Tuffa krav är ett ärligt sätt att visa empati

Det första som slår en med artikeln är givetvis att HR jämställer ungdomar med funktionsnedsättningar och psykiska problem med de "bortskämda ungdomar som vi såg på tv".
Det förklarar nog ganska mycket av de synpunkter som framförs.

Jag tror rent av att många slutade läsa där och bara stängde sidan med ett skratt.

Jag är helt för att samhället ska ställa krav på någon sorts motprestation för olika sorters försörjningsstöd.
Man bör bara ha klart för sig att personer med funktionshinder (psykiska och fysiska) har det ganska tufft redan, så det får finns någon sorts rim och reson.

Att HR vill ställa "tuffa krav" på personer med funktionshinder bara för att de är "curlade" säger tyvärr mer om hennes människosyn än om den verklighet dessa personer lever i och vilka stöd de behöver.

Problemet som föranlett de förändringar inom sjukförsäkringen som skett de senare åren är väl att Försäkringskassan från början varit dålig att tillämpa regelverket avseende de olika stegen inom sjukförsäkringen? Varför man nu har tidsatt gränser för olika åtgärder.

Detta kan naturligtvis i enskilda försäkringsfall bli väldigt trubbigt, och också upplevas som en stresssituation för den enskilde. Upplevelsen av ohälsa fluktuerar ju också från person till person, och påverkas ju också hur individens situation ser ut för övrigt. Har man ett jobb man trivs med och en bra social situation, så har man ju lättare för sig.

Men Försäkringskassan kan bara beakta individens arbetsoförmåga utifrån rent medicinska kriterier, vilket också kan vara svårt när det handlar om personer med multipla diagnoser. Här finns en, som jag upplever det, skillnad i syn, eller brist på kunskap om vad försäkringen egentligen är avsedd att ersätta både från allmänhet och politiker.

Det är ändå, som jag ser det, helt rätt slutsats att ställa krav som är rimliga gentemot de som nyttjar sjukförsäkringen, och uppmuntra återgång i arbetslivet. Problemet är väl vilka krav som ska anses som rimliga?

Bara som en parantes, i sammanhanget. Jag arbetade som mentalskötare en tid på 80-talet på Beckomberga sjukhus, som idag är nedlagt. På den sektor jag jobbade fick vi, då och då, in patienter som var psykotiska i sina depressiva sjukdomar/tillstånd. Med den behandling som då fanns kunde dessa patienter återgå till normal tillvaro med jobb mm. efter ca 2-3 månader som längst. Då ställer man sig undrande till hur människor kan ha varit sjukskrivna i åratal för betydligt lindrigare psykiska problem. Vidare också om sjukskrivning, med därtill hörande isolering från samhället, verkligen är det bästa för dessa personer?

Notera att denna idé om tuff kärlek också kan förstås som den svarta pedagogiken, ett uttryck myntat av Alice Miller, och att det naturligtvis är de som är starka, har makt i samhället som ska sätta normerna för vad som får anses som empati och kärlek. Ordet kärlek missbrukas härvidlag, och perverteras i Helena Rivieres utsagor, då kärlek inte har något med regeringens sjukförsäkringsreform att göra. denna är helt enkelt ett sätt att få ned kostnaderna för de tärande i samhället, och att ge till dem som har. Ju mer orättfärdigt ens handlande är desto mer måste det skrivas om och förskönas. Nu är det inte längre reda pengar det handlar om, utan kärlek därför. Vidrigt. Nej, vi köper inte dina manipulationer, Helena Riviere, de är pinsamt uppenbara, även om du själv tror på dem.

Om du är mellan 18-30 år så finns bra möjligheter att systematiskt undvika arbete. Skaffa något fel och börja studera på gymnasium, komvux eller folkhögskola. I skolan får du en lång semester och dagarna blir inte så hårda. Om du inte kommer dit varenda dag så händer inget. Om du har en sambo så måste denne vara skriven på en annan adress så att inte bostadstillägget halveras eller till och med försvinner.

Beloppet som Riviére nämner, 8 000 kr (före skatt), gäller som ett slags genomsnitt eftersom det ökar med åldern. En person som är 29 år får lite mer än en som är 18 år. Men det har mindre betydelse för bostadstillägget minskar nästan lika mycket. Bostadstillägget är 93 % av hyran upp till 5 000 kr. Detta är samma som ges som komplement till garantipension och gör skillnaden i pension för vanligt folk symbolisk.

http://www.aldreomsorgenipolitiken.se/Jagavstarhellre300krpermanadan.htm

Du kan köpa ett hus med en boyta på 150 m2 med låga kostnader. Bostadstillägget räknas nämligen ut efter en schablon och ytan. Vad huset verkligen kostar har ingen betydelse. Om huset är mindre och dina räntor är höga så får du fulla beloppet ändå, för 70 % av räntorna betalas. Blir det pressat och lite pengar kvar netto så kan man få en extra tusenlapp i bostadstillägg. I varje fall får du efter skatt knappt 11 000 kr. För att det ska vara lönsamt att arbeta så måste du ha en lön på cirka 13 500 kr.

Det framgår inte vad Riviére vill och det är desto mer prat om hur godhjärtad hon är. Men det lutar åt något liknande Fas-3 och mer moraliserande och godtycke och tjafts och vem som är sjuk och inte. Istället borde byråkratin minskas, beloppen sänkas och den centrala lönebildningen och omfattande regleringen på den så kallade arbetsmarknaden dämpas. Oavsett vad det blir så hade oppositionen gjort samma sak och då hade Riviére sagt ungefär som jag. Makthavarna håller varandra om ryggen, de har gjort upp detta i korridorerna och det är mycket pladder i riksdagen.

Dick Morén förklaringen till att svårt psykotiska kunde gå tillbaka till sina arbeten efter 2-3 månade på sjukhus under 80 talet är att arbetsmarknaden såg helt annorlunda ut. Det var arbetskraftsbrist i stället för rekordhög arbetslöshet som vi har haft sedan den ny liberala politiken slog igenom med full kraft i samband med 90 talskrisen. Arbetsgivarna var helt enkelt tvungna att ta de arbetare som fanns även om de hade åkommor som innebar att de var borta från jobbet betydligt mer än de genomsnittliga influensaperioderna. I dag är de knappt någon ide för en människa med sjukdomshistorik, fysisk eller psykisk att söka jobb överhuvud taget utan är slöseri med tid både för den enskilda personen och för arbetsgivaren. Personer med sjukdomshistorik hamnar sist i kön såvida arbetsgivaren inte får höga bidrag för att anställa. Vad tjänar samhället på det om det kanske tom blir dyrare att fixa ett bidragsjobb åt den krassliga än vad det kostar att lämna vederbörande i fred och betala ut sjukersättning. Lyckas den sjuka få ett bidragsjobb är det samtidigt någon frisk som blir hänvisad till att leva på a kassa. Är detta vettigt?

Vilken sorts empati är det att visa psykiskt sjuka (ungdomar eller vuxna) att kraven har blivit så tuffa att man i princip förnekar blotta förekomsten av psykisk sjukdom. Eller att psykiska sjukdomar kan ta sig sådana uttryck att man inte klarar sig på en allt hårdare arbetsmarknad, ung eller äldre. Det samma gäller självfallet somatiska sjukdomar men de tas på större allvar än psykiska sjukdomar. Så har det varit mycket länge och det lär inte förändras när människor som Riviere sätter tonen.

Det är inte empatiskt att tala om för någon som lider av, t ex, återkommande depressioner att det bara är att rycka upp sig. Det är svårt att förstå hur förlamande och handikappande depressioner är, man måste för det mesta uppleva dem själv.

Riviere ser sig kanske som en frälsare. Hårdare regler är inte ett sätt att spara pengar utan att måna om individen. Oklart hur det egentligen ser ut. Jag har hört alldeles för många exempel på hur det att ingen skulle hamna mellan stolar har lett till att människor hamnar just mellan stolar. Man blir utförsäkrad, skickas till arbetsförmedlingen där man tillbringar de obligatoriska månaderna genom att (kanske) träffa en handläggare och sedan händer inte så mycket mer.

Tuffare regler är inte svaret, inte heller det att strama upp regelverket ytterligare. Det är att förneka att sjukdom förekommer och att även ungdomar kan drabbas av svåra psykiatriska sjukdomar. Försäkringskassan hade redan tidigare ett regelverk som, hade det utnyttjats till fullo, hade kunnat leda till en uppstramning som skulle ha varit mer välbalanserad. Den försäkringskassan var inte sinnebilden för empati men den hade bra mycket mer utrymme för individen än nu.

Det är nästan så att jag önskar att alla som talar nedlåtande om psykisk sjukdom, inkl. Riviere, ska få uppleva t.ex en svår depression eller något annat som gör att det knappt går att ta sig upp ur sängen. Men så minns jag att jag inte önskar depression på någon, inte ens min värsta fiende.

Antagandet att människor inte VILL jobba är också en missuppfattning. Det är slitigt ekonomiskt med sjukpenning, än mer med sjukersättning. Dessutom är antagandet på det stora hela felaktigt. Nu har jag själv vinglat runt inom Försäkringskassan som ett "ärende". Det enda jag ville var att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Sak samma hur jobbet såg ut. Många trampar runt i Försäkringskassans rehab-industri i åratal utan att komma någonvart. det gällde t ex mig själv. 21 (!) olika insatser som alla misslyckades och där ingen egentligen brydde sig om vad jag hade att säga.

Riviere lever inte på samma planet som jag (och andra sjuka gör). Empatin som Riviere beskriver är bara empatilöst, krass och nedvärderande. Cyniskt om människor som hamnar på samhällets botten. Riviere klappar sig själv på axeln över sin egen förträfflighet. Skrattet och beundran för idéerna fastnar i halsen.

Jag tycker det är dax att Helena täpper igen sitt "kakhål" VAD vet hon om att ha ett vuxet psykiskt sjukt barn? Ett barn på snart 25 år som åker ambulans 5-10 gånger i månaden, som har sönderskurna armar, rör runt pulsådrorna i handlederna, som har anorexia och väger 46 kg?? Som inte sover på flera dygn, som åker ut och in på psyk och blir lagd i bälte för minsta skitsak så personalen får RO! HUR tror Helena att hon ska bota detta med hårdare tag?! När varken vi föräldrar, syskon eller anhöriga ens kan få psykläkaren att få in mitt barn på ett behandlingshem??? Svara på det!!! Det kan inte få vara så att efter ett visst antal dagar är man frisk för att regeringen satt en gräns på sjukdagar! Det är inte jesus som är stadsministern och kan säga "ta din säng och gå". Helena DU går för långt i dina uttalanden!!

Trött och ledsen mamma!

Helene borde vakna upp...
Sjuka människor "vårdar" inte sitt sjukdomstillstånd så som artikeln beskriver det - det är en lögn. De vårdar sitt tillfrisknande.

Sjukdom kan inte tidsbegränsas - det är en lögn. Sjukdomar lever sitt eget liv och kan inte botas med tankekraft eller regelsystem.

Att ge bra vård och ersättning till sjuka människor är inte att hålla människor under armarna eller befästa ett negativt beteende - det är en lögn. Bra vård och ersättning ger tillfrisknade och trygghet under behandling.

Sanktioner och motkrav skapar inte drivkraft till en livsstilsförändring som håller över tid - det är en lögn. Sanktioner slår undan människors egen handlingsförmåga och skapar ett översitteri.

Massjukskrivningar och fusk med systemet är en lögn för att rättfärdiga en nedmontering av vår gemensamma välfärd.

Empati är inte Helene begåvad med - det är ännu en lögn. Empati inbegriper inlevelse, medkänsla och förståelse för en annan människas situation.

Unga människor med psykiska problem ska inte till arbetsförmedlingen - det är en lögn. De ska ha professionell vård och en ekonomisk trygghet.

Vill Helene framöver närma sig verkligheten kan hon ta och besöka alla de inrättningar som arbetar med sjuka människor och prata med dem om deras vardag, lyssna på deras berättelser, ta in deras kamp med sjukdom, fattigdom, ilska, smärta och sorg... det ger god grund för att utveckla empati.

Till sist, Riksdagen äger ingen moral - det har denna artikel ännu en gång bevisat.

Moderaterna är det största politiska partiet, ett parti befolkat av iskalla cyniker som Helena R.

Cynikernas lösningsförslag på alla samhällsproblem är att det mest känslokalla alternativet också är det bästa och effektivaste.

Om man diskuterar bistånd älskar de att hälla iskallt vatten på diskussionen genom att säga: Jag tror inte på bistånd, allt bistånd till utlandet borde dras in. Cynikern får alltid uppmärksamhet och däri ligger deras känslomässiga belöning.

Det är inte något förnuftsmässigt sätt att lösa samhällsproblem. Man väljer det alternativ som har mest empiriskt stöd.

Rivière glider i distinktionen mellan bortskämda och sjuka. Hon behöver definiera båda kategorierna bättre och presentera en evidensbaserad skattning av hur många som återfinns i respektive grupp.

Helena Riviére,
Du har helt rätt i din artikel. Hur många gånger har inte kravet på att gå till jobbet varit en räddning när man befunnit sig långt nere i deppträsket.
Man gör unga människor med psykiska problem en björntjänst genom att inte ställa krav på en arbetsinsats. Med tiden går problemen över och man har då i bästa fall något på sin meritlista för att gå vidare i livet.
Det är grymt att cementera en ung människa in i bidrag livet ut.

"Tuffa krav är ett ärligt sätt att visa empati"

Jo visst är det en viktig ingridiens, men man behöver ju inte polariseras till att gå till överdrift - bara för att vänstern ständigt påvisar 'grymheter' och man känner sig provocerad till att gå till försvars för ALLT, även det som gick snett.

Det var så det INTE skule gå till, om jag fattat de nya moderaterna rätt? Att man inte ska dras in i polariseringen utan agera helt utifrån folkets bästa - oavsett vad tjafset och känslorna kan ställa till med?

/Socialliberal

Neoliberalernas nedmontering av välfärden.

Att jaga sjuka människor med ordvrängeri förvånar mig inte ett dugg, jag förväntade mig att det skulle bli så, neoliberalerna (moderaterna) måste använda ord som beskriver en annan verklighet än den som neoliberalerna verkligen menar för att driva igenom sin nedmonterad och människofientlig politik. Det var tillräckligt besvärligt när det var en röd regering men det förstod inte en hel del av arbetarklassen, att det skulle bli mycket, mycket värre med neoliberalerna . Det räcker med att studera hur amerikanarna har det, alltså jag menar de fattiga amerikanarna, och eftersom neoliberalismen härstammar från USA så får man lov att förvänta sig att det kommer att bli likadant i Sverige. Nu har eländet exporterats till Europa. Varför? Det är bevisat för länge sedan att neoliberalism, neokapitalismen inte fungerar i USA och i Storbritannien. Varför fortsätta??

Ärligt talat tror jag inte riktigt Helena Rivière vet vad empati är om man läser hennes tidigare artiklar. Där gör hon sken av att vara allt annat än empatiskt.

Märkligt missbruk av ordet "empati", är det skolsystemet eller annat som brustit..? Sympati kanske.. men empati? Inte en siffra rätt. Instämmer i övrigt med första kommentaren av "S Persson".

Tuffa krav är IBLAND ett ärligt sätt att visa empati. Ibland är mjukhet och frånvaro av krav det bästa sättet att visa empati. Det beror på person och situation.

Jag är orolig över att man riskerar att stänga många utanför om de inte uppfyller de hårda och "empatiska" kraven som Helene förespråkar. Har Helene någon direkt erfarenhet av att att jobba med utsatta? Jag tror att det skulle ge henne en annan bild. Empati och integration är inte samma sak Helene!

Jag tyckte det var väldigt skrämmande att läsa denna artikeln. Är själv 26 år och sjukskriven sedan snart ett år tillbaka. Har verkligen fått kämpa mig igenom detta året, och nu syftar jag inte på min sjukdom, utan på psykiatrin och försäkringskassan. Hur jag fick sitta och krama ur varenda droppe av mig själv för att de skulle förstå att jag mådde dåligt, hur jag fortfarande känner mig väldigt pressad främst av försäkringskassan som ringer mig varannan månad och undrar om jag inte vill börja arbeta än. Vill du arbeta nu? Nähä, nu då?

Ibland undrar jag om samhället är mer intresserat av att få människor att arbeta snarare än att få dem friska. Javisst, det finns säkert unga människor som använder sin sjukdom för att slippa arbeta men de är få. Varför bestraffa alla de som faktiskt vill bli friska och inte vill vara självförsörjande? Jag är varken lat eller bortskämd, snarare så att min brist på lathet ledde mig ner i skiten, och nej det sista jag behöver för mitt tillfrisknande är lite hårdare tag. Jag vill ha riktig empati, sådan som bygger på att förstå och sätta sig in i hur andra människor känner sig istället för att dra förhastade slutsatser.

Med schizofrena?

http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/16/den-nya-sjukf-rs-kringen-r-ett...