Därför lämnar jag FP för KD

Failar? På riktigt? Eller som ett tokroligt skämt.

Det tycks naturligt att någon som byter parti skriver om KD:s tendens att se gruppen över individen (i de sammanhang som lyfts upp ovan) men samtidigt finns det stor anledning att problematisera anledningarna som Jessica anger. Exempelvis så påverkar droger enbart, enkom och uteslutande individen - däremot så kommer missbruk alltid påverka omgivningen i ett familjesammanhang. Att alla sexsäljare har ett bakomliggande trauma är en truism som verkligen behöver synas i sömmarna. Rimligtvis genom att låta örat lyssna till ex. The Rose Alliance.

Kul för Jessica att hon har hittat rätt, mindre kul att se att anledningarna är bland annat att likställa liberalism med en kapsejsad ideologi som kommunism. Att jag skulle behöva få mina personliga val och min frihet reglerad utifrån ett perspektiv att det saknas en insikt i att valen har en konsekvens tycks mig snävt.

Det är sant att liberaler ofta blandar ihop sin dröm om ett fritt och individualistiskt samhälle med hur det verkligen ser ut med en totalt aningslös politik som följd.

Jag har gjort samma partiresa. Jag såg ett folkparti utan ideologisk förankring och nersjunken i snällismens träsk - snäll mot makten, inte mot medborgarna. Så kom Björklund och skräpte kraven - på medborgarna. Inte på makten.
KD har sina brister, men dess socialkonservatism är en tillgång och partiet har en förankring i den judisk-kristna tradtionen, vilket inte ska förväxlas med trosfrågan som sådan. Det handlar om balansen mellan det enskilda och det allmänna och insikten att individen formas i en miljö.
För egen del låter jag KD få en tid i alla fall och följer dess "omprövning" med stort intresse. I en viktig sakfråga är jag dock av "liberal" uppfattning: Jag börjar luta åt legalisering av en del narkotikaklassade droger. Då kan man sätta in stöten i att hjälpa drogoffren istället för att kriminalisera dem. "Kriget mot narkotikan" håller på att slå sönder rättsstaten. Som argument har jag hittills inte sett något annat än moralism av billigaste slag. Företrädd av bl.a. KD-företrädare.

Politiker blir man idag för att det är en alternativ karriärväg till att gå, relativt näringslivet.
När man bestämmer sin plattform så spelar naturligtvis klättringsmöjligheterna en minst lika stor roll som ideologin hos det valda partiet.
Man får löner, belöningar och förmåner som i förhållande till politikerns insats når nivåer som de flesta, som är anställda inom näringslivet, bara kan drömma om.
Är det sedan hinder på karriärstegen så är det ju så lätt att byta parti efter några väl valda ord om ens ideologiska preferenser som det gamla partiet inte lever upp till.

#4, är inte det lite ...väl cyniskt? Hade väl varit flera resor värre om en partipolitiskt aktiv person inte längre kunde stå för, eller identifiera sig med, partiets ideologi men ändå stannat kvar?

#5, man måste förstå att politiker idag är ett yrke, inte ett kall.
Det är marginella skillnader mellan 7-klöverns politiker i de flesta frågor.
För att komma på valbar plats så måste du passera så många filter och nålsögon att de som kommer igenom dessa i princip är exakta kopior. Det är den "representativa demokratins" dilemma. Att du kan stryka eller lägga till namn på valsedlar är ett spel för galleriet eftersom det endast mycket lokalt och i extrema fall får någon inverkan på valresultatet.
Även om man byter färg på sin politiska tröja så kommer den ändå att vara ribbstickad på samma sätt ...

Jag får tyvärr inte det här att gå ihop. Jag är ledsen.
Du valde ett borgerligt parti för att vänstern "delar in folk i grupper" och sedan klagar du på att liberalismen inte klarar av att se sociala sammanhang? Jag undrar spontant om du tycker att vi får välja sociala sammanhang själva eller om det är just "familjen", som du specifikt nämner, som är det som framförallt måste tas hänsyn till?

Sedan har liberalismen alltid varit fint i teorin och mindre bra i praktiken. Det är inget nytt. Hade den varit lika bra i praktiken som i teorin så hade aldrig de postliberala missnöjesrörelserna såsom socialismen, kristdemokratin och de gröna partierna aldrig uppstått.

Formuleringen
"För all del, gör vad du vill med ditt liv. Men allting har konsekvenser, även människorna i omgivningen drabbas. Det anser jag att politiken idag måste ta fasta på."
Är intressant. Det är nämligen en väldigt klassisk socialliberal devis som du sätter ord på. Inte värdekonservativ. Som sagt. Jag förstår inte.

"Någonstans har liberalismen, som förvisso var bra under 1800-talet och början av 1900-talet, gått överstyr"

Mot bakgrund av det så är det lite märkligt att du gick med i Folkpartiet 2006 dvs hundra år efter det att liberalismen var "bra".
Men bortsett från det så är liberalismen fortfarande bra.
Och det av den enkla anledningen är att det är en ideologi som bygger på enskilda människors egna beslut.
Ibland fattar människor tokiga beslut och då kan det gå illa för dom. Men all historisk erfarenhet säger oss att det inte är ett bra skäl för att centralisera besluten. Av den enkla anledningen att totalt sett så blir cenraliserade beslut sämre än om människorna själva får välja. .
I vissa fall kan besluten bli bättre om man lyfter upp dom till en högre nivå. Och det gäller de fall där människor fattar dåliga och destruktiva beslut.
Men för det mesta så vet folk själva vad dom vill och vad dom behöver och i de fallen så blir kvaliten på besluten inte högre för att vi överlåter dom till politikerna eller kyrkan eller någon annan.
Tvärtom, de politiker som inte känner dig och vet vad du vill är sämre skickade att fattta besluten åt dig
Bättre att vara dömd till frihet och att tvingas välja själv än att andra fattar besluten åt dig

Folkpartiet är inte ett liberalt parti om man ser till vad man menar med ordet liberalt.

Deras liberalism har bra beskrivits Roland Poirer Martinsson. Folkpartiet anser sig ha rätt att tolka vad som är liberalt på individnivå, dvs hur man ska leva. Det är den vanliga marxistiska ideerna av uttolkare och folket.

För att förtydliga så är deras stöd för ekonomiska diskrimineringslagar mot föräldrar som vill ta hand sina barn själva så skamfylld att ett förtroende för detta parti är otänkbart.

Hej Jessica!

Varmt välkommen till Kristdemokraterna och KDU!

mvh

Christian Carlsson
Försvars- och bostadspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Bra skrivet, och välkommen in i värmen!

Det finns ingen liberalism i Sverige. Det finns överhuvud taget inget individparti eller borgerlighet. Antingen är det tung socialism eller socialdemokratiska floskler som råder.
Man kan inte tro det är sant.

"FP är ju trots allt mot sexköpslagen och än så länge inte drogliberalt. Problemet är att FP i grund och botten är ett liberalt parti..."

Menar du på fullaste allvar att du lämnar FP på grund av att du ogillar åsikter som partiet i stort inte ens sympatiserar med? På grund av att deras ideologi i sin renodlade form motsätter sig vissa periferifrågor? Om man nu skall applicera samma logik på ditt nya val av parti, antar jag att jag att du funderade länge och väl över dina synpunkter på den franska revolutionen innan du valde ett till viss del värdekonservativt parti. Eller så ser man helt enkelt till de aktuella frågor vilka parterna driver, snarare än att enbart stirra sig blind på ismer och dess axiom.

Folkpartiet liberalerna i Sverige är emot legalisering av prostitution, de tyska kristdemokraterna är för att det skall fortsätta vara lagligt. Kanske är partier mer beroende av den inhemska opinionen än ideologier, vilket ju är precis som det skall vara utifrån en demokratisk synvinkel. Så var god avlägsna din foliehatt, lämna det överteoretiska filosofiträsket bakom dig och inse att den hälsosamma politiken är ganska jordnära och att den riktiga världen faktiskt existerar.

Nu vill jag att du skall inse att jag inte säger detta för att försöka återrekrytera dig till folkpartiet. Jag anser helt enkelt att du skall läsa samtliga riksdagspartiers partiprogram och bygga din åsikt utifrån dessa. Detta är väsentligt mycket bättre än att bygga sin åskådning enbart på utifrån ideologier eller medlemmar i ungdomsförbunden (vars åsikter i regel avviker ganska rejält från moderpartierna).

Jag önskar dig ett nytt sunt partival, baserat på verkligheten denna gången. Lycka till!

Så du lämnar ett parti för att vissa i det flörtar med tanken att ändra lagar som skapar mer problem än de löser? Ja, vill du vara moralist som absolut ska ha det så DU tycker är fint, oavsett hur skadligt det är för samhället, kommer du trivas bra i KD. De har inte heller verklighetsanknuten politik. Hoppas du trivs.

Rätt aningslöst tycker jag.
Liberalism är inte ett begrepp som definierar mer precist än typ "politik". Samtliga partier i den svenska riksdagen är liberala i den vida mening som spänner mellan den socialliberalt empatiske filosofen John Rawls till nyliberalismens cyniske härförare Robert Nozick.
Väljer man parti efter den enkla etiketten liberal är det klart man kan få lång näsa.
De är uppenbarligen den höga graden av "tänk på dig själv och skit i andra" som skrämt iväg Presits från Folkpartiet. Bra så.
Risken är väl att hon hamnat i "tänk på oss och skit i andra" istället.
Steget mellan ren narcissism och gruppvis självnöjdhet är inte jättelångt.

För lång kommentar för att ta här:

http://blogg.grevadlux.com/2011/01/detta-kraver-en-kommentar/

Många förstår inte Jessicas förklaring men jag förstår vad hon menar och jag tänker därför kort förtydliga. En kommentar lyder;

Du valde ett borgerligt parti för att vänstern "delar in folk i grupper" och sedan klagar du på att liberalismen inte klarar av att se sociala sammanhang? Jag undrar spontant om du tycker att vi får välja sociala sammanhang själva eller om det är just "familjen", som du specifikt nämner, som är det som framförallt måste tas hänsyn till?

Jessica syftar på Kristdemokraternas motsvarighet till vänsterns kollektivism och liberalernas individualism, personalismen, där bl.a. familjen är en gren, men även t.ex. skolan, jobbet o.s.v.

Om jag tolkat texten rätt är det främst på grund av personalismen som Jessica bytt parti samt att hon tog upp ett antal faktorer där hon visar att liberalismen är på väg åt fel håll.

Det är inte så komplicerat egentligen. Varje princip som appliceras strikt i ett system av tillräcklig komplexitet kommer att medföra betydande negativa konsekvenser. Det betyder extremism inom politiken kommer vara destruktivt i nästan alla fall, oberoende av vilken ideologi det handlar om.

Politiken måste innefatta både ett individualistiskt och kollektivistiskt perspektiv. Det är bara genom att se saker utifrån många olika håll i varje enskild fråga som man har goda chanser att hitta konstruktiva lösningar.

Kul att du söker något parti som passar dig och att du redovisar ditt resonnemang så öppet. Som jag ser det har emellertid liberalerna en betydligt djupare världsåskådning än som kommer till uttryck hos deras företrädare i svensk politik. Varför inte söka förändra det du tycker är fel? Märkligt att du dras till Kristdemokraterna som tycks mig köra med falsk "varubeteckning". Var finns deras kristna hållning?