Sänk skatten på cykelturen till jobbet

Visst är avundsjukan religion i landet. Men Kallberg verkar inte ha förstått sjukdomens alla nyanser och att alla vill utnyttja sådana skattefria pengar. Hans lösning skulle nog skapa stor förvirring på landets arbetsplatser. Gränsdragningarna blir svåra för att inte säga omöjliga. Kan en skattefri cykel ha elektrisk hjälpmotor? Hur defineras skorna så att inte andra skor skattesubventioneras? Hur skiljer man en joggingdräkt från andra kläder? Och så vidare. Ska all utrustning som kvalificerar för skattefrihet vara godkänd och märkt? I så fall kommer många företag att kämpa för att få rätt märkning på sina grejer. De kinesiska leverantörerna får ytterligare en sak att tänka på och hela landets sport- och fritidsutrustning kan fördyras.

Med över 4 milj anställda och 10 000 kr per person fås en marknad på över 40 miljarder kronor. Problemet som Kallberg beskriver har att göra med skattekilar och centraliserad lönebildning. Att vara i bättre form och öka produktiviteten och få en högre lön lönar sig lite Sverige. En skattefri cykel är faktiskt ingen bra lösning. Det är väl inte första april idag?

I USA har experter studerat överviktens totala kostader inom förlorad produktivitet på jobbet, sjukfrånvaro och sjukvård. Av vuxna amerikanar har cirka 35 % ett BMI 30 och över. Motsvarande i Sverige är cirka 10 %. Den extra kostnaden för en man/kvinna med ett BMI 30-34,9, BMI 35-39,9 och BMI 40 och däröver anges till 1 143/2 524 dollar, 2 491/4 191 dollar respektive 6 087/6 694 dollar. Av någon anledning är tjocka kvinnor dyrare i drift. Ett vägt genomsnitt är kanske 2 500 dollar.

Landstinget anger att övervikten kostar 3 miljarder i sjukvårdskostnader. Om detta slås ut på de aktuella 10 procenten fås cirka 4 500 kr per person. Indirekta kostnader av förlorad produktion uppges vara minst lika höga. Siffrorna från USA verkar vara högre.

Inget nämns dock om det allmännas fördelar av en snabbare död. Säg att de med ett BMI över 30 i genomsnitt dör 5 år tidigare än de övriga. Medellivslängden i USA är cirka 3 år kortare än i Sverige och det beror mycket på att de som har ett BMI 30 och högre är 35 % istället för 10 %. Genomsnittslönen i USA är 42 000 dollar. Säg att en genomsnittspension är 25 000 dollar. En tjock person ger alltså en besparing på 125 000 dollar. Vikten och kostnaderna kommer med åren. I USA kan de uppskattas till 40 år x 2 500 dollar = 100 000 dollar. De tjocke kan faktiskt ge en extern vinst.

Låt folk missköta sin hälsa så mycket de vill och skylla sig själva. Det borde vara samma förhållanden inom alkohol, rökning och knark och både ekonomisk och moraliskt. Det dummaste av allt måste vara knarkförbudet, som ger enorma externa skador. Bara de direkta fängelsekostnadena är nog lika höga som de tjocka kostar landstinget.

Här är länkar som stärker siffrorna:

http://www.msnbc.msn.com/id/39571973/ns/health-diet_and_nutrition/

http://vard.vgregion.se/sv/Sjukdomar-och-besvar/Sjukdomar/Sjukvardsradgi...

Urban, varför så cynisk? Det vore ju företagen som stod för notan, så ur ett statligt perspektiv innebär det ju snarast en vinstaffär i form av ökade momsintäkter och i andra hand statliga intäkter som kommer sig av den här nya 40 miljarders marknaden. I tredje hand kunde man titta även på vilken resultatpåverkan de här cyklarna skulle ha för företagen och därmed vinstskatten, men det blir väl hypotetiskt.

Möjligen kan man väl tänka sig att detta skulle utnyttjas av företagen istället för bonusutbetalningar, vilket då minskar intäkter från sociala avgifter och källskatt något. Men det borde ju vara marginell påverkan.

Däremot vet jag inte hur många företag som skulle utnyttja rätten. Att friska anställda är bra för arbetsgivaren är än idag någonting som verkar vara svårt att bevisa - trots att det givetvis är lika självklart som att kocken hellre har skarpa än slöa knivar i sin låda.

Jag tycker det är ett bra förslag ur ett mänskligt perspektiv och än så länge tror jag också ur ett ekonomiskt.

Staffan, en cykel kostar lite förhållande till den tid som läggs ner på cyklingen och de alternativa kostnader som undviks. Om personen vet vad en cykel är så har det liten för att inte säga obetydlig betydelse om arbetsgivaren håller med denna. Vad som händer är de flesta kommer att utnyttja sin ”cykelrätt” och sälja eller ge bort cyklar. Om rätten är hög (10 000 kr) så blir det strålande affärer för dem som säljer exklusiva cyklar. Efter en tid kanske landet kan exportera bra begagnade märkescyklar. När saker trycks ut av politiska skäl så uppstår snedvridnar i någon form. Om subventionen är strikt och bara omfattar joggingutrustning så kommer snart nästan hela landets joggingutrustning att betalas. Fina märken kommer att gynnas. I en extrem situation så kan de sedan komma att användas som skurtrasor. Ungefär så gick det till i Sovjetunionen. Förmodligen är det bättre att renodla socialismen.

Om man hatar staten och demokratin, hur argumenterar man då utan att tydligt framstå som en extrem anarkist?
Som Kallberg tex.
Att lägga ner staten och ta bort all skatt kan uppfattas som lite magstarkt för vissa. Bättre att propagera för individuellt beslutade skatteavdrag istället. Det minskar demokratin och det lättar skattebördan för den som har pengar över.
Men hur motarbetar vi kritik för den ohälsa som ökade inkomstklyftor för med sig?
Vi kallar skatt för slöseri, kritik mot girighet för avundsjuka, och så hittar vi på att skatteavdragen främjar hälsan!
Fiffigt.

Urban#5
Du har rätt.
Hur ska man förklara att nyliberaler, som hävdar att staten inte ska lägga sig i detaljer, oavbrutet propagerar för statlig detaljstyrning?
Dom hatar planekonomi men vill införa den på alltfler områden.
Klart mystiskt om man inte inser att principen fått vika för det högre målet att underminera demokratin och att öka de ekonomiska klyftorna.
Alliansen och deras lobbyister blir alltmer lika den Sovjetiska politbyrån. Ur munnen kommer floskler om folkets väl men ur händerna kommer underskrifter på åtgärder som gynnar dom själva.

Allt som möjligen kan göras för att förbättra folkhälsan bör övervägas. Detta borde vara en självklar inställning för alla som är intresserade av livet och av att själva leva.

Att uppmuntra och stimulera till cykelåkning är ett av de BÄSTA sätten att förlänga livet och öka dess kvalitativa innehåll. Jag tror mig veta det eftersom jag sedan nu snart 20 år är en inbiten året-runt-cyklist som ser bilismen som en tumör på det svenska folkets kropp.

Efter att år 1992 på en och samma dag ha fått två böteslappar för parkering vid stoppförbud utanför mitt gym bestämde jag mig för att ställa undan bilen och börja cykla i stället, vilket jag gjorde.
Beslutet att cykla fördjupades några år senare efter en diskussion med en miljöpartist om klimathotet och jag bestämde mig för att aldrig mer äga en bil. Ett löfte jag också har hållit sen dess.
Från år 2004 har jag cyklat året runt med hjälp av dubbdäck och jag har tidvis kommit att cykla upp till något hundratal mil per månad inklusive dagliga milslånga resor till och från arbetet.

Jag tror mig veta att INGET - inte ens min frekventa träning på gym - har bidragit lika mycket till min hälsa som min cykelåkning. Orsaken är att cykeln som grundläggande transportmedium förutsätter ett FLERTAL mer eller mindre intensiva motionspass per dag i FRISKA LUFTEN och i ett BEHAGLIGT TEMPO där man inte alls tävlar med andra.
Denna ständiga inte alltför intensiva aktivering av kroppens blodcirkulation är inte påfrestande utan bygger långsiktigt upp blodcirkulationen, konditionen och hälsan.
Därför tror jag också ALLA kan cykla till vardags trots att de inte tror det själva av olika skäl.

Cykelåkningen ger bättre hälsa och minskade sjukvårdskostnader, ökad livslängd (eftersom den signifikant förbättrar blodcirkulationen), ökar vår arbetskapacitet, sparar kostnaderna för bilkörning, minskar klimatförstöringen och sparar på våra sinande oljereserver som nu är en krigsorsak varför vi också kan anföra att cyklingen bidrar till freden.

Slutsatsen för varje sunt tänkande människa måste bli att vadhelst som kan göras av vårt samhälle för att främja cykeln som vårt privata transportmedium bör göras. Inklusive skattemässiga stimuli av olika typer.

Detta har inget att göra med vad vi i övrigt gör i våra liv. Även en kronisk alkoholist med hjärtproblem har fördel av att börja cykla, om än i sin egen takt.

Cyklingen som folkhemsidé är också ett ekologiskt antimaterialistiskt projekt som direkt motarbetar det kapitalistiska konsumtionssamhället och därigenom underminerar dess dekadenta plutokrati. Något jag anser vara synnerligen lovvärt !

Efter att först nu ha sett att Kallbergs inlägg till fördel för cykelåkning som vardagsmotion är rubricerat att vara ett inlägg i debatten om hur vi ska motverka övervikt vill jag tillägga att jag helt enkelt inte ser hög vikt som ett problem i sig. Många människor har hög vikt - högt BMI - utan att alls vara "överviktiga". Exempelvis särskilt muskulösa män som bryr sig mer om sin styrka än sin vikt.

Motionens syfte är ju rimligen att främja hälsan. Inte att skapa en idealisk vikt för en genomsnittsmänniska. Inte heller kan vi bevisa att en viss vikt är särskilt idealisk. Hela debatten om beskattning med anledning av "övervikt" upplever jag som fullständigt absurd. Hannas förslag saknar givetvis relevant vetenskaplig grund

Börje Lundberg
Förvisso är motion och övervikt intressanta ämnen. Jag blir lite lockad av att ta upp debatten om BMI tex.
Men Kallbergs debattinlägg har inget med det där att göra. Hälsa är bara hans svepskäl för att minska skatten och demokratin.
Statsfiender och demokratihatare måste tvingas visa korten, inte få gömma sig bakom svepskäl.

#8: utmärkt skrivet om cyklingens fördelar. Jag har själv inte ägt någon bil sedan jag sålde min 1994, och älskar att cykla då det ger mig frisk luft och motion i lagoma doser.
Har bott i USA på 80-talet, och slogs redan då av hur många EXTREMT feta människor det fanns där! Orsakerna är flera, men bl.a. säkert att folk är så symbiotiskt hopväxta med sina bilar. Man tar bilen så snart man ska bortom den egna tomten, om det så är bara till kiosken i nästa kvarter. En otrolig lättja helt enkelt. Dessutom vräker man i sig diverse skräpmat som innehåller hälsoskadliga tillsatser.

Däremot tror jag inte det är någon särskilt bra idé med skattebefrielse för att skänka cyklar till anställda, av skäl som redan anförts ovan. Man kunde möjligen godkänna avdrag för tjänster, tex. personliga gym-kort, men inte för varor.