Vägen framåt för svensk skola

Tack för kommentarer till min förra artikel om det går utför för svensk skola eller är det alarmism

Låt mig gå vidare med fler synpunkter på TIMMS och PISA och om hur svensk skola kan bli bättre.

Prov och test för diagnostiska syften

Prov och tester kan användas för betygssättning men också som diagnostiska instrument. De kan användas för att kartlägga elevers sätt att uppfatta och förstå det som det undervisas om. En numera klassisk studie gjordes av Björn Andersson och Christina Kärrqvist i Göteborg (1979: EKNA-rapport nr. 2.) De visade eleverna fyra bilder av ett batteri kopplat med sladdar till en glödlampa. På en bild var båda polerna på batteriet kopplade till båda polerna på glödlampan. På två bilder kopplades en pol till två poler och på en bild en pol till en pol. Frågan löd. Vilken eller vilka av glödlamporna lyser? De elever som svarade fel (alltså inte två poler till två poler) fick följdfrågor och dessa visade att de inte förstod vad en strömkrets är. Ändå kan elever som inte har förstått detta räkna rätt på provuppgifter på Ohms lag och det har alltså lärt sig denna lag som en komplett död kunskap.

När jag jobbade med finska kollegor med läroplaner i Sri Lanka gjorde vi lite på skoj ett test som vi gav till skolklasser (motsvarande åk 2 i gy-skolan) i Finland och Sri Lanka. En uppgift var synnerligen enkel: På vilka sätt kan man ta sig från punkt A till punkt B fem kilometer bort? De lankesiska eleverna svarade undantagslöst med att räkna upp de fordon de kände till. De flesta finska elever försökte göra någon slags systematik som att t.ex. tala om förflyttning i luften, till lands och över vatten och/eller att dela in möjligheterna i muskelkraft, motorkraft och naturkraft såsom vind etc. och så gav de exempel inom kategorierna. Olikheterna antyder skillnader i sättet att anta en uppgift och dessa skillnader är säkert beroende av skilda skolkulturer där mer öppet och prövande tänkande ställs mot en mer rigid inriktning.

Det intressanta med diagnostiska test är att de kan användas för att kartlägga tankeformer och de kan konstruktivt användas för både rådgivning till enskilda elever och konstruktion av lokala kurser som närmar sig Zone of Proximal Development , gränsen mellan den kunskap eleven redan erövrat och det som ligger strax där utanför och väcker genuin undran och där lärandet under handledning är som mest produktivt (begreppet ZPD myntat av Vygotsky).

Mer om TIMMS och PISA

Dessa internationella jämförelser kan användas för att se närmare på hur testuppgifter som ligger i linje med det egna landets kursplaner klaras, hur de klaras i andra länder där samma uppgifter matchar de egna kursplanerna och söka efter faktorer som förklarar skillnader. De kan alltså användas för vidare analyser. Att använda dem som rangordning med stöd i en slutsiffra kan fungera som en grov indikator på upp- eller nedgång eller som en indikator på kursplaneinriktning som närmar eller fjärmar sig internationell mainstream. De länder som senast toppade PISA var Finland och Sydkorea. Ekonomin går bra i båda länderna. Sverige halkade ner och ekonomin går bra. Portugal (där jag bor sedan många år) kom för första gången i kapp snittet av andra Västeuropeiska länder och ekonomin är på väg att braka ihop. Sydafrika och Namibia hamnade i botten av alla länder och de har de ledande ekonomierna i Afrika. Att se på PISA i termer av samband mellan utbildningsresultat som slutsiffra och ekonomisk tillväxt tycks inte vara så meningsfullt.

Hur kan det bli bättre i Sverige?
Låt oss först erkänna att skolan är sämre än den borde vara men inte så katastrofal som i den politiska retoriken. Ett skäl till nedgång är att läraryrket inte är tillräckligt attraktivt. Studenter med godkända gymnasiebetyg kan antas till nästan alla inriktningar i lärarutbildning och många går dit därför att de inte kunde antas till den högre utbildning de hellre skulle önska. Andra men inte tillräckligt många gör ett positivt val av lärarutbildning och det finns många väldigt begåvade studenter i lärarutbildningen. Om vi vill att en ambitiös student som gått ut N-programmet lika gärna skulle vilja bli lärare i t.ex. matte och kemi som hon/han skulle vilja bli civilingenjör, jägmästare, veterinär etc. hur ska vi göra då? Svaret torde vara att status och inkomst skall vara likvärdiga med alternativen. Vi kan inte bortse från status och inkomst vid karriärval.

Förutsättningarna för en bättre skola är lokal skolutveckling och detta kan ske genom praktiknära forskning i framför allt ämnesdidaktik i samverkan mellan högskolor och skolor. Lärare i skolor skulle kunna delta i dessa projekt under handledning kombinerat med vidareutbildning i ämnen och kurser i ämnesdidaktik och forskningsmetodik. Medverkande lärare skulle kunna ha deltidstjänst inom projektet i högskolor och efter avslutande uppsats nå licentiatnivån och då erbjudas en lektorstjänst i skolan (och ev. deltid vid högskola) och lektorstjänsten skall betalas likvärdigt eller mer än en universitetslektor. I arbetsuppgifterna för lektorer i skolan bör ingå både undervisning och ledning av lokal skolutveckling. Med sådana möjligheter skulle fler ambitiösa studenter nog vilja bli lärare och skolorna skulle få mer av den lokala skolutveckling, vilket är motorn i att få en bra skola.

En sak till: Om kommentarer till matematik

En kommentator till min förra artikel skrev att testuppgifter i matematik måste ha ett entydigt svar annars är det fel. Min fråga: Vad är roten ur två i kvadrat? Vanligast svar är förstås: Två. Följdfråga: PLUS två eller MINUS två eller gäller båda alternativen? En fråga för lägre åldrar: Vilka multiplicerade faktorer ger produkten 100? Om det inte anges att alla tre alternativ skall vara rätt, borde då ett svar där ett alternativ anges betraktas som rätt svar och kan vi alltså ha tre rätta svar? Hur många pepparkakor kan man göra av ett kilo deg? Kan vi ge fler poäng till den elev som meddelar att ytterligare förutsättningar behöver införas och på eget initiativ gör detta på ett rimligt sätt och kopplat till resonemang om kakornas vikt och volym i förhållande till degens, än vi ska ge till den elev som bara gissar på ett tal eller bara säger att frågan inte kan lösas? Frågan ligger nära vardagslivets matematikanvändning.

Svaret på ingressens fråga om kärl, ljus och frö

Vi behöver nog fylla på kärlet som en grund för att få ut något av ljuset och fröet men inte bara fylla på kärlet.

Hälsningar

Göran

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31239

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack Göran. Jag håller till fullo med om dina kommentarer till PISA och TIMSS samt dina förslag på åtgärder för att höja svenska lärarnas status.

Men kommentatorn till din förra artikel hade icke desto mindre rätt. Testuppgifter i matematik måste ha entydiga svar. Det gäller även dina exempel.

Roten ur två i kvadrat är två. Inte minus två.

Det finns oändligt många faktorer i 100, inte bara tre. Den elev som inser det skall naturligtvis ha högre poäng än den som bara visar med ett (eller tre) exempel på en multiplikation med produkten 100.

Angående pepparkaksbaket: Eleven som nöjer sig med att påpeka att det saknas tillräckliga förutsättningar för att beräkna antalet skall ha fler poäng än eleven som börjar göra egna uppskattningar. Den eleven kan istället få fler poäng i ämnet teknik, inte i matematik.

Permalänk | Anmäl #1 Torbjörn Palm, 2010-12-16, 21:59

Hej och tack foer uppskattninmgen av foerslagen. Glaedjande att se att artikelns budskap kommenterades foerst och inte avledningarna. Vad betraeffar roten ur tva i kvadrat sa har du alldeles raett men bara sedan nagra artiondena tillbaka da en foeraendring gjordes i konventionerna. Innan dess gaellde bade plus och minus tva. Exemplet syftade till att lyfta att de svenska kursplanerna i matematik trycker pa disciplinen som en kulturprodukt och intar en starkt konstruktivistisk hallning och da blir det intressant att raett svar kan aendras genom aendringar i konventioner.

Permalänk | Anmäl #2 Göran Linde, 2010-12-17, 12:08

Tack för utmärkta förslag om utvecklingsmöjligheter för lärare. Jag hoppas verkligen att detta blir framtiden. Många lärare som jag känner är väldigt intresserade av pedagogisk forskning och försöksverksamhet, men de förverkligar aldrig sina idéer, dels p.g.a. den stressiga arbetssituationen, dels för att flertalet kollegor är ointresserade och motsätter sig allt som går utanför "huvuduppgiften".

Tack också för kommentarerna om matematiktester. Batteriuppgiften är ett utmärkt exempel på att uppgifter med entydiga svar också kan testa förståelse. Självklart behöver svaret inte vara ett tal. Exemplet med transportmöjligheterna tycker jag rent spontant snarare visar att svenska elever (i synnerhet flickor) är överambitiösa, men jag ska inte dra några slutsatser om just detta fall.

Exemplet med kvadratroten visar att matematik innehåller ett antal definitioner, och en uppgift blir meningslös om man inte är överens om definitionerna. Detta är en ganska ointressant fråga och får aldrig tas som en förevändning för att matematik skulle vara ett diskussionsämne där saker kan vara mer eller mindre rätt. Dessutom kan flertalet matematikproblem formuleras med vardagsspråk och ändå vara fullständigt entydiga. Torbjörn Palm har helt rätt: pepparkaksuppgiften är ingen matematikuppgift förrän man väl har gjort antagandena.

Den konstruktivistiska hållningen till matematik i kursplanerna beror ju på att man har utvidgat ämnet matematik långt utanför den vetenskapliga matematikdisciplinen. Jag tror att detta är bra. Ännu bättre hade förstås varit om man kunde involvera det analyserande tankesättet inom andra ämnen, alltså att pepparkaksproblemet kommer på hemkunskapen när man ändå gör pepparkakor, mätningar på idrotten när man ändå hoppar längdhopp o.s.v. Men jag förstår att många lärare tycker att sådant är svårt, så det är bra att det åtminstone dyker upp på matematiken. Jag hoppas bara innerligt att varje matematiklärare också förstår och kan förmedla det som är ren matematik: att när väl antagandena gjorts så finns det ett absolut rätt eller fel.

Permalänk | Anmäl #3 Pär Söderhjelm, 2010-12-18, 13:01

Verkar som räknekunskaperna har lite brister. Många svenska lärare bland kommentatorerna?

-2 * -2 = 4 således är både -2 och +2 ett korrekt svar. Plus minus två är det entydigt korrekta.

Givet att problemet var för elever i lägre åldrar antar vi heltal.
Bryt ner 100 i primtal, kombinera faktorerna
100 = 1 * 2 * 5 * 2 * 5 =
10 * 10 =
1 * 100 =
25 * 4 =
20 * 5 =
50 * 2

Således 5 svar.

Permalänk | Anmäl #4 hubba, 2011-04-06, 22:37