Vårdnadstvister är idag en mångmiljonindustri där fulast vinner

Idag underlättar en konflikt mellan föräldrarna endera parten att erhålla ensam vårdnad. Detta är givetvis alla familjerättsadvokater medvetna om och de mindre seriösa gör allt för att elda på konflikten istället för att förmildra den. Tankarna på barnens bästa har sedan länge förpassats ut i periferin av allt för många föräldrar och familjerättsadvokater.

Fallet med Osama och hans barn skiljer sig inte nämnvärt från andra fall, skillnaden är att hans vårdnadstvist har fått uppmärksamhet i pressen. Detta eftersom hans namn och etnicitet tillsammans med bortförandet av barnen utgjorde en frestelse speciellt hos kvällspressen. Osama och hans barn fick löpa gatlopp i media, en tråd på Flashback har genererat över 3 000 kommentarer som i största mån utmålar Osama som en radikal muslim med skev kvinnosyn, mamman utmålas i samma tråd, allt som oftast, som ett oskyldigt offer.

Hur skall vi handskas med problem som dessa? Finns det olika grader av medborgarskap?

Den 1 maj 2010 bortförde Osamas f.d. fru deras gemensamma barn och försvann till okänd ort. Givetvis var detta ett oerhört trauma och en obeskrivlig sorg för Osama.
Osama polisanmäler detta men ingenting händer. Osama efterlyser sina barn på sin Facebooksida, han tar kontakt med sin f.d. frus släktingar och bekanta men detta leder bara till att Osama polisanmäls för både olaga hot, falsk angivelse och förtal. Den 1 juni 2010 kontaktar Osama återigen polisen för att höra vad som händer i fallet med hans barn och får då veta att utredningen är nedlagd sedan tre veckor tillbaka. Ingen har kontaktat honom, inga förhör har hållits, ingenting har gjorts.

Polisen uppmanar Osama att ta kontakt med de sociala myndigheterna i Huddinge Kommun. Polisen informerar Osama att de inte har några som helst skyldigheter att hjälpa honom. Vidare säger de att egenmäktighet med barn inte är fall som prioriteras eftersom barnen befinner sig hos en förälder.
Det är inte påkallat under allmän synpunkt.
Hos Barnenheten i Huddinge Kommun säger handläggaren till Osama att "barnen kanske är på semester och har det jätteroligt." En tanke på att barnen kanske inte alls har det bra finns inte i handläggarens tankevärld, då barn per automatik har det bra när de befinner sig hos sin mamma.(?)

I slutet av maj 2010 hålls den första muntliga förhandlingen i Södertörns Tingsrätt.
Den kvinnliga rådmannen skall fatta ett interimistiskt beslut rörande barnens vårdnad och boende. Nu måste väl Osama i alla fall få tillfälle att uppmärksamma att barnen är bortförda och informerar rådmannen om detta. Detta faktum är dock inget som rådmannen är det minsta bekymrad över. Hon samtalar med barnens mamma och frågar om det inte finns möjlighet till samarbete men detta medges ej av mammans advokat.

Advokaten har istället med sig alla de polisanmälningarna som släktingar och vänner till mamman lydigt inlämnat, allt efter advokatens direktiv. Advokaten har även med sig ett dokument som heter "Bedömning av risk för bortförande av barn utomlands" gjord av en, för Osama okänd, kvinna.
Detta är en välformulerad dokumentation vid första anblicken med faktiska fall och citat från bl. a justitieminister Beatrice Ask, en intervju med barnens mamma är även med. Hela dokumentationen påstås vara granskad och godkänd av en professor vid Mitt Universitetet i Sundsvall.

Givetvis är denna dokumentation som varken Osama eller hans dåvarande ombud tidigare sett helt avgörande. Osama har berättat att detta var de värsta timmarna i hans liv.
Mammans bortförande av barnen har helt plötsligt rättfärdigats för att någon påstår att Osama planerat att bortföra barnen till Irak. Ett land som han flytt ifrån då han under Saddamregimen dömdes till döden för landsförräderi.

Dessutom har en kvinna som han aldrig träffat och en professor gång på gång uttryckt sin allra störa övertygelse om att så skall ske.
Professorn skriver i ett mail till kvinnan som gjort riskbedömningen:
"Tycker du har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Framgår ju mycket klart att risken är mycket hög. Oacceptabelt hög, skulle jag vilja säga. Möjligen skulle du kunna trycka på att det faktiskt är i stort sett samtliga av de i instrumentet ingående riskfaktorerna som faktiskt föreligger. Då är det faktiskt inte lätt att dra någon annan slutsats än att det är hög risk. Om du vill får du gärna säga att jag läst och delar din bedömning. Jag hoppas verkligen att ni håller ett öga på kvinnan och barnen. Det här fallet känns inte alls bra."

Givetvis ser rådmannen detta som oerhört seriöst och graverande och fattar sedermera ett beslut att mamman skall ges ensam vårdnad interimistiskt. Osama får umgås med barnen i närvaro av kontaktperson totalt 12 timmar per månad uppdelat på en lördag och en söndag en gång per månad.

Mammans bortförande av barnen har i och med detta helt legaliserats av det svenska samhället. Rådmannen har följt praxis i Sverige och gett mamman ensam vårdnad, detta händer i 75% av alla vårdnadstvister. Två små barn har förlorat sin pappa, detta med samhällets goda minne. Två små barn har förlorat sin pappa med samhällets goda minne. Osama har från att haft delad vårdnad och växelvis boende blivit en pappa utan barn också detta med samhällets goda minne.

Vem är då denna kvinna som skrivit en riskbedömning om Osama utan att träffa honom? I Sverige är det familjerätten i respektive kommun som skall göra riskbedömningar av detta slag och familjerätten har inte kontaktat Osama.

Kvinnan är tidigare aktiv inom Vänsterpartiet i en kommun i Västra Götalands län. Innan årets val var hon både ordinarie ledamot i kommunfullmäktige och i socialnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen i sin kommun. Dessutom är hon föreståndare för ett kvinnohus. Mammans advokat har i sin dokumentation redogjort att kvinnan är en erfaren socionom specialiserad på just riskbedömningar. Ingenstans nämndes hennes politiska åtaganden eller kopplingar till kvinnojouren. Vid närmare granskning visar det sig att denna kvinna inte har någon socionomexamen utan är studerande.

Kvinnan tar på sig uppdraget, trots att hon saknar både kompetens och behörighet, och nyttjar en av sina kontakter, en professor, att granska det hon skrivit. Professorn medger sedan i ett mail till Osama att han inte alls har granskat materialet utan bara själva metoden. Till tidningen Expressen säger han även att tanken inte var att detta skulle bli så formellt.

Kvinnan som skrivit riskbedömningen uppger själv att hon fått i uppdrag av mammans advokat att skriva riskbedömningen för att ge stöd åt mammans fall. Vid närmare efterforskning visar det sig att hon skrivit, minst, tre riskbedömningar som alla är inlämnade till svenska domstolar. Alla dessa riskbedömningar är gjorda på uppdrag i syfte att styrka att pappan är farlig och kommer att bortföra sina barn utomlands. I åtminstone två av dessa fall är det i själva verket mamman som bortfört barnen.

Mammans advokat har, fullt medveten, lämnat in dokumentation som hon vet är felaktig till Södertörns Tingsrätt. När detta påpekas inför bl.a. advokatsamfundet hänvisar hon till fri bevisföring och att det är domstolens sak att avgöra om materialet är korrekt.

Osama har i och med detta fått en stämpel som en farlig man som är kapabel till att bortföra sina barn utomlands. I sex månaders tid har han fått slåss med näbbar och klor för att bevisa att så inte är fallet. Många pappor vittnar om hur de per automatik blir misskrediterade av såväl sociala myndigheter, familjerätten och i domstolen. Många pappor blir på lösa grunder anklagade för pedofili, misshandel och våldtäkt och utestängs sedan permanent från sina barns liv. Påstår en mamma en sak så är det absolut ingen som ifrågasätter sanningshalten i påståendet. Å det motsatta så försöker de mindre seriösa familjerättsadvokaterna att hitta på mer eller mindre absurda påståenden i syfte att vinna vårdnaden åt sin klient.

Mammor har ett enormt nätverk till sitt förfogande i form av Kvinnojourer och andra organisationer. Dessutom är de sociala myndigheterna starkt kvinnodominerade och tar allt för ofta parti för mamman istället för att se till barnens bästa.
Givetvis finns det både pappor och mammor som är olämpliga som vårdnadshavare men detta måste då rimligtvis utredas professionellt.

En dryg vecka innan den muntliga förhandlingen i maj 2010 och tre veckor efter att Osamas f.d. fru bortförde deras gemensamma barn skrev mammans advokat, tillsammans med ytterligare tre personer, en debattartikel på newsmill. Där skriver advokaten

"Oavsett anledningen till att ett barn försvinner är det aldrig bra för barnet att skiljas från sin hemmiljö. Att föra bort ett barn olovligt är brottsligt och innebär psykisk misshandel av det barn som bortförs."
Advokaten fortsätter sedan "I de svenska domstolarna finns idag inte ett fungerande riskbedömningsinstrument."

Med detta i åtanke är det anmärkningsvärt att advokaten både beställer en partisk riskbedömning och inte hindrar barnens mamma i hennes planer kring bortförande av barnen.

All information om vad som har hänt barnen efter bortförandet får Osama ta reda på själv med hjälp av sina vänner. Med tiden märker de att borförandet av barnen är välplanerat. Efter att gått igenom all dokumentation står det klart att en organisation som jobbar mot bortförande av barn och mammans advokat varit medvetna och behjälpliga i bortförandet. Dessa uppgifter har sedermera validerats av vittnen och i brevväxling.
Organisationen har på sin, relativt välbesökta, hemsida en rad tips och råd hur man som förälder skall bära sig åt om man misstänker att den andra föräldern planerar att bortföra ens barn. De skriver bl. a,

"Om ni har gemensam vårdnad så kanske det är bättre att ansökan om enskild? Det går också att ansöka om bevakat umgänge hos Socialförvaltningen."

"Informera gärna dagis och skola om din oro. De har tystnadsplikt. Tyvärr kan de inte stoppa en förälder som har vårdnad att hämta sitt barn, men de bör veta om misstankarna"

Innan organisationen ger ut tips och råd behövs ingen som helst sanningshalt i påståendet. Vem som helst kan gå in på deras hemsida och ta del av tipsen. De uppmanar, helt sonika, en person att prata med skolan och ansöka om enskild vårdnad baserat på en individs rädsla. Inte ett ord nämns om att söka professionell hjälp för att reda ut eventuella mellanhavanden och se om ett hot om bortförande verkligen föreligger.

Osama väljer att polisanmäla organisationen och advokaten. Även dessa polisanmälningar läggs ned med skälet att den första polisanmälan gentemot hans f.d. fru är nedlagd och då läggs alla efterkommande per automatik ned. Osama har varit väldigt tydlig i sina samtal med polisen och understrukit att han har såväl dokumentation i form av brevväxling samt vittnen som stödjer hans påståenden. Han har även sagt att han gärna vill kallas till förhör. Så har inte skett.

Vad sänder detta ut för signaler?

Den 9 oktober 2010 bortför Osama barnen under ett bevakat umgänge. Han gör detta enligt honom själv av olika anledningar.

Dels så är sorgen och smärtan att förlora barnen ofantlig. Han vill precis som de allra flesta föräldrar umgås med mina barn utan kontaktperson. Polisen har ju även gett honom klara besked att egenmäktighet med barn inte är något som prioriteras, alla utredningar som görs läggs ner. Snarare belönas bortföranden i svenska domstolar. Genom att bortföra sina barn så kan man senare använda sig av kontinuitetsprincipen och hävda att det vore förödande att slita upp barnen från sin invanda miljö, att barnen under denna tid har påverkats starkt av den bortförande föräldern medför oftast inga repressalier. Sist men inte minst vill han att alla skall få upp ögonen för hur vårdnadsfall hanteras i Sverige. I ett demokratiskt land råder allt annat en demokrati i vårdnadstvister. I vårdnadstvister råder full krigsföring där fulast vinner. Tankar på barnen existerar inte.

Klockan 13:30 den 9 oktober 2010 är första Polispatrull på plats efter att Osama lämnat Junibacken i Stockholm med barnen.
En timme senare, 14:30, beslutar åklagare Fredrik Karlsson att Osama skall anhållas i sin frånvaro. Rikslarm utfärdas och en efterlysning hos Interpool görs. Ett hundra poliser inklusive nationella insatsstyrkan jobbar med fallet.

Bilder på Osama och hans barn finns på varje löpsedel i hela Sverige, i varje dags- och kvällstidningen, på alla nätupplagor. Det spekuleras vilt på diverse bloggar.

Barnens mamma är givetvis förtvivlad, hennes advokat uttalar sig i var och varannan tidning och försöker återigen framföra sin paroll att detta är välplanerat och att Osama är mer eller mindre farlig.

Det utförs husrannsakningar hos Osamas vänner mitt i natten. Andra tas in, de också mitt i natten, på förhör.

Tänk om Osama hade fått en bråkdel av dessa resurser när hans f.d. fru med hjälp av andra utförde samma gärning. Det handlar om samma barn, samma föräldrar, samma förtvivlan. Finns det olika lagar och regler beroende på om man är man eller kvinna, etnisk svensk eller invandrad svensk, svart eller vit?

Chefsåklagare Stefan Bergman vid Södertörns åklagarkammare säger den 15 oktober 2010, till tidningen Expressen:
"- Jag tror inte att det är något ovanligt. Man vet att om ett barn försvinner till mörkaste Afrika eller Irak eller Iran någonstans så är det svårt för den andra föräldern att få en vettig prövning av vårdnaden"
"Han tycker inte att man ska hymla med att fall där den ena föräldern har utländsk härkomst behandlas annorlunda."

Är detta uttalande något som invandrade svenskar skall förhålla sig till och som åklagarväsendet står bakom?

Riksdagsledamöterna och KD-kvinnorna Annelie Enochson och Yvonne Andersson lämnade den 21 oktober 2010 in en motion till Riksdagen. I den skriver de: "Idag är internationella förhållanden och äktenskap mycket vanligt. Problem inom familjer får därför internationella proportioner. Inom EU är det varje år ungefär 1 000 000 skilsmässor och 13 procent av dessa är internationella. Det kan ligga nära tillhands för en förälder i en vårdnadstvist att se som en lösning att resa till sitt hemland och ta med sig sitt barn."

Givetvis är bortförande av barn alltid ett allvarligt brott, precis som advokaten skrev i sin debattartikel på newsmill, men av vilken anledning är det mer allvarligt att bortföra ett barn 100 mil söder ut än 100 mil norr ut?
Av vilken anledning uppmärksammas aldrig de av samhället "subventionerade" bortföranden av barn? Är svenska mammor alltid mest lämpade att ta hand om barn? Om så är fallet återstår bara att stänga Sveriges gränser, förbjuda äktenskap mellan svenskar och invandrare och förbjud familjebildningar där endera parten är av annat etniskt ursprung. Då vet åtminstone alla vilka förutsättningar som gäller, då behöver inte myndigheter, domstolar, politiker och familerättsadvokater hymla mer.

Då vet alla. Vi i Sverige misskrediterar samtliga som inte är etniskt svenska.

Då vet alla. Vi i Sverige kan misstänkliggöra varje människa som har invandrarbakgrund när det gäller deras föräldraroll.

Visst, det låter inte lika fint men man skall väl stå upp för det man tycker och tänker heller hur moder Svea?

Kristina Holmström (5 artiklar)
http://kristinasminiblogg.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31070

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Din verklighetsbeskrivning av Sverige av idag är viktig i form av en "fallstudie". Ditt oförtrutna arbete för Osamas barns rätt till sina båda föräldrar är värd all beundran.

Jag hoppas att det är många som ser detta område som ett av de viktigaste för en samhällsförändring. Det vore stort om vi i Sverige kunde visa den övriga världen att vi är ett föredöme i framtiden och inte som nu behöva ha en skammens rodnad på våra kinder och skämmas i våra själar. Och i slutändan svika våra barns rätt enligt Barnkonventionen.

Permalänk | Anmäl #1 Cuben, 2010-12-14, 22:34

Exakt det händer alltid: pappans röst är intet värd i socialförvaltningarnas så kallade utredningar. Mammans uttalande är per definition alltid sannna.

Eller som en person med god insyn deklarerade för mig: välkommen till kvinnornas värld där du inte är värd någonting och du bara kan förlora.

Min egen bittert erfarna lärdom är: gör vilka eftergifter som helst. Låt mamman få exakt som hon vill - för annars kommer hon att ta systemet och köra över dig fullständigt. Gör precis vad som helst för att undvika socialförvaltningens vårdnadsutredning - det finns inget som underblåser och eskalerar en konflikt som det. Ingenting.

Permalänk | Anmäl #2 Michael Sjölin, 2010-12-15, 00:47

Det tragiska är att det inte bara är icke etniska män och pappor som diskrimineras, utan det är alla män och pappor, även svenska pappor som barn förlorar sin relation till, mycket ofta i samband med fula anklagelser ifrån mödrars sida, mödrar som ska se till sitt barns bästa alltså..
Finns en påtaglig pappafientlighet uppe i GBG området, bl.a Kungsbacka och Lerum familjerätter. Denna fientlighet kommer ifrån viss anställd personal, bl.a Elisabeth Leyton.

/Anton

Permalänk | Anmäl #4 Anton Karhu, 2010-12-15, 10:49

Att Osama och hans barn fick löpa gatlopp i media kan han inte skylla på någon annan än sig själv.

Det var HAN som avsiktligt avvek från ett övervakat umgänge.

Det är också HAN som fortsatt lämnat ut sina barn via bloggen och vad riskbedömningen anbelangar, så visade ju den att utredaren hela tiden hade rätt, Osama kidnappade bevisligen sina barn.

Att barn, där ena parten är av utländsk härkomst, kidnappas till den andre förälderns hemland, är fakta och att påtala denna risk har inget med rasism att göra.

Att sen påstå att mamman och pappan begått exakt samma brott är ju en direkt lögn.

Om inte, kanske du kan förklara varför det är pappan som står åtalad och inte mamman?

Permalänk | Anmäl #5 Ingrid Axelsson, 2010-12-16, 19:19

Kan inte den som ertappas med att ljuga automatiskt förlora vårdnadstvisten???

Permalänk | Anmäl #6 Erika Svensson, 2010-12-17, 05:38

Ingrid,
Tack för din kommentar!

Detta är ett stort samhällsproblem som vi alla måste ta på allvar om vi verkligen är för jämställdhet och barnens rätt till båda sina föräldrar.
Osama är ett exempel på hur det kan se ut, tyvärr finns det många fler.

Av dina kommentarer (länkade till denna artikel och andra i samma ämne) kan man dock ana att detta för din del är ett ställningskrig snarare än ett samhällsproblem.
I detta fall finns det inga "vinnare" alla förlorar på detta och framför allt barnen.

Permalänk | Anmäl #7 Kristina Holmström, 2010-12-17, 11:20

Är mammans brott preskriberat? Om inte, så kan man anmäla igen och lämna mer faktaunderlag. Ibland fungerar systemet om man träffar på någon som vill göra sitt jobb.

Permalänk | Anmäl #8 Robert Pettersson, 2010-12-17, 21:13

Problemet, som jag förstått det, är att man lyssnar inte på papporna i vårdnadsfrågor, varken hos socialen eller hos polisen.
Socialen är väl i en klass för sig där man inte ens drar sig för att svartmåla pappor med påståenden helt tagna ur luften.

Hur kan man få till en förändring... ja, det vete gudarna, men att återinföra tjänstemannaansvar och ställa socialtjänste(kvinnor) och enskilda poliser som begått uppenbara fel och diskriminerat en förälder inför rätta vore en god början.
Likaså borde man initialt tillfälligt ta vårdnaden om barnen från den konstrande föräldern, som en varning att skärpa sig och få en försmak av vad som väntar om hon fortsätter med att förhindra kontakt mellan barnet och pappan.
Givetvis gäller det båda föräldrarna...

Permalänk | Anmäl #9 Stefan Weber, 2010-12-20, 20:13