Vad vill socialdemokraterna?

Efter valförluster säger ibland partier att de inte nått fram med sitt budskap, eller att väljarna inte förstod vad de ville. Det är fullt begripligt. Men det händer också ofta att de säger att nu måste de ändra sin politik, för att få fler väljare. Det kan handla om att locka tillbaka gamla väljare, förstagångsväljarna eller medelklassen. Och detta är något helt annat: För vad står de för då? I vilken grad tror de själva på sin ideologi? Handlar deras partipolitik alltså i första hand om "viljan till makt"? Kan de inte respektera väljarnas beslut, att inte rösta på dom?

Det finns olika sätt att bedriva partipolitik och valrörelser. För att det ska bli tydligt renodlar jag två olika förhållningssätt:

1 Ett är att anpassa sitt budskap efter det större målet: Att vinna valet.

Man kan se sin politik som en vara som ska säljas, som vilken annan produkt som helst. Man kan använda en reklam- eller pr-strategi och sälja varan med hjälp av retorik, känslor, bilder, fokusgrupper, psykologer etc. Man kan till exempel utarbeta lämpliga outfits (språkbruk och klädkoder) för sina försäljare/politiker; viktiga värden som valfrihet och individualism kan sättas på undantag för det högre syftet: Makt. Partiets företrädare ska helst väljas efter vilka som gör bäst intryck. Om de tror på den politik de driver eller inte tror på den, spelar egentligen ingen roll, bara de är trovärdiga.

Målgruppen måste kartläggas och analyseras in i detalj innan försäljningsstrategin läggs upp. Vad är viktigt för "svenskarna"? Arbete? Välfärd? Miljö är kanske något vi också skulle behöva addera till vårt varumärke? Men jämställdhet behöver vi inte bry oss om just nu.

Den här pr-strategin utesluter förstås inte att det finns många människor som uppriktigt tror på sin ideologi. Men det finns de som är beredda att offra sin - ärlighet, heder, moral? för sin "tro": Ändamålen helgar medlen. När väl till exempel den moderata/kristna/kommunistiska "revolutionen" är genomförd, kommer människor att "förstå" hur rätt de hade, och tacka dom.

Då kan man till exempel svälja sin kritik mot en inhuman sjukförsäkring tills efter valet.

Alexandra Einerstam skriver i sin valanalys på Netroots att gruppen som sysslar med pr och reklam har ökat kraftigt i det socialdemokratiska partiet, medan de som sysslar med analys och utredning har minskat. Är det den vägen ni tänker fortsätta på?

2 En annan valstrategi är att tala till sina presumtiva väljare om sin politik. Om vad man faktiskt vill. Strunta i vad andra tycker! Koncentrera er på vad ni tycker! Och berätta det för oss!

Det är svårt att få grepp om verkligheten, sannningen. Det påstås så mycket olika saker, inte bara av politiker i valrörelserna. Har arbetslösheten stigit eller sjunkit? Har klyftorna ökat eller inte? Menar det där partiet verkligen att de vill förbättra järnvägstrafiken, eller är det något de bara säger? Vi behöver inte mer pr, vi behöver fakta, vetenskap - kombinerat med ärliga, tydliga, ideologiska ställningstaganden.

Varför hade socialdemokraterna till exempel inte med sig forskningssammanfattningen Jämlikhetsanden på valdebatterna eller statistik från SCB? Om man hänvisar till vetenskapen, till en "fysisk" bok eller en hemsida, kan väljarna själva titta i källorna. Vi lämnas ofta där annars, med motstridiga påståenden, i bästa fall med journalister som uttolkare.

Och till slut frågar man sig kanske bara vilken partiledare som verkar trovärdigast?

Jag är orolig över utvecklingen inom politiken, jag hoppas att jag har fel, vad tror ni? Jag tror att svenskarna har en egenskap som kan utnyttjas genom pr-strategier: Tillit. Och tillit till politiker. Internationellt är nivån av tillit, eller "trust" hög i Sverige. Det innebär att människor generellt har uppfattningen att man kan lita på andra människor, vilket inte alls är självklart. Om man lyssnar på hur människor pratar om politiker i vissa andra länder framträder en annan bild; politiker ses som korrumperade människor som bara försöker dra nytta av sina politiska positioner för egen del och ständigt ljuger. Väljarna verkar tro mer på anarki än demokrati.

Jag hoppas att vi inte är på väg i den riktningen, men genom oärliga eller bara otydliga politiker finns det kanske en risk för det? Kanske är (protest-) rösterna på Sverigedemokraterna exempel på detta? Sd-väljare har betydligt lägre förtroende för politiker. Eller framför allt: De som inte röstade överhuvudtaget. De som brukar försvinna i valanalyserna, eftersom de inte ens dök upp i vallokalen. Vad tycker de? Och kommer de att bli ännu fler nu efter erkännanden från en hög politiker att hon egentligen inte trodde på sin egen politik?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30980

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vi är redan där. Och här måste jag faktiskt ge politikerna från sjuklövern litet cred, de har modigt gått före och verkligen agerat ledare i att göra om sverige till ett område utan tillit. Välkommen till det nya sverige!
Personligen vill jag rösta på politiker jag litar på och som jag respekterar, folk som står pall när det blåser och som säger vad de tycker. Inte servila feglingar med falska leenden och ett koppel av lydiga journalister.

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2010-12-09, 08:08

FÖRFATTARENS KOMMENTAR

Martin, jag förstår din frustration.

Det är väl uppenbart att jag tycker att pr-strategin inte är någon bra väg framåt. Men vi kan inte bara ge upp eller hur?

Vetenskap och forskning är en framtidsväg, tror jag. Inte bara när det gäller poliitk, utan alla livets områden faktiskt (medicin, miljö, skola o.s.v.). PR skapar gungflyn, men vetenskap ger fast mark under fötterna.

Vetenskapen är något att hålla i handen när det blåser hårt. Något mycket säkrare än enskilda personer och ledare.

Permalänk | Anmäl #2 Dordi Westerlund, 2010-12-09, 14:19

Märkligt att artikeln inte fått fler kommentarer, jag tyckte den var intressant. Ledsen om min kommentar var något och allmänt hållen, din artikel förtjänar att kommenteras och kritiseras mer detaljerat tycker jag men jag har det inte i mig just nu.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2010-12-09, 19:38

Svårigheten för socialdemokratin är just nu att komma överens om vad man vill och vart man strävar. När man väl har lyckats komma fram till en gemensam politik (som förhoppningsvis inte bygger på ett försök att kopiera moderaterna) så måste man paketera politiken på ett tilltalande sätt och och i det läget kan man gärna använda expertis för att framhålla det egna partiprogrammets fördelar.

Permalänk | Anmäl #4 Lars Sjölander, 2010-12-14, 21:17

FÖRFATTARENS KOMMENTAR

Socialdemokratin är splittrad och otydlig, men frågan är hur man ska komma vidare? Många förslag är inriktade just på att ”vinna väljare”. Marie Demker skriver om socialdemokratins kris, i en mycket läsvärd analys av valstatistiken (hon problematiserar bl.a. detta att ”bara 22%" av de arbetande röstade på socialdemokraterna, något Mona Sahlin m.fl. upprepat) och hon frågar sig:

”Är det kanske en ideologisk politisk debatt Sverige behöver? Inte en diskussion om vilka marginalväljare man kan vinna med ännu ett butlerförslag eller förlora med ännu en idé om fastighetsskatt.” http://vanstrastranden.wordpress.com/2010/11/24/socialdemokratins-kris-i...

Jag skriver i min artikel att jag renodlar två perspektiv för att det ska bli tydligt – i praktiken är det svårt och kanske inte ens önskvärt att göra det. Men det handlar trots allt om att välja perspektiv. Och jag hoppas att socialdemokraterna, och andra partier också, väljer att ha en diskussion om sin politik, med utgångspunkt i ideologi och forskning. Inte med utgångspunkt i hur valet ska vinnas.

Jag vill gärna ta upp något som inte fick plats i artikeln: Det sägs ofta att dagens väljarkår är mer utbildad än någonsin. Är det inte viktigare då att appellera till väljarnas intellekt, än till mer känslomässiga aspekter, som identifikation, ledargestalter etc?
Det vill säga: Politikens innehåll. Och att använda vetenskap och forskning som grund för politikens innehåll. Det finns ju en hel del intressant forskning, som socialdemokraterna skulle kunna använda sig av!

Permalänk | Anmäl #5 Dordi Westerlund, 2010-12-15, 20:52

Du tar upp en viktig grundläggande fråga: finns det en ny politik som socialdemokrater kan samlas kring? Svaret är nej, det som socialdemokrater har gemensamt är den gamla politiken. Vilken ny politik som än väljs kan den endast tilltala en del av dagens socialdemokrater samt möjligen en del övriga. Politiska partier skall läggas ner när de fullgjort sin uppgift och inte längre är relevanta. Nya partier kan då fylla eventuella tomrum. Dessa partier bildas lämpligen av eldsjälar som brinner för sin ideologi och som attraherar likasinnade. Att som nu söka en icke-ledare till ett parti utan politik är absurt!

Permalänk | Anmäl #6 Bengt Björck, 2011-02-15, 23:15

Tack för kommentaren! Mitt intryck, som utomstående, är snarare att socialdemokratin inte längre har den gamla politiken gemensamt; att de sedan runt 1980 istället har splittrats under inflytande av stora internationella trender, som vissa kallar nyliberala. Och att socialdemokraterna, och svenska folket(!) har haft en tendens att så att säga slänga ut barnet med badvattnet, i sin kritik av det socialdemokratiskt uppbyggda samhället, nästan som att vi var lite trötta på "folkhemmet", på det gamla och ville ha något nytt. Nästan som ett uttryck för 1900-talets längtan efter att vara "moderna".

För mig personligen gick utvecklingen åt motsatt håll, vilket till stor del berodde på några utlandsvistelser, där jag dels såg baksidorna av andra samhällsbyggen, och dels började se fördelarna med den svenska modellen. Jag mötte också stort intresse och stor respekt för Sverige.

Permalänk | Anmäl #7 Dordi Westerlund, 2011-02-24, 22:23