Eget vägval eller Natos ledband?

Natos toppmöte i Lissabon den 21-22 november i år antog ett nytt strategiskt koncept. Det beskrivs som en återgång till kärnuppgiften, d v s den nukleära avskräckningsstrategin. Konceptet likställer säkerhet med militär avskräckningsförmåga och cementerar därmed en syn som sedan den 11 september har varit förhärskande. Kärnan i denna strategi är, enligt artikel 18 i Natos strategiska koncept, USA:s, Storbritanniens och Frankrikes kärnvapenarsenal.

Innan den 11 september har de västerländska demokratierna betraktat staten som en garant för att säkerställa att medborgaren kan utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter. Det förutsätter en tydlig delning av militära och civila befogenheter och att det militära särintresset underordnas ett lands övergripande intressen. I en säkerhetspolitisk agenda som styrs av kriget mot terrorismen har motsatt utveckling ägt rum. Beslutet att invadera Irak, och sedermera Afghanistan, var i praktiken initierat och styrt av Pentagon. Kriget har i betydande omfattning förts av säkerhetstjänstens män och kvinnor i hemliga tortyrkamrar och interneringsläger, långt bortom civil kännedom och kontroll. Inte ens det faktum att Barack Obama gick till val på att stänga Guantanemo och att de internerade skulle prövas i en civil domstol har förverkligats p g a att Pentagon förhindrar det.

I kärnvapenalliansen Natos strategiska koncept utmålas det nukleära avskräckningsförmågan som den enskilt största faktor som bäddat för Europas blomstring de senaste 50 åren. Man kan tycka att detta i sig är ett fantastiskt påstående. Ett missilförsvar planeras av Nato i Polen och Tjeckien. Motivet, som bl a framkom under ett seminarium nyligen, är att det ska förhindra iranska missiler att slå ner i Europa. Det är en motsägelse att man å ena sidan gör avskräckningspolitikens genomslagskraft till en etablerad sanning samtidigt som man satsar på missilförsvar. Man kan tycka att de Nato anhängare som försvarar ett missilförsvar i östra Europa med argumentet att Iran utgör ett hot mot Israel, borde i logikens namn bygga detta missilförsvar i Israel, istället för i Europa.

Det står i regeringsförklaringen att Sveriges säkerhet och trygghet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder. Betydelsen av detta något gåtfulla språkbruk debatteras fortfarande av statsvetare. Kärnvapenalliansen Natos vision är, enligt artikel 27 i det strategiska konceptet, att alla europeiska länder ska ansluta sig. Natos skrivelser om "cooperative security" i det strategiska konceptet är anmärkningsvärt lika formuleringarna om säkerhet i samverkan i regeringsförklaringen.

Det formella svenska samarbetet med kärnvapenalliansen Nato är sedan 1994 inom ramen för Partnership for Peace (PfP). Detta är ursprungligen kandidatländers formella inträdesväg till kärnvapenalliansen. Det svenska samarbetet med PfP och därmed Nato har under åren ökat och omfattar även militära övningar. Den senaste var Natos flygstridsövning Loyal Arrow som Sverige var värd för 2009 . Svenska försvarsindustriella intressen utgör också en aspekt av det vidgade svenska samarbetet med kärnvapenalliansen Nato. Nato-länderna utgör den överlägset största marknaden för försvarsmateriel. Enbart USA står för 43 procent av de globala försvarsutgifterna. Kina med sina 6,6 procent kommer på andra plats enligt Stockholm International Peace Research Institute.

Tillgång till en växande och lukrativ försvarsmarknad, militära samövningar med Nato samt att Svensk trupp står under Nato-befäl i Afghanistan utgör en bakgrund till att regeringen beslutade att inrätta Myndigheten för försvarsmaterielexport i år.  Försvarsminister Sten Tolgfors säger att "den nya myndigheten kommer att vara mycket viktig för försvarsindustrin". Hur motiverar regeringen att ett särintresse som försvarsindustrin ska vara föremål för skattesubventioner?

Det är dags att fundera på vilka syften och värden som ska vara vägledande i analysen av vad Sverige verkligen kan bidra med i en global värld. För att göra det behöver vi lyfta blicken från en agenda som utgår ifrån terroristbekämpning och istället blicka bortom kärnvapenalliansen Natos snäva intressen. Kanske kan vi i den processen hitta något som går att kalla en egen profil?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31025

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

NATO är en trojan i dagens läge som syftar till en djupare agenda än ytans polarisering. Syftet är att agera som mullvad som i slutskedet banar väg för en ny världsordning, en superstat. Och det är inget "jätteamerika", utan en "uppdaterad" version av FN. Det är ett gammalt spel som har pågått länge efter en smärre dold agenda som avser att avyttra nationernas självständighet. Globaliseringen var ett led i samma övergripande process.

Permalänk | Anmäl #1 Lee Wantas, 2010-12-09, 19:07

NATO förbereder ett nytt världskrig mot främst den islamiska världen. Det ska egentligen inte ses som en del av kriget mot terrorismen eftersom tendenserna var tydliga långt innan 9/11. Snarare handlar det om kontroll över oljekällorna, viktiga mineralfyndigheter, bördig åkermark o dy. som ska ställas under västvärldens (USA:s) kontroll genom massiv återkolonisering av tredje världen.

Permalänk | Anmäl #2 Vanja Wasser, 2010-12-10, 10:46