Carl XVI Gustaf är en modernare miljöpolitiker än Ylva Johansson

När kungen vände sig till sina undersåtar stod, enligt tidningsreferaten, "miljön i fokus". Monarken liknade jorden vid ett äpple med tunt skal och hävdade att livet på vår jord är "lika ömtåligt som daggen på ett äpple som man lätt kan gnugga bort mot ärmen". I sanning en bild som skulle pryda varje grönt anförande!

Hos Ylva Johansson råder andra prioriteringar. När hon nu lanserar sig själv som partiledarkandidat handlar det framförallt om att "utveckla jobb- och tillväxtpolitiken". Hon ångrar att hon hyllade Mona Sahlins avskedstal, nu tycker hon inte alls att socialdemokraterna gick till val på fel politik, socialdemokratisk politik är "tidlös". Jo, hon nämner "de stora frågorna om jobb, rättvisa och miljö", men bara marginellt och i förbifarten. Mellan hennes stenåldersmässiga hyllning till fortsatt resursförbrukning utan gräns, s k tillväxt, och kungens ekologiska insikt om den globala miljökrisen, ligger ljusår.

Dessvärre är kungen en moraliskt ganska befläckad person utan tillstymmelsen till demokratisk förankring. Ylva Johansson är däremot en hederlig politiker, folkvald i laga ordning. Hon kan mycket väl bli Sveriges första kvinnliga statsminister, medan kung Carl XVI Gustaf riskerar att tvingas avgå i förtid och hamna i historiens skräpkammare.

Ur demokratisk synvinkel är det självklart att Ylva Johansson som S-ledare och statsminister är att föredra framför någon sorts renässans för kungamakten. Tvärtom kräver demokratins principer att kungen befrias från statschefsfarsen och istället heltidsanställs som den PR-agent han faktiskt är.

Men ur grön, ekologisk synvinkel? Med Ylva Johansson i ledningen för S-partiet och, kanske, Sverige, vet vi vad vi får: Mer av detsamma som hittills. Tillväxtfanatism, arbetsmoralism, livets mening är att jobba häcken av sig för att få råd att medverka till ännu ett julrekord i konsumtionshysteri!

Lek istället med tanken att kungens jultal inte bara var en skicklig spindoktorkomposition för att avvända uppmärksamheten från en obehaglig skandalbok, utan uttryck för en seriös förståelse för vilken sorts problem mänskligheten står inför. Borde inte kungens prioritering av att "värna jordens miljö och arbeta för en hållbar utveckling" gjorts av en socialdemokratisk statsministerkandidat? Om så hade skett skulle det funnits hopp om att förnyat politiskt rödgrönt samarbete kunde leda till djupgående förändringar och inte bara skrap på det vinstmaximerande, tillväxtfanatiska konsumtionssamhällets yta, som dessvärre de flesta "regimförändringar" i demokratier numera utmynnar i.

Men nu var det alltså en kung på dekis som pekade åt det gröna hållet. Det är svårt att tänka sig gröna krav på återgång till det enväldiga kungadömet av Guds nåde för att rädda miljön. Det går nog inte ens att tänka sig att konstitutionsutskottets nye ordförande skall föreslå återgång till 1809 års författning, då kungen ensam utsåg regeringsbildare, i hopp om att ett grönt språkrör skulle få uppdraget att bild en regering med uppgift att förhindra att tillväxt- och konsumtionskarusellen gnuggar bort all dagg från äppleskalet.

Frågan är hur demokratin ska överleva - om kungar visat större miljöengagemang än folkvalda politiker. Om inte demokratiska institutioner klarar av den nödvändiga kursändringen, om demokratin blir förbisprungen av auktoritära och förlegade maktorgan i kapplöpningen om världens framtid, var hamnar vi då?

Så länge Ylva Johansson inte kan plädera häftigare och trovärdigare än kungen för en radikal kursändring i grön riktning är hon knappast kandidat till grönt stöd för sina karriärplaner.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31539

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om jag uppfattade det rätt, så sa Ylva Johansson att hon ville vara med och leda (S). Det är en viss skillnad mot att vilja vara partiledare och statsministerkandidat.

Permalänk | Anmäl #2 Lennart Skoogh, 2010-12-28, 15:12

Lite av problemet med demokrati är ju just att människor som bygger broar, sotar skorstenar eller kör lastbil och inte kan eller vill kunna något om politik med sina röster skall bestämma hur landet skall styras. Är folket alltför obildat och ointresserat så faller många röster på populistiska utrop snarare än vettiga långsiktslösningar och där skulle ju en upplyst despot faktiskt teoretiskt kunna sköta jobbet både bättre och med mindre pappersvändande byråkrati.

Demokrati är bara det minst dåliga styrsättet och det kräver lite engagemang ifrån samtliga för att fungera optimalt.

Permalänk | Anmäl #3 Ludvig Nyberg, 2010-12-28, 15:23

Är inte rubriken litet fel?

Permalänk | Anmäl #4 lasse hagborg, 2010-12-28, 15:24

Det är ganska många år sedan Karl XIV var kung i Sverige. Men i övrigt håller jag med Gahrton. Carl XVI Gustafs liknelse är en lysande beskrivning.

Hans demokratiska förankring får nog ändå sägas vara större än både Ylva Johanssons och Gahrtons. Sveriges Riksdag har vid ett flertal tillfällen sedan vår nuvarande kung tillträdde beslutat att inte ändra grundlagen så att Sveriges statsskick ändras. Detta tillsammans med de otaliga opinionsundersökningar som samtliga gett vid handen att en majoritet av folket vill ha monarki och den nuvarande kungen som statschef måste väl ändå sägas vara demokrati så det förslår. Varken Johansson eller Gahrton kan ju sägas ga en majoritet av vare sig Riksdagen eller folket bakom sig.

Permalänk | Anmäl #5 Roger Eriksson, 2010-12-28, 15:26

Per Gahrton skriver:
/När kungen vände sig till sina undersåtar stod, enligt tidningsreferaten, "miljön i fokus"./
/Frågan är hur demokratin ska överleva - om kungar visat större miljöengagemang än folkvalda politiker./

Kungen fick första "Bängkäppen"

CITAT
/Kung Carl Gustaf Bernadotte tilldelas Situation Sthlms pris Årets Bängkäpp 2006 för att han har 608 rum i centrala Stockholm, som han inte bor i./

http://svt.se/2.33538/1.524928/kungen_fick_forsta_bangkappen?page1850614=4

Permalänk | Anmäl #6 Göran Rydland, 2010-12-28, 20:27

Hm, ska en Per Garthon som, om jag inte minns fel, sidade med terrorgruppen och olagliga milisen Hezbollah i dess krig mot demokratiska Israel, tala om demokratiska värderingar? Hans uttalanden borde vara utan relevans.

Permalänk | Anmäl #8 A-K Roth, 2010-12-29, 01:51

Här är en illustration till Miljöpartietsproblem: Ett mishmach av olika mål som gör deras politik otydlig. Det tydligaste med miljöpartiet är deras namn.

Här talar Gahrton om hur Ylva Johansson skulle ha sagt, och hur han ser på monarkin, i stället för att tala intellektuellt/tekniskt om hur en miljöpolitik skulle se ut. Skulle han göra det så skulle det bli så tydligt vad de står för och det är inte säkert att det vore så bra -för miljöpartiet.

Ett av de mål han omedvetet (?) ger uttyck för är att Socialdemokratin ska bana väg för miljöpartiet igen, genom att instruera dem om hur de måste utforma sin politik för att passa miljöpartiet.

Kanske Gahrton har rätt. Vem ska ta hand om den här gruppen och samtidigt driva en någorlunda realistisk politik? Kanske Socialdemokraterna vill göra det?

Permalänk | Anmäl #10 Bernt Johansson, 2010-12-29, 09:49

När det gäller miljöfrågor är det konstigt att som vår Kung Carl XVI Gustaf utnämna sig själv till “grön” när man är ägare till så många tomma slott.
Bättre miljö kommer inte av sig själv.

Permalänk | Anmäl #11 Wanda J, 2010-12-29, 09:50

”Carl XVI Gustaf är en modernare miljöpolitiker än Ylva Johansson.” Det är förstås där skon klämmer. Han har hittat en väg ur guldburen och trampat på mycket ömma tår. Det har fått ”vår- tids -hermeliner” att resa ragg sätta sig i sadeln och släppa lös hundarna.

Permalänk | Anmäl #14 Jouko Tuliniemi, 2011-01-04, 12:27