Feministerna lämnar utsatta kvinnor i sticket

Den feministiska kampen har varit lång och framgångsrik enda sedan kvinnor blev myndiga, fick rösträtt, fick rätt att utbilda sig, började förvärvsarbeta, förbjöds att diskrimineras i lön och karriär, rätt till preventivmedel, abort, sexualupplysning osv. Nivån har hela tiden fördjupats och ribban har höjts. Så framgångsrik, att mansnormen i samhället börjat luckras upp till den milda grad att även en kvinnonorm utkristaliserats.

Men alla kvinnor är inte välkomna in i feministernas finrum. Det finns de kvinnor vars lidanden och utsatthet är ointressanta för dagens feministiska elit. Kvinnor som inte förtjänar att stås upp för, kvinnor som inte passar in i normen. Den gruppen kvinnor som är de mest utsatta i Sverige. Låt oss tala om dem.

Traffickingoffren

Tusentals kvinnor kommer till Sverige från främst östeuropa antingen hitlurade med löften om arbete eller under löften att tjäna massor av pengar och komma hem rika. Väl i Sverige börjar det klassika upplägget, kvinnans hallick vill ha tillbaka pengarna de kostat för biljett, mutor, logi osv. Kvinnorna uppmanas till att jobba hårt. Ta emot strida strömmar av torskar, men får bara smulor tillbaka. Rätten till nej är obefintlig. De blir utsatta för misshandel, våldtäkter, förnedring, perversioner och hot. Deras människovärde är icke-existerande och hela tiden växer skuldberget. Då och då lyckas de rymma, då och då gör polisen tillslag och griper hallickarna och torskarna. Vad erbjuder då det svenska samhället fattiga Tatiana som kommit till Sverige i hopp om att kunna ge sina syskon ett bättre liv på fattiga Ukrainska landsbygden?

En biljett hem efter förhör. Och väl hemma väntar samma liga på henne och vill fortfarande ha pengar för den skuld som hon dragit på sig i Sverige. Fast nästa gång så kanske hon hamnar som prostituerad i Turkiet, Spanien, Tyskland eller något annat land där sexköp inte är olagligt. Vore det inte lämpligt att dessa kvinnor fick en fristad i Sverige? I ett land undan en organsierad brottslighet och korrumperad rättstat? Fick möjligheten till vård för alla själsliga och fysiska ärr? Varje empatisk människa borde ju se det som självklart att erbjuda dessa kvinnor skydd, tycker man. Men var är feministera? De som skall stå upp för utstatta kvinnor i ur och skur? Från dem möter man en kompakt tystnad. De enda som hamnar under feministernas lupp är torskarna. De svenska männen får än en gång en kollektiva mansskulden i ansiktet. Världens mest jämställda land härbergerar perversa, sadistiska avskum som utnyttjar kvinnor. Dessa avskum har en sak gemensamt och det är att de är män. När ska de svenska männen ta sitt ansvar? Är det dags att erkänna att den jämställda svenska mannen bara är en bluff?

Thaikvinnorna

I skolan talades det ofta om ordet hora. Hur ordet användes som ett förtryckarmedel mot tjejer på både ett sexuellt och socialt plan. Det fanns fler uttryck som användes mot tjejer, men inget lika förnedrande som ordet hora. Men det finns en grupp kvinnor där man gärna får antyda att de är prostituerade. Att de har vigt sitt liv åt ha sex med sluskiga, ovårdade män för ett bättre liv i Sverige och pengar. Lycksökarskor som tagit andrahandsorteringen på köttmarkanden.

Männen som ingen vill ha och deras liv går ut på att serva dessa sluskar från morgon till kväll. En märklig fördom, skulle man kunna tycka. Nästan en halv miljon svenskar reser till Thailand varje år. Vore inte det då rätt naturligt att en svensk och en thailändska förälskar sig i varandra utan att han har onda planer om att utnyttja henne? Det finns hur många par som helst där mannen är från populärt resmål och kvinnarn är svensk men ingen skulle finna på att kalla honom prostituerad lycksökare? Och ändå möts dessa kvinnor av nedlåtande blickar, deras avsikter blir ifrågasatta och det är fullt acceptablet att kalla dem hora och yppa rasistiska kommentarer bakom ryggen. För det skulle väl aldrig kunna uppstå en äkta kärlek?

Dessutom jobbar de inte. Ingen av dem driver egna restauranger eller hälsoinstitut, eller hur? Var är feministerna som tar ton mot denna accepterade rasism och kvinnoförtryck? Var är världens mest jämställda lands smutsiga byk som rullas upp en gång för alla till allmän beskådan? Tystnad, absolut tystnad. Men däremot talas det gärna om den kollektiva mansskulden. Sviniga män som utnyttjar utsatta fattiga kvinnor i sydostasien. Gifter sig med dem, utnyttjar dem för att slava för dem och tar chansen att leva ut sitt undertryckta behov av att vara patriarkal. Bilden är svart-vit och än en gång måste vi fråga oss: är svenska mäns jämställdhet bara ett luftslott?

Kvinnor som lever under hedersförtryck.

Ungdomsstyrelsen talar om att det kan finnas kring 70.000 unga kvinnor som lever under ett av de mest patriarkla förtryck som existerar i Sverige. Kvinnor som inte får möjligheten som du och jag att fritt välja sitt liv, sin partner, sin sexualietet, sin tro och icke-tro. Kvinnor hårdbevakas socialt så att de inte sätter sin fot utanför heders smala norm. Kvinnor som med hot och våld styrs för att inte befläcka släktens anseende. Repressalierna för att äventyra familjens, släktens eller klanens heder är ödesdigra och kan kosta livet. Många är de kvinnor som tvingas leva på flykt, gömda under annat namn resten av sitt liv för att de råkat fela. För att de velat leva som vi. Velat ha samma frihet som du och jag fått gratis.

Många är de kvinnor som gifts bort till strategiskt till en man de aldrig träffat. Till en man som behandlar dem illa med släktens goda minne. Var är då feministerna? De feminister som ger blanka fan i vilka ömma tår de trampar på och ställer sig på de utsatta kvinnornas sida? I ur och skur? Än en gång total tystnad. Fast helt tyst är det inte. Jag vill minnas debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson. Jimmie gav ett väldigt okunnigt intryck, men på frågan vad hon tänkte göra mot hedersförtrycket så svarde hon kallt "kvinnoförtryck ser olika ut i olika länder".

Samma Gudrun Schyman som i en debattartikel på newsmill ansåg att kvinnor som inte får bära burqa i Frankrike och Belgien bör få asyl i Sverige. Utan att tänka tanken att detta skulle kunna innebära att de krafter som vill tillämpa den hårdaste formen av religiöst och patriarkalt förtryck hade fått denna fristad i Sverige. Samma feminister som helt plötsligt accepterar starkt patriarkalt kvinnoförtryck ett kvarter bort enkom för att inte underblåsa rasistiska strömningar. Samma feminister som talar om att nollställa sig och ta av sig sina eurocentriska glasögon. Samma feminister som Eva-Britt Svensson som förnekar hederssystemet och jämför detta kvinnoförtryck med svartsjuka.

Varför sviker feministerna de mest utsatta kvinnorna i samhället? Samma feminister som blottlägger härskartekniker på arbetsplatser och protesterar högljutt och kräver lagstadgad delad föräldraledighet. Samma feminister som massakrerar amerikanska kristna pro-life anhängare Jo, för sanningen är enkel. Den svenska feministeliten resonerar inte efter någon prinicip. De resonerar utefter sin egen position. All svensk feministisk debatt är utformad för den svenska (ofta akademiska) medelklasskvinnan. Alla delade sysslor i hemmet á la vardagsfeminism, alla löneskillander och hinder för HBTQ-kvinnor är viktiga att belysa. Men övergrepp och förtryck som inte drabbar medelklasskvinnan som lever tryggt i sin bostadsrätt bekommer inte de svenska feministerna.

Och skulle vi vilja att Sverige skulle översvämmas av prostituerade? Tvi! Eller skulle feministerna smutsa ner sina medelklasskvinnohänder genom att rota i något så obekvämt och taggigt som patriaktala strukturer bland invandrare från mellanöstern? Tänk så skulle någon illvillig själ antyda att vi är rasister. Nej, detta bekommer inte medelklassfeministen. Så länge vi kan slå in lite öppna dörrar och kritisera den vita medelålders mannen så är vi iallafall på den säkra sidan. Man vill ju inte vara för kontroversiell.