina blogginlägg, men det finns säkert många fler faktorer som påverkar. Värt att komma ihåg att det här händer över hela västvärlden. Värt också att komma ihåg att vi inte kan omvända våra elever. Skolan är bara en del av samhället.
I betänkandet redogör man bara för vad forskningen säger, konstaterar att pojkar tar minst lika stor skada som flickor och talar om vem som ska skärpa sig och hur. Jag ser det som stora kliv i rätt riktning.
Permalänk | Anmäl
Helena von Schantz, 2011-01-12, 23:15
Hej Helena!
Frågan är vad man menar med "att skärpa sig"?
Nu har Martin Ingvar trampat in och lanserat biologi och utvecklingspsykologi - därmed blir det lite mer komplicerat att tänka i normalitet ("kom igen nu killar - ni ser ju att tjejerna kan")
För mig är den centrala frågan vad som händer när pojkarna tappar intresset för skolan? Jag ser det tidigt i förskolan och jag ser en skola som vägrar att rannsaka sig själv. I betänkandet finns inte ett ord om innehåll och arbetsformer men 25 sidor om specialpedagogik och stöd, 30 sidor om kränkningar.
Utredarna vill inte analysera verksamheten eftersom det hotar bilden av skolan som den neutrala goda motvikten till de patriarkala strukturerna i samhället utanför. De män som arbetar i skolan komplicerar bilden - kan vi lita på dem?
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-01-12, 23:28
att skärpa sig var min litet slarviga formulering, man pekar ut vem som är ansvarig för vad.
Jag vill inte ha detaljerade instruktioner och teorier om vad man borde göra annorlunda. Bättre att tydligt fördela ansvaret och sedan samla in "beprövad erfarenhet" dvs lyssna på lärare, lärarutbildare, forskare, leta efter framgångsexempel både i Sverige och utomlands, sätta forskare i arbete och sedan prova sig fram.
Permalänk | Anmäl
Helena von Schantz, 2011-01-13, 12:51
Skolåldern sammanfaller med den period i livet när könsidentiteterna ska separeras från varandra, man och kvinna. Detta är biologi, hårdvaruprogrammering eller vad ni vill kalla det. Poängen är att det är oundvikligt i varje människas liv, för det har varit grunden för vår biologiska utveckling i årmiljoner.
När kraven under denna period får ensidig slagsida, feminiseras, premieras flickorna, de får bättre betyg.
Säger man att flickorna mognar tidigare än pojkarna har man redan gjort flickorna och deras process till norm, till mall. Pojkarna kan aldrig passa in i den mallen.
På gruppnivå är pojkar mer beroende av att lära sig genom trial and error, inte efterapning, inte kommando. De behöver få utveckla sin information-pull teknik, där flickor fungerar bra med information-push.
Pojkar måste få pröva sig själva mot normerna, få finna ramarna och se om det går att gå utanför, att göra sig illa och lära av detta var gränserna går. Tänk Kalle & Hobbe och lelle Karl-Johan. Livet ska upplevas med kroppen, särskilt när man är i en ålder då den naturliga testosterondopingen gör en nästan okänslig för smärta. Tids nog blir vi visa, orkeslösa gamla gubbar med värkande kroppar. Men att inte ha tillåtits uppleva ungdomsårens rusande kraftmätningar skulle kännas tomt.
Alla kräver respekt och förståelse för flickors och kvinnors biologiska svängningar. Men pojkars och mäns testosteronkurva över livet skall ignoreras eller rent av motarbetas.
Det finns naturligtvis individuella skillnader bland både pojkar och flickor. Att inse det ställer bara högre krav på lärarna. Att formgjuta alla elever i samma form vore förödande för ett samhälle som har fler valmöjligheter än något tidigare och där variationer och möjligheter sannolikt blir ännu fler framöver.
Permalänk | Anmäl
Mats Jangdal, 2011-01-13, 14:02
Mats!
Du för ett resonemang om vad som är fel med utredningen, men du presenterar inte vad du tycker man skulle göra för att ändra detta. Det vore intressant att veta vad du tycker att staten/regeringen/Skolverket skulle göra?
Johan
Permalänk | Anmäl
Johan Kant, 2011-02-13, 08:31
Hej Johan - förlåt mitt sena svar!
Regeringen tillsatte HSV-utredningen "Man ska bli lärare" som hade det uttryckliga uppdraget att föreslå åtgärder som skulle förbättra könsbalansen i skolan. Björklunds antydde ganska stereotypa förhoppningar om att männen skulle skapa "ordning och reda" och bättre resultat. Betänkandet innehåller en bra bakgrund till området men de föreslagna åtgärderna har inte förverkligats.
DEJA låtsas inte om att betänkandet finns och det oroar mig att de här ganska banala antagandena om "mångfald som kvalitet" betraktas som essentialistiska eller i värsta fall antifeministiska av de tre jämställdhetsbetänkandena (Förskolan, skolan och högskolan) som har producerats de senaste fem åren. Tiden tycks inte vara mogen för att se jämställdhet som även en manlig angelägenhet.
Så det första steget är att vi måste kunna tala om könsskillnader utan att förlamas av rädsla att vi därigenom skulle cementera dem.
Om vi inte talar om de inre konflikterna i skolan (och de är många) reproducerar vi bilden av en neutral skola och då kan vi inte diskutera vilket innehåll, vilka arbetsformer, vilka bedömningsformer som gynnar olika grupper.
Mitt första förslag handlar alltså om rekrytering och hur vi får männen att INTE avbryta sina lärarstudier. Vi behöver fundera över de dubbla förväntningarna som möter dem (hur manliga ska de egentligen vara?) och kanske träna dem i ett konfliktperspektiv för att de inte ska falla offer för frestelsen att överanpassa sig.
Sedan menar jag att vi kan lära mycket av Norge som har skapat samarbetsformer högskola-kommuner (fylke?) som belönar de förskolor som lyckats med sitt jämställdhetsarbete. I Sverige vill DJ satsa 50 miljoner på fler kvinnliga professurer. Vi fick inte 50 000 för att ordna en konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar. (Nej jag är inte bitter - bara lite)
Som du märker undviker jag kärnfrågan (vad är det för kvalitet männen ska tillföra) Det är en försiktig och taktisk hållning eftersom jag inte vill belasta de fåtaliga personerna med stereotypa förväntningar på att uppfylla de tomrum som jag menar finns inom skola och förskola på väsentliga områden.
Det kan vara så att mina 25 år i förskolan gör att jag betonar det institutionella perspektivet. Pedagogerna gör som de brukar och de kvinnliga mönstren och traditionerna inom barnomsorgen är väldigt starka. Jag påstår att det går att beskriva samma dolda strukturer inom låg- och mellanstadiet?
Men innan vi går in på detaljer måste vi nog fundera över påståendet: pedagogens kön spelar en stor roll för hur uppdraget tolkas.
Det är en komplicerad fråga och det går säkert att hitta många undantag som försvårar ett generellt resonemang.
Någon kallade högskolan "den sista meritokratin" - jag tror att det betydde att vi är skickliga på att dölja det könskodade innehållet. Hur tänker du om skolan?
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-02-26, 15:34
Johan Kant och jag har tidigare diskuterat betygsfrågan och förhållandet till de nationella proven.
Min poäng är att om inte skolan som helhet är könsneutral till innehåll och arbetsformer(eller hellre könsbalanserad) då är det riskabelt att förlita sig på examinationsformen som värdemätare. Jag menar att betygen fungerar legitimerande av de rådande maktförhållande i sin illusion av rättvisa.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-02-28, 08:49
29 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Om det varit tvärtom nästan bara manliga lärare och pojkarna fick dom bästa betygen så hade Anna Ekstöm (feminist) talat om patriarkala strukturer
Tusen tack Mats Olsson! Äntligen börjar röster höjas mot den otäcka statsfeminismen. Svensk feminism är en könsrasistisk, kvinnochauvinistisk masspsykos.
Läs exvis "The war against boys" av Christina Hoff Sommers.
Tack för tipset Peter!
Jag vill gärna knuffa för Helena von Schantz intelligenta fråga:
http://helenavonschantz.blogspot.com/2011/01/skolan-ett-matriarkat.html
När jag läser min text ovan verkar det ganska lösryckt och förvirrat. På bloggen finns det i mer utvecklad form:
http://lumaol.wordpress.com
Mycket bra skrivet!
Att tillsätta en statsfeminist för att utreda skolan är som att tillsätta Jimmie Åkesson och SD för att göra en utredning om invandringen. Resultatet är givet. Feminismen har som utgångsläge att problematisera och kritisera allt som kan antas vara manligt. Samtidigt är kvinnor och flickor alltid offer enligt den feministiska teoribildningen. Som sagt, det kan bara sluta på ett sätt.
Och det framgår också med all önskvärd tydlighet i utredarnas kommentarer kring slutbetänkandet. Unga killar och pojkar, alltså barn, odlar en negativ machoattityd och en antipluggkultur. De orsakar problemen själva och de måste därför ändra på sig.
Att på ett sådant sätt peka ut och skuldbelägga barn är typiskt för feminister. För enligt den svenska statsfeminismen räknas inte pojkar som barn. De är blivande män och redan delaktiga i patriarkatet. Alltså är de födda med en arvssynd och bör därför nästintill straffas för detta.
Flickorna däremot är offer. Inte minst för pojkarna. Så inte nog med att pojkarna är ansvariga för sin egen dåliga antipluggkultur, de är också ansvariga för hur flickorna har det. Tydligare kan inte feminismens syn på könen bli. Pojkar kan inte förvänta sig något medlidande eller förståelse. De ingår ju i ”könsmaktsordningen”.
Samtidigt föreslås att undervisningen i gymnastik ska förändras för att passa flickorna bättre. För det är det enda ämnet där pojkarna fortfarande har bättre betyg än tjejerna. Så när tjejerna presterar dåligt ska undervisningen ändras och anpassas, men när killarna presterar dåligt odlar de en antipluggkultur och måste ändra på sig. Återigen. Tydligare än så kan inte feminismens syn på könen bli.
Slutligen. Dagens unga pojkar håller på att slås ut fullständigt i dagens feministiska och kvinnodominerade skola. Detta ignoreras totalt. Ingen bryr sig. Istället anses problemet vara att tjejerna har en klump i magen och att de presterar sämre i gymnastik. Hur hade resonemanget gått om verkligheten hade varit den omvända. Jo, då hade det krävts en radikal förändring av skolan. Det hade skrikits i högan sky om patriarkala förtryckarstrukturer och tjejers underordning.
Men när pojkar drabbas. Ja, då är det ingen som bryr sig. De får liksom skylla sig själva.
"Den andra teorin om pojkarnas misslyckanden kallas "antipluggkultur". Jag menar att det är ett begrepp som inte förklarar någonting och bidrar till att lägga skulden för misslyckandet hos pojkarna. De förstår inte sitt eget bästa och nu ska de upplysas och medvetandegöras genom genuspedagogiska åtgärder."
Har du missat att utredarna gång på gång hänvisar till att lärarnas förväntningar!? Detta görs ju redan på deras hemsida.
http://www.jamstalldhetiskolan.se/Bazment/deja/sv/hem.aspx
" Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad."
Men det är ju inte bara lärarnas fel. Könsspecifika förväntningar finns ju i stort sett överallt i samhället, inte bara i skolan bland lärare och elever.
Jo att höja förväntningarna och ställa krav är ju en folkpartistisk paradgren - men förklarar det verkligen något?
Riskerar vi inte att hamna i samla gamla tråkiga moralism igen: "Dom begriper inte sitt eget bästa!!!!"
Utredningen undviker konsekvent undervisningens innehåll och form.
Statsfeminism är könsrasism! Och man löser naturligtvis inte flickors/kvinnors problem (vilka verkar vara de enda viktiga, fortfarande) genom att sparka på eller negligera pojkars/mäns problem!!!
"Jämställdhet", om begreppet fortfarande är gångbart efter åratal av missbruk, borde vara att samtidigt lösa kvinnors och mäns problem, förutsättninglöst.
Jag upprepar. statsfeminism är könsrasism, ja ren könsfascism!
Jag har inte hunnit lusläsa slutbetänkandet än ( vilket jag knappast tror merparten av ledarskribenter och kommentatorer ens brytt sig om att försöka göra). Men detta tycker jag kan vara värt att uppmärksamma, bland mycket annat.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/84/27/7f4c3197.pdf
sid 17
"Könet är starkt kopplat till identiteten och identitetsskapandet,
och det finns skäl att identifiera och motverka de strukturer som
skapar olika könsnormer för kvinnor och män, och som lägger
grunden för maktrelationer baserade på kön. Men varje kategorisering efter kön riskerar samtidigt att återskapa de könsskillnader som arbetet avser att undanröja. Konsten är att både se betydelsen av kön och genus med den maktordning det innebär, och samtidigt se den stora variationen mellan individer och betydelsen av andra sociala kategoriseringar. Det ligger en utmaning i att undvika att jämställdhetsarbetet betraktas som en form av särintresse."
Sid 23-24
"Mycket av könsskillnaderna är socialt konstruerade. Uttryckssätt,
klädsel, föreställningar om vad som är manligt och vad som är
kvinnligt, har varierat i historien och skiljer sig mellan länder,
kulturer, åldrar och grupper. Men skillnaderna är också biologiska.
Av professor Martin Ingvars rapport på uppdrag av vår delegation
(SOU 2010:52) framgår att robusta biologiska data går hand i hand
med observationsdata som talar om pojkars senare mognad till vuxenhet. Den kunskapen kan vara gynnsam för ett bra jämställdhetsarbete, till exempel om den leder till att större hänsyn tas till pojkars förmåga till inlärning i vissa åldrar. Men om kunskapen leder till att alla flickor förväntas mogna före alla pojkar, riskerar både pojkar och flickor att bedömas utifrån förutfattade meningar och inte utifrån sina individuella förutsättningar. Det föreligger stora överlappningar i mognadshänseende mellan grupperna flickor och pojkar!"
Feminismen har haft sin chans och totalhavererat som väntat.
Hur kommer det sig att flickorna är så duktiga i skolan och så dåliga på att bli universitetsproffesorer?
Kan det inte vara så att pojkarna reagerar rationellt. Hantverkare och företagare kör häftigare bilar och är bättre betalda än förskollärare. Därför satsar de på dessa yrken som ger en större chans att slå sig fram på den marknad som till slut verkligen räknas, "parbildningsmarknaden".
När jag var ung så kunde unga välanpassade pojkar få rådet: "Du skall hålla Dig väl med de bråkiga pojkarna längst bak i klassen för de kommer att bli Dina arbetsgivare". Jag tror inte att verkligheten har ändrat sig nämvärt på 60 år.
Men en gammal gubbe kan ju tillåta sig att vara politiskt inkorekt!
Martin Ingvars deltagande i kommittéarbetet är ganska gåtfullt. Plötsligt är biologismen rumsren och särskilt när det gäller normalfördelning och mognadstakt.
I ett av delbetänkandena beskrivs skillnaderna mellan pojkars och flickors vanor och tankar under 100 sidor för att därefter plötsligt avfärdas med den ideologiska vändningen "Vi ska inte tala om dessas skillnader för då riskerar vi att befästa dem" (fritt ur minnet)
Inom det här poststrukturalistiska socialkonstruktivistiska är det ytterst viktigt att inte tala om sådant man inte tycker om - det blir då problematiskt att diskutera till exempel mångfald eftersom föreställningar om olikheter (invandrare, arbetarklass, män) därigenom förstärks.
Nej här är det Rod Stewarts moral som gäller:
http://open.spotify.com/track/2JWKzkQbYsNzx019WyGzaH
Mats, tack för tipset om Helena von Schantz artikel! Mycket bra!
Här är en länk till en artikel i New York Times om Christina Hoff Sommers bok "The war against boys":
http://www.nytimes.com/books/first/s/sommers-war.html
Nu oroas vi igen av signalerna om att pojkarna inte hänger med i skolan. Många erbjuder förklaringar, men ingen har förstått. Pojkar är biologisk predisponerade att göra uppror mot vuxenvärlden och att skilja ut sig från flickorna.
När flickor inte fick eller förväntades gå i skola eller göra karriär, var just det (skola och karriär) ett bra sätt för pojkarna att visa upp sitt oberoende och sin manlighet. Nu när flickorna tvingas/förväntas göra karriär för att kunna försörja sig själva, samtidigt som pojkarna tvingas/förväntas göra likadant, måste pojkarna naturligtvis göra uppror mot vuxensamhället och flickbeteendet genom att inte vara bra i skolan. Pojkarna skaffar sig andra prioriteringar.
Detta är en helt naturlig och förutsägbar konsekvens av en påtvingad och enögd jämställdhetspolitik. Jag har varnat för den flera gånger nu. När ska någon lyssna?
Jag har skrivit massor om detta på min blog, under rubriken Jämlikhet, bland annat;
http://www.frihetsportalen.se/2010/12/mognad-i-debatten/
Min länk ovan fungerar olika om man klickar på den än om man hittar samma via google. Sök på "The war against boys" via google så behövs ingen inloggning.
test
#2 Tack Peter!
En längre artikel av Hoff Sommers är tillgänglig genom The Atlantic. Intressant läsning om beklämmande dålig vetenskap.
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2000/05/the-war-against-boys...
Jag är lite tagen över att 96% av de röstande är arga på DEJA. Minst en läsare borde vara nyfiken....
Framför allt resonemanget om skolan som "statisk" och en gång för alla definierad som god tycker jag är en viktig ståndpunkt. En träaktig komponent är "den garanterade undervisningstiden" och förstås det fyrkantiga innehåll som "bara måste" vara med. Jag kommer väl ihåg en ung elevrådsföreträdare, en pojke, som skulle bli musiker, som undrade varför han måste studera derivator, andragradsekvationer och funktioner för att därigenom kvalificera sig. Det tog emot så att han nästan ville sluta.
Jag tror att skrån och företag måste engagera sig mycket mer i skolans och kursernas utformning. Kanske t.om stå för skolor som t.ex Volvo Aero gymnasieutbildning som finns idag.
Likaså borde universiteten engagera sig i kurser och innehåll på gymnasiet.
Avnämarna - inte politiker och ämnesbevakare med traditionella synsätt på undervisning och stoff - borde vara med och påverka styrdokumenten så att det inte låses över hela skolområdet med ett mindre och mer abstrakt-generellt kursutbud så som det är nu.
Min erfarenhet är att pojkar har svårare att lyda och göra saker bara för att det är bestämt - och det är inte en dålig egenskap.
Utredningen har en väldigt negativ syn på pojkars olydnad och i morgonsoffan kan vi se hur Sabuni, 9A-svenskläraren och LR tävlar om att förfasa sig:
http://svtplay.se/v/2291909/gomorron_sverige/hur_ska_vi_oka_jamstalldhet...
Kriget mot män fortsätter i oförminskad styrka.
Tack för en bra artikel! Har inte läst SOU 2010:99 ännu, däremot den första DEJA-rapporten SOU 2009:64 där vi får veta att "det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan" osv osv http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/01/12/losningen-pa-skolproblemen/
Ja, 9-A läraren. Som jag sagt förut i ett inlägg, serien kablades ut för att skapa den mycket omhuldade myten om "den duktige läraren", vilket i sin tur blev ett argument för individualiserade löner, vilket skapade en individualistisk och tyst lärarkår.
"Duktig organisation" är det begrepp jag vill föra fram. Det kan skapa både duktiga lärare och duktiga elever.
Myten om den "duktige läraren" motverkar den duktiga organisationen och tar bort fokus från den duktige rektorn, den duktiga skolnämnden, det duktiga skolverket, den duktiga lärarutbildningen, det duktiga facket, etc, men det hjälper kommuner att spara, och elevernas skolresultat som är sjunkande blir lärarnas fel.
En "loose - loose" situation för lärare och elever!
Mats, tack för rekommendationerna och för en intressant artikel. Är det möjligt att du ser mer statsfeminism i betänkandet än det i själva verket finns där? Efter snart tjugo år som lärare på gymnasiet och högstadiet kan jag bara konstatera att det helt tveklöst finns en antipluggkultur bland pojkar. Inte bland alla, den kan motarbetas och under gynnsamma förhållanden stoppas, men den finns. Jag skulle dock aldrig komma på tanken att det skulle vara pojkarnas fel. Helt uppenbart är det vuxenvärldens fel. Frågan är precis vad det är symptom och reaktion på? Jag tar upp en rad teorier i mina blogginlägg, men det finns säkert många fler faktorer som påverkar. Värt att komma ihåg att det här händer över hela västvärlden. Värt också att komma ihåg att vi inte kan omvända våra elever. Skolan är bara en del av samhället.
I betänkandet redogör man bara för vad forskningen säger, konstaterar att pojkar tar minst lika stor skada som flickor och talar om vem som ska skärpa sig och hur. Jag ser det som stora kliv i rätt riktning.
Hej Helena!
Frågan är vad man menar med "att skärpa sig"?
Nu har Martin Ingvar trampat in och lanserat biologi och utvecklingspsykologi - därmed blir det lite mer komplicerat att tänka i normalitet ("kom igen nu killar - ni ser ju att tjejerna kan")
För mig är den centrala frågan vad som händer när pojkarna tappar intresset för skolan? Jag ser det tidigt i förskolan och jag ser en skola som vägrar att rannsaka sig själv. I betänkandet finns inte ett ord om innehåll och arbetsformer men 25 sidor om specialpedagogik och stöd, 30 sidor om kränkningar.
Utredarna vill inte analysera verksamheten eftersom det hotar bilden av skolan som den neutrala goda motvikten till de patriarkala strukturerna i samhället utanför. De män som arbetar i skolan komplicerar bilden - kan vi lita på dem?
att skärpa sig var min litet slarviga formulering, man pekar ut vem som är ansvarig för vad.
Jag vill inte ha detaljerade instruktioner och teorier om vad man borde göra annorlunda. Bättre att tydligt fördela ansvaret och sedan samla in "beprövad erfarenhet" dvs lyssna på lärare, lärarutbildare, forskare, leta efter framgångsexempel både i Sverige och utomlands, sätta forskare i arbete och sedan prova sig fram.
Skolåldern sammanfaller med den period i livet när könsidentiteterna ska separeras från varandra, man och kvinna. Detta är biologi, hårdvaruprogrammering eller vad ni vill kalla det. Poängen är att det är oundvikligt i varje människas liv, för det har varit grunden för vår biologiska utveckling i årmiljoner.
När kraven under denna period får ensidig slagsida, feminiseras, premieras flickorna, de får bättre betyg.
Säger man att flickorna mognar tidigare än pojkarna har man redan gjort flickorna och deras process till norm, till mall. Pojkarna kan aldrig passa in i den mallen.
På gruppnivå är pojkar mer beroende av att lära sig genom trial and error, inte efterapning, inte kommando. De behöver få utveckla sin information-pull teknik, där flickor fungerar bra med information-push.
Pojkar måste få pröva sig själva mot normerna, få finna ramarna och se om det går att gå utanför, att göra sig illa och lära av detta var gränserna går. Tänk Kalle & Hobbe och lelle Karl-Johan. Livet ska upplevas med kroppen, särskilt när man är i en ålder då den naturliga testosterondopingen gör en nästan okänslig för smärta. Tids nog blir vi visa, orkeslösa gamla gubbar med värkande kroppar. Men att inte ha tillåtits uppleva ungdomsårens rusande kraftmätningar skulle kännas tomt.
Alla kräver respekt och förståelse för flickors och kvinnors biologiska svängningar. Men pojkars och mäns testosteronkurva över livet skall ignoreras eller rent av motarbetas.
Det finns naturligtvis individuella skillnader bland både pojkar och flickor. Att inse det ställer bara högre krav på lärarna. Att formgjuta alla elever i samma form vore förödande för ett samhälle som har fler valmöjligheter än något tidigare och där variationer och möjligheter sannolikt blir ännu fler framöver.
Mats!
Du för ett resonemang om vad som är fel med utredningen, men du presenterar inte vad du tycker man skulle göra för att ändra detta. Det vore intressant att veta vad du tycker att staten/regeringen/Skolverket skulle göra?
Johan
Hej Johan - förlåt mitt sena svar!
Regeringen tillsatte HSV-utredningen "Man ska bli lärare" som hade det uttryckliga uppdraget att föreslå åtgärder som skulle förbättra könsbalansen i skolan. Björklunds antydde ganska stereotypa förhoppningar om att männen skulle skapa "ordning och reda" och bättre resultat. Betänkandet innehåller en bra bakgrund till området men de föreslagna åtgärderna har inte förverkligats.
DEJA låtsas inte om att betänkandet finns och det oroar mig att de här ganska banala antagandena om "mångfald som kvalitet" betraktas som essentialistiska eller i värsta fall antifeministiska av de tre jämställdhetsbetänkandena (Förskolan, skolan och högskolan) som har producerats de senaste fem åren. Tiden tycks inte vara mogen för att se jämställdhet som även en manlig angelägenhet.
Så det första steget är att vi måste kunna tala om könsskillnader utan att förlamas av rädsla att vi därigenom skulle cementera dem.
Om vi inte talar om de inre konflikterna i skolan (och de är många) reproducerar vi bilden av en neutral skola och då kan vi inte diskutera vilket innehåll, vilka arbetsformer, vilka bedömningsformer som gynnar olika grupper.
Mitt första förslag handlar alltså om rekrytering och hur vi får männen att INTE avbryta sina lärarstudier. Vi behöver fundera över de dubbla förväntningarna som möter dem (hur manliga ska de egentligen vara?) och kanske träna dem i ett konfliktperspektiv för att de inte ska falla offer för frestelsen att överanpassa sig.
Sedan menar jag att vi kan lära mycket av Norge som har skapat samarbetsformer högskola-kommuner (fylke?) som belönar de förskolor som lyckats med sitt jämställdhetsarbete. I Sverige vill DJ satsa 50 miljoner på fler kvinnliga professurer. Vi fick inte 50 000 för att ordna en konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar. (Nej jag är inte bitter - bara lite)
Som du märker undviker jag kärnfrågan (vad är det för kvalitet männen ska tillföra) Det är en försiktig och taktisk hållning eftersom jag inte vill belasta de fåtaliga personerna med stereotypa förväntningar på att uppfylla de tomrum som jag menar finns inom skola och förskola på väsentliga områden.
Det kan vara så att mina 25 år i förskolan gör att jag betonar det institutionella perspektivet. Pedagogerna gör som de brukar och de kvinnliga mönstren och traditionerna inom barnomsorgen är väldigt starka. Jag påstår att det går att beskriva samma dolda strukturer inom låg- och mellanstadiet?
Men innan vi går in på detaljer måste vi nog fundera över påståendet: pedagogens kön spelar en stor roll för hur uppdraget tolkas.
Det är en komplicerad fråga och det går säkert att hitta många undantag som försvårar ett generellt resonemang.
Någon kallade högskolan "den sista meritokratin" - jag tror att det betydde att vi är skickliga på att dölja det könskodade innehållet. Hur tänker du om skolan?
Johan Kant och jag har tidigare diskuterat betygsfrågan och förhållandet till de nationella proven.
Min poäng är att om inte skolan som helhet är könsneutral till innehåll och arbetsformer(eller hellre könsbalanserad) då är det riskabelt att förlita sig på examinationsformen som värdemätare. Jag menar att betygen fungerar legitimerande av de rådande maktförhållande i sin illusion av rättvisa.