Socialdemokratins framtid

Erik Laakso om Socialdemokratins framtid

Testuggande socialister försöker ta över arbetarrörelsen

Publicerad: 2010-12-08 17:12, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

En politik för full sysselsättning har stöd hos en majoritet av befolkningen men en arbetslöshetsförsäkring som kan användas utan bortre gräns har det inte. Att tro att vi socialdemokrater godtyckligt kan styra och ställa med andras pengar och egendomar strider emot vår egen idé om egenmakt och skydd för våra rättigheter. Svensk arbetarrörelse är under attack från testuggande frasradikaler och konservativa inom rörelsen, skriver Erik Laakso, socialdemokrat och skribent hos Voltaire.

388 millningar
20 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Erik Laakso är socialdemorkat, skribent och skribent hos Voltaire.

Svensk arbetarrörelse är i kris och det är en kris med så många bottnar att de olika fragment av analysarbete som pågår lätt kan framstå som en virrvarr av analytikernas favoritidéer mixat i en samhällspolitisk pytt i panna utan vare sig röd tråd eller hållbart tänkande. Där i ingår givetvis även mina analyser, att inte dra med sina egna favoritämnen är nog inte något som någon bemästrar helt. Men liksom andra så tycker jag förstås att mina ingredienser i pytten är viktiga.

Krisen har så många olika nivåer och ser olika ut i olika perspektiv och förmår man inte se olika nivåer och olika perspektiv finns risken att man inte heller ser krisen som den verkligen ser ut. Därför kan det som låter progressivt vara stockkonservativt, på gränsen till reaktionärt, och tvärtom. För att förstå krisen måste man titta på historien och på samtiden samt äga förmågan att skilja dessa saker åt. Krisen berör nämligen inte bara ett politiskt parti utan så mycket mer än så.

Arbetarrörelsen och kooperationen

Det är i kooperationen som arbetarrörelsen kamp för bättre levnadsvillkor började. Utan kooperation skulle det inte finnas något som går att kalla för en rörelse överhuvudtaget. Svensk arbetarrörelse har förhållandevis okritiskt flyttat hela ansvaret för det kooperativa tänkandet till politiken i en förvillelse om att det företrädande partiet för alltid ska behålla makten och positionerna. Om arbetarrörelsen vill klättra upp ur sin kris måste den kooperativa idén återvinnas. När man säger att "vi är starka tillsammans" så betyder inte det att man okritiskt ska ställa upp på ett partis inslagna väg och i övrigt hålla truten, det betyder att vi är starka när vi agerar tillsammans, kooperativt och som grupp på alla områden där vi vill se förändring. Socialdemokraterna är inte lösningen på arbetarrörelsen kamp. Däremot kan det vara ett av redskapen i den kampen, om vi tillsammans vill det.

Arbetarrörelsen och den fackliga kampen

Den första frukten av det kooperativa tänkandet är den fackliga rörelsen. Fackföreningar bildades ifolkrörelsesveriges gryning och sammanslutningarna var arbetareföreningar som värnade om ett fackligt löfte i en kartellbildning för att sätta press och bli en motvikt mot kapitalets hårda nypor. När kapitalet förhindrade mötesverksamhet genom sitt ägande av lokaler så byggde man egna lokaler. När kapitalet vräkte arbetare för att sätta press på ordning i leden skapade arbetarrörelsen egna bostäder där man själva tillsammans ägde. När kapitalet ville sänka lönerna och skapa priskonkurrens mellan jobbare så skapade man tillsammans försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom för att inte behöva konkurrera med lönerna. Men när arbetarrörelsen valde att låta staten ta över verktygen för det fackliga löftet övergav man den kooperativa idéen och utsatte sig för det som idag har gett en djup kris. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt heter de som idag sitter med den fackliga kampens främsta verktyg i sin hand. Hur kunde det bli så?

Arbetarrörelsen och samhället

Att analysera samhället har varit en av arbetarrörelsen främsta grenar men där har tappet varit enormt. Utan att alls ha förstått att 100 år av kooperativ, facklig och politisk kamp, har skapat ett helt annat samhälle än vad som rådde vid utgångsläget, så har många också gått fullständigt vilse i sin förståelse för samtiden. När våra föregångare slogs för att alla skulle kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan, så innebar det att deras resultat skulle komma att förändra samhället. För att citera det tal, ett i vissa delar utmärkt tal, som Mona Sahlin höll på förtroenderådets möte den 4 december: "Backspegelns lösningar är bara goda om de löser samtida utmaningar och problem."

Det är något som många av det partiets frasradikaler borde meditera åtskilligt över. I det samhälle vi idag lever i så upplever individerna sig friare än någon annan i historien någonsin gjort. Identifikationen med klasskampen är näst intill obefintligt för stora delar av befolkningen. Rätten att själva välja och kräva ligger djupt i folkmedvetandet eftersom det är vad föregångarna i kampen lärt ut. Vi tar ingen skit längre, vare sig från kapitalet eller från statsmakten. Det är en frukt av kampen för arbetarnas rättigheter, inte ett resultat av en nyliberal agenda. Förstår man inte det så börjar man i helt fel ände.

Arbetarrörelsen och politiken

Politiken är ett av de många verktyg som arbetarna har till sitt förfogande, därför gäller det att veta exakt vad som har vilken roll i arbetet. När politiken ersätter det fackliga eller det kooperativa arbetet har man avhändat sig ett instrument och då är det svårt att ta det tillbaka. Politiken ska användas till det den är bäst till. Man använder inte en hammare till att skruva i en skruv och man använder inte en såg för att sammanfoga delar. Man använder inte politiken för att krama makten ur kapitalisten och man använder inte politiken för att tvinga befolkningen åt det håll man i sin enskilda kammare fått för sig är den rätta vägen.

Politiken är till för att utjämna förutsättningarna så de blir lika för alla, därefter står det var och en, gärna i kooperation med andra, att göra sitt bästa för att nå framgång i sin kamp. Politiken är till för att befästa vad en opinionsbildning lett fram till men opinionsbildningen sker bäst genom gemensamt arbete på de övriga fronterna vi har till vårt förfogande.

En politik för full sysselsättning har stöd hos en majoritet av befolkningen men en arbetslöshetsförsäkring som kan användas utan bortre gräns har det inte. Det är ytterst tvivelaktigt att någon av våra föregångare som samlade in arbetslöshetspremien till de första kassorna skulle kunna föreställa sig möjligheten att leva på kassan utan en bortre gräns. I alla fall inte om inte arbetslösheten berodde på att man var bojkottad av kapitalet på grund av fackligt arbete.

En politik för det goda arbetet och för insyn och inflytande på arbetsplatsen har stöd hos en majoritet av befolkningen men ett konfiskatoriskt agerande från staten i form av löntagarfonder såg vi inte hade det stödet. Hade vi i arbetarrörelsen däremot själva initierat uppköp av aktier i noterade bolag, med egna pengar ur våra egna kassor och med utövandet av ägarinflytande på marknadens premisser så hade stödet varit helt annorlunda.

Att tro att vi godtyckligt kan styra och ställa med andras pengar och egendomar strider emot vår egen idé om egenmakt och skydd för våra rättigheter. Vi ska och vi vill utövar ägarinflytande men det är en makt som vi skaffar oss genom att agera på den marknad vi vill förändra. Genom att köpa in oss i styrelserummen och där förändra steg för steg det vi vill förändra. Att politiskt kräva rätt till heltid eller att ställa fåniga regleringar för årliga jämställdhetsplaner ända ned till ensamföretag blir slag i luften. Det är facklig kamp som ska lösa de frågorna, genom bindande avtal och kontrakt, inte politiska floskler.

En politik för hållbar utveckling har stöd hos en majoritet av befolkningen men att diktera och reglera i ett ovanifrånperspektiv utan förståelse för människors vardag sänker det stödet. När politiska förslag har sin upprinnelse hos människor som inte är beroende av elintensiv industri för sin överlevnad slår det fel. När förslagen kommer från människor som inte har en aning om hur det är där bussarna inte går mer än en gång om dagen och att det inte finns tid att handla efter jobbet eftersom man då missar bussen vilket gör att man är fullständigt beroende av bilen så tappar man respekten för vikten av den hållbara utvecklingen.

Är det dessutom så att samhället inte ens kan hålla igång kollektivtrafiken vid minsta avvikelse från lagom varmt väder med lagom lite nederbörd så saknas underlag för att människor ska våga göra en omställning. Då går det inte att tvinga fram förändring med kraftigt höjda energiskatter. Det gör bara folk förbannade. Att det sedan är bättre att beskatta utsläpp än arbete är helt sant men lösningarna måste finnas som incitament för att folk ska uppskatta utsläppsskatter.

Slutligen; När människor till vänster på den politiska skalan säger att Socialdemokraterna blir allt mer lika Moderaterna och att det är fel väg att gå, så missar de något väsentligt om vad som skett de senaste 8 åren. Arbetarrörelsens idéer har vunnit kampen om agendan. Det är vi som sätter dagordningen och som styr åt vilket håll landet går. Det är vi som tvingat Moderaterna att gå som oss, se ut som oss och låta som oss. Svaret på det är inte att skrämmas iväg in i en frasradikal socialism som saknar stöd hos befolkningen.

Vi äger mittfältet i svensk politik och mittfältet är vänsterpräglat. Det gör givetvis inte Moderaterna till ett vänsterparti men vi måste också inse att folk inte ser dem som förklädda troll och samma gamla svarta gäng, kanske till och med för att de inte är det längre. Däremot är det otvivelaktigt så att den dagen de åter drar tillbaka ut på högerkanten så kommer folket stå kvar och rösta på de som kan presentera ett trovärdigt mittenalternativ. Men vänstern kan givetvis återta den platsen utan att Moderaterna flyttar på sig men vi gör det inte genom att gå längre vänsterut för där står det inget folk och väntar.

Svensk arbetarrörelse är under attack från intellektualiserade och testuggande frasradikaler utan förankring i arbetarrörelsen men den är också under attack från konservativa falanger, ovilliga till minsta förändring, med trygga anställningar till mycket höga löner inom de olika grenarna av rörelsen. Därför gäller det att hålla huvudet kallt och söka rötterna för att kunna se framtiden an.

Just nu dras det oerhört kraftfullt åt alla håll och det ökar på falangstriderna, det sprider osämja och det gör att misstroendet ökar. Men kampen om makten i parti och rörelse får inte bli det primära för då är vi förlorade för all framtid.

Erik Laakso (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30994

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Men kampen om makten i parti och rörelse får inte bli det primära för då är vi förlorade för all framtid."

Är det ett problem?

Permalänk | Anmäl #1 Leif D, 2010-12-08, 20:07

Att styra och ställa med andras ekonomi och egendom är, tvärtom vad du påstår, själva kärnan i er politik. SAP tog beslut om att göra mej skuldsatt och hemlös när de lät SJ tvångsköpa mitt hus. Det finns inget i världen som skulle kunna få socialdemokrater att städa upp i den katastrof som ni med öppna ögon orsakade.
Om jag hade något att säga till om så skulle jag sjukdomsklassa den önskan om att lägga sig i andras liv som socialdemokrati innebär.

Permalänk | Anmäl #2 Robert Pettersson, 2010-12-08, 20:51

Fantastisk rubrik, "Testuggande socialister försöker ta över arbetarrörelsen". Socialismen står inskriven i andra meningen av Socialdemokraternas partiprogram och Socialdemokraterna har alltid styrt - för att inte säga varit i stort sett samma sak som - arbetarrörelsen. Svårt för socialister att "ta över" något man alltid har haft kontroll över.

Permalänk | Anmäl #3 Peter Andersson 2, 2010-12-08, 21:38

Peter Andersson 2, Det är Newsmill som satt rubriken. Läs innehållet i texten för att ta del av mina åsikter.

Permalänk | Anmäl #4 Erik Laakso, 2010-12-08, 23:01

"...när arbetarrörelsen valde att låta staten ta över verktygen för det fackliga löftet övergav man den kooperativa idéen och utsatte sig för det som idag har gett en djup kris. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt heter de som idag sitter med den fackliga kampens främsta verktyg i sin hand. Hur kunde det bli så?"

Det är en beskrivning från insidan av insider/outsider problematiken och av en moral hazard, alltså att förlägga de negativa effekterna av egna val på någon annan, i det aktuella fallet att strukturell arbetslöshet orsakad av lönekrav döljs genom att skatt finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Och skatten plockas in genom exploatering av sådana som inte räknas.

Hur ska Ni lösa saken?
Först och främst ska Ni sluta låta olika yrkesgrupper betala för andras övertalighet. Inte ens Socialdemokrater kan egentligen tycka att det är vettigt när Teaterförbundet argumenterar för att det är orättvist att förutom att deras medlemmar har hög arbetslöshet, de också ska behöva betala hög arbetslöshetsriskpremie i avgift till a-kassan. Orättvist för vem?

Socialdemokrati bygger ju på att det finns ett näringsliv som verkar på så kallad konkurrensutsatt sektor och som kan beskattas.
Därav benämningen närande och tärande sektorer.

Om Ni inta längre godtar de premisserna är Ni kommunister.

Permalänk | Anmäl #5 Tobias Wallin, 2010-12-08, 23:52

Mycket intressant artikel.
Hoppas verkligen den får många läsare.

Permalänk | Anmäl #6 Håkan Lager, 2010-12-09, 02:59

"men den är också under attack från konservativa falanger, ovilliga till minsta förändring, med trygga anställningar till mycket höga löner inom de olika grenarna av rörelsen."

Ett mycket stort problem i Sverige. Det sätter ungdomar och nya medborgare i en svår sits.

Permalänk | Anmäl #7 Ronny Andersson, 2010-12-09, 07:56

En tänkbar utveckling är att pga av att partiet för närvarande saknar ledning så kan de fraktionsstrider som så länge plågat SSU komma att ta klivet upp i moderpartiet.
De testuggande socialisterna versus de mera mittenorienterade gråsossarna.
En sådan fraktionsstrid kommer antagligen att försvaga partiet ännu mer. Om det är bra eller dåligt är upp till var och en att avgöra

Permalänk | Anmäl #9 Lars Johansson, 2010-12-09, 08:00

För en icke socialdemokrat är din text omöjlig att lösa, den är fylld med kodord och omskrivningar som bara fungerar inom partiet. Troligtvis en av anledningarna till att ni ska vara glada om ni får 25% 2014. Men den främsta anledningen är att ni svikit era kärnväljare.
Och att det nu finns ett nytt parti att rösat på, ett parti som är trovärdigt när det påstår att det tänker se efter VÅRA intressen. Till skillnad från SAP som lovar att se efter ALLA ANDRAS intressen.
Långsiktigt ska ni vara glada om ni får 15%, ni står ju inte för någonting.

Permalänk | Anmäl #10 Martin A, 2010-12-09, 08:17

Det är härligt att se en (S)-märkt debattör som kritiserar vänsterns moraliska ras och inser att den blandat ihop politik med välfärdsstat. Här är mina femtio öre:
http://www.jonatanforsberg.net/2010/12/laakso-fejar-hos-en-alienerad-van...

Permalänk | Anmäl #11 Jonatan Forsberg-Gillving, 2010-12-09, 10:25

Martin A, berätta gärna vilka kodord det inte är du hänger med på och vilka omskrivningar som gör texten omöjlig att läsa. Jag vill verkligen göra allt för att uttrycka mig begripligt.

Permalänk | Anmäl #12 Erik Laakso, 2010-12-09, 10:47

Jag är först och främst inte socialdemokrat men jag tycker ändå din artikel är väldigt bra. Jag ska fatta mig kort: jag håller till stora delar med dig men jag vill poängtera en sak.

Utvecklingen inom Svensk socialdemokrati är till stora delar ett Europeiskt fenomen. Sossarna var länge 'folkets parti' och vanans makt är stor. Detta började förändras under framförallt 70-talet genom hela Europa. In flyttade välbeställda medelklassungar som, för att parafrasera dig, använde sig av 'frasradikalism'.

Men, denna radikalism blev också handling. Radikalfeminismen som de allra flesta idag, även feminister, tar avstånd ifrån. Multikultirella samhället. Med mera, med mera.

Sossarna har blivit etablissemangets parti. HBT, mångkultur, könsmaktsordning, massinvandring.

Jag tänker inte döma det ena eller det andra men arbetarklassen delade aldrig och kommer aldrig dela dessa värderingar. Detta måste socialdemokrater förstå.

Den akademiska vänstern är inte särskilt väl integrerad i det svenska samhället utan lever en isolerad tillvaro skilt från resten av det svenska samhället.

Jag är helt övertygad om att Sverigedemokraterna på sikt kommer bli det nya partiet för arbetarklassen. De har en politik som socialdemokraterna hade ändå in på 60-talet.

Erlander sa själv vid raskravellerna i USA på 60-talet att "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

Socialdemokraternas bas har alltid varit arbetarklassen. Enda sättet att komma runt det är att bli som moderaterna vilket nu också är på upprullning. Ska man fortsätta vara arbetarklassens parti och även den lägre medelklassens parti så måste man bli det man en gång var men inte längre kan. Genom sin politik från 70-talet framåt så har de grävt sin egen grav och öppnat upp för partier som SD eller Dansk Folkeparti som var som Sossarna pre-68.

Men ingen kan på allvar säga detta högt utan att bli utfryst. Därför kommer analysen ligga på decimalerna i skattepolitiken. Som om fastighetsskatten avgjorde valet. Och så länge analysen är så steril och platt så kommer även resultaten framöver för Socialdemokratin att vara därefter. I Sverige så som i Europa.

Permalänk | Anmäl #13 Anna Hellsén, 2010-12-09, 11:41

Socialdemokratins problem är större än de själva anar. Fackföreningsrörelsen har för länge sedan tappat verklighetsuppfattningen. De lever kvar på 70-talet med sina fasta anställningar och har inga svar till de problem som dagens anställda har.
Socialdemokratin måste omformulera sin egen politik och skapa visioner för framtiden om de överhuvudtaget ska ha en chans att ta tillbaka regeringsmakten. Tyvärr tror jag att denna (s)-koloss är oförmögen att få till det. Mycket pga av det Erik Laakso kallar konservativa falanger, ovilliga till minsta förändring.

Permalänk | Anmäl #14 Mikael Larsson, 2010-12-09, 11:42

Quo Vadis ?!
Allt som hette katolicism,konservatism,kolonialism och kapitalism och som Sverige strävat efter att undvika var orsaken till allt ont i Europa enligt en av Gunnar Myrdals debatbok (publicerad för nästan 50år sedan) i vilken pläderade han sin grundsyn om den europeiska och enligt honom den med högre värde svenska kulturen.
I Sverige ser man i åratal en stor socialdemokratisk dominans vilken yttrar sig i den stora disproportionen när det gäller individens rättigheter gentemot staten.
En tendens att- så fort det uppkommer problem t.ex arbetslöshet, hälsoproblem, familjeproblem,bostadsbrist,utanförskap mm – få sina medborgare att vända sig om hjälp till staten (bidrag) och på det sättet bli beroende av staten.Om man ens får hjälp. Oftast ingen.Individen betyder inget, man skall helst inte ha några hemligheter, inte ens dra ner för gardinerna hemma hos sig för då har man något att dölja.Vart är vi på väg....

Permalänk | Anmäl #15 Wanda J, 2010-12-09, 14:11

Du skriver "Politiken är till för att utjämna förutsättningarna så de blir lika för alla, därefter står det var och en, gärna i kooperation med andra, att göra sitt bästa för att nå framgång i sin kamp".
Är det verkligen så, att politiken är till för att ställa allt och alla på samma plattform? I så fall har socialdemokraterna ett Sisyfosarbete att utföra, ett arbete som de senaste 70-80 åren inte varit framgångsrikt. Kanske skulle det vara mer realistiskt att se till att vi inte behöver se människor försvinna i ett svart ändlöst hål av elände, att fortsatt garantera den grundtrygghet som allmän sjukvård och socialförsäkring ger, och att inte ohämmat acceptera en import av oplacerbar arbetskraft som belastar systemet tills det brister. Törs du ta den fighten?

Permalänk | Anmäl #16 Jan Wiklund, 2010-12-09, 14:25

Jag trodde att de frastuggande socialisterna redan var arbetarrörelsen. Kanske hade jag fel. Det som hänt sossarna nu är ganska tydligt.

Sossarna var under hela sin tid som statsbärande parti i Sverige, egentligen fram till nu, det lockande alternativet för människor som ville göra politisk karriär. Kontakter med sossarna var viktigt. Partistyrelse och andra högdjur hade politisk tyngd, eftersom de kunde erbjuda pengar, anställning och makt.

Nu? Sossarna är ett sjunkande skepp, enligt åtminstone Urban Ahlin helt befriat från alla ambitioner och visioner om hur framtiden skall se ut. Alla de här människorna som motiverades av partiets makt var de som tog över, och eftersom ingen sådan människa någonsin brytt sig om ideal, ideologi och visioner, blev partiet sådant. Då blev det också mindre lockande för väljarna.

Det vi ser nu är nästa steg. När sossarna inte längre är politiskt relevanta, så håller de principlösa och makthungriga i partiet på att dra sig ur. De flyttar, helst till moderaterna, som dessutom givit upp det mesta av sin anständighet i ivern att ersätta sossepartiet. Gräshopporna drar vidare.

Så gräm er inte, sossar. När ni blir av med gräshopporna, så kommer de som är kvar att kunna sträcka på sig och sprida sitt budskap hederligt. Partiet kommer kunna bli ett relevant alternativ igen efter decennier av ensidig makthunger. Men förmodligen som ett 15-20%-parti.

Permalänk | Anmäl #19 Sven P Andersson, 2010-12-10, 14:54

Tredje försöket efter två censureringar:
#12 Erik Laakso, 2010-12-09, 11:47
Du har helt rätt i det du säger. Jag talade utan sak och är ledsen att jag gjorde det.
Sen har jag haft andra invaändningar mot din analys efter att ha läst din artikel noggrannare men nesmills censor insisterar på att ta bort så det är meningslöst att skriva mer.

Permalänk | Anmäl #20 Martin A, 2010-12-11, 00:45

Hej Martin, ledsen att jag dröjt med svaret.
Du får gärna kommentera på min blogg istället. Det är ytterst sällan jag inte släpper fram kommentarer.
http://eriklaakso.voltaire.se

Mvh Erik.

Permalänk | Anmäl #22 Erik Laakso, 2010-12-15, 21:47

Bravo , Erik Laakso!

Tar av mig hatten för den bästa analys av socialdemokratins problem jag kan komma ihåg att jag läst:
För (S) egen skull , men framför allt för Sverige's skull hoppas jag du
hamnar högt bland de framtida (S) ideologerna.

Själv uppvuxen bland klasskrankorna i en traditionell gammal västsvensk bruksort, är jag tillräckligt gammal för att ha hälsat på Ernst Wigforss, där han kom cyklande i Lund med sin svarta basker.
En fullständigt oanselig ideologisk gigant..
Du kanske går i den klassen, vad vet jag..?
Det är bara så oerhört intellektuellt stimulerande att läsa en analys som är så på pricken som din.
Tack för den.

Permalänk | Anmäl #23 Gunnar Ehn, 2011-02-24, 10:45

Om denna "analys" ligger till grund för "arbetarrörelsen", så är hela den socialdemokratiska krisen beskriven. Aldrig har väl fler fraser formulerats med sån övertygelse på så litet utrymme.

Fras 1.
"Socialdemokraterna är inte lösningen på arbetarrörelsen kamp. Däremot kan det vara ett av redskapen i den kampen, om vi tillsammans vill det."
-Arbetarrörelsens kamp är förskingrad i en ideologisk öken som nu tar sig uttryck i kriminalitet, huliganism och rasism.

"Rätten att själva välja och kräva ligger djupt i folkmedvetandet eftersom det är vad föregångarna i kampen lärt ut. Vi tar ingen skit längre, vare sig från kapitalet eller från statsmakten."
-"Arbetarrörelsen" tar hur mycket skit som helst. Man är fullständigt kvävda av finansiella system och marknad och köper sin förslavning genom t ex huslån. Exemplen på hur mycket skit "Arbetarrörelsen" skulle kunna fylla halva Newsmill.

"Men när arbetarrörelsen valde att låta staten ta över verktygen för det fackliga löftet övergav man den kooperativa idéen och utsatte sig för det som idag har gett en djup kris."
-"Arbetarrörelsen" har inte valt någonting. Detta är en successiv korruption som utvecklas i alla organisationer och som nu nått fram till att Juholts 170 000:- i månaden inte ifrågasätts.

"Anders Borg och Fredrik Reinfeldt heter de som idag sitter med den fackliga kampens främsta verktyg i sin hand. Hur kunde det bli så?"
-Det kunde bli så därför att inte minst sossarna gjorde "Arbetarrörelsen" till börsklippare. Socialdemokrater och fackliga fårskallar har uppmuntrat till att spekulera i företag, så att man mer identifierar sig med ägandet än sin roll i "Arbetarrörelsen". Borg/Reinfeldt är inget arbetarparti, utan ett arbetsparti och "arbetslinjen" gäller inte frälset.

""Backspegelns lösningar är bara goda om de löser samtida utmaningar och problem.""
-Historien tar sig fram i ett cykliskt förlopp. Sahlins formulering är en meningslös och innehållslös fras.

"I det samhälle vi idag lever i så upplever individerna sig friare än någon annan i historien någonsin gjort."
-Den friheten sitter i ett köpt hus för 4 miljoner, sålt för 3 efter skilsmässa och var sin återstående skuld på 1/5 där den ena parten just blivit uppsagd. Den friheten sitter i 2 års väntan på en knäoperation, samtidigt som den privatförsäkrade fixas på en vecka.

"Vi tar ingen skit längre, vare sig från kapitalet eller från statsmakten."
-"Arbetarrörelsen" tar mer skit än på mycket länge. Ser vi Island, Grekland etc. så är demokratin avskaffad och villkoren dikteras av bankerna. Din förmåga att formulera fraser är häpnadsväckande.

"Man använder inte politiken för att krama makten ur kapitalisten och man använder inte politiken för att tvinga befolkningen åt det håll man i sin enskilda kammare fått för sig är den rätta vägen."
-"Krama makten ur kapitalisten"? - "Arbetarrörelsen" ÄR kapitalisten. Här kramas ingenting, mer än ur arbetaren på "Arbetarrörelsens" uppdrag.

"En politik för full sysselsättning har stöd hos en majoritet av befolkningen men en arbetslöshetsförsäkring som kan användas utan bortre gräns har det inte."
-Marknaden påbjuder en viss procent arbetslöshet för att balansera marknad och hålla tillbaka lönekrav. Sovjet och den fullt utvecklade planekonomin är den enda som klarar full sysselsättning och att Sovjet skulle ha stöd i någon "Arbetarrörelse" håller jag för helt utesluten. Återigen fras, fras, fras.

"En politik för det goda arbetet och för insyn och inflytande på arbetsplatsen har stöd hos en majoritet av befolkningen men ett konfiskatoriskt agerande från staten i form av löntagarfonder såg vi inte hade det stödet."
-Konfiskatoriskt agerande? Aldrig har mer pengar flyttats från arbetare till arbetsgivare, aldrig har plundringen varit mer systematiserad. Endast en frasmaskin skulle kalla löntagarfonder konfiskatoriskt.

"Arbetarrörelsens idéer har vunnit kampen om agendan. Det är vi som sätter dagordningen och som styr åt vilket håll landet går. Det är vi som tvingat Moderaterna att gå som oss, se ut som oss och låta som oss."
-"Arbetarrörelsens" idéer, att sätta sina pengar på börsen och bli sin egen dräng? Den mängd fraser som bygger hela artikeln är imponerande.

"Vi äger mittfältet i svensk politik och mittfältet är vänsterpräglat."
-Man tror inte sina ögon. Har du hittat på allt detta själv?

Imponerande brist på sjukdomsinsikt.

Permalänk | Anmäl #24 u_17443, 2011-10-16, 04:34