Har samhället vant sig vid hedersrelaterat våld?

Bahareh Andersson,
svaret på frågan i rubriken är antagligen "ja". Kanske är det också så, att det bara är några få som vågar ta risken att associeras till Sverigedemokraterna, genom att tala om ett problem som huvudsakligen finns i invandrargrupper.

Jag har tidigare också framfört tesen att det är svårt för en del feminister att tala om denna problematik, eftersom tydligen även kvinnor deltar i förföljelsen av andra kvinnor, som anses ha skadat släktens/gruppens heder. Begreppet "könsmaktsordning" (som jag ser att också ni i FemCenter använder), blir ju lite trubbigare att använda, om man tar in kvinnors förtryckande roll i ekvationen. Eller?

Du skriver vidare, oerhört koncentrerat:
"Våld är en konsekvens av makt och känsla av maktlöshet."

Det påminner mig om det Erich Fromm skriver i boken "Själsharmoni och moral" (från 1949):

"Produktivitet är en människas förverkligande av de möjligheter som är utmärkande för henne, ett bruk av hennes makt. Men vad är egentligen »makt»? Det är en ödets ironi att ordet betyder två rakt motsatta ting: makt till = förmåga, och makt över = välde. Men denna motsättning är av ett speciellt slag. Makt = välde resulterar ur en förlamning av makt = förmåga. Makt över är en perversion av makt till. Människans förmåga att göra produktivt bruk av sin makt är hennes »potens»; oförmåga därtill är hennes »impotens». Med sin förmåga av förnuft kan hon tränga ned under företeelsernas yta och fram till deras väsen. Med sin förmåga av kärlek kan hon genombryta den mur som skiljer den ena människan från den andra. Med sin förmåga av fantasi kan hon föreställa sig ting som ännu icke är verkliga; hon kan planera och på så sätt börja skapa. Där förmågan saknas perverteras människans förhållande till världen till ett begär att härska, att utöva makt över andra som om de vore ting. Härsklystnaden står i samband med döden, »potensen» med livet. Härsklystnad härflyter ur impotens och ökar i sin tur denna, ty om en individ kan tvinga en annan att tjäna sig, förlamas hans eget behov att vara produktiv i motsvarande grad."

Våldsdådet eller mordet, som ska "återställa hedern" (och kanske "manligheten" eller ”den patriarkala auktoriteten”), kan alltså också betraktas som den yttersta formen av impotens och maktlöshet. Resonemanget går rimligen att överföra till många andra situationer, som inte har ett dugg med hedersbrottslighet att göra. Kanske är förresten hela rättsväsendet ytterst en slags ”hedersinstitution”, ett försök av samhället att återställa ordningen eller ”hedern”, när någon av dess medlemmar har felat?

Jag vet inte om detta är till någon hjälp för er, men ditt/ert arbete med att hjälpa utsatta kvinnor, hjälper alltså inte bara dessa kvinnor, utan på sikt också de som behandlar dem illa, i alla fall om man får tro Erich Fromm.

Den som arbetar för sin egen frigörelse, arbetar alltså samtidigt för sin förtryckares bästa. Att veta detta, kanske gör det enklare att strida för sin sak utan hat mot sin förtryckare, och utan skuldkänslor för att man "lämnar förtryckaren ensam", i sin strävan mot frihet.

Jag vet inte om jag kan säga att jag är modig person för att jag vågade prata om hedersvåld, hederskultur eller hedersmord, egentligen begreppet är för komplex för mig för att kunna yttra mig i detta tills 100 %. Kommer mina synpunkter kallas för rasistisk eller annat har inte så stor betydelse. Viktigaste för mig är att individen så behöver hjälp får det rätta bemötande och stöd av samhälle.
Jag kallar denna kyskhetskultur. Ska kunna kämpa mot kyskhetskultur så måste vi gå djupt i detta för att kunna hitta den lämpligaste stöd som passar målgruppen. vi måste kunna se hur kollektivism och individualism, religiösa tillbehörlighet och sekularism och flera andra aspekter mellan familjen med starka patriarkalisk struktur och staten kan skapa gapet i vårt samhälle.
Om man prata om till exempel Pela som blev utsatt för hedersmord och sköts tills död av sin egen far och farbröder kan vara långt ifrån andras förståelse och man är förlamad för att kunna hitta någon kulturell förklaring i detta men samtidigt tänker man på Bobby, liten pojke som blev plågsam mördad av sin mamma och extra pappa har inte samma konsekvenser fast både kan vara verkligen sorglig hos allmänheten.
Poängen med detta är att ska man hitta balansen mellan de två världar som normer och värdesystem skiljer sig enormt så ska man kunna lyfta upp problemet utan att bli dömd för dikotomi skapande eller rasistiska kultur förklaring.

Definitioner av begreppet hederskultur och hedersvåld är det väldigt skiftande i media. Debatterna som förts hittills handlade mest att tolka hedersproblematik i samhälle utifrån ett kulturellt- eller strukturellt problem. En del av debattörer analyserar könsbaserat våld utifrån ett globalt fenomen samtidigt finns en del som stigmatiserar hedersvåldvåld utifrån en kultur kontext.
Vi måste först komma överens om gemensam tolkning av begreppet och annars kommer år efter år så vi är fortfarande är fast i samma plats.
utsattheten av olika sort av våld försätter att växa, samtidigt kunskaper om detta växer i samhälle. just nu behöver vi handling, behöver vi verkställa våra kunskaper. Debatter, olika handlingsplaner och olika förklaringar är inte en nytta till den personen som sitter med sin fruktansvärda rädsla för att bli död. vi vill inte mer Jian förlora sitt liv på den mest barbarisk sätt... det måste finnas den RÄTTA stöd och hjälp till de utsatta oavsett kön både i akuta skeden och i förebyggande syfte. Tillit, respekt, samverkan och rätt bemötande kan rädda livet, tror mig!