Ränteavdraget är en otidsenlig rest från 70 och 80-talets bostadspolitik

Till att börja med är nog diskussionen om eller när vi har en boprisbubbla, i det närmaste en lek med definitioner. Att matematiskt beskriva eller teoretisera bopriser och tillgångsbubblor är som att matematiskt förklara hela marknadens inre dynamik, vilket är svårt.
Därför finner jag det klokt att hålla en reserverad ton i debatten och undvika kategoriska utspel gällande om det finns en bostadsbubbla eller ej. Men detta utesluter inte att man kan identifiera riskfaktorer som strukturella eller skattetekniska skäl och påbörja en önskvärd modernisering för att undvika och dämpa en eventuell kris i framtiden.

Ränteavdraget är något av en anakronism, i och med de finanspolitiska reformer som genomfördes på 1990-talet. Bland annat överlämnandes ansvaret för kredit-, valuta- och ränte-politiken till en självständig Riksbank.

Ränteavdraget är i grunden ett politiskt verktyg som motverkar Riksbankens möjligheter att påverka kreditgivningen genom en höjning av repo-räntan och inkräktar därmed på riksbankens politiska domänområde. I ett internationellt perspektiv utgör ränteavdrag något av ett unikum och inget annat land har skapat så starka incitament för privatpersoner att låna som skattesystemet i Sverige.

Vidare utgör även ränteavdraget en strukturell snedvridning av hyres och privat bostadsmarknaden där privat ägande och byggbolagen subventioneras, vilket medför låg produktivitet och en likriktning i ägandeformer.
Tomas Östros (s) verkar missat den orättvisa ränteavdraget innebär rent fördelningspolitiskt och övriga ekonomer borde anse att snedvridning och subvention av ett marknadssegment är otillbörligt?

Det är synnerligen lämpligt att reformera ränteavdraget nu när konjunkturen växer sig starkare och hushållen får mer pengar att röra sig med och en åtstramning av räntepolitiken ändå ligger i korten. Sänkta ränteavdrag möjliggör också för Riksbanken att hålla en mer expansiv räntepolitik och därmed erhålls lägre räntor till glädje för företag och industri, vilket även kommer bostadsägarna till del genom fler jobb och låga nominella bostadsräntor.