Bang, välj inte en chefredaktör som ser kvinnor som offer

Feminismens problem är orienteringen mot medelklassenkvinnornas intressefrågor och det gäller både vänster och höger. En arbetarklassorienterad feminism till vänster skulle däremot kunna göra skillnad i politiken och i medierna

Stackars Bang, dvs Barbro Alving. Hon skulle inte ha begripit nåt av vad som pågår nu eller rättare sagt hon skulle med kärv stämma ha beskrivit verkligheten. Hon gjorde ju det i sina reportage från alla världens hörn.

Min mormor och morfar var torpare utan fast egendom. De löd under herrgården Lindö, som då tillhörde släkten Ral och fortfarande gör det. Ingenting har förändrats i Kärrbo, där min mormor och morfar uppfostrade sina barn, efter att de flesta föddes ute på Skotterön i Mälaren i ett lite torp på ca 30 kvadratmeter. Allt som allt födde mormor tio barn från 1905 och framåt. Det måste ha varit himmelriket för dem båda att komma iland och få ett torp med en stuga på hela 60 kvm. Även om det inte fanns några moderna bekvämligheter där.

Inte vatten inomhus, inte elektricitet, en vedspis och två öppna spisar värmde stugan och fotogenlamporna lös upp på kvällen.

Huset står där än och det är en kusin till mig som har det som sommarbostad. Hon har ärvt brukanderätten. Allt är som det har förblivit sedan 1800-talet, förutom att hon numera betalar hyra i reda pengar och in natura-betalningen i fisk varje fredag är försvunnen sedan 40-talet. Släkten Ral äger allt fortfarande.

Feminismen är död om ni frågar mig. Vi behöver inte ställa halva befolkningen mot den andra halvan.

Den tiden är förbi. Det var just de där medel- eller överklassdamerna som hade tid över för Fredrika Bremer-förbundet eller andra sådana sammanslutningar. De andra kvinnorna jobbade tillsammans med sina män och uppfostrade sina barn.

De ville ha rösträtt visst och det fick de också på 20-talet. De ville ha rätt att bestämma över sina pengar och det fick de. De ville fortsätta att bestämma över barnen och det fick de också. De ville ha utbildning och det har de mer än männen numera.

Min mormor var jämställd med sin man. Hon sade till honom: ta du hand om det andra så uppfostrar jag barnen. Han skötte ångbåten, som drog upp fisk åt dom. Han hade hand om djuren på torpet, korna, grisen och hönsen. Det var en arbetsfördelning de gjorde.
Utan maktkamp. Bara det som passade var och en av dem bäst. Morfar var starkare än mormor rent fysiskt. Män är ofta det. Det behövde inte vara millimeterrättvisa mellan dem.

Lägg ned tidningen Bang! Den har tjänat ut. Och låt Barbro Alving slippa vrida sig i sin grav. Det var herrarna som stöttade henne på DN. Just därför att hon var en bra och genomskådande människa och skrev väl. Inte för att hon var feminist.

Jag vet för jag har jobbat där själv i nästan två decennier och det var inga problem med männen. Men kvinnorna var väldigt duktiga på maktkamper, som handlade om revir.

så länge man diskuterar problem som ovan i artikeln kommer inte feminismen att överleva. Jag är en vanlig kvinna som sliter hårt i vardagen för att leva. Har varit ensamstående med barn och var tog ni feminister vägen när det gäller rätten till sjukpenning första dagen??? rätten till 6 -timmars arbetsdag för alla, rätten till bra dagis. Rätten till bra skolor. Lite kronor över i lönekuvertet så att man kan ta en semester med barn?? I stället diskuterar ni fjantproblem som tillhör ert lilla navelperspektiv. För tusan kalla er INTE feminister. Ni bara förstör och osökt tänker man på dokusåpan sex and the city.
Skaffa er vardagskunskaper om hur vanliga kvinnor lever mellan jobb, dagis, skola mm.

Liberalfeminism är bara liberalism. Vänsterfeminism är inget annat än bara feminism. Hitta inte på meningslösa termer.

Jessica Bagge,
du lyckades med konststycket att klanka ned på vad du kallar "vänsterfeminism" utan att med ett endaste ord antyda vad du själv som feminist vill åstadkomma. (förutom att man inte får säga nåt taskigt till killar förstås - väl rutet...)

Det är riktigt svagt. Varför ska man välja din variant om du inte ens pallar att berätta vad den innebär i vare sig teori eller praktik?

"Sara som valt att vara hemma med barn en längre tid kan inte förvänta sig att det inte ska få konsekvenser i arbetslivet."

Nej, inte om man utgår ifrån att arbetsgivaren tänker som många gör, då är det bara att gilla läget.

Men det finns tack o lov arbetsgivare som ser föräldraskapet som en merit och en tillgång, både för företaget och samhället i stort. Och som därför gör allt för att underlätta för sina anställda att skaffa barn och kunna vara hemma med dem, bl a genom att inte låta det få negativa konsekvenser när de kommer tillbaka efter barnledigheten.

I det här specifika fallet kan det finnas en mängd skäl till varför Erik fick uppdraget, det kanske är helt rätt att han fick det. Jag reagerar också på när offerkoftan åker på alltför lättvindligt, det gagnar ingen.

Men när Du skriver "...alla människor har ett val och ett ansvar för sin situation.", glöm inte att också arbetsgivaren har ett val och ett ansvar för vilka konsekvenser en barnledighet får för den anställde.

Jag hyllar de arbetsgivare som underlättar för sina anställda att skaffa barn och ta hand om dem - DET är att ta ett samhällsansvar.

James, ska försöka att inte bli långrandig. I artikeln försöker jag belysa något som jag tycker fattas i dagens feministiska debatt (åtminstone i den som syns utanför den akademiska) och det tycker jag är frånvaron i den feministiska retoriken om att livet består av val. Både män och kvinnor gör hela tiden val mer eller mindre styrda av förväntningar och annat. Ofta tycker jag att när konsekvenserna diskuteras låter både än och kvinnor som att de är fullkomligt viljelösa. Män säger sig vara offer för sina fruars vilja; man hör ofta "men hon ville ju vara hemma hela tiden med våra barn". Och då undrar jag; har du ingen egen vilja. I vanliga fall brukar inte män skryta med att att de inte har någon egen vilja. Likaså kvinnor som inte alls verkar vilja kännas vid att det finns ett samband mellan frånvaro på jobbet och möjligheterna till ett givande arbetsliv. Vi måste vara ärliga med detta i den här debatten och sluta hyckla. Det var vad jag ville säga med exemplet. Jag tycker att de mer vänsterorienterade feministerna undviker att lägga ansvar på kvinnor. En annan sak är den kollektiva skuld som ofta förekommer när man talar om mäns ansvar. Jag tycker inte att det existerar något som kan kallas kollektiv skuld. Det är hemskt och ingen ska behöva höra att de är ansvariga för vad nån annan gjort bara för att de är av samma kön. Du frågar vad jag tycker man ska göra; detta är en av åtgärderna: börja vara ärliga med att det finns två sidor av myntet istället för att förneka detta faktum. En annan åtgärd jag skulle förslå är dagis på obekväma tider så att människor inte behöver tacka nej till jobb som inte är kontorstid. Jag vill ha en individualiserad föräldraförsäkring för att minska det skeva utfall vi ser idag som får stora konsekvenser; män får dålig kontakt med barn och kvinnor svag förankring på arbetsmarknaden och kan inte bära sin pension. Är man ekonomiskt beroende av någon är man inte fri. Detta borde vara det viktigaste som feminismen ska kämpa för. Fler åtgärder: bostadsbidraget borde inte minska om en ensamstående förälder går från deltid till heltid.

Emma: jag tycker inte att 6 timmars arbetsdag är en bra åtgärd, jag kan inte se att det skulle gynna kvinnor och jag tycker inte att vi ska hindra dem som vill arbeta mer att göra det. Håller med dig om att en bra barnomsorg är central.

Håkan: det är jättebra att det finns arbetsgivare som ser föräldraskap som en merit. Dock finns det de som idag tycker att kvinnor som tar nästan allt ansvar för barn och därmed har betydligt högre frånvaro än män är en betydligt större risk att anställa och då tycker jag att det är ett problem som bör diskuteras och i möjligaste mån lösas. Åtminstone ska man förhålla sig till detta faktum. Jag tror inte att det går att straffa arbetsgivare utan vi får acceptera att det förhåller sig så här och göra nåt åt orsakerna istället. Naturligtvis förklarar inte skillnaden i frånvaro allt; en annan viktig orsaak är naturligtvis den nepotism som ofta förkommer bland de män som sitter på makten och det kan man tex angripa genom att lära kvinnor att de också måste nätverka och hjälpa varandra på det sätt som män alltid gjort

feminismen i sverige är osund främst av EN orsak:

den ser alla skillnader i levnadsmönster och livsval hos könen som påtvingade!

min religion säger att man och kvinna är olika av naturen och så alltid kommer att vara, i både psyke och fysik! och samma sak säger naturen!

är man likhetsfeminist så måste man vara blind eller avsky naturen

Feminism är ingen frihetskamp för mej.
Vilket kön tillhör jag då?

Detta med val och ansvar stör mig. Det är alldeles för enkelt med dessa ord. I grunden handlar det om drifter och existentiella behov.

Vad vi än hittar på i den socialkonstruktivistiska föreställningsvärlden så är det ett tydligt faktum:

Män befruktar kvinnor och det nya livet växer inne i livmodern.

För all evig framtid så skapar detta konsekvenser helt befriade från liberalismens ordbruk : Val och ansvar.

Försök att förstå det enkla.

Det handlar om genetisk kodning.

Punkt slut.

Därför älskar jag min fru och mina barn.

Svamlet om fria val gör mig lika dyster som fyra ave marior och tusen bönemattor mot Mecka.

För det första kan jag konstatera att det ven lite stenar i glashuset här. Samtidigt som du tycker att det är fel att kollektivt skuldbelägga män så skuldbelägger du vänsterfeminister kollektivt genom att hävda att de gör detta. Jag är vänsterfeminist (och man) och tycker för allt i världen inte att kollektiv skuldbeläggning ska äga rum. Det gäller ytterst få av mina inbitna åsiktsfränder också. Fast det där kanske är ok att kollektivt skuldbelägga politiska motståndare? Det är trots allt det riksdagen i dagsläget verkar gå ut på.

Sedan tycker jag att det är bra att du konstaterar att liberalism ska innefatta feminism. Det är sannerligen inte kutym bland de "liberaler" jag känner, och likväl har vi en liberal jämställdhetsminister som vägrar kalla sig feminist. Jag blir förstås lycklig om du lyckas ändra på det där.

Vidare tycker jag att intersektionalitetsfaktorn (som påtalats framförallt klassperspektivet) saknas helt här och att du är alldeles för naiv gällande "de fria valen" som vi ställs ansvariga för. Om en tvåårig föräldraledighet föranleds av ett idealt och jämlikt samtal (eller snudd på, det ideala och jämlika samtalet är utopiskt) mellan föräldern och övrig vårdnadshavare där de båda är helt överens om att en av dem ska vara föräldraledig i två år - fine. Jag köper att det tar ett tag att starta karriärmotorn igen och att andra ges förmåner pga att personen frånvarat. Om däremot föräldraledigheten föranletts av en ytterst ojämlik diskussion med kraftfulla maktövertag för endera parten, ja då är det en helt annan femma. Tyvärr är det sånt här som många, framförallt kvinnor, får lida för.

Jag föreslår att min egen hustru, Thi, utnämns till chefredaktör för Bang. Thi visar mig var skåpet ska stå varenda dag. Det går inte en enda dag utan att Thi ryter åt mig. Hon är ingen dörrmatta! Thi vet vad hon vill, och hon tar inte sk-t från mig!

Enda problemet är att This svenska är dålig. Därför att det bara var fyra år sedan hon kom till Sverige från Vietnam, så hon har inte hunnit lära sig vårt språk så bra ännu!

Förresten - jag är arbetslös just nu och behöver ett jobb. Skulle jag kunna få anställning på Bang som en manlig "token"? Jag är vad vid att lyda kvinnor - det kan Thi intyga! (Och som ni kan se när ni läser detta inlägg så har jag sinne för humor)

Feminismen är död - den dog när den sluytade slåss för könens lika värde, rättigheter och skyldigheter. Sverige är feminismens Saudiarabien, sa just Julian Assange. Träffande.

Varje gång jag hör något om kvinnor som offer så känner jag mig så beklämd. Det stämmer inte med min världsbild och det är synd att så många kvinnor ska gå omkring och sätta den stämpeln på sig själva. Det motverkar ju syftet med feminismen! Så, tack för en bra artikel om våra fria val och allas egna ansvar.

Däremot reagerar jag mot att vi alltid, som i exemplet, pratar om arbete som människans frälsning. Det är i verkligheten långt ifrån alla som känner sig drivna att förverkliga sig själva genom lönearbete 40h/vecka, men här har vi inget fritt val om vi ska kunna försörja en familj. Det är snett. Rätt till 6 timmars arbetsdag skrev någon... det vore väl ett bra första steg på vägen mot ett friare samhälle.