Dags att ställa krav på matbranschen

Stefan Hanna (C) har startat en debatt om fetmaproblematiken genom att skriva om det på sin blogg och förslå beskattning av övervikt. Förslaget är kontroversiellt och inte speciellt genomtänkt, men det lyfter fram den stora överviktsproblematik som finns. Om man ser till kärnan i Stefan Hannas iakttagelse, att det finns ett problem med övervikt i det svenska samhället och i hela det "västerländska" samhället där både samhället och den enskilde är oförmögna att lösa problematiken, är det något han har helt rätt i.

Enligt statistik har möjligen trenden vänt i Sverige beträffande övervikten såtillvida att viktökningen under de senaste åren avtagit, men samtidigt finns detta fenomen i hela det moderna samhället världen över. Kanske är det till och med så att Stefan Hanna har rätt i iakttagelsen att samhället valt att stötta de olika individuella valen som leder till övervikt speciellt om man med samhället menar både den allmänna och privata sektorn.

Övervikt och fetma leder till en lång rad sjukdomar som utgör och i än högre grad kommer att utgöra stora kostnader för samhället. Högt blodtryck och blodfettsrubbningar leder till stroke och hjärtsjukdomar. Övervikt kan ge sömnrubbningar som i sin tur ger andra följder. Övervikt frestar på skelettet och ger upphov till smärtor från leder, något som kan leda till en ond cirkel av låg fysisk aktivitet, ytterligare ökning av vikten, ytterligare ledproblem plus andra följder och så vidare. Diabetes typ II nämner Stefan Hanna, men även gikt tillhör följdsjukdomarna. Olika cancersjukdomar är förknippade med övervikt samt mag- och gallbesvär. Om " fetmaepidemin" fortsätter, vilket den kommer att göra om inte åtgärder sätts in, kommer den att innebära stora ekonomiska kostnader för samhället och politikerna kommer att på ett eller annat sätt att bli tvungna att hitta åtgärder för att hejda utvecklingen.

Överviktsepidemin är något som följt med samhällsutvecklingen. USA har sedan många år setts som överviktens land, och under senare år har problematiken accellererat. Läkaren och juristen David A. Kessler beskriver i sin bok The End of Overeating en trend där fetman ökar i alla åldrar från och med att barnen är små till högt uppe på ålderstrappan, något som visar sig genom att man numera kan se typ II diabetes, tidigare kallat ålderdiabetes, hos barn.

I genomsnitt är cirka 15 procent av amerikanska barn överviktiga. Detta är bara toppen på isberget. I länder som Sverige, Finland och andra västeuropeiska länder händer liknande saker. I Kina har livsstilen förändrats och man ser även där en tilltagande viktökning hos befolkningen inklusive barnen. Det är ganska troligt fetmaepidemin kommer att utgöra en allt större belastning i det framtida samhället. Om samhället på något sätt stöttar en sådan utveckling, vilket Stefan Hanna skriver, är det dags att sätta ljuset på detta. Att detta skulle innebära att man beskattar personer med övervikt är dock ett orimligt förslag.

Det skulle ytterligare skuldbelägga och ge personer med överviktsproblem en ytterligare belastning att bära på. De är väl medvetna om sin situation, vet ofta mycket väl hur man går ned i vikt men från det till att klara gå ned i vikt är betydligt svårare än så. Dessutom bör man då också beskatta stressade personer och en hel hög andra som i långa loppet löper risk att bli sjuka. Kan man däremot genom olika åtgärder förhindra att nya personer lägger på sig övervikt är mycket vunnet.

San Francisco planerar man införa en lag där endast får ge leksaksgåvor i samband med att man serverar måltider till barn som innehåller mindre än 600 kalorier samt frukt eller grönsaker och med dryck utan extra mycket fett och socker. Presidentfrun Michelle Obama har startat en kampanj med syftet att minska överviktsepidemin hos barn; kampanjen går bland annat ut på att lära familjer och barn att själva odla grönsaker och frukt.

David A. Kessler, som var en gång hög tjänsteman inom amerikanska läkemedelsverket FDA och då bedrev en intensiv kampanj mot rökning och tobaksindustrin, har under senare år ägnat sig åt att samla kunskap om fetmaepidemin och dess orsaker. Han hävdar i boken The End of Overeating att snabbmatskedjor och matindustrier ägnar mycket krafter åt att utveckla mat som skapar behov att äta mer, att överäta i stället för att göra mat som mättar och är nyttig. Han hävdar att överätande har med stimulering av hjärnans lustcentra att göra och övervikten är tecken på ett beroende precis som alkoholism och andra beroenden. Svenskarna Ingvar och Eldh skriver i sin bok Hjärnkoll på vikten om övervikt och fetma som en följd av beroende och de riktar framför allt in sig på socker. De skriver att mycket av det som ligger bakom fetma och övervikt är omedvetet. Många har inte någon kontroll på hur ofta de öppnar kylskåp och andra ställen där det finns godbitar. David A. Kessler skriver om forskning som visar på att fett och salt likaså kan vara starkt beroendeframkallande och stimulera till överätande, om än sockret är det starkaste stimulit.

I rätt avvägda kombinationer av fett, socker och salt kan maten bli oerhört lockande att fortsätta äta trots att man redan är mätt. Forskning på råttor har visat att sådan föda kan vara i det närmaste lika beroendeframkallande som morfin. Vad producenter av färdig föda och fabricerade maträtter gör, skriver Kessler, är att försöka få fram de "bästa" kombinationerna till att man skall lockas att äta mer. Andra faktorer som kan locka oss att äta och dricka mer är hur maten, drycken känns i munnen. För drycker kan det vara att inte bara sötman utan den avkylande effekten på tungan och kolsyran ger annorlunda känselupplevelser. Att förpackningar, maträtter blir större och större medverkar till fetmaepidemin. Hamburgarna växer, 33cl -flaskorna med läskedryck har blivit enliters flaskor. Utbudet av varor i livsmedelshallarna blir alltfler. Där man förr kunde välja mellan två sorters marmelad finns tjugo bara för att ta ett exempel.

Metoderna att gå ned i vikt har inte visat sig speciellt effektiva. För något år sedan gjorde Gardner med flera en studie där man jämförde olika dieter, Atkins, Learn, Zone och Ornish där man följde deltagarna under ett års tid. Atkins var den diet som innehöll mest fetter och minst kolhydrater och Ornish mycket kolhydrater och lite fett och de övriga låg däremellan. Det visade sig att Atkins var något effektivare men även de andra visade på måttliga viktminskningar. Tyvärr var den viktnedgång som man i medeltal gick ned ganska begränsad, upp till åtta procent av ursprungsvikten, vilket är ganska litet om man har att utgå från övervikter på 120-130 kg. För en del personer visade sig dieterna vara effektiva men för flertalet var vinsterna begränsade. Operationer av övervikt kan vara en effektiv metod, men det finns också där personer som åter ökar i vikt. Denna metod har dessutom risker och operationer kan knappast heller vara aktuellt för att komma åt överviktsproblematiken i stort.

Lösningen kanske ligger i att samhället slutar stötta alternativ som ligger till grund för fetmaepidemin. Det allra viktigaste är information men andra åtgärder typ skatt på kost som orsakar viktökningar vara aktuellt. Kanske är det dags att krav ställs på livmedelsindustri och restaurangbranschen delta i analysen och debatten om fetmaepidemin.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31710

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tror dessvärre inte att skatt på "onyttiga" produkter kan hjälpa särskilt mycket i fetmaproblematiken. För det första är det väldigt svårt att sätta gränserna för vilken mat som är onyttig och vilken mat som är nyttig. Det kanske är självklart att paprika är bättre än smågodis,men mat är oftast inte svart och vit utan gråzonen är väldigt stor. Dessutom är det redan idag billigare att leva på ett sunt sätt. Grönsaker, frukt, rotfrukter, bönor är betydligt billigare än den färdiglagare skräpmaten. För kostnaden av 1 pizza kan man få en hel veckas lunch om man lagar maten själv från färska råvaror.

Jag tror snarare på att verkligen medvetandegöra människor vad maten innehåller. Idag lever vi i ett samhälle där den mesta av maten vi stoppar i oss är färdiglagad på restauranger och fabriker och då är det väldigt svårt att förstå vad maten innehåller.

Permalänk | Anmäl #1 Henrik Eriksson, 2011-01-06, 11:27

Jag tror inte heller att skatt på onyttiga produkter kan göra speciellt mycket. Det skulle säkert bli en mycket stor apparat med mycket adminstrativa kostnader men begränsade vinster. Snarare tror jag på information och en allmän diskussion om ätandet. Både den nakne kockens insatser och Bert Karlsson tror jag har varit en liten bit på väg.
Det är ju inte bara en fråga om onyttig mat utan också en fråga om mängder, förpackningsstorlekar etc... dvs vill säga hur mycket energi man får i sig och som man bygger upp fetman med.

Jag efterlyser matbranschens vilja att vara med och medverka till en sundare kost. Det går säkert att göra god kost och färdiglagade rätter med innehållsdeklarationer.

Jag tror att matvanorna grundläggs då man är barn och det är där man måste börja med att förebygga fetma.
I övrigt är det förstås inte bara en fråga om vad vi äter, utan också hur mycket vi gör av med som flera av inläggen handlat om.

I det stora hela tror jag alla vet hur man kan undvika övervikt; det svåra är övergången till görandet. En allmän medvetandegörande diskussion kan motivera till att övergå från tanke till handling. Industrin har stora resurser liksom samhället i övrigt, och alla har i grunden nytta av att vi alla blir friskare.

Permalänk | Anmäl #2 Sune Överhagen, 2011-01-06, 15:47