Man måste kunna bekämpa både islamofobi och våldsbejakande islamism

Det är knappast rasism att kritisera islam eller muslimer, precis som det inte är rasism att kritisera kommunism eller nazism. Alla dessa är politiska ideologier, med olika grad av religiösa inslag.

För mig innebär rasism att göra skillnad på människor p.g.a. ras eller andra attribut som är medfödda och inte kan ändras. Det går inte att jämföra med kritik av kultur, religion eller politisk ideologi, där människor faktiskt åtminstone i teorin kan fås att förstå att en kultur, religion eller ideologi är barbarisk och därmed vända den ryggen.

Därför är det helt fel att likställa kritik av kulturer, religioner och politiska ideologier med rasism. Men jag förstår att "rasism" är en praktisk stämpel som kulturrelativister gärna använder för att tysta sina meningsmotståndare, utan att behöva lägga fram några argument.

Dock har ordet överanvänts så mycket de senaste åren att ordet börjar förlora sin laddning och mest påminner mig om historien om pojken som ropade varg. När alla invandrings- och islamkritiker stämplas som rasister blir det ingen som reagerar när de verkliga rasisterna dyker upp.

Verkar som att du lider av lite SDfobi, för att kritisera något betyder väl att man har en fobi för det? Eller har jag missuppfattat något?

"Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra."
"Racism is the belief that the genetic factors which constitute race are a primary determinant of human traits and capacities and that racial differences produce an inherent superiority of a particular race."

Sveriges mest missbrukade ord. Ett tips, om någon kallar någon annan "rasist" eller talar om "rasisim", sluta lyssna på den personen. Det är en människa som försöker manipulera och som spelar fula spel, någon som sätter politik över sanning.

En till språklektion:
"Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer."

Mao, Martin Marmgren har helt spenderat sin trovärdighet. Detta är väl knappast tid för att tala om fobi och islam i samma ord?

När problemen orsakade av miljöförstöring och överbefolkning i olika muslimska länder blir allvarligare kommer individer i befolkningen att bli mer desperata.

I sverige internerades kommunister under 2 VK eftersom det ansågs nödvändigt.

Alla länder som lyckas med bekämpning av terrorism använder i princip omvänd bevisbörda.

I Svd den 12 dec fanns införd en debattartikel med detaljer ur EU:s program för bekämpning av terrorism. Med ett undantag baserades alla åtgärder på att möjlighet finns att påverka individen att ansluta sig till majoritetssamhället.

Två omständigheter är därvidlag av betydelse. För det första går inte en individ som redan tagit avstånd från samhället att påverka med vad samhället erbjuder eftersom denne betraktar samhället som dekadent. För det andra är Islamismen inte enbart irrationellt fundamentalistisk utan också i viss mening hungerdriven.

OK artikel. Tycker dock Martin begår ungefär samma fel som han försöker sätta fingret på att andra gör.

Exempel:

"Förutom SD så håller det politiska etablissemanget ännu så länge sig relativt rent ifrån islamofobi, men muslimhatet..."

I ett svep har du förvandlat oro/rädsla/skräck för en tankekonstruktion (islam) till hat mot en anhängare av det tankesättet (muslim).

Jag kan argumentera vitt och brett MOT tanken på sektbildning utan att jag på något vis hyser något agg mot de som snärjts av den. Jag kan uttrycka mig negativ mot kapitalismen utan att se ner på alla de som lever i den.

Håll isär skräck för den tankekonstruktion som en religion som islam är och skräck för utövare eller anhängare av denna tankekonstruktion.

Det är extremt viktigt om man ska diskutera religionens effekter på samhället av avpersonifiera språket och vara väldigt noga med semantiken.

Tycker jag.

Fast islamismen är ju våldsbejakande och det är ju islamismen som är orsken till ökande islamofobi!

Var har ni "Politiskt korrekta" hållit hus det senaste deceniet?
Snacka om "Det sovande folket"!

@Kim Lund, #12

"Jag kan argumentera vitt och brett MOT tanken på sektbildning utan att jag på något vis hyser något agg mot de som snärjts av den."

Jag tycker att det är fel att helt frikänna en person som "snärjts av en sekt" från ansvar för detta. Människor har en hjärna att tänka med, och går man med i en sekt måste man finna någon lockelse i sektens budskap. Att måla upp "den ondskefulla sekten" som "snärjer stackars oskyldiga människor" tycker jag ger en lite väl svartvit bild av det hela.

Framför allt kan man inte frikänna någon som begår dåd i sektens namn från ansvar, under någon slags förevändning att han är ett "offer som snärjts av en sekt". Sekter består av människor, och när man går med i sekten så blir man en del av sekten, och därmed dess eventuella ondska.

@15 Init.

Absolut är det så. Försökte alls inte säga att bara för att man KAN kritisera, i det här exemplet, en sektkonstruktion utan att kritisera dess snärjda medlemmar, innebär det förstås inte att man alltid ska göra så.

Alla tre scenariona är ju tänkbara utifrån de specifika kritik man vill argumentera för:

Lägga all skuld på den övergripande idén och friskriva dess anhängare, portionera ut lagom delar skuld både på individen och den miljön individen lever i, eller lägga hela skulden på individen.

Jag tycker SD oförtjänt (som i denna artikeln) påstås göra det sistnämnda när så inte alltid verkar vara fallet. För att kritisera religion utan att halka in på farlig mark bör man dock vara övertydlig med sin friskrivning av individen. Särskilt i dagens debattklimat.

Sanningen ligger väl säkert ganska ofta någonstans i mitten precis som du påtalar.

Finner det talande att det inte alls är lika noga om det är politiska istället för religiösa ideologier som diskuteras.