Våldet får aldrig skrämma oss!

Sverige den elfte december, en lördag eftermiddag, julstämning. Barnfamiljer, studenter, tjejmiddagar, sena tåg och rusch. Önskelistor. varmchoklad, fulla tunnelbanevagnar. Påsar. Kvällen innan var det nobelfest. Utdelning till minne av en vetenskapsman som ville hylla vetenskapliga välgärningar.

En ensam man sätter sig i sin bil och åker till Stockholm. Bilen exploderar . Elden slingrar sig upp likt en ond vind mot himlen. Och ett lik, ligger kvar på en gata ett par hundra meter bort. En väska med spik ligger bredvid.  Detta är en bild som kan visualiseras om man ha läst media uppgifterna. Människor springer i förtvivlan. Inger förstår vad som händer. Känner igen skräcken. Har upplevt den. Klarade oss med livet i behåll. Vi var ett par kvarter borta.  Andra dog i tusen och åter tusen små söder sprida kropps bitar som flög tiotals meter upp i luften innan de regnade ner i marken . Ond bråd död.

Våldet saknar logik. Det finns inga ursäkter. Det är ett haveri i en människas psykologiska verkstad. Och ett öppet sår i ett samhälle. Rädslan kan sitta kvar livet ut, rädslan för det oväntade, det explosiva. Ingen kan peka på om eller när det kan hända igen. Var det kommer att hända igen.

Vi måste alla stå upp mot hatets filosofi. Vi måste alla visa vårt avståndstagande från destruktivitet. Det civila samhället måste genom alla sina aktörer meddela detta och från statligt håll tycker jag att Statsministern kloka ord till nationen är betryggande. Sverige har en klok ledning som i en svår kris manar till lugn. Det är alltid av vikt att landets ledning visar en statsmannamässig reaktion och inte hetsar upp. Det är folk i chock men också en marknad, en börs som kan påverkas. Det är barn som sätts i skräck och då behöver vi alla lugnande besked.

Det krävs undersökningar, utredningar och ständiga säkerhetsanalyser. Vi lever i ett inkluderande samhälle som vi med demokratiska medel måste kämpa för att skydda.

Är man av en annan politiskt uppfattning i fråga om svensk trupps närvaro i ett land eller om den estetiska kvaliteten i ett konstverk och dess relevans till rasism kan man uttrycka det med demokratiska medel. Det finns många vägar öppna i ett öppet samhälle som vårt och vi bör sträva efter att öppna ännu fler. Engagera sig politiskt, bilda parti, blogga, skriva ord i bläck eller i nollor och ettor.

När enskilda eller grupper i samhället kritiserar något skall man vara varsam med ord som hat. Det är också att demonisera en sida. Hat är våld som denna. Ord är viktiga och därför skall de försöka uttrycka sin anda och sin innebörd.

En människas haveri, understöd eller inte av en livshatande ideologi ska aldrig få skrämma oss. Det är en tragik. Samhället är dock starkare eftersom det vilar på demokratiska värderingar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31130

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

När ett parti som SD sprider sina lögner och generaliseringar om invandrare finns det ingen annan orsak än hat. Hat mot dessa figurer som kan spränga sej själva till döds av skälet att ta några av oss andra med sej i döden
Partiet demoniserar islam och därmed alla muslimer och låter sin rädsla nära hatet.
Min förhoppning är att de demokratiska krafter som är i överväldigande majoritet samverkar med resultatet att SD:s fyraåriga period i riksdagen ska bli en ökenvandring och att deras glädje över att få inflytande spolieras. Vi vill inte ha en dansk situation i Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Inge Eriksson, 2010-12-13, 10:54

#1 Inge Eriksson,

Jag vill inte försvara SD, men precis som kommunisterna så är de emot Sveriges närvaro i Afganistan.

Permalänk | Anmäl #2 Charlie Darwin, 2010-12-13, 13:07

"Är man av en annan politiskt uppfattning i fråga om svensk trupps närvaro i ett land eller om den estetiska kvaliteten i ett konstverk och dess relevans till rasism kan man uttrycka det med demokratiska medel."

Så du menar att svenska soldaters kulor bör besvaras av mysiga blogginlägg? Antingen lider skribenten av en naiv världsbild eller realitetsfrånvaro.

Permalänk | Anmäl #4 Heresh Ariai, 2010-12-13, 23:38

I sak kan jag instämma i din artikel, Samira Tabalo, men du visar också samma brist på helhetssyn på hur vi människor är funtade som alla ideologer har så stor tendens till.

Du bör tänka vilka tvärkast media exempelvis levererar i sin rapportering när det gäller rädslan och rädslans hysteri. Vi får bli hysterisk rädda när en ”vattenhaj” angriper enstaka badande turister och konsekvent inleder man lika hysterisk jakt på varelser som gör det som naturen har skapat dem till. Botemedlet mot rädslan heter att man skjuter alla hajar som kan tänkas komma närheten av stranden.

Men å andra sidan ska vi inte bli rädda och skrämda av en ”spikhaj” som flanerar längs Drottninggatan mot Centralen i Stockholm utan vi ska trotsa fenomenet och visa mod. Men det finns flera ”spikhajar” därute och väntar på sin tur.

I båda fallen är attacken slumpmässig och mot helt intet ont anande civila. Inte säger vi att turister ska trots vattenhajar och gå och bada i massor som tecken på solidaritet. Nej, hajen skulle inte uppfatta det som protest, men det gör inte heller spikhajen även om han förstå våra motiv.

Problemet är att vi ska hantera våra rädslor på två diametralt olika sätt, men det är inte alls så lätt fixat som man skulle tro. Någonstans vet vi också att människans agg mot andra i den mening som är ideologiskt eller religiöst sanktionerad är den värsta ”naturkatastrof” som skördat flest offer under vår moderna tid och i synnerhet i en värld och i ett samhälle som Sverige där vi bejakar människans fragilitet trygghetsbehov ad absurdum: små motgångar och känslor av osäkerhet kan få medborgarens tilltro skälva och käcka ihop.

Permalänk | Anmäl #5 Christofer Catilan, 2010-12-14, 12:19