Medvetna kvinnor skulle inte tillåta sina män att bli självmordsbombare

Det förefaller som om artikelförfattaren inte förstått att enligt islam så har alla muslimer en plikt som går före familjen. Att ifrågasätta denna plikt är att ifrågasätta islam.

Denna artikel får mig att tänka på Hanani Jaradat. Var hon inte medveten? Var hon en aningslös, evigt oskyldig snövit, likt de oberörbara eviga offer som kallar sig feminister? Eller var hon en människa, med det ansvar och den värdighet det innebär, och kan vi inte slå fast att det hon gjorde var av ren ondska, även om hon var en KVINNLIG självmordsbombare. Sedan må hennes biografi te sig hur tragiskt som helst - det finns inga ursäkter.
Ann Helena Rudberg vill väl, men i slutändan vägrar hon kvinnor rätten att vara fullvärdiga människor, så länge hon tror att de saknare medvetande.

Bo T: Jag menar att människan och har förnuft och att vi alla har en förmåga att ifrågasätta och att vi kan se också igenom oss själva.

Mats Forssblad: Alla människor föds med en fri vilja. Vi kan också göra onda ting om vi bestämmer oss för det. Också kvinnor kan göra det.
Inga kvinnor saknar medvetande. Lika lite som män gör det. Jag ville ha rubriken: Självmordsbombare gör sig omänskliga. Men fick det som står nu. Om du med fullvärdiga människor menar att vi har rätt att döda andra och oss själva, så menar jag att vi inte har den rätten.

Anklagelsen mot kvinnorna bakom männen ligger i luften och känns inte särskilt lustig. Gäller samma sak Laura och Barbara Bush, Patricia Nixon och Bess Truman? Jag håller i alla fall Filippa fri från Fredriks knasiga beslut i Sveriges Afghanistanpolitik.

Det du skriver bygger på ett motsägelsefullt resonemang.

För att ena parten i ett förhållande ska få genomslag för sin vilja och sina åsikter krävs respekt av den andre, om så ömsesidig eller ej.

De som verkar begå de flesta terroristbrott har en religion som uttalat placerar kvinnan under mannen i maktposition.

Hur tror du då att de mest extrema utövare i denna villfarelse skulle få för sig att lyssna på vad en kvinna säger?

Bättre vore ju att gå hårt på deras religiösa ledare (förslagsvis någon av dem som inte har terrorister som svärsöner eller vänner) och genom dem ingjuta ett medmänskligt tankesätt, för dem verkar de lyssna på.

Fin och tänkvärd skriven artikel. Men jag är övertygad om att det inte är så enkelt. För det första är det som du är inne på litegrann i artikeln inte säkert att kvinnan ens vet om mannens planer och verksamhet, eftersom denna i många fall döljs medvetet av mannen då han förmodligen vet att den inte är förenlig med övriga familjen. Det man inte vet är det svårt att vara medveten om.

Nästa problem är om det överhuvudtaget är möjligt för en "medveten" kvinna att styra eller ifrågasätta sin mans värderingar, om denne blir så pass radikala och extremistisk som islamister tenderar att bli. Om jag ska vara ärlig tror jag inte kvinnan har så mycket att säga till om, om hon inte identifierar mannens idéer i ett väldigt tidigt skede och redan då kan ifrågasätta dem medan dom fortfarande är "färska" och inte alltför starka. Starka övertygelser om jihad tror jag väldigt sällan en anhörig kan förändra. Det krävs istället en betydligt effektivare och stärkande integrering och att det svenska välfärdssamhället inkluderar alla utan undantag för att radikal islamism ska minska.

Vidare är det inte -ismen som får människan att tänka svartvitt. Det är bristen på ett större sammanhang, reflexivitet, kunskap och förståelse inför andra och sig själv som bidrar till att individer tänker väldigt svartvitt med skygglappar. Denna "kollektiva omedvetenhet" som du talar om ställer jag mig rätt frågande till.

Bertil, Isak, Magnus och Malin: Ja det jag skriver går antagligen över huvudet på er. Och rubriken leder er fel. Synd att Newsmill envisas med dessa lååånga överskrifter.

Detta är inga anklagelser mot kvinnorna, utan enbart en förklaring till vad som händer. Samma sak har hänt tex min kusin, som dog i barnsäng efter att hon hade fött ett tredje barn. Läkarna hade kunnat rädda henne om hon hade velat leva sade de. Fadern var en brottsling och rånare. Hon ingick ett personligt och kollektivt omedvetet, som fanns i vår släkt. Och hon kunde inte få syn på det.

Detta jag pratar om med exempel i dessa tre kvinnor är något som finns hos människor också i gemen, men vi ser det inte så. Det är den kollektiva omedvetenheten, som finns hos mänskligheten i stort.

Självklart är det inte -ismen som får en människa att tänka som den gör, utan människan själv. Vi är alla inbäddade i den sortens okunskap, som vi inte ser. Vi har tagit över värderingar, som vi aldrig har skärskådat. Vi står på den bas, som vi har fått utifrån från föräldrar och andra. Vi utgår ifrån att alla andra är som vi själva och blir därför chockade när vi plötsligt ser att de inte är det.

Nästa steg på vägen är att vakna upp mer till insikt om att vi alla är individer och bli så vakna större delen av oss att vi kan se igenom detta. Både inom oss själva och hos andra. Att utvecklas själv är en förutsättning för att kunna se världen i ett annat ljus. För ni tror väl inte att detta som finns på denna jorden alltid kommer att bestå?
Att alla våra mönster är eviga fastlåsta inom oss själva och i -ismer?

Först Ann Helena - Underskatta inte de som skriver kommentarer härinne, det finns det ingen anledning att göra.

Tycker det är problematiskt att generalisera som du gör och jämföra en kvinna som dör i barnsäng med extremistiska islamisters handlingar. Det finns ingenting gemensamt förutom möjligen svåra omständigheter och dåliga förutsättningar. Det är helt olika situationer och förutsättningar det sker under.

Att referera till det kollektiva omedvetna är för simpelt, alla människor delar inte exakt samma erfarenheter, förutsättningar och egenskaper därför blir Jungs teorier om ett medfött omedvetet psyke och olika genetiska inbyggda arketyper som delas av din kusin och terrorister som du framställer det som - bara konstigt.

Men det beror väl på vad man har för ideologisk inriktning och egna uppfattningar. Det du kallar kollektiv omedvetenhet kallar jag okunskap och oförmåga till reflektioner och nyanser, detta är ofta sammanbundet och tätt sammanlänkat. Troligen för att man sällan lärt sig källkritisk granskning och uppmanats till att vara kritisk, ifrågasättande och analytisk på ett sunt sätt. Min uppfattning är att det handlar om det snarare än något "kollektivt omedvetet" som du kallar det. Lägg därtill många religioners hjärntvätt och segregation och västvärlden kontra arabvärlden i en ständig dikotomi så tror åtminstone jag att du kommer närmare svaret.

Sen tycker jag återigen att du generaliserar och underskattar människor om du tror att alla människor är inbäddade i okunskap, till viss del är det möjligtvis så. Men mer eller mindre beroende på person, livserfarenhet och vishet. Det finns många som inte bara "övertar" värderingar utan att reflektera kring dem utan ifrågasätter, skärskådar och problematiserar dessa.

Det gör dock förmodligen sällan extrema islamister, åtminstone inte på vårt västerländska sätt av många olika anledningar. Med en annan förförståelse ser världen gärna helt annorlunda än för svenskar generellt.

De flesta religiösa extremister har växt upp och levt under helt andra förutsättningar än många svenskar, de har en annan bakgrund och en annan trygghetsuppfattning. Ofta kan vara bristfälligt integreration i samhället ligga bakom (Luton som exempel) tillsammans med att bli bemött av oförståelse och okunskap, vilket i sin tur bidrar till detsamma hos den utsatta.

Under dessa villkor underlättas inte precis "medvetenheten". Den försvåras snarare. När ingenting annat finns att tro på, så blir ofta religionen eller starka -ismer och ideologier en sista utväg.

Malin #10 du begriper inte vad jag skriver och det gör dig upprörd. Det är naturligt. Du pratar uppe i huvudet. Vi människor består av många fler skikt än så. Annars skulle det inte finnas så många gåtor i våra liv.

Gunilla #11 att inte låtsas veta vad någon heter är en mycket låg och barnslig nivå. Det avslöjar bara hur lite utvecklad du själv är. Också du pratar i nattmössan, dvs uppe i huvudet för det irriterar dig säkert att jag är mer erfaren och har upplevt mer än du. Trist.

Nu ska jag åka och begrava min andrapappa på Skogskyrkogården så jag har inte tid längre med era kommentarer, men fortsätt gärna att hacka på mig eller varandra. Det bjuder jag på och det är inte så viktigt och betyder ingenting i det stora hela.

Det finns tillräckligt med utvecklade människor på denna jord för att vi ska kunna gå vidare. Den sort som inte begriper något är i minoritet. Tack och lov!

#12 Ann Helena Rudberg

Men driver du med mig? Jag håller inte med dig och anser att du har fel och drar alldeles för generella och outvecklade slutsatser - det är inte detsamma som inte begripa eller vara upprörd.

Jag bemötte dig på ett bra sätt, men du bemöter alla här som har andra åsikter än dig som dagisbarn. Beklagligt! Håller faktiskt med Gunilla Madegård, din självutnämnda förmyndarroll smickrar dig inte.

Det är alltid den enkla vägen ur en diskussion att hävda att alla som inte håller med inte förstår. Kan inte för mitt liv begripa hur någon med liknande attityd har varit verksam som journalist, än mindre på en redaktion så som Dagens Nyheter.

Argumenten som framförs... eller vänta. Vilka var argumenten som framfördes. Vilket nytt sken på en komplex fråga gav den oss? Denna artikel är mindre ett inlägg i debatten och mer ett utspel av den mindre koheranta typen. Inte minst när det följs upp i kommentatorsspåret med svammel om begravningar, andra människors brist på förståelse och logiska krumsprång involverande en släktings död i barnsäng.

Jag tror samtliga läsare gör bäst i att helt enkelt försöka glömma precis allt som Fru Rudberg lyckades spy upp medelst tangentbordet.

Ann Helena kom ner från piedestalen tack. Det æcklar mig att læsa hur du sætter dig øver andra mænniskor och skriver saker som "Också du pratar i nattmössan, dvs uppe i huvudet för det irriterar dig säkert att jag är mer erfaren och har upplevt mer än du. Trist. "

Att Malin och Gunilla inte håller med dina flummiga generaliseringar och på ett sakligt sætt bemøter dessa, betyder inte att det ær fritt fram før dig att komma med barnsliga påhopp.
Du har sjælv valt att lægga upp din debattartikel och førstår væl då att du inte kan avfærda all kritik mot dina resonemang på det sættet som du gør?

Utveckla hellre dina argument nær andra belyser svagheterna i din argumentation, eller vidareutveckla vad du menar så vi som inte har någon erfarenhet alls i livet och inte førstår filosofi också kan få komma upp till din nivå och tillhøra de få personer som førstår værlden.

Men dina dryga svar kan kanske bero på begravningen som du næmner? Jag beklagar din sorg.

Ber om ursækt før norska æ och ø, språkinstællningarna ær spærrade på den hær datorn.

Må væl

Malin Per och Gunilla: Ni växer nog också upp någon gång. Det blir nog bra med det. Ha en trevlig kväll annars!

#18 bevisar bara vår poäng.

Menlöst att försöka vara en röst i den publika debatten om allt som alla andra säger avskrivs som påhitt. Monkey hear no evil, speak no evil, see no evil.

Nejdu AHR, det är nog dags att du medelålders kvinna växer upp. Sådant beteende var okej på dagis, men som vuxen förväntas man kunna argumentera för sin sak på ett vuxet sätt.

Jag har läst rätt många av Ann Helenas artiklar, och min uppfattning är att de brukar hålla god standard. Samma med hennes kommentarer till andras artiklar. Oftast väl genomtänkta synpunkter.

Men, den här artikeln ligger under hennes normalstandard. Vilket det inte är mycket att orda om, ingen kan ständigt ligga på topp. Medvetna kvinnor förhindrar självmordsbombare? Kanske det. Medvetna kvinnor kanske förhindrar bankrånare, våldtäktsmän och generella fundamentalister också. Jag tror dock inte att det är så enkelt. Samma verkar flera andra anse.

Men hennes efterföljande kommentarer till andras synpunkter. Hmm...

Kan bara förklaras som ett olycksfall i arbetet, ett utslag av en jobbig dag.

Kom igen, AH. Du kan bättre än så här.

Ännu en feministisk nonsensartikel; allt i denna diskurs ska reflexmässigt vinklas genusteoretiskt. Men självmordsbombare utgörs av både män och kvinnor. Punkt.

Jag har nog uppfattat kvinnornas uttalanden som ett slags självförsvar. Kan egentligen inte klandra dem för det heller.

Ärligt talat så skulle jag i deras situation också hävda bestämt att jag inte hade en aning om vad min partner tänkte göra. Kanske skulle det till och med vara sant.

Däremot hoppas jag att SÄPO håller ett skarpt öga på dem. Både män och kvinnor kan som sagt vara mördare.

Mayo: Jag förstår att du inte begriper artikeln, men läs den igen!

Richard Berghorn: Detta är ingen feministisk artikel. Det var väldigt vad svårt det är att nå fram med ord. Detta är en artikel, som handlar om att människor som gör sig själva omedvetna och ställer sig underordnade till en -ism är illa ute. Läs mer än rubriken! För helvete!

Tomas Fredriksson: Jag har nyss skrivit på min blogg varför man inte kan lita på terrorhustrur. Det är också värt att läsa så får du en smula mer kött på benen:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/01/kan-man-lita-pa-en-terrorh...

Ann Helena Rudberg, jag tror på dig när du säger att rubriken här på Newsmill blev felvinklad. För jag personligen tror inte alls att en hustru kan styra sin mans tänkande, inte om hans egen övertygelse och hans egen strävan är helt annorlunda än hennes.
-
Däremot tror jag att du har helt rätt i att flera "terroristhustrur" aktivt har understött sina män och hjälpt till att underblåsa deras extremism. De tre kvinnor du räknar upp är enligt min mening inte alls oskyldiga. Taimour Adbulwhabs hustru Mona Thwany hävdar visserligen att hon inte visste någonting om sin mans planer och att hon skulle ha försökt stoppa honom om hon hade vetat något, men det faktum att hon också har erkänt att hon personligen lade ut sin mans tal på Youtube tyder enligt min mening på att hon troligen inte alls har varit ovetande. Tvärtom kan Youtube-publiceringen betraktas som ett sätt att stödja mannen, för det är ett känt faktum att folk som tänker begå massakrer gärna vill göra sig själva extra odödliga genom att lägga ut sina sista ord på internet.
-
Så du har rätt, Ann Helena, att vi bör betrakta åtminstone en del "terroristhustrur" som medskyldiga till sina mäns dåd. Detta är inte detsamma som att många av dessa män inte hade kunnat genomföra sina dåd ändå, utan sina hustrurs vetskap eller stöd.
-
Men i princip tycker jag att kvinnor som medvetet söker sig till våldsamma och extremistiska män inte automatiskt bör betraktas först och främst som offer.

Ann: Tack för att du tror på mig! Fast det verkar lite märkligt att uttrycka det så när det gäller rubriken. Det är ett känt faktum att rubriken får man inte längre sätta själv (som jag gjorde tidigare på mina artiklar) här på Newsmill och det ska vara i samma rubrikstil som DN Debatt har på sina inlägg. Så tror Newsmill att detta seriösa som kännetecknar den sidan ska smitta av sig på den här sajten. Det tycker jag är en missuppfattning om vad Newsmill är och bara irriterande att denna sajt försöker härma en sedan länge utdöd sida reserverad för främst den politiska överheten.

Du missuppfattar också det jag säger, för vi är så vana att se kvinnor som offer (enligt feminismens ideologi) så vi kan tydligen inte längre se kvinnor som jämlika med män eller tvärtom. Om du läser det blogginlägg jag hänvisar till ovan kanske du begriper en aning mer hur jag menar (har skrivit fler naturligtvis i denna fråga).

Självklart delar Mona Thwany sin mans ideologi, men hon har nu blivit rädd för efterverkningarna av denna och insett hur naiv hon var. Hennes totalt uttryckslösa ögon sade allt i morse på TV4. Så ser en människa ut som försöker att framställa det som ska föreställa sanningen, men inte är det.

Och till och med TV4 var riktigt kritiska i morse. De som annars brukar svälja allt.

Ann Helena, jag har läst din artikel två gånger nu. Jag förstår den lika mycket varje gång, men håller inte med. Jag tror en hustru/sambo kan påverka, men det kan föräldrar, barn, syskon, lärare, kamrater, kollegor, massmedia mfl också göra.

Jag tror inte hustrun/sambon har en alltigenom privilegierad ställning i detta avseende. Hon är en av många som kan påverka. Och om så vore, att hustrun/sambon skulle kunna utöva en särskilt stark påverkan, skulle teorin vara överförbar på alla andra icke önskvärda beteenden. Vilket jag inte tror det är.

Jag tror det du tar upp är ytterst individuellt, och generaliseringar som du gör låter sig inte göras. Jag tror skeendet är mycket mer komplext än så. Särskilt den som är fundamentalist eller är på väg in i en fundamentalism, är inte påverkbar på detta sätt. Hur avskilt han än tillåts hålla på eller hur mycket hustrun/sambon än lägger sig i.

Vad som däremot är sant, är att alla borde reagera mer. Våga säga ifrån. I detta fall med muslimska självmordsbombare, ha en t-shirt på sig med en streckgubbe föreställande Mohammed. Ta debatten och diskussionen. Inte tysta låta utvecklingen pågå.

Och jag tycker du verkar starta nästa dag lite illa också. Bara för att jag inte håller med, betyder det inte att jag inget begriper.

Tack Mayo för att du verkligen läste artikeln två gånger. Naturligtvis behöver du inte hålla med. I min värld ser det ut så att två människor som lever ihop påverkar varandra mer än tex två släktingar som inte gör det.

Jag begriper att du begriper eftersom du verkligen tog detta på allvar, kanske fel nyans på ordet där.

Jag hade absolut inte en jobbig dag som du säger, utan detta är resultatet av årtionden av levnad, men jag förstår att jag skriver så enkelt så då kan det verka som om jag inte har bearbetat detta.

För alla tror att de begriper enkla ord. Dock det är inte säkert. Jag skriver naturligtvis utifrån min världsbild, men den omfattas naturligtvis inte av alla. En bit av den kan göra det, men en annan del kan befinna sig i framtiden osv.

Dessutom utvecklas vi alla som människor hela tiden. Och på någon nivå är vi alla ett, dvs vi är alla av samma art. Det är så länge den aspekten inte omfattar alla, utan bara förbehålls för en liten utvald del av mänskligheten, som det blir märkligt.

Och där befinner vi oss.

#24 Ann Helena Rudberg: "Richard Berghorn: Detta är ingen feministisk artikel. Det var väldigt vad svårt det är att nå fram med ord."

Ditt resonemang är naturligtvis feministiskt vinklat, vilket inte minst framgår i din slutkläm:

"Jag kan se en stor uppgift där för kvinnorörelserna i vårt land. De borde gå in för att göra kvinnor medvetna, istället för att se männen som fiender och alla kvinnor som offer. Medvetenhet är aldrig av ondo och medvetna kvinnor skulle inte tillåta sina män att bli självmordsbombare."

Case closed.

Ann Helena Rudberg jag tror att du har drabbats av hybris?

Oavsett vad du argumenterar om kommer du slängandes med att du är journalist, författare och har många års erfarenhet. Dessa fakta spelar ju ingen som helst roll när du i princip aldrig klarar av att bemöta argument ordentligt.

Jag menar inte bara i kommentatorfältet här utan även i det blogginlägget du länkade till längre upp.
Jag tänkte först samla ihop alla exempel på vad jag menar men kom på att det vore tragiskt att slösa så mkt tid och energi på det. Du missuppfattar antingen väldigt ofta med flit eller så förstår du helt enkelt inte. Jag hoppas att det är det förstnämnda men det är naturligtvis omöjligt för mig att veta.

Men du får ju en hel del uppmärksamhet och det kanske är det som är tanken?

Nu kmr väl Du skriva något om hur barnslig o ointelligent jag är.....

Chili Palmer: Hahahaha, tack för dagens skratt av dina spekulationer. Jo girighet och avundsjuka tillhör mänsklighetens urgrund. Naturligtvis. Och vi kan nog råka in i dessa skikt lite till mans.

Vem är Bengt Stern? Har inte haft äran att träffa denne karl eller uppmärksammat vad han egentligen sysslade med.

Nä jag går efter kroppen och chakrana, som ju finns i system i stort sett i alla kända religioner. Chakra nummer två handlar om ägodelar, sex och sånt och där vistas en stor del av mänskligheten gärna (har en pågående såpopera nu i min egen släkt när en av våra vikta fäder har dött och arvet ska fördelas).

De flesta når aldrig hjärtats nivå har jag hört indianer säga. Utan stannar kvar i 1,2 och 3 där livsöverlevnad, ägodelar, sex och egenberätigande bla vistas. Men själva kärleken och det centrala chakrat är mer svåruppnåeligt. Och det går inte att berätta om det heller för det är något som måste upplevas.

Religion håller hus på nivån chakra ett och handlar alltså om gruppens överlevnad. Därför blir det så märkliga scenarior av detta, som att hela Mellanöstern kokar och alltid kommer att göra det om vi inte som mänsklighet kan gå vidare. Så tröttsamt.

Men som jag brukar säga: jag har en god tro på oss som mänsklighet. Vi försökte ju utrota oss själva då i förra århundradet med två världskrig och atombomber, men hejdade oss inför det nästan självskapade domedagen.

Snart hoppas jag att min bok I Ormbärarens tid kommer ut i någon bokhandel nära er alla. Norstedts är inte snabba när dom ska läsa manus. Dom har haft mitt manus om Jacqueline Kennedy i ett och ett halvt år nu utan att kunna klämma ur sig minsta pip om det. Men som sagt nu har dom fått ett manus till, så nåt ska dom väl kunna säga inom någon rimlig tid. Annars får jag väl ringa eller byta förlag.

Rickard Berghorn: Det där var ingen feministisk vinkel bara en pik till Gudrun Schyman och co nu igen. Den urspårade kvinnorörelsen, som inte vågar knysta om kvinnoförtryck under religionens täckmantel, för då blir dom ju rasister och det slår allt. Hellre lite mördade kvinnor i hederskulturens namn än att bli kallad rasist. Jag har varit med i Grupp 8 på 70-talet när det fanns något att ändra på, men gick ur rätt snabbt och när jag stötte på Gudrun Schyman på 80-talet begrep jag att det handlade om makt och pengar. Ingen verklig jämställdhet.

Medvetna män skulle inte heller tillåta sina kvinnor att bli självmordsbombare skulle jag väl ha skrivit, men jag gillar inte att skriva allt på näsan på folk, men tydligen är det nödvändigt.

Kära Gabriel!

Det är ingen som helst idé att bemöta argument, som ständigt bara går in för att rent språkligt och debatteknikmässigt sätta motståndaren på pottkanten. Det blir liksom en riktig diskussion då utan den försiggår på ytan och gäller makt (andra chakrat se ovan). Och om du är en av de, som försökte det på min blogg, så beklagar jag dig. För då är du inte särskilt utvecklad. Ta det nu inte som ett sätt att få mer uppmärksamhet från min sida är du snäll. Mitt syfte är att världen ska gå någonstans där vi inte alla längtar efter att smälla av bomber hos grannen eller mörda denne, vilket tyvärr inträffade i början av 90-talet när kommunismen släppte sitt grepp över en del av södra Europa och istället de gamla vanliga religionerna med sina krig tog över.

För övrigt är det alltid intressant att veta en faktabakgrund till människor. Vad de har gjort fram till dagens datum. Och för mig är det bla att ha jobbat på DN i 18 år varav tio med kulturmaterial. Annars har jag studerat rätt mycket för min ålder (65 år). Tog studenten 1964 när bara 10 procent gjorde det. Läst på universitetsnivå i tre år. Och gått en massa kurser annars.

Har framfött tre barn och mitt värsta trauma kommer från att jag blev bortlämnad som 2 1/2-åring när min mamma var sjuk i astma och detta trauma späddes på ytterligare när min mamma dog i astma när jag var 22 år och jag hittade henne död.

Jag har också bott ett år i Frankrike och lärt mig franska och kan tyska och engelska rätt bra eftersom jag lärt mig detta i skolan och har språklig begåvning. Min äldste sons far är också tysk. Han växte upp i ruinerna efter andra världskriget i Braunschweig, som hade bombats sönder och samman av de allierade i krigets slutskede. Det tog sexton år att röja.

Tyvärr så har han kol nu eftersom han har rökt och kanske gjorde också dammet i ruinerna sitt till vad vet jag. Han är svårt sjuk i varje fall 66 år gammal. Så där ser människors liv ut, när man ser lite detaljer i dem.

Richard Berghorn: Jaha ja jag skrev en kommentar som inbegrep Gudrun Schyman och det fick jag inte. Då gör vi ett nytt försök. Nej detta är ingen feministisk artikel. Kanske skulle jag ha skrivit att medvetenhet skulle göra att också män kunde förhindra att deras kvinnor blev självmordsbombare, så att det blev alldeles rättvist.

För övrigt så var jag själv med i Grupp 8 på 70-talet men begrep rätt snabbt att det var lite väl extremistiskt, även om det fanns en del att ändra på i samhället på den tiden. På 80-talet stötte jag på en känd feministiskt förespråkare. Vi bodde i samma hus på Värmdö och hon var en "riktig pärla" sade en annan medlem i bostadsrättsföreningen som bodde där, så därför godkände Ängsviksgården henne som köpare av en lägenhet. Hon fick köpa den billigt, för vi hade särskilda regler, som sade att vi inte fick göra vinst på boendet. Men när hon i sin tur flyttade (då hade jag för länge sedan flytt därifrån) så hade hon ordnat att hon fick ut vinsten på boendet.

Så bra då att ingen har någon mer kommentar. Jag blir alltid så förvånad över alla de mobbande kommentarer jag får. Det är uppenbarligen okej att mobba någon, som inte håller sig på en viss nivå, enligt de inskolade regler som samhället just nu befinner sig på. Och mitt sätt att argumentera tas ofta inte emot. Men jag tror att det beror på att jag befinner mig rätt mycket i det vi kallar framtiden.

När min första bok kom ut så låg den i framkant. Men nu är den rätt självklar. Allt det jag tänkte i början av det här årtusendet har så småningom fått rätt mycket genomslag. Och det är gott och väl så.

En människas utveckling går bara delvis genom intellekt och tankeverksamhet. Vi måste alla ibland sjunka ned och in i oss själva för att hämta fram det som finns inom oss i andra skikt. Och världen omkring oss talar alltid till oss också på andra sätt än genom ord. Det är en utveckling, som aldrig tar slut och jag är så glad att särskilt min brorsdotter hjälpte vår äldste närmaste släkting att avsluta sitt liv på ett bra sätt i mitten av december förra året.

Om livet och döden funkar så finns det inte så mycket för den människan att göra än att till slut dra sitt sista andetag. Det sista denna åldrige släkting sa innan han dog var: Jag mår bra. Han ville inte har morfin eller något annat. Han hade helt enkelt bestämt sig för att det räckte nu. Kroppen var slut och han höll sig kvar med sin själ och ande. Man kan göra det.

Omkring två minuter efter att han hade sagt det där allra sista så slutade han andas. Så lätt och enkelt är det att gå vidare, när hela dödsprocessen har förlupit som den skulle. Det har inte ett dugg med intellekt att göra utan försiggår på andra nivåer.

Döden är inte något att vara rädd för utan det är det som föregår den som vi kan frukta. Och vi behöver inte vänta tills vi ska dö. Det är en fortgående process, som vi alltid kan använda. Att ständigt gör om vårt liv i stunden.

Ha det gott alla!

#34 Ann Helena Rudberg
Som parentes har jag inte kommenterat på din blogg, jag kommenterar sällan och när jag väl gör det gör jag det alltid med mitt fulla namn.

#36 Ann Helena Rudberg
"Så bra då att ingen har någon mer kommentar. Jag blir alltid så förvånad över alla de mobbande kommentarer jag får."

Jaså så du blir förvånad? Se efter hur du svarat på kommentarerna i den här tråden.
Malin Stenman inleder med "Fin och tänkvärd skriven artikel. "
Men får senare till svar att "Bertil, Isak, Magnus och Malin: Ja det jag skriver går antagligen över huvudet på er. "

De svarar dock sjysst men du övergår till att känna dig attackerad och mobbad, trots att de bemöter dig på ett strukturerat och debattekniskt korrekt sätt.
Jag tror att folk helt enkelt ignorerar dig eftersom det inte är någon vits att diskutera med dig.
Du skriver en artikel på ett debattforum och blir förbannad när folk inte håller med dig i sak och du övergår fort till personliga påhopp. Jag tror helt enkelt Malin, Magnus, Gunilla och alla andra ignorerar dig, precis som jag tänker göra efter detta inlägg.

Det spelar ingen roll vad man skriver, du kommer bara med dina flummiga förklaringar och anekdoter ur ditt eget liv som inte har någon som helst relevans för någon annan än dig själv. Mycket av det du skriver är som Gunilla Madegård skrev "ABC i den filosofiskt/psykoanalytiska västerländska bildningstraditionen", alltså ingenting nytt. Dock redogör du för det som om du vet någonting som ingen av oss andra kan förstå.

Helt ärligt så skiter jag (och säkert de flesta andra här) i vad du eller din pappa gjorde för 60 år sen, du skriver låååånga inlägg om folk som dör hit och dit i din närhet. Till och med när ingen längre orkar kommentera så skriver du inlägg om nån släkting som dör, verkar inte helt sunt alltså..

Missförstå mig inte jag är vanligtvis ganska intresserad av människors liv och livsöden, dock menar jag att det finns andra forum för det. Din blogg är t.ex. ett bättre ställe att skriva den typen av information, då kan ju de som är lika intresserade av ditt liv som du är, gå in själva och läsa.

Det är iaf vad jag tycker, om någon annan härinne blir visare av AHRs livsanekdoter får ni gärna protestera............

Heja Gabriel! Slå hårdare. Det gäller att få knockout. Än är det långt kvar. Hur många ronder är matchen på? Matchen är på liv och död eller hur? Alltid i alla tider. Mosa bara! Döda, döda, döda!

Kära Gunilla!
Tänk att du har lärt dig mitt namn. Det var snällt! Nej det är inte motsägelsefullt att tycka att vi ska ha riktig jämlikhet i landet. Att män och kvinnor alltså ska komma överens om hur de ska dela sina liv tillsammans.

Det du skriver är mycket nedlåtande. Och så brukar dina kommentarer vara. Jag är oerhört trött på den jargongen.

Det är inte jag som är något offer och det är inte ett skvatt synd om mig, men enligt feministerna så är vi alla utsatta för denna konspiration från männen. Tillsammans med offerproblematiken måste det nämligen till en bödel. Du kan ju studera hur det ser ut numera på universiteten om du vill. Eller tex det här som snart kommer att ingå i en rättegång:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/08/anna-ardins-raffinerade-ha...

Gunilla Madegård: Nu börjar jag tröttna på dina tirader. Jag har just skrivit ett inlägg på min blogg som handlar om en person, som ringde en av mina väninnor och klagade på att Newsmill höll mig bakom ryggen.

Det lät misstänkt likt dig. Du är väl 60plus, har ihop det med en svart man och har en son i 30plusåldern? Dessutom bor du väl på Öland och tog studenten när du var 20 i Kalmar? Du är en skör person väl? Åtminstone har jag hört dig beskrivas så. Och du har skrivit något avhandlingsliknande om jämställdhet och feminism? Dock har du aldrig blivit doktor vad jag förstår.

Varför har du hakat upp dig på mig? Vänd dig till Newsmill eller Interaktiv Säkerhet i Varberg om du vill klaga på hur de behandlar dina kommentarer. Inte till mig eller mina väninnor. Tack! Och jag behöver inga goda råd om vad jag ska göra. Tack! Jag klarar mig bra ändå.

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/01/interaktiv-sakerhet-i-varb...

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/01/interaktiv-sakerhet-i-varb...

Tack så mycket Newsmill! Ni satte tillbaka min kommentar #41 i dag. Den blev struken 7 januari och kom tillbaka nu den 11 januari! Tackar allra ödmjukast!

Kära Gunilla, Gabriel och Malin,

Grattis, ni har just nu lagt en massa tid på Nesmills värsta kommentarstroll. Jag skrev en artikel för drygt ett år sedan där en kommentarsstorm bröt loss. En person stod särskilt ut med sin onyanserade elakhet, nämligen Ann Helena Rudberg. Citat:

"Du är ännu för ung för att begripa detta ger din artikel intryck av.
....
Att härma män är skadligt både för dig själv och för de eventuella
barn du kommer att få (hoppas du inte har några du verkar för omogen för det)."

Notera väl att AHR inte har en susning om vare sig vem jag är eller hur gammal (för de som är intresserade så närmar jag mig de 40).

Nej, lev väl och lägg er tid på nyanserade debattörer istället.

PS För den som vill läsa så är det kommentar nummer 23 på länken här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/26/rostratt-fick-vi-men-inte-vara...

#54 Gunilla Madegård

Tack för dina vänliga ord och trevligt att höra att du fann min artikel intressant. Det var många troll som skrev kommentarer där, men det är tråkigt när det spårar ur till personliga angrepp som inte tillför diskussionen någonting.

Din tanke om att journalister kanske är personligt snarstuckna på grund av sin gynnade situation delar jag dock inte. De är människor som alla andra, med bättre och sämre sidor. Personligen har jag flera vänner som är journalister och som definitivt kan skilja på sak och person i en debatt.

Önskar er alla en fortsatt bra dag och fortsätt debattera med konstruktiva, tankeväckande argument! Det är vårt privilegium.

Therese: Grattis till att vara långsint! Jag har naturligtvis för hur länge sedan som helst glömt denna kommentar, så jag har ingen susning om vad du dillar om naturligtvis. Kommentatorstroll? För någon som har skrivit 34 artiklar är det en missvisande titel.

Men jag tycker naturligtvis synd om dig, om ännu inte har fått några barn vi nästan 40 års ålder. Barn är en särskild gåva och något man verkligen bör ta hand om. Hoppas du hinner få några då.

Annars finns det hur många barn som helst att ta hand om ute i världen, både i Sverige och i andra länder. Barnen behöver dig Therese. Sätt dig över sådana kommentarstroll som mig själv och ägna dig åt något viktigare!

Gunilla Madegård: Ge fan i att trakassera mina vänner! Tack!

Therese: Du glömde berätta att din avundsjuka gällde att du inte fick vara med hos frimurarna. För att människor inte ska behöva gå över till din artikel så kan de istället läsa min kommentar här:

Kära Therese Du är avundsjuk på din sambo och har inte fattat att män och kvinnor skiljer sig åt. Detta genom olika kroppar och genom årmiljoner av utveckling. Alltså är inte symboler detsamma för bägge könen.

Symboler är inte bara tomma ting utan något känslomässigt värde utan de betyder en massa djupa saker för människor, annars blir de bara ett slags affärsemblem, som används för att markera tillhörighet och makt.

Du är ännu för ung för att begripa detta ger din artikel intryck av. Det är en barnslig strävan att få allt det som män har i något slags millimeterrättvisesamhälle. Och det skulle enbart göra att vi människor förvandlades till ett slags enkönade robotar, vilket i sig inte gör oss lämpliga för att föda och uppfostra barn. Där finns då bara karriärmänniskor, som strävar efter makt. Detta som så lätt ger uttryck i våld.

Kvinnor behövs som motkraft med sina egna tankar, känslor och utarbetade ritualer kring detta. Att härma män är skadligt både för dig själv och för de eventuella barn du kommer att få (hoppas du inte har några du verkar för omogen för det).

Gör som gubbarna säger starta en egen hemlig organisation. Eller gå med i något som kvinnor redan har. Skillnaden mellan könen är viktig!

Gunilla Madegård: Du säger inte sanningen och det vet du.

Ojdå, jag trodde den här artikeln var slutkommenterad för länge sedan. Artikelns kvalité och innehåll är dock inte värd alla dessa ord.

Ann Helena; det blir inte bättre för att du kopierar ditt inlägg om Therese.

Ditt svar är från en trist översittartyp, vilket syns ännu tydligare när du kopierar hela texten. Det visar också att du har en underlig människosyn och personlighet, du delar gärna ut onyanserade smällar till andra, men tål inte minsta kritik själv, och uppfattar dig själv som oerhört begåvad och erfaren. Det finns säkert ett vetenskapligt namn på detta psykologiska fenomen.

Mayo: Ja herregud jag trodde också att det var slut på påhoppen, men de kan tydligen fortsätta i all evighet. Ingen tar dig längre på allvar Mayo Mellberg.

Gunilla: Du vet själv vad jag menar. Rannsaka ditt minne. Tack och hej!

Tack så mycket, AHR, för att du nu dessutom drar slutsatser om min familjesituation. Det finns flera barn där.

Ingen tar mig på allvar?
Hmm....
Vad har jag nu sagt, som föranlett detta påstående?
Att du, AHR, har förutfattade meningar och sätter dig på folk, utan att veta bättre och utan anledning? T ex Therese enligt ovan.
Men, eftersom detta börjar likna en chat, mer än kommentarer till en artikel, så drar jag tillbaka min talan.

Det här som pågår är fullståndigt meningslösa påhopp på mig och inte särskilt kul för andra att ta del av.

Alla är välkomna till min blogg där jag skriver rätt ofta. För det mesta dagligen Och så finns det också två böcker ni kan läsa:

Ett sekel av tystnad, som är en dagbok från åren 2003-2005, som börjar i januari när jag blir sjukskriven för depression. Där kan ni lära känna mig bättre.

Så har jag också skrivit Marilyn Monroe Min Berättelse, som är en biografi över filmstjärnan.

Ni hittar båda böckerna här:

http://www.google.com/images?client=safari&rls=en&q=ann+helena+rudberg&o...

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/01/interaktiv-sakerhet-i-varb...