Alternativ behövs till höjd ränta som kan spräcka bostadsbubblan

Bel Habib? Jag sparade en referens där en av landets mäst kända nationalekonomer säger på en länkbar sida att låga skatter ger fler jobb just för hans nästa artikel.

http://di.se/Default.aspx?sr=6&tr=277464&rlt=0&pid=214702__ArticlePagePr...

>>"Skattesänkningar är effektiva för att skapa jobb på lång sikt, det finns det ganska övertygande forskningsstöd för", säger Calmfors.

Men nu har alltså Bel Habib börjat handplocka fakta i ett annat ämne... :-)

Utan att vara expert, men Irland hade en otrolig byggboom, så jag antar att det fanns ett överskott på hus. Gällde det för Danmark? Jag vet inte. Det gäller definitivt inte för Sverige.

Att göra något på området för att minska mängden skulder är komplext, men som lekman förstår jag i varje fall att Habib inte har mycket att tillföra. I grunden beror situationen på populistiska politiker och en allt för låg ränta. Marknaden för pengar har kopplats bort av markhavarna som inom den för arbete.

Dagens ränteavdrag bygger på att det som blir en skatt för någon blir ett avdrag för någon annan. Det har ingen skattebetydelse om räntepengarna går ut eller in. Habib vill tydligen eliminera den konsekvens som ändå finns i skattesystemet.

Skulle amorteringar vara skattefria så skulle A kunna låna av B, som skulle kunna låna av C, som skulle kunna låna av A. Om detta förmånliga förhållande inte gäller inom andra lån än till bostäder så skulle detta område subventioneras och bostäderna bli mer påkostade och öka i pris. Att reglera detta för att avstyra de mest snedvridande effekterna måste vara svårt och Habib har inte ens funderat på saken. Referenserna till andra länder är många. Har något annat land infört något liknande, eller har vi här på Newsmills en blivande nobelpristagare?

”Långsiktiga stabila spelregler för bostadsfinansiering kan också dämpa den finansiella oron framför allt inom banksektorn”, avslutar Habib och vill vända upp och ner på allt med något oprövat.

Den högre andelen bundna lån i USA och har jag för mig i Danmark beror nog mest på att där är det mycket billigare att går ur ett bundet lån, här får den stackars bankkunden fullt ut kompensera banken för ”förlusten”. Alltså ser amerikanen att räntorna faller och hans bundna lån är dyrt kan han går ur detta och ta ett nytt lån med billigare ränta. De svenska bankerna tar dessutom rätt bra ”riskpremie” för det bundna lånet.

Privat sektor totalt har jag för mig ligger på en drygt 130% relativt BNP i skulder. Alliansen spädde ju på bostadspriserna med sin fastighetsskattesänkning, det var onödigt gjort om man var bekymrad för hushållens skuldsättning. En gåva till de som redan hade hus, alla som efter det går in på marknaden får betala ett högre pris, mer pengar till bankerna i räntor.

Men om man stryper den konsumtion och tillväxt som genereras av uttagen ur bostadssparbössan kommer det att drabba tillväxten och arbetslösheten öka, hur ska man kompensera för detta?

Enligt BKN har mer än 60% av bostadskrediterna sen år 2000 gått till annat än köp av bostad, riksbanken har uppskattat att de senaste åren har hushållen ökat sina disponibla inkomster med 3% per år med lån primärt genom uttag ur ”bostadssparbössan”.

De svenska hushållen har nettosparat de senaste 15 åren enligt en rapport från SN, detta i motsats till de amerikanska hushållen. Problemet är förstås att det inte är alla hushåll som sparar:

”Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus.”

”(S-I)=(G-T)+(X-M)
Uttrycket (I) säger att - vid en given nivå på produktion och sysselsättning - det privata finansiella sparandet (S-I) måste vara lika med summan av den offentliga sektorns finansiella underskott (G-T) och bytesbalansens saldo (X-M), Ett privat finansiellt sparande på 170 miljarder kronor måste alltså motsvaras av antingen ett budgetunderskott på 170 miljarder eller ett bytesbalansöverskott på 170 miljarder (eller någon kombination av dessa två).”
Tson Söderström
Realräntechock, skuldsanering och budgetunderskott - en balansräkningsanalys av den svenska depressionen

Alltså det offentliga sparar, den rikaste tiondelen kammar i princip hem det möjliga sparandet från överskottet mot utlandet. Alla kan inte spara samtidigt, det offentliga får sitt sparande i princip från den överbeskattade svensken till det mesta från de 90%. (S-I)+(G-T)+(X-M)=0.
Om nu de 90% ska börja spara måste de få det från att det går mindre till de 10% eller att det offentliga slutar överbeskatta dem.

Pengar och ekonomer är överskattade. Det är realekonomin som avgör välståndet i ett land oavsett hur mycket ekonomerna försöker ta äran och belöna sig själva för det.

Sverige har en fördel jämfört med PIGS-länderna och det är det relativt låga oljeberoendet som gör att Sveriges ekonomi blir bättre och bättre för varje dollar oljepriset stiger med. Relativt sett.

Att Sverige har en bättre ekonomi än många andra länder har alltså inget med Anders Borg och överbetalda finansvalpar att göra.

Vidare, en annan fördel som Sverige har jämfört med många andra länder är vår modesta befolkningsstorlek i förhållande till råvarutillgångarna i landet men den fördelen håller regeringarna Persson-Reinfeldt på att radera genom storskalig fattigdomsinvandring.

Men Sverige tål inte att bli misshandlat hur länge som helst. Naturlagarna gäller även här oavsett hur mycket ekonomerna försöker framhäva sig själva.

Väldigt många ord...Varför inte göra något åt byggkostnaderna? Sverige har sannolikt världens högsta byggkostnadsnivå. Varför har vi inte internationell byggkonkurrens? Varför är hyresgästföreningen så lam och inte arbetar för lägre byggpriser och därmed lägre hyra? Ingen byggorganisation/-bolag eller någon folklig "massrörelse" trycker på för att få sänka kostnadsnivån med åtminstone 30%. En nybyggd 3:a i Stockholmsområdet ligger ca 3 mkr och andrahandsmarknaden i innerstaden ligger på 6 mkr och däröver. 40-talisterna har köpt hus till "löjligt låga priser" relativt, och måste beskatta "nästan hela försäljningspriset" Sedan skall de ge sig ut på 3-6 mkr-marknaden och det är väl självklart att lånemassan stiger som raketer i skyn! Vidtager man artikelns åtgärder eller stramar åt finansieringen, blir det inget utbud och bostadsbristen ökar.

För några år sen var där en dansk undersökning om byggkostnader som jämförde materialpriser i EU, Sverige låg under mitten snarare närmare Polen än Danmark som var mycket dyrt. Men som i Danmark är där inte direkt någon konkurrens inom t.ex. el och VVS grossisterna, oligopolmarknader med ena eller ett par som dominerar marknaden. Men det är förstås självklart att byggbolagen som bygger och säljer tar ut marknadspriser gör inte de det så gör nästa led det.

90-tals krisen sänkte byggmarknaden och bostadsbyggande avstannade nästan hel regeringen Bildt avskaffade byggsubventionerna, införde både kapital och konsumtionsskatter på boendet. Det stora problemet är obalansen i tillgång och efterfrågan.

Tycker att den här diskussionen är konstig.
Sålänge det råder svår bostadsbrist kommer vi aldrig kunna komma tillrätta med de skenande bostadskostnaderna. Det byggs alldeles för lite i Sverige och underskottet av bostäder minskar konstant.
Folk tvingas att ta dyra lån, ta extra lån för kontantinsatser osv. för att de inte kan få någonstans att bo annars, politiker som sitter i deras dyra villor och bostadsrätter kan inte relatera till den desperation många tvingas till om de vill flytta till en större stad i Sverige.
Att bygga bort bostadsbristen är enda sättet att få en mer balanserad bostadsmarknad.

"Amorteringsavdrag istället för ränteavdrag" förslås. Avdrag för att flytta sina pengar från ficka A till ficka B. Nej tack. Detta har behandlats av förste kommentatorn, ville bara stryka under, särskilt med avseende på de härliga konstruktionerna som skulle bli följden med att man amorterar till varandra och får ner skatten till 0.

Bubblan finns eller finns inte. Det vet man inte förrän den spricker sägs det. Tveksamt, jag tror nog man kan säga att en bubbla finns om folk i allmänhet förutsätter att bubbeltillgången ska öka i värde.

Men till saken: Överbelåning hos hushållen beror förstås främst på den negativa realräntan. Och den i sin tur beror på att bankerna får skapa pengar till låg kostnad så att varje lite räntesats ger plus i deras kassa. Och tar dom för stor risk och befarar kreditförluster vet dom att skattebetalarna täcker upp. (För denna försäkring betalar banken bara i efterskott, om den behövs, litegrann). Detta motiveras av att bankerna är systemviktiga. Det är dom nog men vad har Borg och Co gjort under de två senaste åren för att bankerna ska anta en mer sansad riskpolitik. Ingenting. Lite gnäll på tjänstemännens bonusersättningar skjuter på fel mål och har därför ingen effekt.

Nej, politikerna bär hela ansvaret. Och det dom borde göra är
1) Förklara på ett språk som folk förstår att bankernas aktieägare inte kommer att skyddas i fortsättningen. Måttet på om man förklarat detta tydligt är att dom genom sina styrelser och bankens tjänstemän, självmant och omedelbart ordnar till en vettigare riskpolitik.
Detta måste innehålla något som eliminerar det här med systemviktigheten så att man kan sätta banken i KK utan att det blir för svåra effekter. Borde inte vara så svårt att konstruera.

2) Låt bankerna skapa sin egen trovärdighet. Nu står skattebetalrna för den också genom insättningsgarantin, som bör minska betydligt.

3) Öka kapitaltäckningskravet för bankerna.

Det var det grundläggande. Sen kan man alltid frisera lockarna med t.ex.
- sänkning av skatt på kapitalinkomst (och motsv ränteavdrag) med fem proc.enheter i taget under några år. Det räcker nog med att man börjar på den vägen så får det stor effekt.
- publicera de privatekonomiska förhållandena för regeringsledamöter, andra toppolitiker, tunga tyckare i media, RB-ledamöter, osv.
Det finns av tradition en publicering av aktieinnehav. Gott så, men ganska marginellt intresse. Hur mycket bolån ministern har är viktigare. Glöm inte ministerns barn.

#8 perper. Det är rätt att realräntan är alldeles för låg och det är de som tjänar pengar på pengar som tjänar fasansfullt mycket pengar på det.

Ekonomer som Anders Borg styr penningpolitiken och finanspolitiken och de styr den så att de själva hela tiden tjänar maximalt samtidigt som andra får ta riskerna.

Det rätta är att ta bort godiset från bulimikerna, dvs höja styrräntan tills bankernas övervinster är utraderade. En fungerande banksektor ska smörja marknaden med pengar och inte suga åt sig pengarna som en bil som läcker olja.

Vinsten med en rimlig penningpolitik vore att tillgångspriserna antar rimliga värden och att seriös produktion av varor och tjänster lönar sig bättre än oseriös spekulation och belånad överkonsumtion.

Det som kan göra mig mycket arg är att jag som inte utnyttjat systemet och skaffat fint hus och bil med stora lån och avdrag kommer att få betala alla fina bilar och hus som bankerna står med när bubblan spricker. Bostaden som bankomat är ett ohållbart koncept. Vanligt folk får snart betala det som konsumerats på gräddhyllorna i landet.

Sedan kriget har ekonomi utvecklats till en pseudovetenskap. På 70-talet, när guldet kopplades bort från pengarnas värde i USA, kom ett nytt flum i Sverige med ett nobelpris. Det är inget riktigt nobelpris och heter därför Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Folk fäster en väldigt stor vikt vid denna så kallade vetenskap, trots att det mesta är flummigt politiskt tyckande. Priset borde läggas ner. Ekonomin styrs av verkligheten och produktiviteten och ekonomerma sprider vidskepelse.

Om nu räntan ska vara politiskt satt, vilket inte är nödvändigt, så vore det bästa att höja denna till 5-10 procent så att hundratusentals fastighetsägare går i konkurs och bankerna likaså. Ett liknande resultat fås i varje fall med tiden och är oundvikligt. Effekten blir nog mindre när resten av världen inte är i samma fas. En femprocentig räntehöjning från Riksbanken skulle sitta fint till jul. Som en del följer att skulderna naturligt amorteras och sparas bort.

Landets preskriptionstid för skulder är nog längst i världen. En privatperson blir i praktiken av med skatter, böter, avgifter och andra allmänna krav cirka 7 år efter skuldens uppkomst. Privata skulder från exempelvis banklån ligger normalt kvar ännu längre. I USA kan man efter cirka 2 år gå till en domstol och bli av med allt, om det inte bevisligen ligger något kriminellt bakom och pengarna finns. Vissa saker som hus och bilar tas bara tillbaka av finansiären. Man ”ger nyckeln till banken”. Kanske där det har gått för långt. Efter några år borde alla skulder preskriberas. Att det är så här i Sverige beror på att landet är centralstyrt och makthavarna skyddar varandra.

Förslaget med krav på sparande och högre kontantinsatser är bra! Detta kommer att dämpa prisutvecklingen. I nuläget är det - trots den nya gränsen på 85 % - alldeles för lätt att få bostadslån, vilket drivit upp priserna. Många inriktar sig på att aldrig amortera.

Bankerna är därmed de egentliga ägarna till dessa bostäder, som de boende hyr genom att betala hyra i form av ränta. För bankerna är detta en bra affär, men systemet kommer inte att hålla i längden.
Men amorteringsbonus löser nog inte problemet utan kommer snarare att blåsa upp lånebubblan. Högre insatser och minskade ränteavdrag är en bättre lösning.

Här är en sevärd svenskproducerad dokumentär om den amerikanska bostadsbubblan på 46 minuter.

http://www.youtube.com/watch?v=4ECi6WJpbzE&feature=related

Här är lite blandad om husläget i USA. Priserna i Stockholm kan mycket väl halveras som i LasVegas. Det går inte att bara spräcka bostadsbubblan och få allt bra.

http://patrick.net/housing/crash.html

1. Man börjar med att ta bort subventionen på lån och bestraffningen på sparandet. Då kommer folk att låna mindre och spara mer.
2. Man ska låta marknaden styra och inte skapa underliga av poltikerskapade regler som förstör t ex bostadsmarknade.
3. Man inför val vart 4: e år då man utser en president som får styra landet. "Ju färre kockar ju sämre soppa". Nuvarande demokrati fungerar väldigt dåligt.

Jag tycker att ränteavdraget borde sänkas, eller tas bort med tiden. Långsiktigt är det nog bara bankerna som tjänar på ränteavdraget.

En konkret början kan vara att anpassa svensk kapitalskatt och låt säga halvera skatt och avdrag till 15%. (Lite mera EU-anpassat.) Sen kunde vi få ett skattefritt bostadssparande så att det finns kontanta resurser att delbetala en bostad med vid inköp. En tredje variant är en starkare inkomst/förmögenhetsbedömning och betänka det absoluta beloppet. Att köpa hus i ödemarken för 300000 kr begränsar den maximala fallhöjden till just det beloppet. Om en åttamiljonerslägenhet i Sthlm faller 25% är det två miljoner. Någon sorts formel kan säkert konstrueras så att risken kan hanteras utan att ALLA drabbas av höjd ränta och därmed höjda bankvinster, att ALLA anses befinna sig i en bubbla trots att vissa priser i Sverige inte motsvarar ens en nybyggnadskostnad. (Sedan får vi dras med vårt systemfel att landts ledande städer ligger så att marken inte kan utnyttjas effektivt utan vill man bo nära är marken slut och städerna kan inte byggas i ringar runt staden. Utländska storstäder ligger oftast på en åker med en flod som enda landskapshinder. Helsingfors, som är EUs dyraste huvudstad, har geografi som är släkt med Stockholm.)

Åtgärder som lånetak, räntehöjningar och minskade ränteavdrag kan på sin höjd DÄMPA prishöjningarna, men inte HINDRA dom! Det är symptombehandling! ORSAKEN är att det invandrar betydligt fler än det byggs bostäder åt!

Det förvånar mig att ingen fattar den egentliga orsaken till att bopriserna stiger!

Över en miljon nya hyresgäster har invandrat de senaste 25 åren! Varje år nettoinvandrar över 60.000 nya hyresgäster och det byggs bostäder till endast 1/3 av dessa!

Således förvärras bostadsbristen för varje år! Och med samma logik höjs bopriserna, enligt lagen om tillgång och efterfrågan!

Vi har INGEN BOSTADSBUBBLA!

Problemet är bara att ingen vågar nämna den egentliga orsaken till detta! För det är politiskt inkorrekt! Ni stoppar alla huvudet i sanden! Skärp er!