Vargen

Erik Hansson om Vargen

Framgångsrik förvaltning förutsätter större förståelse

Publicerad: 2010-12-16 13:12, Uppdaterad: 2010-12-16 14:12

55 millningar
11 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Nybliven statsvetare med rötter på den värmländska landsbygden.

Tendensen att människor som bor i ett område som är föremål för en miljöproblematik har en annan
uppfattning än de som bor utanför dessa områden kan möjligen sägas vara en generell tendens och
inte något som är typiskt bara för vargen. Tvärtom kanske detta dilemma visar på en av
miljöpolitikens stora utmaningar; att göra en samlad insats för miljön och samtidigt tillfredsställa den minoritet som lever där besluten implementeras är ingen lätt avvägning. I fallet med vargen förefaller det som att det bara small till. När vargen fridlystes 1966 sprack det från början, och denna spricka - som uppkom när naturrörelsen tågade in på arenan samtidigt som landsbygdsbefolkningen fortfarande kände avsmak inför vargen - har inte läkt ihop än. Kan den göra det? Är konflikten olösbar eller är en allians möjlig?

Om man ändå utgår från att debatten kring vargar genomgått en "inledande" fas med osakliga inslagoch tack vare detta börjat mogna kan det diskuteras huruvida det är möjligt att nå någon form av konsensus där vargkritiker och vargvänner kan mötas och enas i en lösning som båda parter kanställa sig bakom. Vilka är förutsättningarna? Med beslutet om en maxnivå på 210 individer reglerad med hjälp av licensjakt var antagligen ambitionen att vara pragmatisk och tillgodose bägge sidorna. Uppenbarligen fick beslutet istället konsekvensen av en stor offentlig debatt. Vad beror detta på?

Det är fortfarande själva antals- och utbredningsfrågan som står i centrum och utgör kärnan för konflikten, tillsammans med olika naturrelaterade intressen. Som ett första led i att få en lösning på problemet tror jag det fordras ömsesidig förståelse. Vargkritikernas bild av vargvännerna som högljudda och medieinfluerade miljöaktivister boende i storstaden respektive vargvännernas bild av vargkritikerna som blodtörstiga jägare som vill skjuta av varenda varg som finns behöver förändras. Visserligen finns dessa mer extrema grupperingar i form av exempelvis tjuvjägare, men problemet är när dels denna bild av jägare samt bilden av vargen som ett helt problemfritt djur får ett sådant genomslag i mediekanalerna att de förutsätts utgöra någon form av heltäckande sanningsbild. Så länge dessa bilder lever kvar kommer förmodligen förståelsen inte komma till stånd på väldigt länge.

Ett tydligt exempel på hur förståelsen saknas är när debattörer som Lotta Gröning låter ignoransen lysa igenom när hon drar slutsatsen att vi borde ha hundar kopplade i skogen på samma sätt som vi har dem kopplade i trafiken, eftersom både bilar och vargar kan döda hundar. Detta är alltså hennes lösning när det kommer till det hot vargutbredningen utgör mot jakt med drivande hund. I decennier har en tradition växt fram i takt med att vi avlat fram stövarraser som är specialiserade på räv och hare. Vad händer med dessa om de inte får göra det de är bäst på och tycker är roligast? En stövare som inte får jaga är ingen lycklig hund och om inte dessa raser får komma till sin rätt riskerar de att försvinna, då jägare (som naturligtvis är den största ägargruppen av stövare) vill kunna jaga med sina hundar. Denna aspekt glöms ofta bort, man bortser från den men bedriver en offerretorik när det kommer till vargen istället, för den anser man sannerligen att det är synd om.

Något annat som jag bedömer som meningslöst i den här debatten är att hela tiden återkomma till jämförelser med andra länder. Det är inte precis så att vargfrågan är den enda fråga där vi svenskar på något sätt utmärker oss i förhållande till omvärlden. Fenomenet Systembolaget kanske isåfall för det första borde få oss att ta reda på varför svenskar inte klarar av att ha alkoholen befriad från monopol när andra länder bevisligen klarar det och i nästa skede ta bort detta monopol med argumentet att vi måste bete oss som andra länder gör.

Rent teoretiskt borde en allians vara möjlig i frågan kring vargen. Dagens naturvårdsinriktade och ekologiska miljöpolitik med en syn på naturen som bestående av rika resurser som bör tas tillvara borde rimligtvis vara förenlig med tamdjursägarnas och jägarnas förmoderna och traditionellt förankrade inställning; att leva i och av naturen. Det finns egentligen bara en sak som ställer till det: vargen. Den ena sidan förknippar sin ideologi med ett högt antal vargar samtidigt som den andra förknippar sin med ett blygsamt antal. Då vargen är en gemensam resurs kan emellertid inte den ena eller andra sidan ges fullständig kontroll över att bestämma om detta antal. Det är här förståelsen kommer in, de bägge sidorna i konflikten kan debattera hur mycket som helst med varandra i debattstudios eller på tidningarnas debattsidor, detta kommer sannolikt dock inte att ändra något i realiteten, så länge det bara är den ena parten som är den som får dras med vargarna.

Även om jag, vilket tydliggjorts ovan, anser att Lotta Gröning på vissa punkter brister i sin argumentation har hon alltså en poäng i att det fordras större förståelse för motparten i den här debatten. Istället för att gå via det nationella beslutande organet - riksdagen - eller mediernas verklighetsbeskrivning kanske det vore mer fruktbart att i större utsträckning eftersträva direktkontakt med varandra, förslagsvis genom att de som är positiva till vargar besöker de områden där vargarna finns. Förståelsen är antagligen oerhört mycket lättare att uppnå om man istället för upprepade försök att få den andra sidan att förstå den egna sidan gör ett helhjärtat försök att förstå den motsatta sidan på deras premisser. Oavsett om detta i själva verket leder till att man kan nå ett beslut som alla kan ställa sig bakom eller ej kan man med största sannolikhet ändå bygga en dialog utifrån större kunskaper och en bättre förståelse för den motsatta parten, vilket aldrig kan vara något negativt i sig utan snarare något som ligger i linje med hur en god demokrati bör fungera.

Erik Hansson (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31268

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Briljant! En mycket fullödig och korrekt analys i mina ögon.

Frågan är dock om vi inte måste få också ett generationsskifte på många nyckelplatser till stånd. I vargfrågan har vi under så många år polariserat oss så hårt och grävt så djupa skyttegravar. Såväl vargkritiker som vargvänner (mycket bra ordval för övrigt) har idag mycket svårt att kliva ned från sina väl inarbetade barrikader. Tyvärr tror jag att man också måste se till tjänstemännen som hanterar frågan på olika nivåer. Det är en ny rovdjurspolitik nu med nya förutsättningar. Ska vi ge den en chans får vi alla rannsaka oss själva eller lämna plats för nya krafter.

Permalänk | Anmäl #1 Daniel Ligné, 2010-12-16, 15:10

Det vore säkert bra om ganska många i SJF rannsakade sig själva. Får nya krafter komma till tals kan det bli ännu bättre.
Eller hur , Daniel ? Populiser på bara.

Permalänk | Anmäl #2 Sture Sjöstedt, 2010-12-16, 18:28

Sture: Visst finns det anledning även för oss som jobbar i SJF att rannsaka oss själva. Jag tycker dock att det finns minst lika stor anledning att granska andra, inklusive dig själv, Sture. Du lovade mig en lista på mina tokigheter...
Alla måste vi rannsaka oss men om du läser runt bland kommentarer och artiklar här så tycker jag personligen att du hittar en uppsjö av felaktigheter, irrelevanta och malplacerade utsagor samt diverse villfarelser från andra än oss. Du får som sagt gärna peka på vilka felaktigheter jag kommit med här inne så tar vi en diskussion om det. Men om du inte hittar något kanske vi kan enas om att vi är rätt noga med sanningen och objektiviteten. Deal?
Det har helt enkelt blivit legitimt och legio att klanka ned på jägarna och Jägareförbundet, helt enkelt eftersom vi är "de enda" som faktiskt försöker med konstruktiva kompromisser och att producera nya fakta. Att säga nej och beskylla folk för dumheter är enkelt, det klarar faktiskt min tvåårige son, men att vara konstruktiv och komma med nya lösningar och egna fakta är betydligt mycket svårare. Du borde prova, men leta reda på alla mina tokigheter först...

Permalänk | Anmäl #3 Daniel Ligné, 2010-12-16, 21:19

Daniel Ligne : Googla på RUDORNAS FÖRVANDLINGSNUMMER så får du en intressant avhandling. Där finns kanske en lösning till problemet:
Hur ska vi hindra vargen från att döda hundar ?

Permalänk | Anmäl #4 Sture Sjöstedt, 2010-12-17, 20:47

Uppepar min kommentar till en tidigare artikel i ämnet:

Alla är överens om att varg ska finnas. Diskussionen handlar om hur många. Vetenskapliga fakta måste här styra besluten. För att sansa diskussionen bör lobbygrupperna avväpnas. Bäst sker detta genom att utse några få kontrakterade jägare med statligt uppdrag att utföra den avskjutning som eventuellt bedöms behövas, när och om en sådan behöver ske. På så vis får man några stycken jägare i landet som blir experter på att jaga och skjuta varg, vilket leder till mindre risk för skadskjutning och olyckor. Att som nu köra ut tiotusen jägare i skogen med livsfarliga vapen och dåligt kunnande för att jaga det stackars tjugotalet vargar som har oturen att komma ivägen är barockt och ovärdigt det svenska samhället. Risken att människor dödas i vargsammanhang är påtaglig under den förmiddag det tar att dräpa de fåtaliga djuren. Jägarna är faktiskt en större risk för samhället än det jagade viltet.

Permalänk | Anmäl #5 Anders Brynge, 2010-12-17, 23:33

Re #5 AP Brynge.

Dåliga ide' er/uppgifter blir tyvärr inte bättre bara av att upprepas.

Om du så släpper ut 100-tals "kontrakterade jägare" gör de inte mera nytta än 3-4000 - inte 10.000 - vanliga jägare. Vargen är nämligen mycket svårjagad - en "förmiddag" räcker inte. Och förresten, hur får du fram dina jägare, och i slutändan, vem betalar??

"Jägarna är faktiskt en större risk för samhället än det jagade viltet", skriver du. Knappast och definitivt inte på lite sikt. Du vet nog tyvärr inte mycket vad du skriver om i detta allvarliga ämne, dock liksom förvånansvärt många andra.

Permalänk | Anmäl #6 Bengt Mona, 2010-12-18, 19:33

Bengt: Varför 100 jägare - det räcker fullt väl med högst en jägare per varg. Tjuvskyttarna klarar ju en ganska hög siffra så så svårt kan det ju inte vara. Med åratal av erfarenhet att spåra och söka upp rätt djur kan det bara bli bättre än nu. En sådan lösning kan också gå hand i hand med den vetenskapliga världen som kan ge stöd i hur man ska finna rätt djur. Din version av mitt förslag ser dålig ut, mitt förslag är bra och innebär också politiskt en innovation genom att lobbygruppernas inflytande neutraliseras.

Permalänk | Anmäl #7 Anders Brynge, 2010-12-18, 22:39

Re #7 AP Brynge.

Lycka till! God Jul o Gott Nytt vargår.

Permalänk | Anmäl #8 Bengt Mona, 2010-12-18, 22:51

Bengt Mona: Tror du att du gav A P Brynge en halmdocka i julklapp ?

Permalänk | Anmäl #9 Sture Sjöstedt, 2010-12-18, 22:57

Daniel Ligne : När på året ska det vara max 210 vargar i Sverige ? Du kan väl fråga Eskil E eller Andreas C när du träffar dem. På Högloftet på Skansen kan du kanske förmodligen också få besked

Permalänk | Anmäl #10 Sture Sjöstedt, 2010-12-19, 15:10

"I decennier har en tradition växt fram i takt med att vi avlat fram stövarraser som är specialiserade på räv och hare. Vad händer med dessa om de inte får göra det de är bäst på och tycker är roligast? En stövare som inte får jaga är ingen lycklig hund och om inte dessa raser får komma till sin rätt riskerar de att försvinna, då jägare (som naturligtvis är den största ägargruppen av stövare) vill kunna jaga med sina hundar"

Om du nu inte går på jägareförbundet fifflande med statistik men håller dig till fakta, så var risken för att din hund dödades av annan orsak vid jakt i vargområde eller i trafik fyra gånga större än risken att den dödades av en varg.

Det har så klart ändrat sig något under årens gång, med allt mer sofistikerade hundpejl som bidrar till att risken för trafikdödlighet och drunkning minskad, men samtidig har man även minskad den tid långtspringande hundar vistas i onödan i vargrevir.
Men vargreviren finns nu även i områden med mycket större trafik än i till exempel Värmland och Dalarna.
Vargrevir i till exempel Västra Götaland och Halland, där risken för att få hunden trafikdödad är mångfall större än att få den dödad av varg.

Och ingen av dessa andra risker har avhållit någon från att släppa sina hundar tidigare. 2008 var det inte mindre än 491 jakthundar som dödades i trafiken, väl att märka enbart jakthundar som var försäkrat i AGRIA.
Det finns alltså många fler än så.
TROTS DET ÄR DET DE 19 HUNDAR SOM DÖDADES DET ÅR AV VARG SOM SPÖKAR I DIN HJÄRNA! Ställ detta mot de 491++ som det året dödades i trafiken och de 48++ som drunknade, så får du lite proportioner på problemet.
De 19 hundar som som utgör ett hot mot all löshundjakt.

Och JA, jag fifflade även jag med statistiken, jag är här lika ohederlig som de duktiga killarna på jägareförbundet.
Jag använde tal enbart för ett enda år, ett år med siffror som passade mitt syfte, men jämförelsen står sig även om man använder siffror från 2006, 2007 eller 2009 eller vilket annat år du föredrar.
Varg är ett litet problem för jakthunden, ett mycket litet problem!

Permalänk | Anmäl #11 Allan Jacobsen, 2010-12-20, 22:15