Biståndsorganisationer kräver nyanserad debatt

För tio år sedan beslöt världens länder att utrota hunger och extrem fattigdom i världen. Detta är ett av åtta så kallade millenniemål, som ska vara uppfyllda om fem år. På vissa områden är världens länder nästan framme, på andra är måluppfyllelsen avlägsen. Varje dag dör femtusen barn på grund av bristande sanitet och avsaknad av rent vatten. Nästan en miljard människor hungrar. Många fler saknar tillgång till el och grundläggande sjukvård. Yttrande- och religions¬frihet förvägras miljontals människor.

Biståndet är ett av de verktyg vi har till vårt förfogande för att nå millenniemålen. Det finns inga enkla samband, men biståndet har definitivt bidragit till en positiv social utveckling i många fattiga länder. Dödligheten för barn under fem år föll med 30 procent mellan 1990 och 2007 globalt sett. Andelen barn som går i skola i Afrika söder om Sahara har stigit med 18 procent mellan 1999 och 2008.

Ibland angrips biståndet för att dess effekt på den ekonomiska tillväxten på nationell nivå inte kan bevisas: "trots decennier av bistånd är Afrika fortfarande underutvecklat", kan det heta. Men sådana invändningar är orimliga. Mekanismerna bakom tillväxten är alltför komplexa för att en enskild faktor ska kunna isoleras. Däremot finns ett starkt stöd i forskning och vederhäftiga utvärderingar för att konkreta biståndsprojekt leder till önskade resultat. Insatser mot malaria eller hiv leder till färre smittade och bistånd till utbildningssektorn leder till högre läs- och skrivkunnighet. Det finns anledning att tro att bättre hälsa och satsningar på utbildning har effekter på tillväxten, genom att fattiga människor förmåga att delta i produktiva ekonomiska aktiviteter stärks.

Tillväxt genom handel och företagande är nödvändigt för att bekämpa fattigdom. Men det är inte tillräckligt, eftersom tillväxt inte kan tillfredsställa alla dimensioner av ett gott liv och ett gott samhälle.

Barns rättigheter behöver genomsyra den svenska politiken och bör därför läggas högt på den politiska agendan. Barn som får säga sin mening och som blir hörda, barn som får lära sig att lösa konflikter på annat sätt än genom våld, och som har möjlighet att utbilda sig skapar förutsättningar för att kunna bygga hållbara samhällen som vilar på demokratisk grund. Därför måste barns rättigheter bli ett prioriterat område inom bistånd och utveckling.

Sedan flera år sker ett arbete på global nivå för att effektivisera biståndet. Parisdeklarationen från 2005 sätter upp principer för biståndseffektivitet, bland annat att givarländerna ska bli bättre på att samordna sig och anpassa sig till mottagarländernas prioriteringar. Civilsamhället var dock inte med i att ta fram Parisagendan. I Ghanas huvudstad Accra i augusti 2008 fick det civila samhället en tydligare roll. Dels erkändes det civila samhället som aktör i egen rätt och dels åtog sig både givar- och mottagarländerna att skapa förutsättningar för civilsamhällets arbete och att biståndet ska utformas i enlighet med mänskliga rättigheter och med hänsyn till miljön. Civila samhället har tagit på sig att ta fram principer för sin egen effektivitet. Arbetet ska följas i sydkoreanska Busan i slutet av 2011.

Som en del av åtagandena i Accra arbetar civilsamhället med att formulera principer och strategier med syfte att förbättra sin egen utvecklingseffektivitet. Tanken är att utifrån ett rättighetsbaserat arbete och ett demokratiskt ägarskap, ska biståndet och den samlade utvecklingspolitiken leda till utvecklingseffektivitet, det vill säga effekter för människor som lever i fattigdom.

Det är mycket viktigt att biståndet inte undergrävs av politik på andra områden. Det kanske mest uppenbara exemplet är när EU:s handels- och jordbrukspolitik försämrat villkoren för att producera i och exportera från fattiga länder, samtidigt som Europa bidragit med bistånd för att skapa ekonomisk utveckling. Effekten av demokratibistånd till ett land riskerar att undergrävas av vapenexport till samma land. Samtidigt som biståndsmedel satsas på att anpassa fattiga länder till ett förändrat klimat fortsätter givarländernas investeringar i storskaliga, fossila energiprojekt. Samtidigt som vi ger bistånd försvinner enorma summor från utvecklingsländerna i form av kapitalflykt till rika länder eller skatteparadis. 2006 skedde en kapitalflykt på upp till 1 000 miljarder dollar, det vill säga ungefär tio gånger det globala biståndet.

Det är också mycket viktigt att biståndet inte bidrar till utan används för att bekämpa korruptionen. Det kan exempelvis ske genom stöd till nationella institutioner som revisionsmyndigheter, till oberoende media och till det civila samhällets organisationer som kan granska och utkräva ansvar från regeringar och lokala myndigheter.

De fyra organisationer som vi företräder - Röda Korset, Rädda Barnen, Diakonia och Svenska kyrkan - får årligen förtroendet att använda hundratals miljoner kronor för att bidra till utveckling och mänskliga rättigheter. En del är gåvor från enskilda och företag, en annan statliga biståndsmedel. Under flera år har vi ställt kritiska frågor till oss själva. I vilken mån gör våra insatser nytta? Hur kan dessa bli effektivare?

Vi frivilligorganisationer har många gånger brustit i att samordna våra resurser för fattigdomsbekämpning. Vi måste också bli bättre på att konsekvent tillämpa ett rättighetsperspektiv i förhållande till de människor vi vill stödja. Vi är beredda att anta dessa utmaningar. För att vara säkra på att vi är på rätt kurs och upprätthåller kvaliteten i vårt arbete måste vi också fortsatt regelbundet underkastas oberoende granskning och utvärdering - från både våra samarbetsparter i syd och från givare och statliga finansiärer.

Som utvecklingsaktörer har även vi del i ansvaret för biståndsdebatten och hur den förs. Vi har ett ansvar för att föra ut våra egna biståndsresultat och vad forskningen säger. Därför inleder vi nu ett samarbete kring dessa frågor och lanserar idag hemsidan www.därförbistånd.se. Vi vill fortsätta att ta vårt ansvar och bidra till att den svenska biståndsdebatten i större utsträckning byggs på fakta och erfarenhet. Vi vill berätta om våra resultat.

Bredden är stor: här finns till exempel Rädda barnens internationella arbete mot barnaga, ett projekt kring politiskt ansvarsutkrävande i Kenya som Diakonia bedriver, Svenska kyrkans stöd till kvinnor för att bygga upp lönsam småskalig näringsverksamhet i Elfenbenskusten och Röda Korsets katastrofförebyggande arbete. Bredden illustrerar de roller som civilsamhället har i biståndet: vi har kontakter och förankring långt bortom huvudstäderna och vi når fram till människor som bor och lever i avlägsna, utsatta områden.

Våra fyra organisationer har stor erfarenhet av humanitärt arbete, av långsiktigt utvecklingsarbete och av påverkans- och opinionsarbete i Sverige. Vi har olika prioriteringar i arbetet och ibland olika ståndpunkter. Men samtidigt har vi en gemensam vilja att förbättra biståndet och en gemensam syn på biståndets begränsningar och möjligheter. Det behövs en ny debatt om bistånd och utveckling - volymerna i bistånds-budgeten, ansvaret för enskildas bidrag och framförallt behovet av effektivare fattigdomsbekämpning innebär att vi måste nå bortom en debatt byggd på klichéer om biståndet.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31198

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så sött, biståndsprofitörerna har numera en gemensam plattform.

Men lite fakta om hur många miljarder som pumpats rakt in i familjen Mugabes förmögenhet vore inte fel.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-12-14, 15:02

#1 Bo T:
Så osött. Misantropen står ensam och gnäller på alla som vill nåt.
Dags att läsa på lite kanske innan man har en åsikt?

Kanske dags att skaffa lite hyfs och stil också...

Permalänk | Anmäl #2 Mister J, 2010-12-14, 17:22

Faktum: Vi har inte sett något land där biståndet lett till konkreta förändringar i riktning mot demokrati.

Faktum: Tack vare bistånd har många stater kunnat överleva som annars aldrig hade klarat sig, eftersom de varit för repressiva för att kunna konkurrera.

Faktum: Om en korrupt regim får bistånd, även om allt detta bistånd går till mat och liknande, så frilägger det resurser för regimen som den kan satsa på vapen och sin förtryckarapparat.

Faktum: Det bidrag som har givits i form av mat och liknande har blixtsnabbt dumpat priserna på dessa råvaror, vilket har inneburit utslagning i den inhemska produktionen. Detta har hållit landet kvar i ett sjukt beroende av västvärlden, och har varit en förutsättning för den imperialistiska modell som rått sedan 1945.

Det finns undantag. Det är bra att borra brunnar, det är bra att utbilda människor, och det är bra att sprida skolgång och läskunnighet. Men om man även betänker de ovan nämnda sakerna, borde biståndet förpassas till historiens skamvrå.

Permalänk | Anmäl #3 Sven P Andersson, 2010-12-14, 17:55

Sven P Anderssons kommentar ovan med avsaknad av tydlig avsändare och utan trovärdiga källor eller annan substans är ett bra exempel på varför initiativet med Därför Bistånd tagits. Vi organisationer bakom projektet påstår inte att biståndet är perfekt eller löser alla utvecklingsproblem i den mkt komplexa värld vi lever i. Bistånd är en mycket liten del av de resurser som går in i olika fattiga länder. Men vi visar bland annat på hemsidan darforbistånd.se att biståndet ofta gör stor och verklig nytta för utsatta människor. Vi är öppna för granskning, en saklig debatt och utveckling av vår verksamhet men med trovardiga åsikter och fakta som bas. Nina Paulsen, Röda Korset

Permalänk | Anmäl #4 Nina Paulsen, 2010-12-15, 10:22

"Biståndet är ett viktigt verktyg i kampen mot fattigdom, svält, sjukdomar och bristande utbildning."

Jaha, Hur kommer det sig då att dom länder som fått lite bistånd har haft en mycket gynsammare utveckling är dom som fått mycket? Det är snarare så att bistånd förhinrar utveckling och underlättar för despoter att förtrycka sin befolkning.

Permalänk | Anmäl #5 Leif D, 2010-12-15, 12:30

Ett stort problem med biståndet som för svensk del handlar om sådär 30 miljarder om året som inte finns utan något som svenska folket skuldsätts för och det kunde då lika gärna de berörda länderna skuldsättas för eller tycker bara politikerna att de har rätt att ge bort Sverige och svenskars egendomar till bankerna?

Vill vi hjälpa folk i andra länder gör vi det bäst genom frihandel och det är det viktigaste så har någon varor att erbjuda skall vi köpa dessa, låta politiker resa runt i världen och slänga iväg mångmiljardbelopp upplånade i vårat namn måste vi däremot sätta stopp för eftersom det inte gynnar någondera part utom möjligen politikerna och några hjälparbetare som skor sig å det grövsta.

Permalänk | Anmäl #6 Mikael Forsberg, 2010-12-15, 13:14

Nina Paulsen: Jag noterar att du inte säger emot något av det jag framför, utan bara beklagar dig över att jag inte legitimerat mig innan jag tillåts yttra mig. Du vill alltså inte ha en diskussion om den aktuella frågan, utan ägnar dig åt att försöka misstänkliggöra mig istället. Vackert. Och de där källorna som du saknade i mitt inlägg, de saknas tydligt från såväl ditt inlägg som artikeln ovan.

Varje gång som biståndet granskats, har man funnit en skuggvärld där korruption accepteras som något vardagligt, där bokföring saknats, där skattepengar i mångmiljarklassen kastats på dumheter "bara för att använda pengarna". Finns det någon större biståndsorganisation som inte visats ägna sig åt ekonomiska oegentligheter?

Det finns heller ingen vilja hos er eller någon annan biståndsberoende organisation att ifrågasätta de problem som faktiskt funnits med biståndet i decennier. Det gör det i och för sig begripligt att ni startat en propagandasajt om biståndet, men det finns ändå ingen trovärdighet i det ni säger. Vi vet att biståndet dumpar priser på fattiga länders marknad, och att det därför blir svårt att driva inhemsk produktion - hur ställer ni er till detta? Eller är det något som är för obehagligt att överväga, att ni i så fall skulle ha hållit dussintals länder i extrem fattigdom under så många år?

Permalänk | Anmäl #7 Sven P Andersson, 2010-12-15, 16:21

Sven; Om du skickar ett mail till nina.paulsen@redcross.se så ska jag sända en inbjudan till nästkommande seminarier som organisationerna bakom Därför Bistånd ordnar under våren 2011. Om du då har tid och lust får du tillfälle att bolla dina frågor, åsikter och fakta olika biståndskunniga representanter som också bjuds in.

Permalänk | Anmäl #9 Nina Paulsen, 2010-12-17, 11:00

Nina: Tackar så mycket för inbjudan, men jag måste nog tacka nej. Var bara i fortsättningen ödmjuk nog att inte kräva fakta av människor om du inte har fakta att erbjuda själv.

Permalänk | Anmäl #10 Sven P Andersson, 2010-12-18, 21:20