Låt-gå-mentaliteten ställer till det i skolan

När man är insyltad som lärare blir det svårt att veta var man ska börja någonstans. Hela skolkrisdiskussionen. Ja, för att ge rätt i det Ernst Borg skriver på Newsmill - många lärare är dåliga och omotiverade. Det har gått inflation i lärarutbildningar och risken blir då att många som kommer in på lärarutbildningar är helt fel för yrket. Många fortsätter ändå som lärare ett helt yrkesliv utan att vara på rätt ställe. Fast de andra då, de lärare som brinner, varför slocknar eleverna ändå? Jo, om man känner att läget är hopplöst, så är det svårt att fortsätta vidare. Dåliga förutsättningar skapar dåliga elever och dåliga lärare.

På min arbetsplats är elevernas bristande språk det stora problemet. Vad ska jag göra med en elev som inte har ett vardagsspråk ens? Vi har ett i mitt tycke helt bortkastat projekt som förberedelse - språkintroduktionskurser för att lära framtida gymnasieelever svenska på 3-4 år. Mina andra elever har haft 16-17 år på sig och fått träning hemma. Hur många tror att eleverna med 4-5 år i Sverige är redo för högskolan när språket ligger på mellanstadienivå efter gymnasiet? Man kan inte tvinga in ett språk på så kort tid. Ändå fortsätter denna fasad år efter år. Alla blir lurade i nuvarande system, ett omöjligt uppdrag för oss alla som bara tycks växa. En vardagsbild från gymnasieskolan: blandade undervisningsgrupper där underkända från grundskolan, med mellanstadiekunskaper, ska samsas med de som redan klarat högstadiets kurser. Förklara gärna hur en sådan lektion ska läggas upp?

Jag har redan nu elever med stora språkbrister som tagit sig genom gymnasiet och kommit in på högskolor. Sedan återkommer de till mig för hjälp. Språket är för svårt för dem. Har man inte vardagsspråk, hur ska man kunna ha ett akademiskt? Hur ska jag eller någon annan lärare få in 20 års språkträning i huvudet på dem?

Det var ena sidan av problemet. Det andra gäller de som är födda och uppvuxna här och ändå har haft relativt bra förutsättningar. Det är ingen garanti för att lyckas. Vad beror misslyckanden på här? Jo, läskulturen är borta. Vidare, bloggar fulla med språkfel och sms med förkortningar som inte berikar utan förenklar. I skolan lär sig elever att producera texter, men läraren ska inte ge kritik för då tror man att eleverna slutar skriva. Stavfel gör heller inget i detta tankesätt. Men det gör det! Låt-gå-mentaliteten ställer till det. Man måste in och peta, ramarna får inte vara hur vida som helst. Att skriva kdgjlgjfd är inte tillräckligt. Visst eleven har presterat något, men vad står det?

Vilket då leder in på nästa problem - den stora skolreformen som är på gång. På gymnasiet heter den kort och gott GY11 och ska sätta i gång kommande höst. Ny betygsskala, nya kurser, nya programformer, nya behörighetskrav, nya tankar och skolverket som ligger bakom detta har gett för vida ramar. Man måste peka med hela handen och säga hur det ska vara. Som det är nu så lämnar man åter igen över tolkningar till enskilda kommuner och skolor. Då är vi tillbaks till orättvisan och rättssäkerheten när det är upp till enskilda enheter/skolor att bestämma. Vem vill vara skolan som ger alla elever underkänt? Smyg igenom eleverna för statistikens skull.

I Södertälje kommun där jag är verksam kommer ett stort problem att vara behörigheten för eleverna att gå på gymnasium. Som det ser ut nu blir de största programmen utan tvivel de som ska göra elever behöriga att sen gå gymnasieskolan. Så efter avslutad grundskola i komprimerad form måste man gå i skola igen för att man inte är redo för gymnasiet. Redan nu görs undantag för elever som inte är klara med grundskolans ämnen. När man märker att väldigt få kommer in på gymnasiet tänjs nog reglerna mer och mer. Alla kommer in oavsett möjligheten att tillgodogöra sig undervisningen. Så är man tillbaks där man började trots ny skolreform. För mycket är fina pappersprodukter i skolan idag. Vad betyder då ordet inbetalning från ingressen ovan? Strunt samma, men det var ett helt okänt begrepp för en före detta elev som nu läser ekonomi på högskolan. Vem vågar göra en utvärdering av kunskaper och kvalitet på högskolan härnäst? Helt enkelt: Det börjar med språket och slutar med språket. Innan det är löst, är det ens värt att diskutera något annat?

Jörgen Krüsell (18 artiklar)

Anmäl