Påvevalet splittrar Socialdemokratin

I lördags utsågs efter sedvanligt kattrakande i de slutna rummen den valberedning som under Berit Andnors ledning ska hitta den som ska efterträda Sahlin och återge partiet dess fornstora styrka. Eller så är det i alla fall tänkt. Rimligtvis blir det favoriten bland spelarna hos Unibet och Ladbrokes - gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg - som tar hem spelet. Men det kan också bli en ännu okänd kompromisskandidat mellan partihögerns man Mikael Damberg och gråsossarnas kandidat Österberg. (Kanske blir det till sist Nuder som får frågan av valberedningen? Berit Andnor är en ökänd Nuder-lojalist, och har så varit under lång tid.)

Men det intressanta efter lördagens socialdemokratiska minikongress, förtroenderådet kallat, är egentligen inte vem det blir, utan snarare hur namnet i fråga vaskas fram av valberedningen. Och det är där stridslinjen skär rakt igenom högern och vänstern i partiet, och har fått uttalade högermän som förnyaren och bloggaren och pr-konsulten Sandro Wennberg att i dag på tisdag morgon i varma ordalag hylla vänsterns och traditionalisternas Veronica Palm, ordförande i vänsterdistriktet Stockholms stad, för hennes sätt att  vända upp och ned på arbetet med att hitta en ny partiledare i hennes eget distrikt.

Att just Veronica Palm går ett spetsen för att öppna upp sökandet efter en partiledarkandidat genom att använda nätverktyget Questback och med hjälp av det gå ut till samtliga socialdemokratiska partimedlemmar i Stockholm stad, och fråga dem om hur de ser på partiledarfrågan är ingen slump. Palm är en av de socialdemokratiska riksdagsledamöter som är allra flitigast i sitt användande av twitter, facebook och sist med inte minst sin egen privata blogg (som inte ligger på någon partiplattform typ s-info).

För det är nämligen bland de yngre sjuttio- och åttiotalisterna i partiet, som samtidigt finns på nätet i de sociala medierna, som revolten mot det slutna hemlighetsmakeriet med valberedningens sekreta arbete i de slutna rummen sprids som en löpeld i skrivande stund. Twitter har de senaste dagarna kokat över av kritik mot Berit Andnors sätt att leda valberedningen, där hon föraktfullt avfärdat kraven på en öppen partiledarprocess med att förklara att det inte ska förekomma någon skönhetstävling modell tv-pogrammet Idol i partiet, när den nya ledaren ska vaskas fram.

Tidigare har de båda gamlingarna och partirävarna Lena Hjelm-Wallén i SVT Forum och Jan Nygren i Studio Ett avfärdat samma krav på ökad insyn och öppenhet, om än med lite större finess än vad Andnor just gjort.

Där går alltså skiljelinjen i den senaste striden i rosornas kris. På ena sidan står 40- och 50-talisterna (och en del 60-talister som sitter på personliga maktpositioner på partidistriktsnivå landet runt som de inte vill släppa ifrån sig) som inte känner till något annat sätt att utse en svensk socialdemokratisk partiledare, och för vilka de öppna politiska diskussionerna på twitter och facebook är en både främmande och skrämmande värld. På den andra sidan står 70- och 80-talisterna i partiet som inte vill se ytterligare ett slutet påveval bekräftat med kommunistisk acklamation av en enig partikongress som dessförinnan inte fört en enda öppen debatt i personfrågan. De tror att själva öppenheten i processen skulle vara en styrka i sig, men även på ett tydligt sätt signalera till väljarna att någonting verkligen har hänt med (s), och a partiet för första gången gör allvar av pratet om förnyelse och förändring.

Men vad Andnor (född 1954), Hjelm-Wallén (som ledde den slutna valberedningen som föreslog Sahlin som partiledare), och Nygren (som är van att arbeta som krigsmateriallobbyist åt Saab Gripen-projektet i slutna rum i försvarsdepartement världen över) inte klarar av att förklara är att hur det kommer sig att socialdemokraternas systerpartier i Danmark och nu senast i Storbritannien klarar av att utse en partiledare efter en öppen debatt mellan olika kandidater, som ställt sig och sin respektive politiska plattform till öppen beskådan och prövning av partimedlemmarna.

En sak är säker. Även om Berit Andnor kämpar emot insyn i valberedningens arbete med näbbar och klor är det kört för hennes modell att vaska fram en ny partiledare. Den har redan befläckats och kritiserats så hårt bland de yngre gräsrötterna i partiet att de talar om att starta en öppen alternativ valberedning på nätet enligt samma modell som den öppna och alternativa kriskommission som redan finns där. Men vad som är ännu tydligare att detta är den sista vintern då de tunga elefanterna dansar i slutna, rökfyllda rum. Nästa gång en socialdemokratisk partiledare ska utses kommer 70- och 80-talisterna styra partiapparaten. Och för dem är det lika naturligt att kolla vad som hänt på facebook sedan i går kväll till frukosten, som det är för Andnor och Nygren att kolla vad som skrivits på DN-Debatt när de dricker sitt morgonkaffe.

För de sistnämnda lever nämligen i villfarelsen att DN-debatt fortfarande skulle vara Sveriges viktigaste politiska debattorgan och mediala plattform.

Ps. Att sedan det finns gränser för öppenheten även i partidistriktet i Stockholms stad under Veronica Palms ledning är en självklarhet. För bara någon månad sedan utsågs de socialdemokratiska oppositionsråden i stadshuset och landstingshuset i Stockholm av representantskapet i Stockholm stad. Sättet som processen före valmötet gick till på väckte helig ilska på flera håll bland ombuden till representantskapet. Det var nämligen som så att nomineringarna till posterna som borgarråd och landstingsråd skulle vara inskickade till det lokala partikansliet en vecka innan valdagen (sic!).

Det betydde alltså att det inte fanns någon möjlighet att föreslå namn och personer till dessa poster när det förelåg ett färdigt valresultat och man visste vilka och hur många poster som skulle tillsättas. Vidare var det inte många partimedlemmar som var medvetna om detta faktum, eftersom de hade häcken full med att bedriva valrörelse på gator och torg den sista veckan. Det sista de hade lust att göra då var att sitta på en internt s-föreningsmöte och läsa stadgarna för hur ledande socialdemokratiska företrädare utses i Stockholm. (En av de tre som sedermera utsågs till ett välbetalt uppdrag som oppositionsborgarråd i stdshuset heter Roger Mogert, gift med, just det, Veronica Palm.) Ds.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30932

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ska socialdemokraterna fortsätta att värna; demokratin, jämställdheten, solidariteten så bör en ny partiledare väljas av medlemmarna i partiet genom röstning. Ta fram 3 eller kanske 5 kandidater och låt sedan medlemmarna rösta fram den de vill ha som partiledare. Då kan ingen sedan komma och säga att de har blivit överkörda, alla har fått en möjlighet att påverka!
Jag har bara varit medlem en kort tid, men anser ändå att jag vill vara med och påverka valet av partiledare. Jag vill inte ha någon som vill bedriva en politik som är mer moderat än moderaternas egen politk. (Mona Sahlin) Jag vill ha en politik som ser till den lilla svaga människan i första hand, och utformar en politk som ser till att sjuka har en ersättning de kan leva på, att arbetslösa inte utnyttjas i FAS 3, att vi inte får se fler fattiga barn i Sverige, att inga fler gamla låses in på nätterna, för att det saknas personal.

Permalänk | Anmäl #2 Gun Svahn, 2010-12-07, 21:21

"Påvevalet splittrar Socialdemokratin"

Nja, Såssialdemokraterna är redan splittrade sedan länge, så det här gör knappt någon skillnad.
Dessutom är en sådan "splittring" som beskrivs i artikeln egentlige inte något som kommit med "Påvevalet", utan det har funnits länge i hela samhället, som sossarna trotts allt är en del av vare sig vi vill inte inte (fast helst inte, va).

Permalänk | Anmäl #3 Leif D, 2010-12-07, 21:53