Kristen högtid, hednisk rit eller kommersiellt jippo?

Kanske att de högtider som en gång varit religiösa nu har "kidnappats" och förvandlats till något slags festligheter där vi glömt varför högtiderna en gång kom till och i stället tar dessa dagar i akt att äta, dricka och konsumera. Många ser nog dessa högtider mest som ett par dagar då man har välförtjänt ledigt och har ett bra tillfälle att träffa släkt och vänner som kanske bor långt bort. Många familjer har skaffat sig "egna" traditioner utan anspelning på de religiösa riter som kyrkan uppfunnit. Många av oss firar jul av kulturella skäl, inte av religiösa, och tycker att det är trevligt att vara lediga och umgås med varandra, på de villkor som passar just oss! I det kulturella som omger julen ingår såväl coca-colas version av julfirande, julkonsert med psalmer, Kalle Anka och att frossa i god mat i en stor blandning. Vad julgranen symboliserar är nog lika dunkelt för många som varför man firar pingst, och inte spelar det så stor roll heller för den delen.
Ingenting hindrar någon att fira påsk genom att fasta, att sura på midsommar för att det inte är en religiös högtid, att arbeta på första maj eller att hedra den spanska inkvisitionen på sin alldeles egna högtid.
Sedan finns det vissa (som Benny?) som vill berätta för oss andra hur vi ska fira olika högtider på alldeles "rätt" sätt så att vi inte hädar de kyrkliga traditionerna. De vill att vi ska hedra vår julgran på deras vis och på deras villkor, ty så står det skrivet i en uråldrig skrift... Hedrad vare din julgran, dess fot och dess glitter som inhandlats på Åhlens.

Ta tillfället i akt att spendera lite tid med nära och kära istället för att ondgöra dig över hur andra väljer att fira jul, oavsett om de dricker ett glas vin eller två. För vem vet, snart kanske de påtvingar DIG sina traditioner istället.

God jul på dig förresten!

Håller inte alls med dig. Det är inget fult eller syndigt med att konsumera eller att dricka alkohol (måttligt). Julen är en fin högtid som skapar gemenskap, möten mellan människor, omtanke och solidaritet. Det svenska julfirandet som det kristna budskapet resulterat i är snarare något för oss kristna att vara stolta över än att skämmas för.

God Jul!

Vist är vårt julfirande fullt av anakronismer! För oss missionsförbundare är annandagen den stora högtiden med inlämnande av sparbössorna för yttre missionen.

Jag ser frosseriet i julklappar "made i China" som ett bevis för att denna yttre mission har varit oförskämt framgångsrik. Dessutom har Sverige fått en duktig minister född i Kongo.

Det är intressant att se vilka reaktioner som framkallas av att jag ställer de filosofiska frågorna kring hur vi firar Julen.
Min artikel ville fundera kring ursprunget av vår jul och hur vi kunde komma fram till dagens julfirande. Och var och när köphysterin kom in i bilden.
Och om julen historiskt: Att/Om det är en kulturell tradition, en hednisk högtid eller en kristen andakt? Eller om det är en salig blandning. Och som idag en grotesk kommersiell köporgie? Om man frågar sig detta är det inte detsamma som att beskriva hur folk skall fira sin jul.
Frågan är intressant och som det verkar på kommentarerna ytterst känslig. Särskilt om alkoholens inmundigande ställs i fråga. Om jag ställer frågorna hetsar genast två personer upp sig och uppfattar min artikel som en mästrande nykterhetsapell om hur folk skall fira strikta religiösa jular.Så fel ni har!
Men kanske är det något slags dåligt samvete som talar?

Det vore mig främmande att tala om för folk hur de ska fira jul. Jag önskar istället diskutera vad julen egentligen betyder för oss. Rent filosofisk, känslomässig.

@ Zeth Arkö Gogman vill ta sig ett glas och trivas och det är säkert honom väl unt och det har han sin fulla rätt och frihet att göra och det är för mig helt ointressant huruvida enskilda personer dricker sig till på julen. Det samma gäller för
@ Marie Bengtsson. I min artikel finns inga uppställning om att folk måste följa några religiösa former i sitt julfirande. Jag funderar istället rent filosofiskt över vad den massiva köpfesten, ätandet och spritandet står i för relation till det kristna/hedniska budskapet och vad detta till sist egetligen betyder för gemene man. När och Hur och på vilka grunder kom köpfesten/ätandet/spritandet in i julfirandet?
Jag har rest frågor och försökt beskriva en verklighet jag ser och absolut inte slagit fast några fundamentalistiska krav på hur folk skall fira sin jul!
Det vore mig helt främmande!

@Benny Homberg

Jag var lite orättvis och lade ord i munnen på dig vilket inte var meningen. Däremot tror jag att högtidernas utveckling helt enkelt handlar om att gripa tag i de möjligheter som ges.

De flesta vill äta gott och till god mat hör ofta dryck.Högtider ger en ursäkt eller möjlighet till detta och det tar många vara på. Jag var själv ute och drack alkohol på Lucia när jag var lite yngre och det gjorde jag för att om det fanns ett tillfälle att festa så tog jag det helt enkelt. Är man handlare så vill man ta alla tillfällen i akt att sälja varor och tjäna pengar och högtiderna ger en möjlighet till detta som man naturligtvis inte tackar nej till. Kyrkan tog möjligheten att kristnifiera gamla hedniska högtider för att vinna acceptans och för att kontrollera folket. Jag själv och många andra tar därför möjligheten på alla dessa högtider att umgås med våra nära. :)

Utan en stark kyrka som bestämmer hur och på vilket sätt vi ska fira högtider kommer de individuella och kommersiella krafterna att ta tillfället i akt att föröka anpassa högtiderna åt "sitt" håll. Och det tycker JAG är något bra.

Det "hedniska budskapet"? Hur definierar man det?

Jag älskar julen och allt som cirkulerar runt denna begivenhet.
Jag firar barnet i mig.

Jag hyllar känslan av gemenskap människor mellan, vissas försök till försoning och mångas önskan om att ge kärlek till dem, det mest behöver. Symboliskt för vad Jesus skulle ha förespråkat?

Julen har ingen större religiös betydelse för mig, lika mycket är det glädjen över tända ljus, god mat samt att familjemedlemmar och vänner kan komma långväga ifrån för att dela med sig av friska influenser.
Utan jul skulle jag inte klara av vintermörkret, det är då säkert, och så resonerade våra förfäder, vilka firade jul, innan ens Jesus var uppfunnen.
Det engelska(keltiska?) ordet yuletide står för för firandet av stigande sol, innan vetskapen om Jesum födelse nått oss.

Det är upp till var och en att fira julen som man vill.
Och varför inte uppleva karnevalstämning?
Finns det någon stam, folkslag, eller kultur som inte tillåter sig att fira något, åtminstone en gång om året? Inte vad jag vet.
Och i vissa kulturer satsas det mycket på det traditionella firandet, oavsett hur fattigt det kan vara, allt efter ens förmåga.

Festernas fest är något få vill missa.

God fortsättning!

Artikelns ifrågasättande av kommersialiseringen av julhelgen - julafton - får mig att tänka lite längre. Kalla det nytänkande till skillnad mot artikelns traditionsbundenhet.

Vi inrättar fyra hel(g)dagar till per år. Den sista söndagen i respektive kvartal då vi firar kvartalsrapporten. Eller varför inte tolv hel(g)dagar. Sista söndagen i varje månad då vi firar månadsrapporten. Högst relevant eftersom vi mäter utveckling och framgång i ekonomiska grafer och statistik. Vad annars? Vad heter Dagens Indistri med andra mått mätt?

I alla länder firar man jul på olika sätt. Det viktigaste kring detta firande är väl vår reflektion över oss själva, försoning , förlåtelse ....Så lite men ändå så svårt att fullborda.
Vi känner oss för sårade, för stolta, kränkta, själviska, egoistiska, bekvämma och begränsade i vårt sätt att tänka.
Därför förändras med tiden vårt sätt att fira inte bara jul utan alla andra helger.
Vi vill inte ens bli sams med oss själva.Så bekvämt vi lever.
Kanske passerar vi bara varandra och alt runt omkring i all hastighet, eller ?

Benny Holmberg. Många frågor om folks allmänna syn på julen svarar du ju på i din egen text. Synd bara att rubriken och ingressen saknar de vanliga åsikterna.

"Vi ska vara vänliga mot varandra och ge varandra gåvor, vara återhållsamma och sparsmakade. Vi strålar samman med våra närmaste och rår om varandra och i de yttersta nödfallen bjuder vi hem de som inte har någon eller någonstans att vara."

"Om någon frågar en medborgare: Vad är julen för dig? Då är det familjen, tryggheten, lugnet och vilan man eftersträvar. Med andra ord firar man en behaglig tillvaro uttryckt i ett familjärt och släktrelaterat gästabud."

Vad julen var för en viking eller en kristen medeltida Svensson är väl inget annat än ursprunget för firandet och inte vad julen faktiskt betyder för nutida människor.

Angående det kommersiella så kom det mer och mer in i traditionen i takt med välståndet. Gåvorna ändrade helt enkelt form men inte betydelse.

Din artikel vill fundera kring julens ursprung och nuvarande form skriver du, men du kan både läsa på om historien eller nutida undersökningar och få svaren på frågorna. Din artikel är lite intetsägande för mig.

Jag bjuder på en extra skruvning:
"Man säljer in det materiella frossandet med hjälp av den religiösa andligheten."
-Är det inte tvärtom?

För att inte vara syndare har vi inom släkten hoppat av jesusköret och firar i stället vintersolståndet. Helt befriande - ingen Gud ingen djävul. Men en tomtenisse. Vi äter gott och trivs tillsammans
och för att hjälpa kalendern på traven, tänder vi så många ljus som möjligt. Om det sen finns några själar som vill ha en julklapp så finns dessa att tillgå under granen. That´s It . God Fortsättning.

Juletid, året tar slut – men vi firar en ny framtid, ett nytt ljus, ett nytt år, ett nytt liv.

Benny Holmberg undrar om julen är Kristen högtid, en hednisk rit eller ett kommersiellt jippo. Med liten kunskap om histori skulle han veta att svaret är ja, allt man vill fira.

Alle civilisationer/kulturer som har årstider, har sina solståndfester, symboler och ritualer, som är ett ihopkok av gamla lokala traditioner med ständigt nya inslagg. På medeltiden var i Europa ett sånt nytt inslag den nya antagna tron med Jesubarnets födelse och på TV’s tidevarv var det Disneys Kalle Anka film. Karaktären av ritualerna evoluerar därigenom ständigt genom tiderna, men vi ser det personligen under ett kort människoliv bara delvist.

Bäst dokumenterad är utvecklingen av den Egyptiska tron med dess panteon och ritualer från 3000 f.K. till 300 e.K. Deras årstider bestämdes av Nilens översvämningar, men ritualer ändrades där också hela tiden.

Själv bor jag i mitt hemland Nederländerna igen, efter att ha bott i Sverige under ’70- och ’80-talet och kan berätta att julen firas här bra mycket annorlunda än i Sverige – men det är i alla fall väldigt trevligt här också, så här års under kyllans och mörkrets tider. Varje land har utvecklat sin egen Jul.
I Holland har man ingen Kalle Anka på TV, ingen Julbock, ingen Lucia och t.o.m. ingen Jultomte som ger julklappar.
Här får vi presenterna redan 5 december av själva Sankt Nicolaus, som var någonstans på 500-talet biskoppen av Mira, och blev barnens skyddshelgon. Enligt den Hollänska traditionen bor deras Sankt Nicolaus numera i Spanien, tillsammans med sina medhjälpare. Dessa medhjälparna är ursprungligen mörkhyade Morer och heter ”Svarta Petter”. Varje Svarta Petter bär med sig en stor säck med presenter. Barn som har varit snälla får presenter, men styga barn går i säcken med till Spanien och får komma tillbaka först året därpå.

Sankt Nicolaus var förebilden till den Amerikanska Santa Claus, som återimporterades till Europa som bl.a. Jultomte, som i Sverige tvingade julbocken på reträtt till en underordnad roll under Julen.

Nära nog alla gamla civilisationer/kulturer firade runt vintersolståndet återkomsten av solen. Germanerna firade sitt ”Jólablót”. Runt medelhavet firade man i olika lokala variationer ”Dies Natalis Solis Invicti”, "den obesegrade solens födelsedag", som hade sina rötter i ”Guden Mitras födelsedag”, ur antikens Persien. Mitras känner vi igen från Bibeln, som avguden Baal.

Den Romerska kejsaren Aurelianus antog 270 e.K. ”Sol Invictus” kultussen, också som officiell Romersk statsreligion, där Solen blev rikets huvudgud. 25 december 274 öppnade Aurelianus under firandet av Dies Natalis Solis Invicti-festen det Sol-Invictus-templet. Det var inte utav en slump att han valde 25 december. Dagarna runt 17–23 december var redan arbetfria helgdagar, då man tidigare firade Saturnaliefesten, från den forna Saturnus gudadyrkan. Aurelianus behöll festen och arbetsledigheten, men bytte namnet och guden.

När romerna, under kejsare Constantinus, bytte religion på nytt, till Kristendomen (313 e.K.) fick Constantinus skrota en del helgdagar från forna gudadyrkningar. Att stöta sig med befolkningen genom att dra in arbetsfria ”Dies Natalis Solis Invicti” helgdagar, kunde han undvika genom att i stället lägga Kristi födelsefesten på samma tidspunkt. Constantinus behöll festen och arbetsledigheten, men bytte namnet och guden. Var har vi hört det förut?