Var kommer lärarna in?

Åtstramningarna och den höjda kravnivån i lärarutbildningen, lärlingsprogrammet och de minskade möjligheterna att välja bort sin framtid på gymnasiet är några exempel på den städverksamheten. Nästa år får vi också en ny skollag som kraftigt stärker elevernas rätt, som ger friskolor och kommunala skolor samma skyldigheter och som tydliggör och skärper ansvarsförhållandena. Vi får också en ny läroplan, nya kursplaner och ett nytt betygssystem och fler nationella prov.

Med tanke på alla dessa stora och genomgripande förändringar som ännu inte har hunnit få effekt är det förståeligt att Björklund manar till tålamod och talar om atlantångare som tar lång tid att vända. Men eftersom den främsta framgångsfaktorn i skolan är lärarna behöver vi förstås framför allt rikta strålkastaren mot lärarens yrkesroll och arbetsvillkor. Hur har de påverkats av Björklunds skolreformer?

En sak man genast kan konstatera är att det varken blivit lättare, mer lönsamt eller trevligare att vara lärare under Jan Björklund. Trenden att lassa på oss lärare nya arbetsuppgifter består. Betyg i fler årskullar, skolkdokumentation, skriftliga omdömen två gånger om året i varje klass, åtgärdsprogram som ska följas upp var fjärde vecka, med mera, med mera.  Massor av nya uppgifter som läggs på oss utan att något tas bort eller någon kompensation erbjuds. Lönerna är fortsatt låga, arbetsdagarna fortsatt långa, arbetet fortsatt ofritt och undervisningen fortfarande satt på undantag. I skollag och läroplan står det mycket om elevernas och föräldrarnas rättigheter och om lärarnas och rektors skyldigheter. Men det finns inte ett ord om lärarnas rättigheter - eller för den delen om rektors rättigheter. Ändå är rätten att kunna bedriva sitt yrke i en rimlig miljö, att bli anständigt och respektfullt bemött och att tilldelas den tid som krävs för att sköta yrket på ett tillfredsställande sätt avgörande för läraryrkets attraktionskraft och för en framgångsrik skola.

Vårterminen 1989 hade jag mitt första heltidsjobb som lärare. Det var på Edsbergsskolan, en högstadieskola i Sollentuna. Jag tyckte jag hade världens bästa jobb. Fritt, stimulerande, kreativt och intellektuellt utmanande. Ingångslönen var visserligen låg, men vad gjorde det när lönetrappan gick brant uppåt? Stämningen i lärarrummet var rå, intellektuell och hjärtlig och man hade en gemensam fikarast varje dag. På den tiden bestod kringarbetet mestadels av att förbereda stimulerande lektioner och ge feedback på elevernas arbeten. Visst kunde det hända även då att man jobbade mer än sin arbetstid, men vad gjorde det när det var självvalt, man hade kul och eleverna blev nöjda?

Vid avslutningen fick vi blommor och presenter av eleverna. De flesta föräldrar visade tacksamhet och uppskattning. De var också tydligt rädda att störa eller uppta för mycket av lärarens tid och bad alltid om ursäkt när de ringde hem på kvällen.

Så vart har vi rest under de här drygt tjugo åren? Idag är läraryrket krävande, ofritt och monotont. Ingångslönen är låg och skillnaden mellan ingångslön och slutlön liten. Stämningen i lärarrummet vet de flesta av oss inget om då vi inte har tid för några pauser. Gemensam fikarast? Finns det fortfarande någonstans? För- och efterarbete gör vi till betydande del utanför vår arbetstid på kvällar och helger och det består framför allt av dokumentation, rättningsarbete och mejlkontakter. Paradoxalt nog får vi mindre uppskattning och tacksamhet trots att vi  sliter så hårt och ägnar så mycket tid åt elevvård och elevernas sociala situation idag. Eleverna köper duktigt med blommor till varandra på alla hjärtans dag men lärarna får vara glada om de får ett tack och adjö när terminen är slut. Inte för att eleverna inte gillar sina lärare, utan för att de tar det vi gör som sin självklara rätt - inget man behöver visa särskild uppskattning för. Och föräldrarna? De får allt kortare väg in på rektorsexpeditionen och klagar på allt från betygssättning och undervisning till tilltal och läxor. Jag har varit med om att en förälder har ringt hem på morgonen och blivit arg då jag efter tjugo minuter sade att vi måste fortsätta en annan gång annars får jag ingen frukost.

Jag har också varit med om att en förälder huggit mig i korridoren och blivit arg när jag sade att jag inte hinner prata för jag har lektion. Tydligen ska trettio ungar sitta och vänta när en förälder anser att dottern borde ha fått ett VG istället för ett G. Här har vi ett resultat av skolkonkurrensen som det hittills talats tyst om. Föräldrar som ställer allt högre krav - ibland orimliga sådana, ibland framförda på ett oförskämt sätt - och rektorer som följer devisen föräldern/kunden har alltid rätt.

För den som har blivit lärare i brist på annat -  eller som så ofta idag för att man blivit övertalig och tvungen att omskola sig - som inte har den utbildning och läggning som krävs för att bli en bra lärare, som inte ges den tid som krävs för att kunna göra ett bra arbete hjälper det föga med de coachande kollegor eller pedagogiskt alerta rektorer McKinsey & Co förespråkar i rapporten "Världens bästa skola". Ska vi få en bra skola i Sverige måste läraryrket bli betydligt mer attraktivt och våra möjligheter att göra ett bra jobb betydligt bättre. Ett nödvändigt första steg på den resan är att återförstatliga skolan.

Ansvar, finansiering och uppföljning behöver ligga på samma bord och på rätt bord. Dessutom behöver vi få en ordentlig och systematisk nationell resultat- och kvalitetskontroll i form av en centralrättad studentexamen - gärna kompletterad med centralrättade nationella prov i år sex och nio. Det är pinsamt att den mest tillförlitliga informationen om vad våra barn lär sig i skolan kommer från internationella undersökningar. Det är dumt att vi inte tar reda på vilka lärare, skolor och reformer som är bra och vilka som är undermåliga. Och det är slösaktigt att vi inte kontrollerar vad vi får för alla de skattepengar som plöjs ner i skolan.

Men den allra största vinsten om man börjar kontrollera resultaten istället för vår dokumentation och klockade tid i konferensrum och vid skrivbord är att vi lärare kan återfå den frihet som är en förutsättning för lärarexcellens. En frihet som för övrigt fortfarande är självklar i Finland där man behållit sin studentexamen.

Olof Palme och Göran Persson hann göra många misstag i skolpolitiken. De främsta är slopandet av studentexamen och kommunaliseringen av skolan. Ska vi kunna vända den atlantångare Jan Björklund pratar om måste de allvarligaste felen rättas till - inte bara de mest uppenbara.

Helena von Schantz (36 artiklar)
http://helenavonschantz.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31255

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Schantz kritik om kommunaliseringen av skolan är nog rätt. Det är kanske redan utrett vad som detta inneburit. Men annars borde detta utredas närmare.

Intressant att ta del av Schantz syn på hur skolan fungerar i vardagen.

Sedan tangerar en del av Schantz kritik Merta Fjelkners kritik i SVD häromdagen. Är det inte den orelistiska invidiualiserings-ideologin som ligger bakom all oordning i skolan?

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2010-12-17, 07:03

Det finns förstås många skäl till att våra barn inte lär sig mer än de gör i skolan, men håller du inte med om att det vore lättare att ta reda på vad som fungerar och vad som inte fungerar om vi hade en systematisk kontroll av skolans måluppfyllelse?
Idag sätter skolor och lärare i praktiken betyg på sig själva.

Permalänk | Anmäl #2 Helena von Schantz, 2010-12-17, 10:16

SKL och Svenskt Näringsliv skriver ju om skolan. Jag har läst deras rapporter. Det är ju inga självklara kvalitetsmått som de har valt. Exempelvis nationella prov rättas ju - som du själv påpekat i en annan debattartikel - lokalt.

SKLs VD Håkan Sörman hävdar att man inte få ta med antalet resurser tex lärartäthet. Istället ska man mäta resultatet. Sedan understryker man att det finns exempel där skolor med lägre resurser har bättre resultat. Utifrån detta säger man sedan: Se där, resurser spelar ingen roll!

Alla resultatmätningar varierar i sina utfall det kvittar om det handlar om sjukhus resultat eller skolors resultat. Det är ett statistiskt fenomen. Och handlar inte bara om den enskilda skolans prestation eller det enskilda sjukhusets prestation.

Det är komplicerat att mäta resultat. Om jag ska välja ett sjukhus eller skola för mina barn, väljer jag självklart skolan med högsta andel behöriga läkare/lärare.

Om man låtsas att obehöriga och fåtaliga lärare skapar lika bra resultat, så kan man sänka skatterna. Den viktiga aktören i den här frågan drivs av Svenskt Näringsliv. Jag hävdar att det är ett nyliberalt politiskt parti som arbetar i det fördolda.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2010-12-17, 12:16

Skolan behöver genomgående en professionellare uppföljning och det är för mig ytterst svårförståeligt att man överger alla möjliga regelbaserade uppföljningsmöjligheter innan man ens börjat arbetet med målrelaterade uppföljning. Helena har så rätt i att det Björklund gör är bara att ståda bland det uppenbara och se till att vi åtminstone får någon uppföljning av skolan. Det hade varit bättre med mer men det kan räcka.

Alla är överens om att lärarskicklighet är avgörande för kunskapsresultaten. Ifall man tillämpar denna tes och studerar kunskapsresultaten för svensk skola ser man en korrelation mellan sjunkande elevresultat och sjunkande lärarlöner. Nu hävdar jag inte att detta är den enda faktorn för att skapa bra lärare men när man ser att SKL mfl samtidigt sett till så att både syfte och självbestämmande begränsats kraftigt kan man nog ändå dra den slutsats Helena. Huvudproblemet för svensk skola är sjunkande status för läraryrket. Där möter Björklund kompakt motstånd och om inte svenska folket ryter till åt alla partier så kommer absolut inget hända i den viktigaste frågan.

Görs inget åt det som Helena tar upp så kommer vi få skåda fortsatta sjunkande kunskapsresultat och sen också resultatet av att Sverige inte längre är en kunskapsnation.

Permalänk | Anmäl #4 Jan Lenander, 2010-12-17, 16:16

Doktor Eleph, att mäta resultat i skolan så att man kan göra rättvisande jämförelser behöver det vara så svårt? Jag och mina kompisar var nöjda med studentexamen i Finland. Ingen munta utan heldagsprov i mellan fyra och sex ämnen. Ungefär som högskoleprovet korsat med våra nationella prov upphöjt i två. Om vi tar reda på våra elevers läsförståelse, språkkunskaper, förmåga att uttrycka sig i skrift, lösa problem, analysera och reflektera (essäuppgifter i SO och NO) har vi då bra mycket mer att gå på än idag. Lägg på det en nationell elevenkät som kontrollerar trivsel, trygghet och inflytande så blir det ingen större konst att skilja agnarna från vetet i skolsammanhang.

Det där med kopplingen resultat/resurser, det är verkligen goddag yxskaft. Det finns massor av faktorer som påverkar resultaten. Satsade resurser är en viktig sådan, men ändå bara en i mängden.

Permalänk | Anmäl #5 Helena von Schantz, 2010-12-17, 19:09

Jan, en anständig lön, en rimlig chans att göra ett bra jobb, att bli bemött med respekt och ombedd om sin åsikt - inte vore väl det så dumt?

Permalänk | Anmäl #6 Helena von Schantz, 2010-12-17, 22:35

Fjelkner ger en bra bild av individualiseringraseriet i SVD. Men där är ju Folkpartiet en starkt bidragande orsak till det. Det är bra att man bemyndigas att själv välja men det får vägas mot andra mål, som ordning tex.

Den uppmuntrande pedagogiken som bygger på elevernas naturliga intresse för att lära sig verkar inte producera så goda resultat.

Andelen resurser som något tilldelas ger en bra vink även om resultaten. Så är det inom alla samhällsområden. Det är ingen tillfällighet att alla elitskolor och elitsjukhus runt om i världen har mängder med personal.

Permalänk | Anmäl #7 Doktor Eleph@nt, 2010-12-18, 14:55

Doktor Elephant, en likvärdig skola är en absolut hörnsten i ett liberalt samhälle och tyvärr har vi halkat långt från det målet. Friskolereformen är en orsak, kommunaliseringen en annan. När nya skollagen träder i kraft blir det inte längre möjligt för friskolorna att strunta i skolhälsovård, idrott, skolmat och behöriga lärare. Med en central resultatkontroll skulle man dessutom kunna reda ut vilka skolor som ger glädjebetyg och vilka som faktiskt har ett genuint gott resultat.

Permalänk | Anmäl #8 Helena von Schantz, 2010-12-18, 19:16

Jag håller med dig Helena till 100% i din analys av skolans kris. Trots att jag är socialdemokrat så har socialdemokratin med Göran Persson i spetsen medverkat till skolans nedåtgående spiral där just hanteringen av lärarna i kommunaliseringen var början på en destruktiv process. Sitter och läser Skolvärlden för att skriva en D-uppsats om hur LR har förhållit sig till kommunaliseringsreformen och det är oerhört sorgligt att se hur man körde över lärarna så kapitalt.

Permalänk | Anmäl #9 Charlotte Baltzer, 2011-02-21, 23:13