Låt oss ställa diagnos på Sverige

Människor med total okunskap om hur saker och ting hänger samman har rätt att yttra sig om de bara har rätt åsikt.

Men nåde dig om du har fel åsikt, t.ex. åsikten att det finns en koppling mellan islam och hur muslimer fungerar.

Är det svenskar som skall rannsaka sig själva efter att ha blivit föremål för ett terrorattentat?

Ja jag har suttit sedan i går och rannsakat mig själv och mina val i livet. Då fick jag mitt pensionsbesked (blev ålderspensionär nu i december). Jag får för 40 års arbete i Sverige 11 009 kronor i pension, utbetalt blir summan 8 250 kronor från Pensionsmyndigheten.

Jag tillhör de förskräckliga 40-talisterna som har klått Sverige på alla pengar och dessutom den generation som alltid har fuskat. Det är bilden av mig.

Denna bild gjorde att Göran Persson och den socialdemokratiska regeringen då för sju år sedan ändrade bestämmelserna och tog ifrån mig det som jag borde ha haft. Dessförinnan hade han lånat omkring 700 miljarder (skulle det ha varit i dag) från sådana som mig.

Jag borde verkligen rannsaka min självbild. Varför har jag arbetat och slavat större delen av mitt liv för att sedan ge bort allt? Det beror säkert på den allmänna inställningen, som sådana som Göran Persson alltid har haft för de har skott sig på samhället. På oss andra.

Och när systemen inte höll längre så har de helt enkelt ändrat dem så att det blev ännu mindre kvar till oss, som har jobbat större delen av våra liv. Dessutom har jag uppfostrat tre barn, så jag har fyllt min kvot av efterlevande med råge.

Just nu i dag på morgonen är jag lite dyster för jag är också rätt trött på att elda jämt för att vi inte har råd att värma vår bostad med el. Men nu är det bara kring noll, så jag får tacka vädrets makter för detta. Då slipper jag slita med eldning i dag så mycket.

Tack och lov så har kanske min gamle andrapappa lämnat ett arv efter sig till mig. Han dog i söndags. Men det vet jag inte ännu. När min biologiska pappa dog så klarade vi oss den gången också. För han lämnade ett arv efter sig. För sex år sedan.

Och så har jag varit så klok att jag har en sambo, som är mycket yngre än mig och som har ett bra jobb. Så vi kan fortfarande bo där vi bor. Åtminstone ett tag till.

Han har ingen försörjningsplikt mot mig enligt sambolagen, men staten tycker iaf att han ska försörja mig så därför får jag ett par tusen mindre i pension än jag annars skulle ha fått.

Ja ett mer jämlikt och rättvist Sverige vore trevligt.

Integration är inte en enkelriktad gata, inte endast svenskarna ska behöva lägga manken till. Vi försöker ständigt tex "globalisera" våra högtider och få alla att känna sig delaktiga, nationaldagsfirandet på TV i år var tex ett bra exempel på detta. Jag vågar påstå att våra försök till att vara alla till lags och sträcka ut handen inte visas i samma utsträckning bland de nya grupperna som sökt sig till vårt land. "It takes two to tango" som man säger.

Passar på att föregå eventuella påhopp angående min användning av ordet "svenskarna" genom ett litet försvarstal. Självklart är alla som får medborgarskap i vårt land svenska medborgare. Dock finns det en skillnad på svenskar och svenska medborgare.
För att illustrera, blir jag japan om jag flyttar till Japan? Blir jag spanjor om jag flyttar till Spanjien? Kongoles om jag befinner mig i Kongo? Kines om jag flyttar till Kina? Arab om jag flyttar till Afghanistan?
Svaret är sjävlklart att jag kommer vara svensk men med medborgarskap. Det blir endast löjeväckande hur man idag är så oerhört rädda för att uppfattas som "rasistisk". Det är inte rasistiskt att inse att det finns olika folkgrupper. "Etablissemanget" vill ge sken av att alla är svenskar oavsett var de befinner sig på vårt klot, det känns som dagisnivå. Invandrare är inte sköra vaser som man måste behandlas som vore de oförmögna barn, DET är rasistiskt. Så se er själv i spegeln.

Du skriver "Är du beredd att låta dina barn gå på dagis med Abdi och Fatima, är du villig att acceptera om din dotter gifter sig med en muslimsk man?"
Vänd på det och fråga muslimen om han är villig att acceptera att hans dotter gifter sig med en Kristen man och att hans barn går på dagis med Ulla och Olle? Ransakan gäller båda vägar det är inte bara åt ett håll och en som skall ransakas. Och om det lycko samhälle du vill uppnå så gäller det både för Invandrare, Muslimer, Romer och alla andra att också acceptera det Sverige dom kommit till om dom vill att Sverige skall acceptera dom.

Bombattentaten berodde alltså på svenskarnas rasism och rädsla för invandrare. Är det så man ska tolka det?

Kan Hoppförmedlingen vara lite mer konkreta?
Och gärna sänka sig till nivån att svara på kommentarer det
skulle säkert skapa en stark trovärdighet.

Hur hjälper ni mig om jag blir nervös av självmordsvänliga
stora köpcentra nuförtiden?
Hjälper det verkligen tänka på rasbiologiska institutet 1922 eller på att vi har hyfsade naturområden?

Hur tänker Tensta Rinkby mf hjälpa just mig rent konkret i dessa min rädsla. Komma och hålla mig i handen? Eller kanske förklara hur koranen ska tolkas utifrån nya gudomliga perspektiv när det gäller just konkret min rädsla för nya välorganiserade självmords attacker på Stockholms gator?
Eller? Fler alternativ?
Jag vill väldigt gärna veta hur ni tänker här!

Var nu inte blyga är man en Hoppförmedling bör man absolut möta människor på deras egen nivå. Och föra en dialog med sina medmänniskor.
Seså svara nu snällt på kommentarer ni får.

Abdi och Fatima får gärna gå i mitt barns dagis. Men jag offrar inte mina barns utbildning/framtid i en stökig och oambitiös skola, oavsett var eleverna kommer ifrån.
Den som gör det av fri vilja är omänsklig.

Diagnos? Enkelt:
Något jag svag.

Integration - inte utan interaktion!
Vi bor i det samhälle vi bygger. Det vi har idag, det har vi alla varit med om att upprätta, svenskar såväl som inflyttade. Egentligen är det inte så märkligt att vi har detta inne-ute-tänk. Integration är ingen lätt sak; olika kulturer, seder, religioner och värderingar ska stötas och nötas mot varandra och hur vi sedan går vidare beror på i vilken utsträckning vi hittar vägar att gå på tillsammans. När man kommer som nyinflyttad till Sverige så kommer man ju till ett land som dels är främmande, dels är uppbyggt på våra grundstenar och våra värderingar. Vi har vår historia, vi har våra erfarenheter och vi har det som vi värderar högt och det finns ingenting fientligt i att värna om det. Det har tagit oss många år, blod, svett och tårar att komma till den punkt där vi står idag. Vi lever i en demokrati, vi lever med yttrandefrihet och vi har klivit ur kyrkan, religionen, eftersom vi anser att religion är en privat sak som inte ska styra vår politik. Vi har en lag som behandlar alla lika, oavsett kön. Vi driver fortfarande samma frågor idag som för 50-100 år sedan, vi strävar efter ett jämlikt samhälle och demokratin blir aldrig "färdig", den kräver ett ständigt underhåll av människor som vill ta ansvar för sig själva. Vi finner oss därför i våra skyldigheter och vi kan åberopa våra rättigheter. Vad gäller rädslan för det främmande och det okända, så skiljer vi oss inte från andra människor. Vi är verkligen likadana överallt. Svensken håller inte mer på sitt än vad andra nationaliteter gör. Men, för att ett mångkulturellt samhälle ska födas så krävs det delaktighet, förståelse, en god portion välvilja och inte minst nyfikenhet som ju botar fördomar. För att förstå oss så måste man veta varifrån vi kommer. Känna våra drömmar, våra visioner och det ultimata är ju förstås att vi som bygger samhället idag har en gemensam värdegrund. Att vi är lite blyga och så, det ska man inte uppfatta som att vi är hjärtlösa eller kalla och jag kan lova er att den demokrati vi lever i inte har fötts av människor som har knutit näven i fickan. Nä nä. Där människor knyter näven i fickan, där ser vi diktatur och förtryck, både politiskt och religiöst. Jag tror att vi ska fixa det här mångkulturella samhället till en plats för oss alla. Det tar lite tid och visst finns det fördomar att jobba bort, inom oss alla.
Väl mött, One Love!

Robin P: Jag håller med dig, det är pinsamt att kalla en grek t ex för svensk. Det är att strippa människor på deras ursprung, kultur och historia. Riktiga rassetakter faktiskt. Det var kanske en god integrationstanke; född av en fantasilös desperat politiker många mil från verkligheten.

Jag vill upprepa Stefan Ericsons fråga här ovan. Ni skriver:
"Är du beredd att låta dina barn gå på dagis med Abdi och Fatima, är du villig att acceptera om din dotter gifter sig med en muslimsk man?"

Man ser rätt ofta svenska tjejer med muslimska killar, men väldigt sällan det omvända - svenska killar med muslimska tjejer. Vågar NI låta era döttrar ha icke-muslimska pojkvänner? Kan Ni tänka er att upphöra med sedvänjor som omskärelse (även av pojkar), kan NI tänkar er att med kraft motsätta er krav från vissa av era muslismka bröder på separata öppettider på badhus för att muslimska kvinnor ska kunna bada i avskildhet från män? Kan NI tänka er att låta kvinnor och män sitta var de vill i mosken och inte som nu uppdelade på kön och åtskilda?

Min diagnos; Den naiva trygghetsnarkomanin har blivit naggad i kanten.

Självmordsdåd har skett månadsvis i Irak under de senaste 5 åren som folk i väst blundat för, att tro den sortens fatalistiska galenskap inte kan hända i Sverige är väldigt naivt. Sen måste jag påpeka att han blev radikaliserad i Luton, ett jihadislamistiskt näste, inte i Sverige. Ett globalt problem med andra ord.

Love Tensta, ni skriver:
-
"Är du beredd att låta dina barn gå på dagis med Abdi och Fatima, är du villig att acceptera om din dotter gifter sig med en muslimsk man?"
-
Kära Love Tensta. Är NI beredda att låta era muslimska döttrar gifta sig med en icke-muslimsk svensk man som inte vill konvertera? Är ni beredda att låta era söner gifta sig med icke-muslimska svenska kvinnor som inte vill konvertera? Är ni beredda att att acceptera att ni skulle kunna få icke-muslimska barnbarn? Är ni beredda att låta era döttrar gå utan sjal? Är ni beredda att låta era barn vara med på skolresor och vara med i simundervisning? Är ni beredda att låta era barn vara med på musiklektioner och på sexualundervisning i skolan? Är ni beredda att låta era döttrar ägna sig åt sång och dans? Är ni beredda att låta era barn välja sina egna liv? Är ni beredda att acceptera att ni kanske har fått en homosexuell son eller dotter? Är ni beredda att fördöma muslimer som utsätter sina barn för hedersförtryck?
-
Är ni beredda att låta era barn konvertera? Om de så skulle önska?
-
Svarar ni ja på alla de här frågorna? Så bra! Då kan vi ju vara vänner.

Jag har rest runt i världen, jag har mött främmande kulturer. Jag är beläst, jag håller mig ajour med vad som händer, är intresserad av nya tankar och idéer. Jag är inte främlingsfientlig.
Men - jag är mycket trött på att gå upp 5 på morgonen för att försörja mig och mina barn och betala världens högsta skatter. Till människor som kommer hit och får mat, hyra, skola, sjukvård - allt! Och så aldrig någonsin höra en enda gnutta tacksamhet. Tack Viktoria för allt du gör för oss. All uppoffring du gör.
Och nu - nu får jag höra att det är fel på mig. Jag duger inte åt artikelförfattarna som anser jag ska ändra mig och leta efter rädslor o allt vad det är.
Då kan jag tala om för artikelförfattarna att jag hyser ingen som helst avsikt att ändra mig. Jag är bra som jag är. Jag duger. Både åt Gud och mig själv och det får räcka för mig. Att duga åt sig själv är INTE detsamma som att vara självrättfärdig. Men jag vägrar gå med skuldkänslor för något jag inte gjort, jag vägrar känna skuld för andras upplevelse av tillkortakommanden.

Visst kan man fråga så som du gör Ann Sidbrant, men vad svarar du själv på Love Tenstas frågor? Anser du att du själv är fri från rasism och att det bara är fel på den andra parten, att det är de som är orsaken till alla problem?

Okej, här kommer min självrannsakan:
Jag vill bo i ett lugnt område och bosätter mig helst inte granne med något som för oväsen eller skapar en massa stökigheter, t.ex. en fotbollsarena eller en kyrka med ringande klockor eller för den delen en moské med böneutrop.
Om jag hade egna barn så skulle jag vilja att de fick bästa möjliga förutsättningar och sätta dem i en skola som ger just detta. Vad deras skolkamrater råkar ha för namn känns inte så himla relevant, det finns viktigare saker att oroa sig för. Undervisningens kvalitet till exempel.
Jag tycker om kyrkor. Fina byggnader som är en del av kulturarvet och värda att bevara. Precis som templen i östasien eller moskéerna i Turkiet. Fast jag är ju inte kristen bara för att jag gillar fina hus trots att vissa vill göra gällande att jag är kristen bara för att jag bor i Sverige. Undrar var de fått det ifrån, det finns nog flest icke-troende följt av troende muslimer följt av troende kristna i Sverige. Att säga att jag är kristen bara för att jag är svensk är lika dumt som att säga att någon är terrorist bara för att den är muslim. Jag firar i och för sig jul vilket är en trevlig tradition tycker jag. Högtiden har religiös bakgrund har jag för mig men det är väl inte så många som firar jul för att de är troende. Det är väl bara små barn som tror på tomten och påskharen på allvar?
Jag tycker människor får ha vilken tro de vill. Fast det är klart, om man baserar hela sitt liv på en bok och lyssnar blint på andra människor som tolkar den så är man nog lite knäpp. Oavsett vilken författare man läser, Matheus, Muhammed, Marx eller Tolkien så känns det väldigt främmande att basera hela sitt liv på en text som skrevs för så himla länge sedan. Jag håller mig helst ifrån sådana människor för att vara på den säkra sidan, vem vet vilka andra villfarelser de har? Som de där i Knutby eller som han som sprängde sig själv mitt i Stockholm för att han trodde att någon högre makt sagt åt honom att göra det. Helt sjukt. Eller som de där Talibanerna som vill neka halva befolkningen, nämligen kvinnorna, utbildning och rätten att bli kära i vem de vill. Jag kan inte förstå att världen bara tittar på när halva befolkningen förtrycks på det sättet i vissa länder.
Nu ska jag träffa en vän så jag har inte tid att rannsaka mig själv mera. Han kommer förresten från Pakistan som utbytesstudent och vi ska prata lite om en affärsidé han har och han vill gärna starta ett företag inom telekombranschen. Det kommer nog att gå bra för han har redan ett extrajobb bredvid universitetsstudierna i den branschen trots att han inte bott här mer än ett par år.
Slut på min självrannsakan.

Jag har granskat mig själv mycket noga, inte minst efter att ha arbetat som gynekolog i Mellanöstern.

Det skulle för mig vara en total katastrof om något av mina barn gifte sig med en religiös muslim. Varför? Är jag rasist? Nejdå, det är inte hudfärgen som räknas utan innehållet i den religiösa muslimens sinne. Islam är ingen ras utan en religion vars utövare tillhör många raser. Liksom kristen- och judendomarna.

Slutsatsen har jag dragit av det lidande jag sett hos mina patienter. Hälften värd - 50 % - av mannens värde juridiskt är kvinnan. Regler från 600-talet ska styra över hur man lever sitt liv på 2000-talet. Förtryck av kvinnor och förakt mot oliktänkande ser jag på intet sätt som berikande av den svenska demokratin.

Att tala om att man kan välja bort barn av andra raser, religioner, etc från en dagisgrupp verkar helt verklighetsfrämmande. Den typen av integration har vi ju haft sedan 30 år tillbaka, åtminstone utanför storstäderna.

Ni naiva, politiskt korrekta ungdomar kan inte få klartänkande medborgare i landet att gå på lögnen om att det är det svenska samhällets fel att en del muslimer vägrar respektera det samhälle som hjälpt dem från krig och förtryck. Det finns tolerans, empati och ekonomisk generositet som de får del av. Den kloka muslimen, sekulariserad eller religiös, ser detta och uppskattar det och har inga svårigheter att integreras i Sverige.

I det vanliga Sverige lever vi inte i ghetton skilda från människor av annan bakgrund. Varje dag träffar vi väl integrerade personer från alla världens hörn, bland dem muslimer. Problemet är att många muslimer tar avstånd från vårt samhälle, ja de känner också förakt för det. Många hindrar sina hustrur att lära sig svenska och arbeta. Barn och ungdomar får inte umgås fritt med andra. Jag tycker att ni främst ska fråga dessa muslimer varför de inte vill vara med i samhällsbygget.

I Bibeln står det: "du ser grandet i din broders öga, men inte bjälken i ditt eget". Ni har definierat Sverige som problemet , d v s det lilla grandet medan jag ser religiös fundamentalism och isolationism som bjälken, d v s ett oändligt mycket större problem.

Ynkryggen Adelwabad; på vilket sätt menar ni att han var sjuk? Han, och många andra i den jihadistiska rörelsen är fundamentalister, det är ingen sjukdom. Det är en ideologi. Jag tror inte att vi är många som avfärdar ett terrordåd mot oskyldiga människor.

Med tanke på att vi har fått stå ut med ett vänsterpartistiskt, tidigare kommunistiskt, parti i alla år besväras jag inte ett dugg av att SD har kommit in i Riksdagen. Förhoppningsvis kan de bidra till att vi får en realistisk och betydligt stramare flyktingpolitik i Sverige. Det behövs; vårt lilla land kan inte vara världens samvete. Hittills har vi tagit emot fler irakier än USA och övriga EU gemensamt. Det är inte rimligt.

Sammanfattningsvis känner jag mig varken som en hycklare, nedslagen, osäker, intolerant, sittande på en hög häst av märkvärdighet, ej heller förtryckt av Jantelagen. Är i god form och vill att Sverige i första hand ska kunna ta sig an de asylsökande som vi redan har på ett gott och rimligt sätt innan vi tar emot fler i landet. Det är uppenbart att det multikulturella, ghettoiserande projektet ställvis har havererat.

Carina Donner lär inte få svar från "Love Tensta".
Det finns inget värre för "romantiker" som dessa än att konfronteras med fakta.

#24 Carina Donner - Kommentar: ”Jag har granskat mig själv mycket noga,…”?

Det stämmer på mig precis lika mycket att jag har granskat mig själv och har inget att anmärka på det sättet men jag har kommit till den slutsatsen av en helt annan orsak, nämligen att jag aldrig blivit integrerad i det svenska samhället dock har jag kunnat pricka in vad det handlar om. Det handlar nämligen om den svenska mentaliteten, det är en barriär som alltid kommer att stå i vägen för mig att jag skulle känna mig som svensk.

Kanske är det också en förklaring att jag alltid råkat bli vän och bekant med folk med utländsk härkomst där ute i livet och inte minst med dem som uppenbarligen är muslimer. Detta händer när jag pratar med folk på gymmet eller liknande ställen där man möts på lika villkor. Då träffar jag aldrig etniska svenskar så att jag börjar samtala med dem och ändå är jag blond som några få, dvs utseendemässigt nordbo. Och det är just nordbo som jag valt kalla mig eftersom jag är född i Norden.

Det som stör mig mest är just att svenskarna söker så tvångsmässigt konsensus. Jag råkade titta på ett tv-program där en svensk man beskrev skillnaden mellan danskar och svenskar. Han sade precis det som jag tänkt så många gånger själv: dansken är en individualist mer än svensken och att man i Danmark väntas alltid ha en egen åsikt om saker när man i Sverige väntas tycka som alla andra. Själv säger jag att det uppfattas hotfullt och kränkande när man är tydlig med sin åsikt i Sverige. Någons egna tydliga åsikter har folk svårt att hantera i Sverige och infekterar diskussionen med negativa känslor och väldigt lätt känner sig personligen drabbade.

Detta leder till kollektiva åsikter som framställs tvingande för alla att hålla med. Detta har lett till en kollektiv åsikt (många kallar det politisk korrekthet, men det är inte riktigt samma sak) att svenskar ska betrakta sin kultur i diminutiv för att kunna ge plats för andra kulturella referenser. Här är det så trångt att man måste nedmontera svenskhet för att tillmötesgå en politisk anständighet som man tolkar som tilltalande för folk med annan kulturell referens. Andemeningen är att vi ska skämmas att vi tar så mycket plats kulturellt, dvs vår kulturrelativism har nått tvångsneurosens proportioner.

I det avseendet accepterar man även de mest rabiata kollektiva beskyllningar mot svenskhet utan att blinka. Och det säger jag inte alls för att jag är för svenskhet utan jag är emot nationell och kulturell tomhet som sådan mentalitet skapar.

Ann-Charlotte Marteus skriver i sin krönika på Expressen (16 dec 2010):

”Om du har ett svenskklingande namn - har du bett om ursäkt för de mord och andra svåra försyndelser som Knutbypastorn, Jim Jones och påven Pius XII begick i Jesu namn? För du är ju kristen. Ja, ja, jag struntar helt i om du är ateist, har gått ur Svenska kyrkan eller aldrig har besökt en gudstjänst. Du är enligt min generösa definition kollektivansluten till tokkristenheten.”

Hur skulle detta ovan låta om vi skrev om det med ”tokjudiskhet” eller ”tokislamiskhet”?

Hur låter det i våra öron när judar varnas för att åka till Malmö på grund av den höga utsatthet som det innebär? Skulle Love Tensta analysera detta också som avsaknaden av rätt diagnos på Sverige och på oss svenskar?

Men jag kan ställa diagnos på mig själv varför jag inte kan bli svensk: det beror på att jag inte kan krympa tillräckligt för att passa i svenskhetens kostym. Det finns bara en storlekt och den är alldeles för liten, det är själva boven i dramat varför integration inte kan lyckas. Det finns inget reellt att integreras med. Vi som kommer från en annan kulturell ”domän” får leva i den spillra av vårt eget ”något” som vi lyckats släpa med. I mitt fall är det inte mycket men det är betydligt mer än svenskhet (den svenskhet som definieras av Ann-Charlotte Marteus och hennes åsiktsfränder), ett faktum som kilar mig fast i min kulturella spillra.

Kunde inte skrivit det bättre själv. Helt i min smak Bara ett fel i texten. Diagnosen är ställd. Sverige är en flygande cirkus. Det svåra med tenstagrodornas text är att rätt kunna avgöra om de är en akt i föreställningen, eller oroade åskådare. Svårt att avgöra, vilket hos mig ger högsta betyg. De har i vart fall lyckats generera spännande kommentarer fyllda av insikt och eftertanke, särskilt min. Läs vidare på http://www.lovetensta.se/.

Vill bara säga att jag instämmer i frågorna som dessa personer ställer:
#9 Stefan Ericson
#17 Fredrik Franzén
#20 Ann sidbrant

Kompletterar själv med lite citat från Wikipedia och några funderingar:

”Islam rättfärdigar viss polygami, en man får under vissa villkor gifta sig med upp till fyra hustrur.”

”En muslimsk man kan gifta sig med en muslimsk kvinna eller en kvinna tillhörande en av de tidigare uppenbarade religionerna (de så kallade ”Bokens folk”), dvs hon kan vara judinna eller kristen och enligt vissa tolkningar vara zoroastrier eller hindu. En muslimsk kvinna får gifta sig med muslimska män. Teologerna har länge diskuterat om muslimska kvinnor även ska få gifta sig med anhängare av de tidigare uppenbarade religionerna, men vanligtvis betraktas detta ej som tillåtet.”

Är det konstigt om svenska män blir negativt inställda till en utifrån kommande kultur, som föreskriver att det är tillåtet för denna kulturs män att gifta sig med svenska kvinnor (upp till fyra stycken per man), men att samma kulturs kvinnor överhuvudtaget inte får gifta sig med svenska män?

Om tillfälliga äktenskap:
”I sunnimuslimsk tradition är mut'a den gåva mannen ger kvinnan om han vill skiljas. Mut'a utbetalas särskilt om äktenskapet inte fullbordats (vilket sker genom samlag). I shiitisk rätt avser begreppet mut'a (persiska sighe) ett tillfälligt, tidsbegränsat äktenskap. Det kan vara en timme eller under många år. Parterna skriver i vissa fall ett kontrakt, i andra fall räcker det med en muntlig överenskommelse. Kritiker betecknar mut'a som legaliserad prostitution.”

”Vidare, finns det de som menar att denna form av giftermål får användas under krigstider då de muslimska soldaterna är långt hemifrån. Den kan därför användas för tillfälliga äktenskap för att bemöta soldatens begär. Inom sunnitisk islam finns istället det omtvistade "nikah misyar", vilket är arabiska för "reseäktenskap". ”

Var är kyrkans (och broderskapsrörelsens...) upprördhet över denna religiösa sanktion av något som i kristet perspektiv väl närmast skulle anses som otrohet? Var är feministernas upprördhet över detta ”sexköpsinstitut”, över månggifteskulturen och över den sexism och ”rasism”, som ligger till grund för att de muslimska kvinnorna inte har samma rätt att gifta sig med ”utomstående” som de muslimska männen, och att andra kulturers män inte anses ha samma rätt att gifta sig med muslimska kvinnor som de muslimska männen?

Med dessa saker i minnet, kan man fråga sig om inte islam i vissa stycken mer är en mansschauvinistisk och nationalistisk/rasistisk önskelista, snarare än en religion.

Kanske är det så enkelt att mycket av motståndet mot islam handlar om just de saker jag uppmärksammat ovan (jämte de frågor som nämnda skribenter tagit upp). Det kanske inte i första hand är muslimska mäns inställning till ”sina egna” muslimska kvinnor som upprör sverigedemokrater och andra islamkritiker (som jag själv)? Kanske det mer handlar om att muslimska män inte ger svenska män samma rätt att ”tävla” om muslimska kvinnor, som de anser sig ha rätt att göra relativt svenska kvinnor?

Att muslimska kvinnor måste bära sjal, blir i detta perspektiv mer ett sätt för muslimska män att markera mot utomstående (svenska) män att ”ni ska ge f-n i våra kvinnor”, snarare än att det skulle skydda dem själva mot frestelse (och skulle det bli för jobbigt kan man ju alltid ingå ett tillfälligt äktenskap...). Klart som tusan att svenska män reagerar, när muslimska män tar sig rättigheter som de inte vill ge till svenska män i samma utsträckning.

(Jag hör någon klaga att ”ingen äger mig” och så, men jag tror inte att kvinnor skulle reagera så värst mycket annorlunda om deras ”marknad” (tillgång på män) skulle hotas av en annan kulturs kvinnor på ett liknande sätt).

Citaten ovan kommer från:
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ktenskap_i_islam

jo... Sverige är verkligen speciellt...

Fler och fler Svenskar kommer till insikt om vad islam som religion står för. Därför blir det svårare för dess följare att assimilera i vårt land, våra värderingar bygger på frivillighet, något som vi kämpat för i generationer. Frihet att avgöra själva vad vi vill med vår framtid, utan att prästerskap, gamla dammiga lagar och uråldrigt tyckande och ovetenskapliga belägg, sätter vår vardagsagenda. Dessutom tror jag vi västerlänningar vill utvecklas framåt, istället för konservativt bakåtsträvande, som islam ofta ger uttryck för. Sandra och Ali kommer även i framtiden bo och arbeta på olika platser både geografiskt, och hierarktiskt i Sverige. Endast behovsprövad invandring kommer att kunna assimilera i Sverige, den som bygger på frivillighet. Det är så det Svenska samhället agerar i praktiken, det är det som räknas.