Socialdemokratin har inte varit i takt med tiden sedan 70-talet

Då fanns också en ungdomsgeneration som protesterade och hade andra framtidsvisioner än villa, Volvo och vovve. Då som nu, hade man svårt att förstå de ungas frustration och protester. Man blev indignerad över att partiets ideal inte riktigt dög och betraktade de unga som otacksamma. Stängde dörren framför ansiktet på dem och vandrade vidare på den utstakade stigen.

Redan då saknades känslan för samtiden. Tekniska landvinningar, ökad produktivitet och konkurrens från låglöneländer flyttade jobben från Sverige till Sydeuropa. Stängda fabriker, strejker, inflation och prisstopp präglade 70-talet och partiet sökte förklaringar på hur det nyss så idylliska och fridfulla folkhemmet plötsligt tappat både karta och kompass. Tiden var på väg i en ny riktning lite grann ur spår på jakt efter ett nytt mål. Under decennier framöver blir det allt tydligare att industrialismens era är på väg att ersättas av något nytt.

Precis som ett produktivt och högteknologiskt jordbruk drog människorna från landet till städer och tätorter, försvann nu allt fler arbeten från de arbetsintensiva fabrikerna. Man började så smått att tala om ett tjänstesamhälle. En kraftigt utbyggd offentlig sektor sög upp stora delar av den arbetskraft som tvingats lämna fabrikerna, men också de allt fler kvinnor som gav sig ut på arbetsmarknaden. Välfärdsstaten – ett jämlikt och solidariskt samhälle - skulle realiseras via högre skatteuttag där hushållets inkomster snarare krävde än möjliggjorde två inkomster.

I en tid när industrisamhällets era var på väg att fasas ut, byggdes en offentlig sektor som hämtade idéer och lösningsmodeller från just industrisamhällets modeller om standardisering, linjärt tänkande, långsiktighet och specialisering. Idéerna var formulerade långt innan kurvorna börjat peka nedåt och ingen tycks ha ifrågasatt om man var i takt med sin samtid när man väl realiserade dem. Regeringar kom och gick, men ingen lyckades bryta mönstret och byta perspektiv. Välfärdsproduktionen krävde stora standardiserade system, vilket krävde en större skattebas. Detta diskuterade man redan i början av 60-talet, men först i slutet av 70-talet var de nya storkommunerna realiserade. Plötsligt var kommunerna en av de absolut största arbetsgivarna och med förebilder från en redan lämnad industriepok av arbetsintensiva fabriker.

Det kommunala uppdraget växte i takt med kravet på decentralisering. Plötsligt var man både storproducent och myndighet med en allt mer divergerande och komplex verksamhetsportfölj, byggd på långsiktighet och planer samtidigt som tiden var på väg mot oförutsägbarhet, kortsiktighet och krav på flexibilitet och beredskap. Knappast rätta känslor för sin samtid. Idag lever vi i en allt mer globaliserad värld, där allt fler beslut måste fattas någon annanstans än där vi traditionellt vant oss vid att fatta beslut. Konkurrensen hårdnar allt mer och inget är längre givet. Kina är på väg att återta ledarpositionen i världen efter 200 år på världens bakgård samtidigt som hela den ”gamla” världen jobbar i motvind.

Urbaniseringen tilltar och städer blir allt mer det kluster där allt ”händer”. Nu är det inte längre människorna som söker sig till jobben utan jobben som skapas i de attraktiva, kreativa miljöer där människorna väljer att leva. I Sverige avskaffade vi städerna i anslutning till kommunreformen i början av 70-talet. Alla är kommuner i enlighet med den standardiserade mallen för decentraliserad makt och storskalig välfärdsproduktion. I takt med tiden? knappast. Vi måste byta perspektiv, bryta upp gamla föreställningar, förstå vår samtid och visa känsla för framtiden.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31233

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vid slutet av andra världskriget gick givetvis näringslivets expansion att förutse eftersom konkurrenterna låg i ruiner. Svensk industri fick avsättning för allt som producerades och det allmänna fick således genom företags- och lönebeskattning ekonomiskt utrymme för reformer. När OPEC krisen inträffade valde tyvärr statsledningen att skjuta upp konflikten med den vänsterpräglade befolkningen och expanderade offentlig sektor i stället för att uthärda strukturrationalisering och frigörelse från beroendet av fordonsindustri.

Den generation som då kom till makten, den så kallade 68-generationen, var egentligen revolutionär men lät sig köpas varmed stabiliteten i samhället behölls. När nu denna generation lämnar arbetslivet lämnar den efter sig avslutandet av den så kallade "överbryggningspolitiken" som inleddes på 70-talet. Denna politik sjösattes efter den tidigare nämnda OPEC krisen som ett sätt att hantera det faktum att arbetslösheten steg från ca 2 % till totalt 25- 30 % vid en sammanslagning av öppen arbetslöshet, AF:s programverksamhet, lönebidrag m.m.

När nu "Överbryggningspolitiken" ska avslutas och flertalet arbetsföra individer i arbetskraften återigen förväntas försörja sig själva, möter detta stora svårigheter eftersom exempelvis endast en mindre del av befolkningen förstår betydelsen av styrningen av lönebildningen genom tranfereringssystemen,.

Permalänk | Anmäl #2 Tobias Wallin, 2010-12-16, 00:12

Det är en bra iaktagelse att den offentliga sektorns expansion skett efter mönster från industrin med stordrift, standardisering och specialisering. Det är inte alls säkert att detta varit lika lämpligt för offentlig verksamhet och det är inte säkert att denna ordning kommer att få samma roll i näringslivet i framtiden som förr.

Men uppfattningen att allt måste vara så lika som möjligt, att föreskrifterna för hemtjänsten helst skall vara precis likadana i Svedala som i Södertälje, sitter väldigt hårt hos medborgarna. Och hårdast sitter de hos sossarna. Jag tror att risken är stor att de som varmast omsluter detta tänkande kommer att dominera socialdemokraterna en tid framöver. Och även om detta minskar samhällets förmåga att möta framtiden är det inte uteslutet att det går hem hos väljarna.

Permalänk | Anmäl #3 Per Olof Lindgren, 2010-12-16, 12:32

Per-Olof!
Det intressanta är inte om det är lika i Svedala eller Södertälje utan att det är baserat på Gretas behov och önskemål oavsett var hon råkar bo. Decentralisering till ett representativt system må skapa olikheter mellan den ena och den andra kommunen, men det är inte särskilt smart i en allt mer rörligt värld.

Makten måste flyttas från kommunpolitiker till individer. Vem vinner på att lokala politiker anger regler och normer för individers högst individuella och subjektiva behov? Vem får bära ansvar för prioriteringar mellan tjänsternas innehåll och ekonomiska förutsättningar? I Kävlinge har man prioriterat strama ekonomiska förutsättningar före en fungerande utbildningsverksamhet. Skolinspektionen konstaterar att man inte levt upp till lagen, men kan inte göra mer än att konstatera faktum. Ansvaret faller mellan stolarna.

Socialdemokratin bär traditionen av det starka samhället baserat på kollektiva ansatser tung på sina axlar. Men nu handlar det inte längre om kollektiva objekt utan om subjektiva individer. Gärna en i laget, men inte på bekostnad av jaget. Så lättar man inte på bördan, lär fallet fortsätta. Ett fall som snabbt kan sprida sig till övriga partier som inte visar känsla för sin samtid.

Permalänk | Anmäl #4 Björn Sanderberg, 2010-12-16, 13:59