Public service har misslyckats med att främja integrationen

I en tidigare artikel här i forumet undras det om kriget i Afghanistan är ett kulturkrig. Jag refererar till inlägget därför att jag tror att argumentationen är ganska vanlig. En annan ganska vanlig linje är den som Stanley Sjöberg framför. Det hade varit lättare att hålla med, om det varit så att talibanerna övervunnit "Islams folk" med andliga samtal och om deras uppfattning om icke dekadent livsstil var valfri. Jag tror inte att ISAF är där på grund av att man har en icke västerländsk kultur. Jag tror inte heller att insatserna är mindre "ärliga" bara för att man inte startat ett tredje världskrig, genom att också samtidigt föra krig mot Nordkorea, Somalia, Sudan och Iran, som Sjöberg säger.

Visst har Jonas Estberger rätt, att kriget mot terrorismen skapar motreaktioner. Men, utifrån mina erfarenheter är det ytterst få som, lite slarvigt uttryckt, förblir moraliska i en eldstrid, oavsett ordergivning och den övriga bakgrunden. Lika ofrånkomligt är det, tror jag, med sådana här sammandrabbningar. Jag tror att de är, hemska, men typiskt mänskliga, effekter av det tryck som uppstått på sådant som inte kan integreras, till följd av utvecklingen inom kommunikation och handel. Därmed inte sagt, att inte finans- och makteliten tjänar mycket pengar på såväl krigen som den övriga utvecklingen, eller att det inte begås omfattande och avskyvärda övergrepp i krig.

Jag upplever, utan någon vetenskaplig överblick, att det fanns fler fundamentalister i Bosnien före kriget än nu. På alla sidor. Visst finns det fortfarande många extrema röster. Men de är mer medvetna om hur det slutar om man inte håller sig inom vissa gränser, även intellektuellt. Deras placering, i detta avseendet, mellan Öst och Väst, gör att det som hände där borde skildras i det offentliga rummet i långt större utsträckning än vad som hittills gjorts. Vad gäller den muslimska sidan, är det av intresse att studera bland annat förre presidenten Izetbegovics tankar och den samverkan man hade med "al-Qaeda" långt före krigsutbrottet. Det kan också vara intressant att studera vittnesmålen bland ICTY:s domar och, vilket jag tycker man särskilt missat, organiseringen av frivilliga utifrån. En del bejakar myten om att man kom för att försvara bosniakerna mot övergrepp. Men som Tribunalens protokoll visar, till exempel i fallen Naser Oric et al., var man ibland först om att begå sådana. Och jag rekommenderar även "En historia om Balkan" av Sanimir Resic, som en lättläst och utomordentlig källa till förståelse för de olika gruppernas gamla rädslor.

Jag har hittills inte hört någon bra förklaring till varför det skulle vara bättre med sharia som officiell lag, som "islamisterna" brukar eftersträva, än med demokrati och religionsfrihet. Även om man anser att livet måste levas på ett visst sätt för att man ska ha en chans att komma till himlen, kan man inte komma ifrån, att allt som spelar roll för det, äger rum mellan den enskilde individen och Gud. Ytterst är det då självkännedom, varje individs möjlighet att vara ärlig mot sig själv, som avgör. Och det bästa styrelseskicket, är det som bäst hjälper oss att möta det svåraste och mest otrevliga av allt, våra egna självbedrägerier. Jag vill hävda att det samhälle som så lite som möjligt lägger band på vad människor får tänka, då är att föredra. Ett synsätt som inte är främmande inom Islam. Och till och med Muhammed som rondellhund blir, ur ett teologiskt perspektiv, mer väsentlig som källa till självreflektion, än till förödmjukelse eller protest.

Man kan också ifrågasätta rationaliteten bakom att basera handlingar, såsom att stena en kvinna till döds för äktenskapsbrott, på en tradition som berättar att Muhammed en gång gjorde det. För det finns inget i det som hävdar att det är tillåtet för dig.

Det är frigörande, även för samhällen, att inse att ingen av oss är fri från synd. Och det är också den enskilt viktigaste lärdomen man kan tillägna sig om kriget i Bosnien. Där lever man nu nära andra som gjort en mycket illa. Ibland hämnas någon och det är väl så det är. Men de flesta accepterar varandra, trots de obeskrivbara hemskheter som många av dem kommit att utföra under omänskliga förhållanden. Därför att alla andra alternativ är värre.

Ska Sverige då ut ur Afghanistan och fördöma rondellhundar? Jag tycker inte det. Däremot borde man skyndsamt se över en del frågor.

Man kunde, i långt större utsträckning än nu, bistå flyktingar som lider av post-traumatisk stress med kvalificerad hjälp. Till exempel genom att öka försvarsbudgeten med styrda anslag, eftersom jag tror att det är där den mest väsentliga kunskapen finns. Det stora flertalet av de soldater som återvänder till ny tjänstgöring efter att ha överlevt en period i krig och en hemma, gör det inte på grund av adrenalin, enligt mig, utan därför att de inte längre är samma människor. De befinner sig i ingenmansland, tillsammans med många flyktingar som också upplevt sådant som människan inte är skapt för att hantera.

Jag håller med Lars Nicander, men är samtidigt ganska mättad av se på när politiker gång på gång försöker slå i fyrkantiga klossar i trekantiga hål. Någon vill slå hårdare, medan en annan försöker komma fram till om det är klossen eller hålet det är fel på. Det måste vara dags snart, att säga rakt ut att "kejsaren saknar kläder".

Om jag hade en trollstav, hade jag tillfört sändningstillståndet sådant som kan anses främja integration. Till exempel program om Sverige. Alltså inte Landet Runt, utan riktiga program om landet. Vad gör man i Linköping? Hur kom den staden till? Man kunde närmare definiera vart gränsen går för saklighet och opartiskhet eftersom, tycker jag, nyheterna liknar varandra för mycket mellan kanalerna. Varför köper man inte också program om till exempel arabvärlden, från stationer som kommer därifrån? Det finns ju textremsor. Varför tillfrågar man så sällan de som bor på den plats man rapporterar från? Hur mycket har det visats om E.U. eller länderna i Europa under hela den tid vi varit medlemmar? När besökte man senast finansministern en dag på jobbet, inte för att leta fel, utan för att få information om vad våra pengar används till? Eller några andra "myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna", som det står i sändningstillståndet.

Jag menar att man missuppfattat och därför inte uppfyller granskningsuppdraget, eftersom man tycks tro att det uteslutande handlar om att upptäcka tillkortakommanden. I förlängningen leder det, inte kritiken, utan frånvaron av kunskap och förståelse för samhället, till skada. Det är också något absurt över det, när såväl de folkvalda, som Granskningsnämnden och Public Service finansieras av medborgarna.

Gott Nytt År till alla!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31358

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket tänkvärd artikel. Håller med framför allt om public service borde se över vad det är man sänder. Istället för en massa fördummande lek- och spel-program kunde man satsa resurserna på att sända program om just sånt du skriver. Med god journalistik skulle det faktiskt kunna vara riktigt intressant även för en måttligt samhällsintresserad.

Permalänk | Anmäl #4 Ugglan Skogsson, 2011-01-02, 22:51

Definiera integration? Är inte etniska enklaver i själva verket vad mångkulturalister menar med integration? Och om inte, vad skiljer då integration från assimilering?

Permalänk | Anmäl #6 Martin A, 2011-01-05, 22:58

Tack Börje!

Hej Martin. Jag tycker att integration handlar om samhörighet och tillhörighet. Skillnaden i förhållande till assimilering, är väl då hur mycket man vill tillhöra två eller flera kulturer. Vad gäller Islam, är det ganska uppenbart att det inte innebär samma sak för alla muslimer, både i förhållande till kultur och djupet i olika människors förhållande till Gud. Jag har till exempel träffat många djupt troende Bosniaker som, tror jag, utan vidare skulle kunna integreras i det Svenska samhället utan risk för assimilering. Och lika många som inte vill någotdera.

Skulle också vilja tillägga att min titel var "Integration kräver förståelse". Redaktionen ändrade den, utifrån min ingress.

Permalänk | Anmäl #7 Jonas C.F. Nilsson, 2011-01-06, 10:09

En fråga, är en svenskpalestinier lika svensk som jag? Och om så, betyder det att jag har hälften så mycket kultur? Att summan av svenskpalestiniern är dubbel av vad jag är?

En fråga till, betyder blod och släktskap någonting? En fråga till, om du råkar vara 3:e eller 4:e generationens invandrare och inte har en droppe svenskt blod i ådrorna, sysslar du då med invandring? Eller kolonisation?

Angående muslimer så finns det två sorter. Den ena sorten är traditionella muslimer som inte kan tänka sig att kritisera muhammed. Dessa människor är per definition ett hot mot mig och de mina Helt enkelt för att om man inte kan tänka sig att kritisera muhammed så är man fast i en ideologi av krigisk och kulturell erövring. Då gäller varje koranvers, då gäller varje verifierad hadith. Och det är rena hemskheter som du då håller upp som det högsta föredömet att ta efter. En slug och hänsynslös och våldsromantiserande ideologi för att dominera andra och framtvinga underkastelse.

De muslimer som är redo att kritisera muhammed går möjligen att föra en dialog med. Jag vet inte, jag har aldrig träffat någon.

Permalänk | Anmäl #8 Martin A, 2011-02-11, 14:22

Hej Martin,

Som sagt, jag tycker att det beror på hur man känner sig. Om svenskpalestiniern har svenskt medborgarskap och känner sig svensk så är han det. Lika mycket som du och jag. Alla har rätt till sin åsikt. Men ingen enskild individ eller grupp har patenträtt på vad Sverige är, har varit eller bör vara. Jag är stolt över att vara svensk, stolt över flera av mina släktingar och förfäder, men känner ingen äganderätt till Sverige.

För de som har en religiös förståelse av Islam, är underkastelse något gott. Då lägger man egot år sidan och lägger vikt vid samhällets bästa. Men det finns också en paradox i det. För så länge man känner sig hotad av vad någon annan tycker, har man inte lagt egot år sidan. Då ser man inte klart.

På så vis tycker jag att du och de muslimer som du beskriver verkar ganska lika. Själv kan jag tala med alla. Även al-Qaeda. Det betyder inte att jag håller med dem.

Permalänk | Anmäl #9 Jonas C.F. Nilsson, 2011-02-14, 12:41