Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-12-30 14:12, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Den 1 januari 2011 är det andra gången som Sverige ansvarar för en av EU:s militära snabbinsatsstyrkor; Nordic Battlegroup. Vad beredskapen kostade förra gången vet fortfarande ingen exakt - inte mer än att det blev närmare fyra gånger så dyrt mot vad riksdagen godkände. I en tid av ekonomisk kris och när biståndet synas i sömmarna lyser granskningen och uppföljningen av Försvarsmaktens utgifter och måluppfyllning med sin frånvaro - hur kommer det sig Anders Borg?
Petra Tötterman Andorff är generalsekreterare för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) och har flera års erfarenhet av att arbeta med utveckling, kvinnor och säkerhet.
Finanskrisen och den ekonomiska recessionen har inte påverkat de militära utgifterna. Varje år lägger Sverige 40 miljarder på försvarsutgifter och bedriver en omfattande vapenexport, även till utvecklingsländer. I en granskning av Försvarsmaktens och regeringens arbete med "Nordic Battlegroup" konkluderar Riksrevisionen bl a att mer än dubbelt så många soldater ställts i beredskap än vad som planerats för då Sverige förra gången ansvarade för insatsen. Vidare slår Riksrevisionen fast att det på grund av den dåliga kostnadskontrollen är svårt att faktiskt veta vad hela projektet kostade i slutändan, men att kostnaderna förmodligen nådde närmare 4 miljarder kronor, d v s fyra gånger mer än vad riksdagen initialt godkänt. Vi ställer oss frågande till om Anders Borg tillåtit någon annan myndighet att slösa på detta sätt?
Sedan 2007 har EU med bidrag från medlemsstaterna haft två militära snabbinsatsstyrkor i beredskap varje halvår. Dessa har hittills aldrig använts. Stridsgruppernas roll har tolkats olika runt om i världen och i Europa; en del hyllar dem för dess flexibilitet, andra kallar dem för Europas nya stående armé. Oavsett vilket så innebär konceptet militära lösningar på säkerhetspolitiska problem. Ett bra nyårslöfte från regeringen vore att ändra inriktning för framtiden. Låt Sverige gå i bräschen för fredsarbete genom att minska de militära utgifterna och lägga sina resurser på att möta dagens verkliga säkerhetshot som fattigdom, naturkatastrofer, brist på hälso- och sjukvård, våld mot kvinnor och spridningen av vapen. Om inte annat, Anders Borg, så är det betydligt mer kostnadseffektivt än Nordic Battlegroup!

Bra att även militära insatser nu ska granskas

Nordic Battlegroup 2011 äventyrar Sveriges säkerhet
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Skicka NBG till Elfenbenskusten innan vi har ett nytt folkmord där,
Jag är pessimistisk till att argument, resonemang eller empirisk erfarenhet av krigsinsatsers kostnader i förhållande till frånvaron av resultat hjälper.
Allt för många män värderar utloppet för sin ilska högre än nyttan av aggressionen. Man vill kriga helt enkelt.
Intressant att författaren vill satsa främst mot våld mot kvinnor. Trots att våld mot män är mycket större i den delen av världen författaren verkar syfta på. Långt fler män än kvinnor faller offer för våld i oroliga delar i världen, från hårdheten i ghetton till kriget i Kongo.
Att militären aldrig varit speciellt framgångsrik på ekonomi o kostnadskontroll är väl ingen nyhet! Så har det varit så länge jag kan komma ihåg, dvs 60 talet o framåt! Tror inte det under denna tid funnits ett enda år då försvarets budget gått ihop utan nödlösningar i form av indragna repövningar, ändringar i materiel beställningar , tillskott av medel från regeringen eller "innovativa" bokföringslösningar!
Är det statligt slöseri med pengar som du är ut efter så finns det mycket mer att förfasa sig över!
Vi har över 500 statliga myndigheter, många med tveksamma och eller överlappade uppdrag! Fredrik R sa i förra valrörelsen att tillsättningen av deras chefer i framtiden skulle ske efter ut-lysning o att kompetentaste sökande skulle ha jobbet! Av detta har i stort sett inget hänt!
Kommer du ihåg Fiskeri verket ? Använde mer pengar får intern representation än på fiskekontroll!
Ett annat ställe där statliga pengar flödar fritt o där medborgarna dessutom hålls o informerade om kostnadernas storlek är invandringen!
Naturligtvis är inte militärens bristande kostnadskontroll acceptabel, men det stora problemet nu är att vi knappt har något adekvat försvar av det svenska territoriet kvar!
Grannen i öster rustar upp! Senast med kraftigt ökad landstigningskapacitet, inköpt från Frankrike!
I Svenska medier ej ens omnämnt!
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/12/mistralaffaren-officiell.html
Men så vackert! Återigen en småborgare från väst som inhöstar godhetspoäng till minimal insats! Det är inte vackert, det är dekadent. Freden är inte betjänt av att man bagatelliserar drivkrafterna bakom krigen. Den enda som var betjänt av denna krönika är Petra själv. Låt oss alla notera: Petra gillar verkligen inte krig och om det går åt pipan så var det verkligen inte Petras fel i alla fall. Men egentligen så kanske det är Petras och liknandes fel för de tar inget ansvar: det är bara övertydliga och triviala strategier som gäller. Strategier där man inte i någon steg lämnar tvivel om sina avsikter (om man t.ex. håller i ett vapen för att säkra fred så kan man ju beskyllas för saker och ting - och den typen av mod och integritet saknar västs pacifister). Om folk som gillar fred hela tiden lägger sig platt på marken med martyrminer och överlämnar hela initiativet till folk som faktiskt har krig som livsstil (som tydligen skall bli snälla när de ser pacifisternas helgonminer - vilket de inte blir, de föraktar dem och äcklas över dem och, nej, de tar verkligen inte intryck). Hur kan man få fred med vapen? Är det inte självmotsägande? Nej, givetvis inte, lika lite som att det är självmotsägande att man får bättre ork genom att trötta ut sig med träning.
Jadu Gunilla#8
Själva aggressiviteten är nog tyvärr en egenskap som belastar män mer än kvinnor. Man kunde önska sig att den i högre utsträckning användes till nåt ofarligt. Som att åka vasaloppet.
Även kvinnor kan förstås vara aggressiva:-). Men om vi ska generalisera är väl en nations krigshunger omvänt proportionell till dess grad av jämlikhet, speciellt när det gäller kön.
Ett recept är alltså fler kvinnor i maktposition.
Ett annat är rationellt och kritiskt tänkande. Att ha förtroende för kunskap istället för auktoriteter som kanske vår gemensamma auktoritet Pigliucci skulle uttryckt sig. Krig framstår helt enkelt som kontraproduktivt om man bara tänker efter. Utom som utlopp för aggression.
#4, 8
Jag tror ej det handlar om ett utlopp för ilska, snarare ett rent maktspel bland politiker, som direkt eller indirekt grundar sig i deras s.k. nationella och/eller ekonomiska intressen.
Det finns inget rationellt argument för ett centraliserat nationellt försvar. Det är bara en biprodukt av paranoia och propaganda.
Att det nationella försvaret skulle ha något att göra med att skydda sveriges befolkning, ter sig relativt absurt och skrattretande.
#6
Jag antar att du förespråkar allmän värnplikt igen?
Har du funderat på att bara rakt av ge upp sannolikt orsakar mindre lidande i händelse av krig?
Om befolkningen sedan blir förtryckt så bör fokus ligga på assymmetrisk krigsföring á la motståndsrörelser/guerillakrigsföring från befolkningen själv. Att detta fungerar är dessutom empiriskt bevisat.
Nordic battlegroup borde absolut läggas ner samt våra bidrag till EU´s piratflotta förlåt antipiratflotta, att vi skulle betala för EU´s militär är löjligt vi som avrustat så gott som allt. Låt EU hyra egna legoknektar om de vill leka krig inte med våra resurser och absolut inte i vårt namn. De utlandsinsatser vi har (Afghanistan, Somalia) är redan två stora dräneringar av försvarets knappa resurser den här tredje är en ren säkerhetsrisk för vilka personer anmäler sig för att tjäna en organisation?
Hamrén#11
Om alla var överens om målet att minimera lidande skulle den absoluta pacifismen vara självklar. Tyvärr är drivkraften bakom krigföring en helt annan även då krig förs bakom dimridåer som terrorbekämpning och "fredsframtvingande" battlegroups.
Redovisningen av oavsiktliga civila dödsfall blir snarare ett bevis på den angripande arméns empatiska förmåga än ett bevis på att dom mördar kvinnor och barn. Målet är liksom värt offren, speciellt om offren tillhör den nation man angriper.
Du håller inte med om att manlig aggressiv läggning är en förklaring till militära strategier. Alternativet är väl att beteckna världens ledare som psykopater när dom kallt kalkylerar med hundratusentals civila dödsoffer inför sina beslut om handlingskraft.
Som man bär det mig emot att se psykopati som en manlig könsegenskap. Jag föredrar att se oss som generellt sett alltför lätta offer för vårt känsloliv.
Gunilla#14
Jag fortsätter gärna att diskutera vetenskaplighet med dig men inte i samtliga debatter hela tiden. Kan vi inte avhandla det i trådarna om Humanismen?
Här tycker jag att du kan berätta vad du tycker om fredsframtvingande insatser eller nåt annat som hör till ämnet.
Gunilla#18
Vad tror du själv?
Gunilla#20
Jag blir nästan häpen över att du kan få in så många exempel på härskarstrategier i ett enda litet inlägg. Grattis.
Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att enstaka undantag inte motbevisar mellanmänskliga strukturer. Generellt sett är ändå män mer aggressiva än kvinnor och väljer oftare att lösa konflikter med makt än med argument.
Mönstret är svårt att förneka ens för dig skulle jag tro även om vi inte vet hur mycket som är biologisk och hur mycket som är kulturellt.
Lasse Bergs hypotes, om jag minns rätt, var att övergången från samlarkultur till jordbrukssamhällen ändrade våra roller på ett fundamentalt sätt både vad gäller kön och samhällsgemenskap. Så kan det ju mycket väl vara.
Men vad har det för betydelse i vårt ställningstagande för eller emot fredsframtvingande vapenmakt?
Föreslår du en återgång till nomadiserad samlarkultur?