Medierna ser fortfarande invandrare och kvinnor som offer

"Vi behöver äntligen gå över till en värld, där vi var och en är jämställda och jämlika inför oss själva och varandra."

Snarare bör vi vakna upp till det faktum att den värld som journalister och politiker skapat i sverige är en värld där olika folkgrupper tävlar i vilken grupp som har högst nativitet.
Högst nativitet ger politisk makt till den egna gruppen och den egna religionen/världssynen.
Högst nativitet ger maximal utdelning från bidragssystemen.

Sen invänder jag mot uttrycket "svensk" för att beskriva Taimour Abdulwahab, han såg sig inte som svensk och jag är böjd att lita på hans omdöme i den frågan.

God Jul Ann Helena och grattis till en bra artikel. Funderar också på att knåpa ihop något men ska ägna mig åt julstädning, hem och barn istället. Just nu är det viktigare. Dock kan jag skriva att jag ser med förvåning på alla offer som nu skriver på #prataom det. På femtio år har det inte hänt någonting. Vi är kvar på ruta noll fast vi levt under feminismens paroller och föregångare. Kvinnor ligger som madrasser. Det är bara på film som Lisbet Salander tar för sig, kör över och rider som en man! WOW = Way out west!

Vänstern har tålmodigt och medvetet tagit makten över media för att använda media för sin politiska agenda.

Efter den globala socialismens sammanbrott har muslimerna tagit över u-ländernas roll som "de förtryckta" som man hoppas kunna använda som maktmedel mot högern, därav övertoleransen för allt muslimskt och den intoleransen mot allt anti-muslimskt som präglar media.

Har inget att invända, en insiktsfull och klar artikel.

Ann Helena Rudberg uttrycker det som borde vara det självklara, men som tyvärr mer verkar vara "en ropandes röst i öknen". Hon är faktiskt också modig, eftersom hon antagligen kommer att få på tafsen för att "svika den feministiska kampen" eller något liknande, något jag är övertygad om att hon vare sig vill göra eller gör.

Att kvinnor dras till inflytelserika och mäktiga män ingår rimligen i en könsstereotyp uppfattning, som en feministisk kvinna antagligen inte vill förknippas med eller "bekräfta" genom sitt eget agerande. Bättre då att rannsaka beteendet hos mannen ifråga och fokusera på det. (Detta sagt utan att förneka att mannen ifråga kan ha betett sig illa).

Intressant också att ta del av Ann Helenas erfarenheter från 70-talet och exemplet Anna-Karin Lindgren. Tack Ann Helena.

God Jul Ann Helena, bra artikel och intressant historisk jämförelse.

Håller med om att det naturligtvis uppstår problem när kvinnor dras till en man med makt och berömmelse (Kröcher, Clinton, Berlusconi, Billy Butt, Tiger Woods, vår egen kung, rockstjärnor, idrottsmän, osv) och sedan förstår att hon inte är mer än en stunds avkoppling. Att hon inte får ta plats i rampljuset, bredvid ikonen.

En del kvinnor kan hantera det, andra inte. Och enklast blir det för en del, som John skriver, att fokusera på mannens tillkortakommanden istället för sitt eget ansvar.

invandrare är delvis fortfarande offer (utpekade som grupp, och arbetslösa osv)...

men KVINNOR är snarare den förtryckande parten i Sverige! och då menar jag svenska kvinnor jäntemot svenska män !

det är bara att svänga till den med lite anklagelser om "sexuella trackasserier" när man är trött på att flörta med en viss kollega och vill börja flörta med en annan kollega istället!! och männen kan visst BÅDE ta de tunga livsnödvändiga hantverksjobben som byggarbetare , och bygga husen som de svenska kvinnorna sitter på rumpan och skriver sina "manskritiska bloggar" i, medan de har det torrt och varmt och skönt...

väldigt bekvämt att vara en svensk kvinna måste jag säga! faktiskt FÖR bekvämt... !!!

I Tyskland har ledande politiker och tidningar dödförklarat mångkultur politiken. Det är dags att svenska politiker och media gör samma sak så att denna destruktiva utveckling kan vändas.

Anhängare av mångkulturen är vår tids radikala samhällsomstörtare som förstör Sverige.

Innan jag läste artikeln så såg jag ordet ”journalist” och en helt oavsiktlig tanke flög upp i mitt huvud: ”hjälp, en till”! Sedan såg jag ordet ”författare” och tanken fortsatte ”det gör saken kanske litet lättare men det är ingen garanti, när det gäller dessa obotliga proffstyckare!”

Men en så kristalligt klarsynt artikel har jag inte läst på bra tag. Och mina fördomar eller förutfattade meningar fick ställa sig i skamvrån. Briljant helt enkelt!

Det råder världsbildanarkism i Sverige mellan tuktiga journalister, medier å ena sidan och folket som sällan om någonsin håller med vad som skrivs i tidningar å andra när man läser läsarnas kommentarer. Jag har inte svårt att identifiera mig med många av dem som skriver utförligt och analyserar, argumenterar hur verkligheten tolkas på andra sidan av den mediala barriären, dvs hos läsarna.

Själv har jag tänkt att journalister måste gå på någon självförtroendeförstärkande psykofarmaka ty så mycket som de får mothugg så verkar deras artiklar efter artiklar innehålla allt större dos av samma sentimentala patos hur folket ska leva, tänka och agera. Det finns en präktigt journalistisk leverans av moralism lass efter lass som rättesnöre för den livsåskådning som vi svenskar bör tyda till för landets påstådda bästa. Om alla dessa moraliska lass skulle ha samma näringsvärde som bondens lantliga gödsel så skulle detta land blomstra som det vackraste grönskande oas som vi kan tänka oss.

Dess värre är näringshalten undermåligt låg och den mentala myllan, det anemiska landet svälter medans dess bästa intellektuella odlingsmarker även tycks vara i träda.

Det behövs fler som Ann Helena Rudberg om vi ska ta oss vidare med bygget till ett rationellt samhälle för alla och inte ett kränkningssanatorium för diverse grupper med särskilda anspråk på kollektiv hänsyn.

Det är svårt för dom att tala om saker för oss som dom själva förnekar om vad som händer ute i den stora världen.

Det finns en tidning som inte mörkar
www.vgnt.se

Jag trodde saken mot Assange handlade om att han i det ena fallet hade låtit bli att använda kondom, trots att detta var en premiss för det frivilliga samlaget, och att han i det andra fallet hade initierat samlag med en sovande kvinna, också då utan kondom. Med tanke på att mannen själv kallar sig 87% slampa kan man ju förstå att kvinnorna blev lite härskna på honom. Det är fortfarande inte ok att uppföra sig som en slemål. Om det nu visar sig vara fakta, förstås.

God Jul Ann Helena,

Jag får stämma in i hyllningskören. Tack för ännu en bra artikel.

Gunilla Madegård: Du borde veta bättre, som är nästan lika gammal som jag och nästan exakt så gammal som min bror.

Tack Cuben! Jag behåller för evigt dina ord i mitt hjärta. Inte bara de du skrev här, men också de du skrev till mig privat. Annonsen kommer om två dagar. I DN och Sydsvenskan.

Och tack alla som har önskat mig God Jul! Jag önskar er detsamma och ta hand om er där ute. Två av mina söner besöker mig på julaftonen. Den tredje jobbar i Japan.

Och ta vara på livet. Det är så kort.

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/12/peter-mangs-har-mordat-lan...

Ann Helena Rudbeg

”Gunilla Madegård: Du borde veta bättre, som är nästan lika gammal som jag och nästan exakt så gammal som min bror”
Vad? Vad borde Gunilla veta bättre? Jag är undrande eftersom inte jag heller kan förstå dina läxor om journalistens stora ansvar ”att förklara världen för oss”. Ännu mindre förstår jag varför detta ansvar innebär just den förklaring som du och de som uttrycker sin kärlek för dig här i debatten sitter inne i. Inte heller förstår jag varför de som eventuellt skulle ha en annan förklaring ” lever kvar i gamla världsbilder”.
Ärligt sagt, Ann Helene, din artikel är undermålig och det var orsaken till att jag avstod att kommentera den, jag hade varken intresse eller ansvar att fastna i ett meningslöst tjafs. Men detta ditt utfall mot Gunilla Madergård gjorde att jag hade svårt att vara tyst. Jag undrar ju också vad skulle kunna vara en förklaring till att jag tycker precis som hon, hamnar jag i samma ålderskategori? Eller hamnar jag i en kategori invandrare som man tycker synd om? Eller kategorin kvinnor som vill vara offer? Eller kanske i en kategori de som inte önskat dig Gud Jul?

Enligt redaktionens önskan kommer här en lång kommentar uppdelad i två:

Tetyana: Okej då tar vi den stora diskussionen. Min artikel är inte så svår att förstå. Du är 48 år och därför betydligt yngre än både mig och Gunilla. Faktiskt så är det så att vi utvecklas livet igenom och upptäcker nya saker om livet om vi inte stagnerar. Jag tog nyss farväl av min gamle andrapappa, som blev 89 år (hans dödsannons kommer i tidningen i morgon). Han var mycket klok. Man blir det med stigande ålder ifall man inte låter sig fastna i olika mönster. Det har inte med intellekt att göra utan med livserfarenhet och öppenhet inför livet. Och detta försiggår på många plan inom en människa. Men eftersom vi alla föds med en fri vilja, så kan vi också låta oss ingå i fastslagna mönster, vilket mönster som helst duger egentligen. Och vi kan fastna där. Vi kan låta kärlek bli hat och se världen som något som inte duger åt oss. Utan vi ska förändra detta med våld. Jag ser journalisters uppgift som att skapa en scen och där sätta in de figurer som finns i världen. Min gamle lärare Bengt Nerman förklarade artiklar så och jag gillar fortfarande bilden. Kvällspressen skriver dramatiska scener för det mesta, skakar om oss känslomässigt och får oss att reagera på den nivån. Dagspress och etermedier gör det mer nedtonat. Mer avmätt och stillsamt, men de skapar också världsbilder. Journalisters uppgift är att så gott det går sakligt, neutralt och objektivt berätta för oss vad som pågår runt omkring oss. Det talades också om detta på journalisthögskolan när jag gick där i början av 70-talet. Vi kan inte vara helt och hållet objektiva för vi kan inte stå utanför oss själva, då vore vi inte människor. Vi bär alltid på en barlast av uppfattningar inom oss själva, men vi kan så gott det är möjligt se på världen med klara ögon. Eftersom du blir träffad av artikeln och av mina ord så har du inte samma uppfattningar inom dig som jag har. Och du värjer dig mot vad jag säger och tror att det är ett utfall jag gör mot Gunilla. Det var bara en vänskaplig klapp på axeln, eftersom hon har levt nästan lika länge som jag. Gamla världsbilder? Jo de förhärskande bilderna hos många journalister har att göra med en gammal värld. Den värld som fanns för ett tag sedan då -ismerna stod mot varandra. De vill upprätthålla kampen. Den revolutionära. Om man ser världen som en strid en kamp, så blir den det också. Den makten har vi över den.

Enligt redaktionens önskan kommer här del två av min kommentar till Tetyana:

Men det finns andra världsbilder och enligt min mening är vi på väg att gå över till något helt annat. Detta hänger ihop med den tekniska utvecklingen, som gör att enskilda individer kan få tillgång till detsamma som förr i tiden bara var tillgängligt för en elit. Journalistyrket var fortfarande ett skrå när jag jag började där, beroende av tryckkonsten med blytyper. Det är den övergripande samhälleliga bilden som jag talar om när det är synd om alla invandrare. Eller alla fattiga människor i världen. Eller kvinnor som ses som offer, dvs både du och jag ingår där kollektivt sett. Vi är inte individer när samhället runt oss ska förklara hur vi fungerar rent kollektivt. Varken män eller kvinnor. I Sverige har vi också kollektivt sett oss länge som ett land, som står över allt det där, som försiggår i resten av världen. Vi kan berätta för andra länder vad de ska göra. För vi vet. Och vi är så toleranta mot alla andra i världen, så att vi vill ta upp dem i vår famn. Det är ett slags högmod. Rent kollektivt sett. Och God Jul har blivit ett slagord nuförtiden när vi enligt de mest extrema inte ens ska ha kvar julen, för då blir vi rasister. Så de som önskade mig det hade säkerligen många bottnar i sin önskan. Ha det så gott Tetyana! Lev väl! Livet är kort.

#17 Tetyana Barabanova – Ett gott råd!

Du har fått två kloka inlägg, några visdomsord: #20 Ann Helena Rudberg, #21 Ann Helena Rudberg…

…vilka du bör läsa med insiktsfullhet utan att göra saken till utptäglad konfliktorienterad tolkning, dvs innehållet måste rimligen vara viktigare än den personliga känslan av att känna sig drabbad av någon åsikt personligen.

Som notis vill jag påminna dig om att förtrående för journalister är så lågt som 4% endast i en färsk undersökning och Ann Helena Rudberg har tillräckligt mycket ”insiderinfo” inom yrket för att kunna leverera edekvat kritik mot medier…utöver ett och annat tänkvärt som att man inte ska låsa sig i sin egen position.

Ann Helena. Ditt 2 delar svar ger inte någon tillfredsställande förklaring, varken till din artikel eller till ditt svar till Gunilla. Men ok, jag kan hoppa över axelklappning, ni är kanske bekanta eller något sådant och det är den normen som ni båda håller er till som gör det acceptabelt att klappa varandra på axel och referera till ålder. Men hur är det med artikelns budskap?
Jo, först och främst lägger jag märke till att i ditt svar på mitt inlägg lämnar du utanför det som irriterade mig i själva artikeln, ” medier har ett ansvar att förklara världen för oss” vilket övergår i ” När en självmordsbombare, som är uppvuxen här begår ett bombdåd mitt i julruschen i Stockholm så är det mediernas ansvar att berätta varför”.
I din förklaring blir detta till helt vanliga, icke extrema: ” Journalisters uppgift är att så gott det går sakligt, neutralt och objektivt berätta för oss vad som pågår runt omkring oss” . Medierna berättar alltså, inte förklarar. Visst är det bra när journalister även kan förklara det ena och det andra, men att det skulle vara deras ansvar? Att förklara det vad möjligen inte någon annan kan förklara, inte ens vetenskapsmän eller polisen för den del, eller i alla fall inte med den information som finns till hands just nu.
Och man kan väl inte säga att medier inte har berättat om vad som hände och händer i samband med attentatet. För det har de gjort och väldigt detaljerat och till och med massor av antagande och spekulationer. Inte heller har jag sett någonstans att någon journalist eller annan människa som uttalade sig om händelsen sagt någonting i stilen med ”stackars lilla pojke, han sprängde sig i luften” . Så vad är det då som gör dig så besviken på medier? Och vilken ”varför” skulle du vilja läsa? För jag antar att det finns så många olika varför som sammanlagd kunde leda till att just den här killen vid just denna tidpunkt gjorde det vad han gjorde. Och alla dessa varför ligger i olika sfärer som sociologi, psykologi, politik inrikes, politik utrikes, andra länders politik, polisiär arbete… Vad vänder du dig emot egentligen?
” Så därför kan ju inte denna medieelit förklara för oss, att det vi nu ser är en början till en ny jämställdhet och jämlikhet i världen, där vi alla är ansvariga för våra handlingar. Även kvinnor och invandrare”
Vad menar du med detta, Ann Helena? Att för i tiden var invandrare och kvinnor fråntagna något ansvar för sina handlingar? Att det är fortfarande just så fast nya tider på något magiskt sätt är redan på väg? Vad är det vi ser och var ser vi detta vad? Vad är det som förändras? Jag kan i alla fall påstå att invandrare aldrig har varit fråntagna ansvar för sina handlingar, varken i rätten eller i medier. Man kan till och med påstå att invandrare skuldbeläggs i större utsträckning än svenskar och i större utsträckning än vad de är skyldiga. Det finns en rad studier som bekräftar detta men annars är det inte någon hemlighet för vem som helst med öppna ögon. Man kan ju se det även om man inte är invandrare.
Nu har jag lyssnat på Fredrik Reinfeldts jultal och där resonerar han på samma sätt som du:” När en självmordsbombare, som är uppvuxen här begår ett bombdåd mitt i julruschen i Stockholm ”.
Jaha… tänker jag. Han är uppvuxen här, det är just detta med att vara uppvuxen här som väcker uppmärksamhet och till och med hamnar i statshuvuds jultal. Den saken har man aldrig hört förut, inte i samband med något dåd utfört av en uppvuxen här vit svensk, inte heller nyss om malmöskytten. Ingen kom på tanke att han var ju faktiskt uppvuxen här. Inte heller de nynazister som på fritiden trakasserar invandrare och på arbetstid skaffar förråd fyllda av vapen och sprängmedel.
Plötsligt blev det en överraskning, att människor som är uppvuxna här kan vara både extrema och brutala. Varför det? Varför du personligen inte protesterade att media inte har förklarat för allmänheten varför i Sverige uppvuxen till synes helt normal människa går och skjuter folk på gator i åratal? Man borde kanske fråga varför ingen ser svenskar som jämlika och med det ansvariga för sina handlingar? Man borde kanske fråga varför ser man svenskar som offer? Varför ser du dig själv som offer när det finns människor i landet som inte firar jul? Varför just nu fast sådana människor har alltid funnits i Sverige? Hur blev svensken ett offer som hela världen ska tycka synd om?

Tetyana: Jaha det där med att man inte får skriva långa kommentarer gäller tydligen selektivt... jo medier både berättar och förklarar så långt de begriper. För övrigt hänvisar jag dig hit:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/12/ar-peter-mangs-riktigt-klo...

Jag ska be att få instämma i "hyllningskören".

Inte för att detta skulle vara min åsikt utan för att detta är enda sättet att undvika strykning av kommentaren.

Medierna är lika illa funtade som folket, problemet är att medierna har blivit så degrade på senare år, okritiska och propgandistiska. Folk kan heller inte tänka själva, därav problemen i vår vardag..

#25 Christofer Catilan

”…vilka du bör läsa med insiktsfullhet utan att göra saken till utpräglad konfliktorienterad tolkning”

Hmmm… menar du att jag inte ska utrycka mina åsikter för öppet och för mycket för då blir det en konflikt?
Men det vet jag sedan länge tid tillbaka, Christofer. Jag har ju inte enbart mor som är född utomlands, jag själv är född utomlands och till och med mitt barn född där. Då lär man sig ganska fort, särskilt om man verkligen har någonting att säga.

#31 Gunilla Madegård – Kommentar: ”Det är ju i så fall vetenskapens uppgift - o inte ens den mäktar ju riktigt med så vidlyftiga ambitioner.”

Tänkt om det verkligen vore så enkelt!

Dess värre har du inte fått din röst hörd tillräckligt mycket bland unga kvinnor i alla fall…med tanke på vad en föreläsare på UR Samtiden sade om den allt mer omfattande fördumning! Det gällde speciellt unga kvinnor (ca 30% enligt en undersökning som han refererade till) som i fullaste allvar trodde att astrologi är vetenskap. Det ansåg han var alarmerande hög andel.

För den gruppen av kvinnor (i alla fall) löser inte den typen av ”vetenskap” några problem att adekvat kunna bilda en realistisk uppfattning om världen. Och astrologi är inte den enda pseudovetenskap som folk tror på i fullaste allvar både när det gäller det ”vetenskapliga” innehållet och den påstådda ”vetenskapens” vetenskapliga grund.

Men Ann Helena, är det verkiligen journalisters uppgift att förklara? Är det inte deras uppgift att informera, komma med så mycket relevant fakta de kan, så att läsaren kan bilda sin egen uppfattning? Åsiktsbildning, opinionsbildning kan så lätt tränga sig in och ta över och man gör läsaren en otjänst.

A-K Roth: Så gulligt av dig att komma med en riktig fråga. Det finns olika sorters sätt att skriva. Det finns tex notiser, nyhetsartiklar, krönikor debattartiklar och ledare. Inte något av dessa sätt att skriva står fria från den människa som gör det.

Ämnena som blir nyheter väljs ut av de människor som skriver. Eftersom jag är skolad in i det sättet att tänka så skriver jag också för det mesta om det som upptar den dagens journalister på min blogg. Men jag är inte anställd av någon för att skriva så därför skriver jag om det jag själv tycker är intressant. På det sätt jag tycker är intressant.

Läsarna är också skolade in i vad som är nyheter och icke-nyheter och vilka ämnen som ska tas upp.

Medierna tar upp vissa ämnen, men inte andra, för att vi anser i vårt samhälle att vissa saker ska diskuteras, men inte andra.

Journalisternas uppgift är fortfarande att vara "gatekeepers" och styra samtalet, men detta luckras upp genom teknikens utveckling. Det är en fortgående process.

Lysande! Jag vet att vi inte alltid dragit jämnt i debatter, men det här var riktigt bra. Och, som sagts ovan, tyvärr krävs det mod att hävda det du skriver i Sverige idag. Att lagen skall vara lika för alla är idag en kontroversiell ståndpunkt, och bemöts i allmänhet med "men hur skall vi kunna skydda i så fall?"

Ja, Ann Helena, jag har nog märkt att det är mycket som väljs och mycket som vrakas, av en agent som t.ex. TT och av journalister. Hur ofta märker man inte att en journalst väljer att inte gå vidare i ett ämne och nöjer sig med de lätta svaren. Detta om att vara "skolad" låter intressant. Om både journalister och läsare är "skolade" på ett visst sätt låter det nästan som om det styrs lite så där PK-aktigt.

A-K Roht: Skolad? Nä varje tid har sin sorts skolning och vi försöker så gott det går att samla in allt som är möjligt under den tid vi skolas. Det är också en fortgående process, som egentligen aldrig upphör.

Det går aldrig att gå emot den tidsanda, som råder, utan att kanske krossas. Men det gäller att vara menlös som en duva och listig som en orm, som det står i bibeln. Det är alltid ett moraliskt val. Vill du bli rik, kändis och berömd eller vill du uträtta något för världen? Har du ett uppdrag som människa eller som något annat?

Såg en rolig film nu på morgonen, som handlar om ett detta i mycket barnslig form: Frequently asked questions about time travel.

Allt går att göra om i nutiden. Både då- och framtid. Fast människor tror det sällan. Har skrivit en hel bok om det: I ormbärarens tid. Kommer säkert till en bokhandel nära dig. I det vi kallar framtid.

Ha en God Jul och Ett Gott Nytt År så länge!

Staten har traditionellt en stark position i Sverige. Mediefolk är oftast inte i opposition till staten i Sverige utan ser sig som statens förlängda arm, där påbud ovanifrån ska genomdrivas med ordets och censurens hjälp.
De två läkarna på 80 90 talet oskyldigt anklagade för mord, incest och styckning, är ett i kraft av processen längd och betydelse ett övertydligt exempel på detta. Förföljelserna av dessa var extrema och gick djupt i samhället, tidningar och inte minst svt. Ett annat fall är Tomas Quick som erkände 30 mord och dömdes för 8.Trots att han inte begått något sitter han som 60-åring fortfarande inspärrad. Ingen bryr sig utan han måste göra allt själv. Andra exempel är felaktigt dömda för sexbrott.

Det bekommer inte Sveriges politiker och inte heller media att dessa är oskyldigt förföljda och anklagade. Varför, troligen för att motparten är staten och staten dvs makten har alltid rätt gentemot individen. Istället ägnas spaltmeter åt obetydliga "övergrepp" oftast av det slag som refereras i artikeln ovan.

En rättsstat tar allvarligt på sina egna rättsövergrepp. En fristående mediakår ägnar sig åt de allvarliga övergreppen. Deras missriktade, alltid självgoda rättspatos är oftast löjligt och lätt genomskådade av tänkande personer.

Ett friskt samhälle har en vilja till självrättelse när något går fel.

En kommission borde tillsättas för den uppenbara misshandel som vissa människor utsatts för.

Men (o)ansvarigas taktik är tydlig, sopa under mattan, och låtsas att vi är bäst i världen.
- De är värt allt förakt.

Jag håller med Per Lindberg författare till Döden är man.
Sverige är inte en rättsstat i all stycken