Avreglering större hot mot järnvägen än brist på pengar

En av mina favoriter på nätet är Charles Hugh Smith. Igår tog denna politiske motpol och namne till Karin Svensson Smith upp samma sak. Smith (favoriten) menar att en byråkrati har en livscykel med sex faser från födelsen till döden. I början går nästan allt till själva programmet och verksamheten. I slutet går pengarna mest till admintration. Den svenska järnvägen är i den femte eller sjätte fasen och nära slutet och det stämmer med vad Smith har observerat under sina tolv år i Trafikutskottet. Smith nämner Kaliforniens universitet, Pentagon och polismyndigheten i en liten stad som överges. Det är ingen skillnad för en järnvägsorganisation.

http://www.oftwominds.com/blogdec10/lifecycle-bureaucracy12-10.html

Så är det naturligtvis. Jag är för privatisering och fri marknad men även detta kan utföras på ett dåligt sätt. Som i det här fallet, eller när stockholms pendeltågstrafik klåpades sönder.

Jag tror även att alltför många lyssnat lite för mycket på sagorna om ett varmare klimat. Det verkar som om tåg och väg ansvariga inte riktig förstått att vi bor i sverige. Ett land i skandinavien med ett kallt klimat.
http://www.slu.se/PageFiles/31192/Temperatur.htm

Borde inte frågan snarare vara vad man känner för AVREGLERINGAR?

I Storbritannien privatiserades järnvägarna 1993 på samma sätt som vi sedan gjorde - i ett område för spåren och ett för trafiken. Efter en rad svåra tågolyckor som berodde på dålig professionalitet och underhåll beroende på bristande samordning och ansvarskänsla samlade regeringen ihop ansvaret för spåren på en hand - som småningom blev Network Rail. Det betydde mycket för kvaliteten.

Citat från Wikipedia: ..."Since 2003 Network Rail has been building up significant in-house engineering skills, including funding of apprenticeship and foundation degree schemes. Network Rail reports significant savings resulting from the initial transfers of work away from contracting companies. Additional contracts were taken back by Network Rail after the serious accident at Potters Bar and other accidents at Rotherham and King's Cross led Jarvis to pull out of the track repair business. Shortly after this, and due to other failures by maintenance companies, Network Rail took control of many more maintenance duties."...

Banverket borde ha förutsättningar att fylla samma funktion som Network Rail. Ligger skillnaden i ett svagt svenskt regeringsengagemang i järnvägarnas säkerhet och utveckling? Med den aktuella attityden från regeringshåll till höghastighetssatsingar är man benägen att tro det.

Järnvägen i Sverige förblir ett svagt moderat kort.

@4 Anders Petter Brynge: Något Banverk existerar inte längre, efter att regeringen slog ihop Banverket, Statens institut för kommunikationsanalys och Vägverket till Trafikverket. Naturligtvis förlorade de då spetskompetensens på spårtrafik, och nu skall de inte bara kommunicera med ett fåtal trafikoperatörer, utan med ett obegränsat antal trafikoperatörer.

Att järnvägen och speciellt dess persontrafik är i slutet av sin livscykel och nära en nedläggning märks av att anslagen nu är uppe i ungefär dubbla biljettintäkterna. Anslagen till Trafikverket är cirka 40 gånger större än banavgifterna, som inte ens betalar den centrala administrationen. Bara underhållet kostar en faktor 10 mer än banavgifterna. Trafikverkets årliga anslag är cirka 20 miljarder kr. För att driva runt detta spektakel betalar en genomsnittlig skattebetalare netto cirka 400 kr per månad. Det hade varit billigare om alla resanden hade fått samåka med taxi. Och då hade Karin Svensson Smith inte missat mötet.

Det enda vettiga är att lägga ner allt. Man ger då malmbanan till statliga LKAB och vissa tåg i Stockholm till SL gratis och säljer räls och rullande material till högstbjudande utländska järnvägsföretag eller skrotfirma. Green Cargo kan då försöka slå sig ihop med riskkapitalföretag, industrikundföretag och liknande och köpa banor, mark, lok, vagnar och annat som de behöver. Städerna får massor av utrymmen tillgängliga och kan förtätas. Det är lätt att göra trailerbussar med dubbla plan som tar 200 passagerare och drar en tiondel så mycket energi per passagerarkilometer som ett snabbtåg. Detta har politikerna och byråkraterna dock förbjudet.

På sikt kommer produktiviteten att fortsätta falla i utvinningen av naturresurserna och järnvägen få ännu sämre förutsättningar. Järnvägen i det här landet är i allt väsentigt ett naturligt monopol och det finns ingen anledning att avreglera. I varje fall kommer det inte att ändra den hopplösa situation som järnvägen har. Politikerna tramsar och lever på detta. Järnvägsdriften är lika utvecklad som sexualdriften.

Urban Persson #6
Just det, Järnvägen är ett naturligt monopol. En gemensam kostnad för samhället. Den kan inte avregleras och privatiseras på sunda marknadsmässiga grunder. Detsamma menar jag gäller elproduktion. Och för att bäst studera vad som kan hända när man avreglerar ett naturligt monopol är att titta på vad som hänt.
Det fina med båda fallen är att vi slipper spekulera i konsekvenserna.

Vad är det som är så sunt med avreglering, privatisering och marknadsmässiga grunder? När alla ropar efter den ordning som vi alla alltid saknar då monopolet ska ersättas av anarki? Och hur kan kostnaderna ha drivits upp till sådana höjder utan att vi klagar mer? EU-medlemsskapet kostar visst 30 miljarder per år varav 60 procent hamnar utanför Sverige, som en extra skatt som vi alla betalar, och vad får vi tillbaka av det? Känslan av att få delta i att skicka romer över gränsen kanske, därför att de inte kan mäta sig med en hög europeisk standard? Vart är vi påväg, kan man verkligen fråga sig, kanske På Spåret ska ta upp den kopplingen. Det naturliga monopolet hade väl en fallande marginalkostnadskurva, vad jag minns från de tröttande nationalekonomikurserna - och var någonstans i verkligheten har vi sett någon sådan????? Mycket finns det att ifrågasätta, men ingen gör det på allvar. Det enda som kvarstår, det är att rumpan, ja den står stilla!!

Britta Måhl #8
Det är sedan länge känt, såväl i teorin som i praktiska prov att sund marknad och konkurrens, där privat ägande är en central ingrediens leder till en kedja av förbättringar och utveckling. Motsatsen kan också skådas där nationer med planekonomi, idag eller tidigare har en, jämförelsevis alldeles för låg BNP och standard inom, i stort sett allt.

Vi är faktiskt gott och väl förbi den diskussionen.

Vi är som vanligt på väg mot bättre tider. Större möjligheter att bekämpa sjukdomar och ohälsa. Ett rättvisare samhälle, högre levnadsstandard osv. Eller har du någon empiriskt säkerställd referens till siffror som säger annorlunda.

Icke desto mindre, allt är inte perfekt, och vissa saker är fortfarande riktigt dåliga. I synnerhet de företeelser där ett gammalt socialistiskt monopol ska ut och försöka verka i en fri ekonomi.

Tänk, SAS, Telia, SJ, m.fl.

Jag tro på marknadekonomi! ...ändå anser jag att vissa större och viktiga strukturer med krav på samordning och synkronisitet inte bör utsättas för marknadens påfrestningar och omsvängningar. Detta då de i sig själva är en förutsättning för att övriga funktioner i samhället kräver funktionalitet, kontroll, samordning och överblicklighet. De strukturer jag talar om är de stora infrastrukturerna som sammanbinder vårt samhälle, folket och näringslivet.

Förstår inte riktigt att både en borglig regering såväl som en "socialistisk" tror på hållbarheten i att folket ständigt ska känna sig blåsta,svikna och lurade av tågoperatörer, teleoperatörer och elbolag.... Tågen går inte, man kan inte byta leverantör på sitt teleabonnemang och det är i stort sett omöjligt att få ett pris stämmer på den el man måste köpa.... vad en biljett kostar... om tåget överhuvud taget kommer att avgå.... eller om den telefon man just blivit påtvingad kommer att fungera under tiden som man desperat försöker att avbryta abonnemanget... jag tror att dessa infrastrukturer är en förutsättning för att marknaden ska fungera.

Dessa dåliga exempel på avreglering löper stor risk att bli argument för en planekonomisk reaktion som sträcker sig längre än vad de flesta av oss önskar.

Järnvägen som artikeln handlar om är en 150 år gammal infrastruktur som man pyttsar till några ören varje år för att den ska fixas till och fungera under ytterligare en vinter.... vad som egentligen skulle behövas är en rejäl omdaning och repatriering av denna nationella livsnerv.

Baby Düül

Järnvägen är infrastukturell härva. Tåg kan ju inte ens köra om varandra. En mycket omodern och skattedränerande transportmetod. Om de hade brutit strömmen för att evakuera de som fick sitta i sju timmar så skulle sex andra tåg också blivit stående, vilket hade orsakat en järnvägsinfarkt. Dessutom blir man hemlös om man råkar ligga i vägen för en järnvägsutbyggnad eftersom ledningen för SJ och Transportstyrelsen ( Banverket )
saknar empati.

Nya järnvägsbanor skär som ett svärd samhällen för att hålla upp det svindlande utvecklingstempot… Trots det fungerar inget, även på somrarna och snart kommer man att kunna hinna torka hö på rälsarna innan ett någorlunda bra fungerande tåg passerar… Hur mycket kostar ens lidande, protester, spel och lek med människor om att bygga nya banor, kanske där det reser mest eller kanske där det reser minst passagerare...

Så ytterligt svagt, som det nu är med tåg och järnvägsspår, har det nog inte varit på de senaste hundra åren. Allt är galet och under-dimensionerat, oreparerat eller oberäknat, okompetent utfört eller illa skött. De ministrar som haft huvudansvaret för de här frågorna, har inte förstått vad det är fråga om, och än mindre varit kompeten-ta att driva frågorna inom respektive regingar. - Men en förutsätt-ning för att man skulle kunna ha gjort detta på ett någorlunda vettigt sätt är naturligtvis att man fått en välunderbyggt uppbackning av ansvariga chefer inom det här trfikområdet. - Så långt, som nu allt verkar ha farit iväg, är det dags för regeringen att ingripa. Detta bör den också göra med stor kraft, och behövliga ekonomiska medel för att få Statens Järnvägar på stadiga fötter. - Gör detta snabbt! Och för allt i världen - inte bara något som är halvdant!

Tänk vad skönt att läsa en folkpartists erfarenheter av avreglering i sektorer som saknar förutsättningar för marknadsfunktion.
Alla är tydligen inte ideologiskt förblindade inom alliansen. Men tyvärr allt för många och dessutom en stor del inom S.
Ta itu med Lagen om offentlig upphandling också är du snäll. Om folk visste hur mycket onödigt arbete och ökade kostnader den medfört skulle dom bli galna.

De planekonomiska ränderna verkar sitta kvar hos Karin Svensson Smith.

Ursäkta mig men är det inte just det statliga SJ som får majoriteten av all kritik?

Det är precis tvärtom, nu måste avregleringen ta fart på allvar. Sälj ut allt och stycka upp Banverket.

Man kan ju alltid peka på hur fantastiskt järnvägen fungerade i Karins idealland Sovietunionen, inte alls.

Olof, du kan ju ta och besöka Nordkorea istället, då kan du se hur din planekonomiska dröm fungerar i verkligheten.

Det svenska folket visade tydligt att man inte vill se mer röd politik.

#16 Marcus

Du kan ju ta och besöka Kina med höghastighetståg som tar mängder med människor runt på vad som snart är världens störtsta järnvägsnät och dessutom i nybyggt toppskick för hastigheter våra tåg inte kommer i närheten utav. Likadant i Ryssland där de senaste höghastighetsnäten byggs på privat entrepenad, så det går också.

Dessutom kör tågen i Sibireien även om det är någon meter snö i vägen, men de lever väl i verkligheten och inte på något lyxhotell omgivna av diverse suspekta lobbyister som svenska politiker tycks göra konstant.