Helena Rivières lever i en förgången tid

Helena tycker att vi som är arbetslösa ska vara tacksamma över de otroliga insattser vi får för att hitta jobb inom de första två faserna och om vi trots dessa är oanställningsbara ska vi vara tacksamma för att få ingå i gemenskapen i ett fas 3 projekt.

Vad är det då för insattser man som arbetslös får och ska vara så tacksam för? Jo en coach. En åtgärd som kritiserats av riksrevisionen eftersom att det saknas utvärderingar på om det fungerar eller inte. Som arbetslös har jag dock svaret, dels av egen erfarenhet och av andra som jag diskuterar med i olika nätverk. Denna åtgärd fungerar inte. Den  minskar inte arbetslösheten eller gör det lättare att hitta jobb, snarare tvärs om.

Antalet jobb ökar inte pga coach satsningen annat än för coacherna. Snarare leder det till att en del arbetslösa peppas till att söka arbeten som egentligen ligger utanför deras kompetensområde så att de arbetsgivare som söker folk riskerar att drunkna i ansökningar varav många inte har den kompetens som eftersöks. Givetvis innebär även det att de som sökt jobbet och som har rätt kompetens drabbas av en  "ansökan försvinner i mängden effekt". Det blir dyrare och omständligare för arbetsgivarna att rekrytera och det blir även svårare för de arbetslösa att hitta ett nytt jobb.

Under de ca 2 år jag har gått arbetslös har jag sökt mellan 700 och 1000 jobb, jag har faktiskt tappat räkningen för länge sedan. Av de ansökningar jag har fått feedback på som inneburit att man fått veta hur många andra sökande det har varit på tjänsterna har antalet legat mellan 150 - drygt 5000. Nån risk att arbetslösa inte söker jobb i den omfattning som är nödvändigt finns således inte.

Vad är det då för utbildningar som erbjudits. Jo om sanningen ska fram så har jag gått en månads starta eget kurs med resultatet att jag konstaterat att den ena av mina idéer faller pga att kommunen har ett projekt för arbetslösa som jobbar för sin ersättning med liknande verksamhet. Dvs omöjligt att konkurera med om man själv ska kunna ta ut en lön och eventuellt kunna anställa någon. Min andra idé har jag lagt i malpåse. Detta för att om den idéen ska bära sig ekonomiskt krävs det att kundunderlaget har råd att efterfråga min produkt. Med den situation som är i dag  med nedskärningar för arbetslösa och sjuka är det helt enkelt en allt för stor del som tillhör denna kategori för att kundunderlaget ska räcka till.

Jo arbetsförmedlingen har även andra kurser att erbjuda, men jag är redan högt utbildad har både teoretiska och praktikska utbildningar bakom mig och ska jag vid snart 50 års ålder sätta mig på skolbänken igen vill jag vara rätt säker på att denna utbildning efterfrågas hos arbetsgivarna. När jag frågar om detta ges inga tillfredsställande svar.

Praktikplatser är för mig ett rött skynke. Jag känner massor med folk som varit ute på praktik och samtliga dessa har blivit utnyttjade som gratis arbetskraft dvs arbetsgivarna tar in en praktikant under en period. Sedan sparkas denna ut och nästa gratisjobbare plockas in. Tyvärr verkar det som att samma tendens till missbruk från arbetsgivarnas sida kan skönjas när det gäller nystartsjobb och instegsjobb.

När det gäller din människorsyn och din syn på de som hamnat i fas 3 blir jag så arg så att jag saknar passande ord för en officiell debatt. Vi har haft mycket hög arbetslöshet sedan 90 talskrisen det finns helt enkelt inte jobb så att det räcker till alla. Det är långtifrån alla som hamnar i fas 3 som hamnar där för att de är oanställningsbara och behöver uppfostras till social gemenskap.

Många som hamnat i fas 3 gör det för att de tillhör fel ålderskategori. Antingen är för unga eller för gamla. Dagens arbetsmarknad efterfrågar framför allt personer mellan 25 och 40. Är du yngre eller äldre så är det ditt CV som först hamnar i papperskorgen. Att en person har fel ålder ändrar inga coacher eller fas3 projekt på. Satsa i stället pengar på en informationskampanj till arbetsgivare om att yngre orkar arbeta snabbare än äldre och att äldre har en bredare erfarenhet och därför är en resurs.

Det är möjligt att det på 70 och 80 talet när arbetslösheten låg på runt 2%, var befogat att införa åtgärder i from av social träning för långtidsarbetslösa. På den tiden var det nog framför allt personer med sociala problem som hamnade i långtidsarbetslöshet. I dag är dock verkligheten en helt annan och att som ni i alliansen gjort införa ett program som fas3 som i parktiken innebär en dagisverksamhet för vuxna där de ska lära sig social samvaro är bara att försöka befästa fördomar mot kategorin långtidsarbetslösa och därmed se till att dessa får ännu svårare att hitta en riktig anställning.

Bort med alla typer av bidragsjobb dvs låtsas anställningar där arbetsgivarna får bidrag för att anställa eller bidrag i form av gratis arbetskraft, i form av praktikanter. Detta system har vuxit till en oöverskådlig djungel under alliansens styre. Jag efterfrågar verkligen statistik om hur stor del av de som i dag har någon typ av anställning som har en subventionerad sådan. Att fusk förekommer är uppenbart. Det behövs en ordentlig genomgång om hur dessa åtgärder slår. Om de leder till att folk får jobb eller om det utnyttjas av arbetsgivarna för att få en ständig rundgång av subventionerad personal. Dessutom bör reglerna bli så tydliga så att det går att lagföra arbetsgivare som fuskar för bidragsbrott. För detta system är bidrag och inget annat. Bidrag till arbetsgivare.

Vad ska vi då göra i stället? Jo för det första så måste vi anpassa oss till den verklighet som råder nu. Arbetslivet har rationaliserats och betydligt färre, utför i dag, samma arbetsuppgifter som fler utförde tidigare.  Arbetstiden måste anpassas efter denna verklighet, dvs en generell arbetstidsminskning. A kassans tak måste höjas så att folk verkligen får 80% av sin tidigare lön i ersättning.

Nu tvingas allt för många arbetslösa att sälja sina bilar för att få ekonomin att gå runt och efter en tid hamnar allt fler räkningar hos inkasso med betalnigsanmärkningar som följd. Många arbetsgivare kräver i dag att man har tillgång till egen bil och saknar betalningsanmärkningar. Den svenska a kassan som inte alls är generös utan i själva verket en av de sämsta i Europa hjälper till att slå ut många arbetslösa från arbetsmarknaden för resten av livet.

När en person blir arbetslös bör denna få en kort tid på sig att landa. Sedan bör arbetsförmedlingen i samarbete med den enskilde göra en kartläggning av tidigare utbildningar och arbetslivs erfarenhet. Kompletterings utbildningar och eller uppdateringar av tidigare utbildningar ska erbjudas snabbt inte först efter utstämpling från a kassan när man hamnar i det som i dag kallas för fas1. När det gäller utbildningar som erbjuds arbetslösa måste det givetvis ingå en ordentlig analys av arbetskraftsbehovet inom det utbildingsområdet.

I stället för praktikplatser, instegsjobb, nystartsjobb, särskilt anställningsstöd, fas3 och allt vad alliansens olika bidragsjobb nu kallas så bör de gamla beredskapsjobben återinföras. Med rätt till en ny stämplingsperiod efteråt. Detta bör förutom lönebidragsjobb för handikappade vara den enda typ av bidragsjobb som tillåts. Detta kombinerat med ett nytänkande när det gäller utbildningar. Till exempel anser jag att arbetslösa med akademiska eller andra höga utbildningar som blivit inaktuella ska ha rätt till att studera med aktivitetsstöd på universitet för att uppdatera sig, men givetvis ska även de traditionella AMS utbildningarna finnas. Praktikplatser bör endast tillåtas som en del av dessa utbildningar med en ordentlig kontroll så att det inte missbrukas av arbetsgivarna för att få gratis personal.

Stimulera även nyföretagande genom att stärka det sociala skyddsnätet för dessa, skynda på de nya reglerna för skuldsanering. Många överskuldsatta är fd småföretagare som gått i konkurs. Ta bort arbetsgivar perioden i sjukförsäkringen för i första hand småföretag. Sist men inte minst är det viktigt att folk får framtidstro och törs konsumera igen. Utan konsumenter inga småföretag som säljer varor och tjänster. För att det ska finnas framtidstro bland hela svenska folket behöver man vara säker på att man har en trygghet om man blir sjuk eller arbetslös och att man kommer att klara sin hyra den dag man blir pensionär.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31317

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag håller med om att Helena Rivières artikel (publicerad 2010-12-16 här på Newsmill) är förfärlig, i det att hon helt verkar sakna förståelse och medkänsla för kroniskt sjuka och arbetslösa. Att Helena Rivière själv får en skattefinansierad garantilön även /efter/ att hon slutat jobba i riksdagen, verkar inte bekomma henne nämnvärt:

http://www.metro.se/se/article/2006/04/12/11/5132-22/index.xml

Inte heller att hon får en frikostig pension, som är speciell för riksdagsledamöterna, ser hon tydligen som något problem:

http://www.nyhetskanalen.se/1.1021810/2009/05/28/riksdagspensioner_kan_h...

Men hon är bekymrad över att kroniskt sjuka och arbetslösa har det ”för bra”, när de är hänvisade till att leva på socialbidrag, även om de tydligen ändå tvingas arbeta. (Jag vet att "socialbidrag" numera heter "försörjningsstöd").

Hur får hon ihop denna ekvation?

*

Helena Rivière är dessvärre inte ensam om sitt förhållningssätt.

När media konfronterar någon av regeringens representanter med frågan om varför arbetslösheten fortfarande är så hög i Sverige, trots att man i regeringsalliansen säger sig driva en stark "arbetslinje", då hänvisar man nästan alltid till finanskrisen som bröt ut hösten 2008. Man menar att man inte kunnat kontrollera detta skeende och att skulden eller ansvaret för den höga arbetslösheten därför inte är deras.

Kunde då inte samma regerings (eller regeringspartis) företrädare ha en viss förståelse för att de som nu är sjuka och arbetslösa /också/ kan ha drabbats av denna finanskris? Kanske kunde de rentav dra slutsatsen, att anledningen till att människor är arbetslösa är /samma/ finanskris (och andra yttre omständigheter), som regeringen själv hänvisar till när man vill förklara sitt eget misslyckande? Varför erkänner man inte detta uppenbara faktum, istället för att anklaga de som är sjuka och arbetslösa för att vara ”bidragsberoende” (som om de snortade bidrag istället för kokain), eller för att vara lata och otacksamma?

När regeringen ifrågasätts, hänvisar man till omvärldsfaktorer. När regeringen ifrågasätter sjuka och arbetslösa, hänvisar man till personliga egenskaper som bristande arbetsmoral, lättja, otacksamhet etc. Hur rättvist är det?

Det ovanstående är bara /ett/ exempel på hur regeringen och dess företrädare använder sig av olika härskartekniker för att driva igenom sin politik. Att gå bakom ryggen på riksdagen och svenska folket, genom informella överenskommelser om övervakning med USA:s diplomater och säkerhetstjänster, är ett annat.

Hur länge ska vi låta oss manipuleras på det här viset?

/---/ = kursiverad text

Permalänk | Anmäl #1 John H Nilsson, 2010-12-18, 15:20

Svenska folket är manipulerat kanske för att oppositionen har saknat en skicklig ledare som klarar retoriken. Alliansens arbetslinje som de vunnit så mycket röster på genom att piska upp stämmningen mot de lata bidragstagarna är ju i själva verket hur lätt som helst för en skicklig retoriker att plocka sönder i småbitar. detta för att deras arbetslijne i sjölva verket är en gigantisk bidragskarusell med bidrag till arbetsgivare som får helt gratis eller starkt subventionerad arbetskraft. Inte konstigt att det är svårt att hitta riktiga jobb då.

Permalänk | Anmäl #2 susanna svensson, 2010-12-18, 18:56