Säkerställ omhändertagna barns rättssäkerhet

Vid en LVU-rättegång möts tre parter: barnet, föräldrarna och socialtjänsten. Barnet har sitt eget ombud som ska föra dess talan och man kan även förhöra barnet så att dess egen röst finns med i rättsalen. Men det finns en lucka i lagstiftningen. Vid omplacering från ett familjehem hörs inte barnet och barnet har inget eget ombud. Familjehemmet företräds överhuvudtaget inte och eftersom socialtjänsten i sådana här fall ensamt för barnets talan finns brister i upprätthållandet av rättsäkerheten.

Avsaknad av ett rättssäkert förfarande har tyvärr blivit uppenbara i Marks kommun där socialtjänsten agerat på ett förödande sätt utan att någon undersökte ett par barns faktiska situation i ett välfungerande och engagerat familjehem, vilket resulterade i katastrofala beslut om ökat umgänge med den biologiska modern och ett flertal nya och traumatiska placeringar i jour- och familjehem.

Det aktuella ärendet visar också på ett behov av en instans dit familjehem kan vända sig om det uppstår konflikter mellan ett familjehem och ett barns socialsekreterare. I fallet i Mark gick det prestige i ärendet och två barn rycktes upp från sin trygga miljö eftersom socialsekreteraren och familjehemmet inte drog jämt. Därutöver saknade socialnämnden kompetens, integritet och lyhördhet i sin bevakning av ärendet, vilket lämnade fritt spelrum för socialsekreterarnas godtycke. Hanteringen av ärendet visar också på vådan av att bortse från familjehemmets kunskap om barnen, grundat på erfarenheter från en lång tids dagliga vård av och kontakt med barnen.

I sådana här tillfällen behöver ett familjehem kunna vända sig till en tredje part som för familjehemmets talan och man bör också upparbeta rutiner så att socialsekreterare kan avlösa varandra utan prestigeförlust om samarbetssvårigheter med ett familjehem uppstår. Lösningen på ett samarbetsproblem kan inte i första hand vara att flytta barn från ett fungerande och engagerat familjehem.
Trots intentionerna i Vanvårdsutredningen och i Barnavårdsutredningen, och en allmänt ökad medvetenhet om barns sociala behov, saknas garantier för att tillgodose barns behov av trygghet och kontinuitet när de är placerade i familjehem.

Vi vill därför att socialminister Maria Larsson ser över skyddet för placerade barn. Ansvaret för vården av dessa har övertagits av samhället och då är det också samhällets skyldighet att garantera placerade barns trygghet. De politiker och tjänstemän som äventyrar barns säkerhet ska kunna ställas till svars och möjligheter till snabba åtgärder mot tjänstemän och politiker som ansvarar för barn bör införas snarast. Det är inte rimligt att barn som vuxna får höra "Vi hade ingen aning" från nämnder och socialtjänst som därmed kommer undan sitt ansvar för placerade barn och deras välbefinnande.

Brister samhället i sitt ansvar är det dessutom rimligt att barn ska ha rätt att utkräva skadestånd om politiker i nämnder och tjänstemän inom socialtjänsten missköter sina uppgifter och utsätter barn för risker och vanvård.

Lisbeth Pipping (14 artiklar)
http://www.pipping.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30803

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja barnens rätt måste stärkas Man skall inte godtyckligt med polishämtning slita ut barn från hemmet mot deras vilja för att socialtjänsten vill straffa en förälder.
Kolla vad som hänt ett litet barn i Malmö som tvingas bort från sitt hem och placerats hos den som barnet påstår slår.

En frukansvärd historia.

Socialtjänsten måste få kunskap om psykopater och deras manipulationer.

Permalänk | Anmäl #1 Maj-Britt HAGMAN, 2010-12-02, 22:05

Varje gång ett barn rivs upp ifrån sitt hem för att hamna i en helt ny familj är det ett övergrepp i barnets liv.

Föräldrars umgängestid med sina barn efterlevs knappast aldrig och föräldrarna står maktlösa när socialtjänst och familjehem håller barnen borta ifrån lagstadgat umgänge.

Socialtjänsten använder sedan det som argument för att föräldrarna helt ska sluta få umgänge med sina barn.

Att barn som vill vara med sina föräldrar blir upprörda när de tvingas bort ifrån sina föräldrar vid umgängets slut manipuleras om till att barnen far illa av att träffa sina föräldrar och att det är föräldrarna som orsakar upprördheten hos barnen och inte att socialtjänsten tagit dom ifrån sina föräldrar.
För inte länge sedan gick en polis utan insyn ut i en debatt artikel och hävdade precis det.

Föräldrar är lätta mål, för inga föräldrar drar socialtjänsten inför rätta för att det på felaktiga grunder tagit LVU beslut.
För dessa föräldrar har redan mist minst ett år av sina barns liv och en process emot socialtjänsten skulle lätt ta ytterligare 6-10 år.

Socialtjänsten har inte den kompetens som krävs för rättssäkra LVU beslut.

Permalänk | Anmäl #2 Laban Andersson, 2010-12-03, 00:29