Forskare är mer aggressiva än datorspelare

Visst har vi hört det här förut? Att förråande inslag i kulturförpackning inte har någon förråande effekt.
Inom film har vi haft såna debatter varje gång det skildrade våldet sprängt nya gränser. Nu kommer samma försvar från dem som gillar att leka mördare.
Jag förstår visserligen argumenten. Man ska inte ta för givet de samband som verkar självklara. Att vara skeptisk är bra.
Men om inte våld på låtsas ökar acceptansen för våld på riktigt börjar man ju fundera på om reklam fungerar.
Eller hur?
Påverkas inte vårt beteende av bilder?
Tala om det för folk i reklamindustrin. Dom kommer att häpna. Och byta jobb.

Jag trodde faktiskt inte att det här fortfarande var en aktiv debatt med tanke på videovåldsdebatten på 80-talet.
Det finns väl massor av företeelser som man kan tänka sig har "skadlig" inverkan på människor men som trots allt är accepterade utan egentlig debatt. Hur många påverkas att köra för fort på landsvägarna för att de tittat på motorsport på TV till exempel? Hur många har blivit inspirerade till våldsamheter på grund av att de tränat eller tittat på kampsport? Eller är det kanske så att dessa företeelser fungerar som en ventil för människor som redan HAR dessa tendenser så att de på så vis faktiskt kan få utlopp för sina agressioner och känslor i en kontrollerad miljö... Det måste nog anses som väldigt svårt (om inte omöjligt) att göra en sådan bedömning och sedan väga det mot ett eventuellt förbud eller reglering.

Det bör påpekas att KI-forskarna pratar om en metastudie utförd av Craig Anderson, som flera gånger blivit kritiserad för att han inte låter sanningen komma i vägen för ett moralistiskt korståg mot datorspel. Han väljer bort studier som inte stöder hans teser medan han letar rätt på alla studier, publicerade och opublicerade, som på minsta lilla sätt tycks ge stöd åt hans teorier. Trots detta så lyckades alltså inte den här senaste metastudien ge något vidare stöd åt hans idéer om hur ungdomar påverkas av våldsamma datorspel. Jag rekommenderar alla som tror på Anderson att läsa följande svar som publicerades i Psychological Bulletin: http://www.tamiu.edu/~cferguson/Much%20Ado.pdf

Här är en tämligen färsk studie, inte en metastudie, som tyder på att Anderson har helt fel: http://www.springerlink.com/content/0m182577967qu6l7/fulltext.pdf

Själv är jag inte speciellt förtjust i våldsamma datorspel som förstapersonsskjutare. Jag föredrar strategispel, även om jag antar att de kan involvera en hel del våld ibland. Men jag tål inte moraltanter som försöker gömma sig bakom illa utförd vetenskap.

Bra artikel.

Nu har jag visserligen inte läst artikeln i fråga men det känns som om man borde damma av den gamla dängan "Correlation is not causation".
Som gammal kognitionsvetare förundras jag också över Martin Ingvars ständiga närvaro i medierna så fort något som ens kommer i närheten av neuroforskning eller beteendevetenskap ska diskuteras.

Har gatuvåldet, våldet i samhället överhuvudtaget, blivit grövre och ökat, i korrelation med att våld i filmer, våldsskildringar på nätet och i datorspel blivit grövre? Svar: Utan tvekan, JA

Sen är det ju så att våldet blivit värre genom knarkhandel och liknande, annat våld är rent av en produkt av "import"

Men helt klart matas vi alla av ett helt annat våldsutbud nu, än för några årtionden sen. Acceptansen och gränserna ligger på en helt annan nivå, nu förtiden.

#1, "... om inte våld på låtsas ökar acceptansen för våld på riktigt börjar man ju fundera på om reklam fungerar..."

Jag undrar om inte verkligheten är både mer komplex, varierande och kanske samtigt enklare än så. Jag är sedan länge en ensamboende pensionär, och hade på grund av vädret mm., varit väldigt passiv några dagar, skiftat mellan att sitta framför tv:n, datorn, relefonen eller ta en tupplur. När jag då började lyssna på nobelkonserten på tv, blev jag så överraskad av att inte på något sätt känna mig motiverad. Inte alls på samma sätt, som när en under arbetslivet någon gång hade tid för att sätta sig ner och bara lyssna och koppla av. Efter en stund så började jag fundera på hur passivt liv som jag just levde, och började därför att röja plats på golvet och inproviserat börja dansa till musiken - även om den inte precis var klassad som dansmusik. Allt eftersom så blev jag mer och mer engagerad - då jag sannolikt hade ett uppdämt behov av fysisk aktivitet.

Något liknande kanske gäller vid våldsamma dataspel. Spelarna känner sig kanske aktiverade trots att de kanske normalt sitter stilla i odramatiska miljöer alldeles för mycket. Numera finns det väl dessutom lite mer aktivia spel, där en står och rör sig när en spelar?

#6 Lena Bengtsson: "Har gatuvåldet, våldet i samhället överhuvudtaget, blivit grövre och ökat, i korrelation med att våld i filmer, våldsskildringar på nätet och i datorspel blivit grövre?"

Svar: Nej, det finns faktiskt en finns en tydlig negativ korrelation. Jag rekommenderar att du kontrollerar fakta innan du uttalar dig "utan tvekan".

Det bör påpekas att korrelation åt det ena eller andra hållet naturligtvis inte bevisar något intressant, men jag ville bara påpeka att Lena Bengtsson har fel.

Förbjud allt i avvaktan på godkännande!

Den historieundervisning jag fick mig till livs i den svenska grundskolan innehöll mängder av beskrivningar av konflikter som lösts med våld. Konflikter som efter våldsanvändadet upphört. Därav kan jag ingen annan slutsats dra, än att all historieundervisning och därtill uppmuntrande historisk forskning, måste upphöra. Min slutsats bygger dels på professor Martin Ingvars och hans karolinska kollegers larmrapport, dels min egen erfarenhet av svensk skolas histoieundervisning, videovåld och tv-spel. Min uppmaning bygger även på det faktum att alla barn i Sverige går i skolan, och denna plikt, med vidhängande historieundervisning, måste rimlgtvis i stort, ha större agressivitetspåverkan är några få procents tv-spelares påverkan, av aggressiviteten i samhället i stort.

Jag tror inte det är bra att våld får så stort utrymme i filmer och spel men jag förundras över hur accepterat det är jämfört med sexuella inslag. Folk verkar ju av någon anledning tycka att ett naket bröst är mer kontroversiellt än ett gevär och en vågad smekning är mycket hemskare än en avbruten arm om de hamnar på bild. Men jag vet att jag är ute på hal is.

Vad bör egentligen censureras?
(Ballad Om Censuren av Cornelis Vreeswijk)

Sen är det en annan fråga huruvida man skall förbjuda dålig underhållning helt eller bara förakta den. Om det bevisas att våld i fiktionen leder till våld i verkligheten så måste jag nog erkänna att ansvaret ligger hos t.ex speltillverkarna. Lite som att bygga skjutvapen och hävda att meningen ju är att alla användare bara skjuter prick på tomma metallburkar.

"Om det bevisas att våld i fiktionen leder till våld i verkligheten så måste jag nog erkänna att ansvaret ligger hos t.ex speltillverkarna."

Nej, ansvaret ligger alltid hos användaren. En tillverkare kan omöjligt hållas ansvarig varje gång en person felaktigt använder deras produkt, vare sig det gäller vapen, spel eller köksknivar. Den här debatten har varit aktuell ett antal gånger och forskning har bedrivits, men inte en enda gång har man lyckats påvisa en kausal verkan mellan fiktiv och verklig våld.

Alla verkar ha olika bilder av huruvida våldet blivit värre i samhället. Sanningen är att våldet har MINSKAT mycket tydligt, men att rapporteringen från media ökat kraftigt om den "minskande kakan". Tittar man på Sverige ser man dock att det grövsta våldet, alltså våld med skjutvapen och dylikt, har ökat. Detta handlar, om jag minns rätt, om att försvarsmakten sålde ut en massa skjutvapen i början av 90-talet, eftersom man behövde pengar. En stor del av dessa militära vapen hamnade sedan på den svenska marknaden. Då kom för första gången stora mängder skjutvapen ut i samhället, brotten blev råare, och det blev viktigare för de kriminella att ha rejäla vapen för att kunna hävda sig i konkurransen.

Såvitt jag förstår studien, är det en metaanalys, där sambandet (inte orsak-verkan) mellan våldsamma spel och våldsbrottslighet inte är starkare än p=0.15. Detta måste anses för svagt för att dra några slutsatser. I vetenskapliga sammanhang anser man inte att samband kan styrkas förrän vid p=0.05. Om något, styrker det istället tesen att samband saknas.

Och självklart, även om de lyckats visa ett samband med p=0.05, så betyder inte det att det ena orsakar det andra. Det kan precis lika gärna vara så att mycket exponering av våld i samhället, på nyheterna, i böcker, i diskussioner på skolgård och i lunchrummet på jobbet, och så vidare, gör att människor dras mer till underhållning med våld som tema. Man brukar ju säga att människor inte attraheras av en beskriven värld som de inte känner igen.

#12 Darius I
"Nej, ansvaret ligger alltid hos användaren. En tillverkare kan omöjligt hållas ansvarig varje gång en person felaktigt använder deras produkt, vare sig det gäller vapen, spel eller köksknivar."

-Let's agree to disagree. Jag stödjer t.ex våra restriktiva vapenlagar med tvång på utbildning och tillstånd och kraven på varnande information vid farliga kemiska ämnen eller maskiner. Jag tycker tillverkarna bär ett samhällsansvar att se till att deras produkt är säker.

Om bevisen säger att fiktivt våld leder till att barn avtrubbas och får en sned verklighetsbild av våldets potentiella skador varpå de sedan för över det på verkligheten så tycker jag således att ansvaret delvis ligger på tillverkarna av detta fiktiva våld.

"-Let's agree to disagree. Jag stödjer t.ex våra restriktiva vapenlagar med TVÅNG PÅ UTBILDNING OCH TILLSTÅND och kraven på VARNANDE INFORMATION vid farliga kemiska ämnen eller maskiner. Jag tycker tillverkarna bär ett samhällsansvar att se till att deras produkt ÄR SÄKER."

Detta håller jag helt med om. Det jag inte håller med om är att man ska hålla tillverkaren ansvarig pga. någon/några använder deras produkt på ett FELAKTIGT sätt. Vad det gäller spel (och filmer) så finns det faktiskt flera standarder för rekommendationsmärkning. Den Euopeiska heter PEGI (Pan European Game Information) och den anger helt enkelt vilken ålder ett visst spel är lämpad för.

Att gå ett steg längre, dvs. att låta tillverkaren helt/delvis ta ansvaret, tolkar jag som att du vill att man ska censurera vissa typer av spel/inslag, något jag anser är vedervärdigt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Om det trots allt skulle visa sig att det finns en kausal verkan mellan fiktiv och verklig våld, så bör ansvaret i huvudsak ligga hos föräldrarna, inte tillverkarna.

#15 Darius I.
Då är vi ju överens trots allt :)

Jag skriver även under på att opportunismen frodas i forskarvärlden. Detta påverkar kritisk reflektion negativt men är tyvärr ett naturligt resultat av en demokratisk och konkurrensutsatt forskarvärld.

Minns ni videovåldsdebatten runt 1980? Det handlade bland annat om filmen The Warriors (http://www.imdb.com/title/tt0080120/), som censuren totalförbjöd. Vår dåvarande kulturminister gick in och hävde förbudet, till fromma bland annat för mig och mina kamrater. Vi var just fyllda arton, stadens första videouthyrningsbutik hade just öppnat och vi såg Warriors om och om igen en hel natt och en halv dag. Trots filmens tydliga moral att det är med ett schysst slagträ man bäst slår världen med häpnad, så blev inte en enda av oss någon våldsman (istället blev vi trafikskollärare, kyrkvaktmästare och civilingenjörer) ens efter de andra videovåldsorgier vi senare skulle ta del av.

Av detta skulle man kunna sluta sig till att statsmaktens fruktan för att befolkningen skall kopiera det våld de ser är, och har alltid varit, väsentligt överdrivet.

Även om det jag skrev i mitt inledande stycke är korrekt, så är slutsatsen i det andra stycket det inte. För sanningen är att även om vi gossar inte tog till våld efter att ha sett filmen, så fanns det andra som gjorde det. Jag känner flera som inspirerades av våldet, och ett par pojkar togs av polis efter det att de kastat in molotov-cocktails i en av Göteborgs spårvagnar. I förhören berättade pojkarna, att det var filmen Warriors som gett dem idén till spårvagnsöverfallet.

Frågan om video- och datorspelsvåld är inte, anser jag, en fråga om de flesta klarar av våldet utan att inspireras av det. Frågan är istället, om vi som klarar av våldet ändå kan tänka oss att låta bli, av hänsyn till dem som annars skulle utsättas för våld av det fåtal, som faktiskt skulle bli påverkade. Och det räcker, påstår jag, med ett fåtal procents påverkan för att kostnaden skulle vara för stor. Så kul är det faktiskt inte med våld.