Artirasister angriper rasismen, inte hedersbegreppet

Mattias Flising, du skriver en i huvudsak vettig artikel, tycker jag, men:

"Den som vill förbjuda heltäckande slöja i skolan, trots att det i stort sätt inte existerar gör det för att vinna rasistiska väljare."

Det är återigen denna sammanblandning av "ras" med "religion" eller "kultur". Motståndet mot heltäckande slöja har väl inget med /ras/ att göra? Man ser ju inte så mycket av den som bär sådan klädsel i alla fall, så upprördheten härrör väl inte i att man utsätts för åsynen av en annan hudfärg?

Du kan rimligen inte heller påstå att alla de som inte tycker om bruket att bära heltäckande slöja (uppemot 90 % av svenska folket enligt mångfaldsbarometern 2010) är "rasister". Är det inte bara så, att nio av tio svenskar tycker att bruket att bära heltäckande slöja är bisarrt och obehagligt, rentav fientligt?

Se vidare:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/uu/document/view/maangfaldsbarome...

/---/ = min kursivering

john: du har helt rätt, det finns många saker som många människor tycker är bisarrt, obehagligt och rentav fientligt. stötande piersings, fetishism, viss extrem sminkning, transexualitet med mera.

men det som gör detta till ett förslag som syftar till att locka rasistiska väljare är att det är något som sker över hela europa, det riktar sig mot en grupp muslimer som inte är tillräckligt stor för att svara för sig själv och den utgör liksom en "god fiende". det kanske måste va ok med muslimer men minareter och burka ska vi minsann förbjuda. varför just nu? varför just dem?

att det finns partier som förespråkar mindre religionsfrihet tycker jag är fullt rimligt. rösterna på de partierna får visa vilket stöd de har bland befolkningen. men att partiledaren för folkpartiet med flera partikollegor bakom sig, plötsligt föreslår precis samma sak som man föreslår i andra länder i en fråga som inte orsakar några praktiska problem i dagsläget kan bara betyda att man vill göra en markering. jag tolkar den markeringen som att man vill närma sig de främligsfientliga rösterna snarare än att föra en teologisk debatt inom det muslimska samfundet.

mvh
mattias

Jag håller med #1.

Det är ett väldigt farande hit och dit med "rasism" och "rasist" i den här artikeln. Så en bra början vore kanske om författaren definierar vad som, enligt honom själv, är rasism och vilka han syftar på med rasister.

Och (något) off-topic Mattias Flising, det står i din info-ruta att du bl.a. är engagerad för mångkultur. Jag är intresserad av att veta hur du tycker att mångkultur är till gagn för Sverige?

Klockrent, Mattias. Tack.

Jag kan dock inte ge några poäng till Nyamko Sabuni för hennes ”Sluta bråka om hedersbegreppet”
Det är inte specifik problematik hon syftar på när hon tar i begreppet hedersmord. Där är allt enkelt som hos Sara Muhammad. - ”Det är aldrig en ensam gärningsman” och försök inte säga någonting annat för då kallar du mig för en rasist.

Det kallas för "hedersmord" eftersom de som utför denna handling anser att de upprätthåller sin (släkts) heder. De flesta i Sverige, både svenskar och invandrare, ser inte något hedersamt i det beteendet. Beteckningen används för att förklara de skäl som ligger bakom morden.

De som försvarar den heltäckande slöjan, kan väl förklara varför människan (liksom däggdjuren) har så mycket muskler i ansiktet.

Orsaken till muskulaturer att de är att ansiktsuttrycken är en mycket viktig del i kommunikationen mellan människor. Att dölja sitt ansikte med en hel eller delvis täckande slöja är att visa förakt för andra människor.

Så alla vi som kommenterat Svenssons och Kamalis artiklar utifrån den synpunkten, motsatt deras, att begreppet hedersmord - eller hedersrelaterat våld - är ett bra begrepp för att beskriva en specifik problematik är rasister då?
Bortsett från att detta tycks vara din egen uppfattning också, varför funderar du inte över den vårdslösa lätthet med vilken du sätter rasiststämpeln i pannan på folk utan att egentligen veta någonting alls om alla dem som skrivit? Tekniken är tarvlig men väletablerad intill utmattningens gräns. Synd. Artikeln hade nämligen inte alls förlorat på att du avstått från den i dessa sammanhang slentrianmäsiga slängen om "människor med ganska uppenbart rasistiska baktankar ..." etc.

"Jag menar att det är rasismen som är problemet, inte orden vi väljer för att beskriva ett fenomen."

Det är alltid avslöjande(!) att se vänsterns prioriteringar. Det viktiga är att bekämpa högern och därför ser man mellan fingrarna på hedersvåldet.

Men kopplingen är starkare än så.

Hedersvåldet handlar om att med våld straffa oliktänkande till underkastelse. Det är samma mekanismer när "otrogna" kvinnor blir stenade i den muslimska världen som när vänstern kastar sten på sverigedemokrater.

Jag vänder mig mot islam därför att islam syftar att dominera allt och alla, med våld om så krävs.
Det är i och för sig inget konstigt med den attityden, så har politiker betett sig genom hela historien. Men det verkar märkligt att bjuda in dem hit till oss? Vanligen brukar gräns och militär skydda mot politiker i andra länder som vill dominera oss med våld? Men tydligen inte när det gäller islam.
Så nej, det är inte för att muslimer är svaga i sverige som jag är mot islam. Anledningen är vad vad islam står för.

Man är alltid snubblande nära, om inte närmare, till rasism när man diskuterar heder och hederskultur.

Jag tycker var familj först och främst skall hålla en sådan debatt internt. Inte stöts och blöts Mattias Flisings privata angelägenheter i svensk media.

Kramar,
MVH
Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis
Socialsekreterare på Lidingö & Debattör
http://batikhaxanberit.blogspot.com

Jag håller fullständigt med Mattias Flising i den meningen att vi INTE ska anpassa språket efter någon annans referens än vår egen, dvs det ska inte vara främlingsfientliga som skulle diktera villkoren vilka ord vi får använda i rädsla för att inte ge intrycket att vi delar deras främlingsfientliga åsikter.

Men nu är inte världen delad eller ens folket mellan främlingsfientliga och främlingsvänliga. Det finns många som ideologiskt ligger mitt emellan, dvs ser både fördelar och nackdelar och betraktar inte invandrare som problem utan hur invandringspolitiken drivs och på vilka premisser. Och allt detta är viktigt att komma ihåg när vi diskuterat språket som trots allt är en konsensus som måste harmoniera med majoritetens uppfattning för att vara konsekvent. Språket kan inte bara tjäna det ena eller det andra lägret utan skalan är högst flytande vilka sympatier folk hyser för fenomenet ”invandring”.

Överutnyttjande av vissa nyckelbegrepp får de genomgå inflation! Och du Mattias Flising är ypperligt flitig själv att odla orden ”rasism” och ”rassist” på ett sådant sätt att de låter ungefär som ”bög” och ”hora” som skällsord bland skolungdomar. För att bli kallad ”bög” är långt ifrån att vederbörande är det eller ens den som uttalar det tror i själva verket på det. Men båda tillmälen odlas som maktspråk och en allmän princip är att maktspråk ersätter själva budskapet som appellerar till människans tanke och förnuft när de egna argumenten lyser med sin frånvaro.

Själv tycker jag att ordet ”rasist” var ett mycket laddat ord för tio år sedan och börjar nu landa i samma kategori av skällsord som ”hora” som låter ”sunkigt trist men det är bara att rycka på axlarna och ta betäckning tills hagelskuren är över.” I det avseendet har Eva-Britt Svensson och Masoud Kamali påskyndat utvecklingen.

Den politiska styrningen av språket provade man i det forna Sovjet och det ledde till allt annat än vad makthavarna hade velat. Till synes kallades saker som de skulle men innebörden tolkades som något helt annat och det fanns lika otaliga som finurliga fraser som beskrev vad folk i själva verket tyckte. Så till vida är det inte alls underligt att just Eva-Britt Svensson kan trampa på en sådan verbal glidmina och med besked. Språket utvecklas efter folks kommunikativa behov och vi ska motarbeta lika mycket SD:s påverkan med att omdefiniera begrepp som dem som vill motsatsen. Båda leder till verbal inflation och till ingen nytta…precis som Mattias Flising skriver.

#4 Nej det är inte klockrent Tetyana. Mattias Flising diskuterar två olika problem - hedersvåld och rasism samtidigt och det blir inte helt lyckat att väva ihop dem. Jag håller med om att "hedersvåld är hedersvåld" och om detta behöver man kanske bara tillägga att inte bara män driver eventuella bestraffningsåtgärder utan inom vissa grupper kan kvinnorna vara de största pådrivarna. Läs Dilsa Demirbag-Sten. I huvudsak handlar det om en koncensus inom familj släkt för att bestraffa avrätta någon som inte lyder eller som utsätter familjen/släkten för skam. Till Flisings sammanblandning med rasism så blir det helt fel att påstå att hedersvåld nu diskuteras för att ge väljare till SD och föra över människor till en eskalerande rasism. Vi är många som hävdar motsatsen. Först om problematiken konflikten får en chans att diskuteras kan den redas ut. Dessutom visar vi stöd för alla de som faktiskt är hotade och drabbade av denna slags sekteristiska hederskultur. Idag i Sverige är 100 000 unga hotade. Det är en feghet är att hålla tyst om förtrycket och därmed svika de som drabbas! Våga ta konflikten, våga diskutera, våga stå för humanismens och demokratins grundvärden annars försvinner vi in i rasismens, tyranneriets och diktaturens jolmiga värdegrunder.

Hej Mattias
Jag tänkte bara kommentera ordet "hedersvåld", "hedersmord", "hederskultur". Jag tycker att det ordet är olyckligt här. Jag menar att det behövs en kunskap och debatt om de företeelser som du skriver om. Men jag menar att det vore bättre att i alla sammanhang byta ut ordet "heder" mot "skam". Den kultur som ligger bakom en del av våldet mot tjejer och kvinnor, en del av morden på tjetjer och kvinnor bygger främst på skam, inte heder. Hela beteendemönstret handlar om att skambelägga tjejer och kvinnor. De ska, enligt skamkulturen, känna skam för att de inte når upp till någon slags norm som familjen, släkten sätter upp. Dessutom känner de självpåtagna väktarna till denna kultur så stark skam att de begår alltfrån mindre förseelser, över grovt våld till mord. Allt detta är skamligt! Det har inget med heder att göra. Det är lika fel som att säga att den som lyckats skrämma andra har uppnåt respekt.

"Jag vänder mig mot islam därför att islam syftar att dominera allt och alla, med våld om så krävs."

Det är därför, #9 Martin A, som vänstern känner så innerlig sympati för islam. Hela konceptet är identiskt.

Det ironiska är att islam inte har något till övers för vänstern men det har inte vänstern fattat. När godispåsen är slut är vänskapen över.

"Hela beteendemönstret handlar om att skambelägga tjejer och kvinnor."

#13 Ludvig Sandberg. Skammen ligger på de familjer som inte lyckas underkuva sina "olydiga" medlemmar.

Hedersvåldet handlar om det kulturella tvånget att befria sig från den skammen med alla medel. Ett beteende som bryter mot modern svensk kultur där individen gör sina egna livsval utan att släkten därigenom skuldbeläggs.

När hederskulturen åter vinner mark i Sverige är det en återgång till ett för oss passerat stadium. För oss alla som är progressiva är det en motgång medan de som är reaktionära hyllar den.

Vänstern nuförtiden är reaktionär.

#16 Gunilla Madegård - Svar: ”Men tyvärr är din egen språkliga hantering ofta väldigt bristfällig på så sätt att den rent semantiska innebörden i utsagorna inte framgår, pgra grammatiska och hänsyftnings - o andra fel.”

Nu tror jag inte ett ögonblick att denna artikel handlar om MIG eller MIN verbala förmåga! Däremot är det helt uppenbart att denna artikel, precis som så många andra artiklar som just berör detta ämne, handlar om en ideologisk debatt eller hur?

Mitt inlägg här ovan är överhuvudtaget inte vetenskapligt utan ett debattinlägg precis som alla andra. Att jag tar upp vad som händer när man odlar vissa begrepp så flitigt att de genomgår en regelrätt inflation ändrar inte saken ett dugg.

Det är endast din tolkning angående min ambitionsnivå och jag måste göra dig besviken att jag inte alls syftar så högt som du tycks tro. Du är ute efter överkurs som nog hör hemma någon annanstans! Dessutom korrekturläser jag mina inlägg före publiceringen när sådan noggrannhet är befogad. Men så är inte fallet här. De fel som slinker in bjuder jag på…generöst :-) Tids nog så har du kanske lärt dig läsa även mina inlägg utan att snubbla.

Det här med rasism
I min text om hedersbegreppet använder jag ordet rasism flera gånger. Det är självklart ett komplicerat begrepp. Jag gör det för att det är ett svar på artiklar som menar att ordet hedersvåld är rasistiskt. Det menar jag att det inte är. Ordet syftar istället på en specifik problematik där fenomenet ”skam för gruppen” (i motsats till skam för individen) kombineras med en misstro mot det omgivande samhällets möjligheter, eller vilja att, lösa den egna familjens problem (detta kallas amoral familism). Detta tillsammans med en patriarkal maktstruktur och en genusordning som ger mannen ansvaret för, och makten att bestraffa, kvinnan. Det är därför ett användbart begrepp för att beskriva just den problematiken.
Att kalla ett ord för rasistiskt är problematiskt eftersom rasism i sig är svårt att definiera och att det snarare handlar om avsikten med ordet än om ordets betydelse. Jag menar att alla ord kan vara rasistiska om de används i ett rasistiskt syfte, men på samma sätt kan alla ord användas om syftet inte är rasistiskt.
Samtidigt måste man vända sig emot att friskrivningar från rasism tillåter främlingsfientliga uttalanden. Jag menar att en av orsakerna till SDs framgångar är att debattklimatet blivit mer tillåtande för ”jag är inte rasist men…”. Naturligtvis behöver islam debatteras. Men okunskapen om islam är så pass stor i den svenska befolkningen och ofta hörs påståenden som handlar mer om att skrämmas och sprida misstänksamhet. Att påstå att muslimer har en dold agenda att ta över hela världen genom barnafödande är precis samma propaganda som att prata om den sionistiska ockupationsregeringen och om judar som lömska. Tyvärr är det idag en frizon att diskutera islam för att egentligen diskutera något annat.
Vad är då ett rasistiskt syfte? Är rasism ett skällsord? Vilket ord passar bättre för att beskriva de baktankar som ”islamkritiska” och ”invandringskritiska” röster ger uttryck för. När tragedierna i Knutby uppdagades var det ingen som föreslog att man skulle förbjuda bibeln, att man skulle hindra nya kyrkor att etablera sig eller att man skulle förbjuda kristna symboler på allmänna platser. Man såg det som en isolerad händelse. Möjligtvis kopplar man ihop det med sekter och frikyrkor men knappast med kristendomen som sådan. När man diskuterar fenomen inom islam utifrån vad ”dom” gör med ”vårt” svenska samhälle tycker jag att man kan kalla det rasistiskt. Om någon har ett bättre samlingsnamn vore jag mer än tacksam.
Sen tillfrågan om ordet skam är bättre än heder. Jag håller självklart med om att det inte finns något hedersamt i brotten som begås. Om ordet ger positiva associationer för någon är det givetvis problematiskt. Samtidigt beskriver ordet mer än handlingar som begås på grund av skam. Det handlar inte uteslutande om att kvinnan ska veta sin plats, i så fall skulle Eva-Britt Svensson ha helt rätt i att det inte finns någon skillnad mellan det och andra patriarkala våldshandlingar. Det handlar lika mycket om mansrollen, där straffet mot kvinnan är en rit för att bevisa manlighet som inte bara upplevs av den förövande mannen utan som förväntas av familjen och vänner.
Det som gör ett begrepp användbart inom t.ex. socialantropologi är att det kan fungera som förklaring även för andra fenomen inom kultur på andra platser. Jag menar att hedersvåld är ett begrepp som beskrivet ett komplext system av handlingar, föreställningar, symbolik, riter, kosmologi och sambandskonstruktioner som går att använda inom många andra sammanhang. Om man istället vill kalla det för skamrelaterade våldshandlingar går det bra så länge det blir det vedertagna uttrycket för att beskriva fenomenet.

#19 Gunilla Madegård – Kommentar: ”Ber om ursäkt för den språkliga miss som jag inte noterade när jag postadfe inlägget #16”?

Jag kan trösta dig med: det finns ingen större risk att vi andra lägger märke till din språkliga miss eller enstaka felstavningar. Ta det lugnt bara…

...och om vi nu skulle göra det mot förmodan så tror jag inte alls att det skulle störa någon av oss det lilla minsta :-)

#12 Börje Peratt

Ditt försök att förklara varför har jag fel i min korta kommentar är inte alls övertygande.

Den andra saken som jag inte förstår är hur har du kommit fram till att Mattias Flising och jag inte vill debattera hedersrelaterat förtryck. Jag förstår det verkligen inte.

”Idag i Sverige är 100 000 unga hotade.” - skriver du. Hotade till vad, Börje? Hur vet du att de 100 000 som är hotade till detta vad? Tror du att det ska diskuteras och offer ska stödjas om de är 100 000 tusen men om de är bara 10 000 då är det inte värt den möda?

#8 Gunilla Madergård
”Det är tydligt att det är ett antropologisk perspektiv som har behövts för att reda ut saker och ting i denna debattdjungel.”
Du har så mycket rätt, Gunilla. Sorgesamt är att det är precis vad ”de som inte är rasister” vägrar att göra. Inte ens det elementära vill de öppna sina ögon och öron för.

#20 mattias flising, 2010-12-03, 15:38
"I min text om hedersbegreppet använder jag ordet rasism flera gånger. Det är självklart ett komplicerat begrepp."
Rasism är bara ett komplicerat begrepp för den som vill klistra det på folk som inte är rasister.
Rasism betyder att anse att vissa "raser" är överlägsna andra "raser". Enkelt, eller hur? Argumenterar man för det så är man rasist, gör man det inte så är man inte rasist?

#20 mattias flising, 2010-12-03, 15:38
"När man diskuterar fenomen inom islam utifrån vad ”dom” gör med ”vårt” svenska samhälle tycker jag att man kan kalla det rasistiskt."

Är det rasistiskt att påpeka att en central dogm i islam är att "Muhammed var den perfektaste människa som någonsin levat och att alla muslimer bör se honom som det högsta föredömet"?
Är det rasistiskt att påpeka att Muhammed intog mecca 530 efter kristus? Och att påpeka att Muslimska armeer stod i centrala frankrike 630 efter kristus? Att påpeka att den enda förklaringen till det är 100 år av anfallskrig? Att påpeka att dessa anfallskrig påbörjades av Muhammed själv och i stora stycken drevs av folk som kände Muhammed personligen? Om de inte förstod islam, vem gör det då?

Tack Mattias Flising!

Du har skrivit den - hittills - mest balanserade och kloka artikeln.
Andra har redan skrivit vad jag tänkt så...

*bugar med handen mot hjärtat*

Mattias, tack för dina svar på min och andras kommentarer. Jag klarar inte av att ge respons på allt du skriver, men något skall jag bemöta.

Du skriver, bland annat om personer inom folkpartiet:
...”kan bara betyda att man vill göra en markering. jag tolkar den markeringen som att man vill närma sig de främligsfientliga rösterna snarare än att föra en teologisk debatt inom det muslimska samfundet.”

Sexköpslagen infördes väl också rätt mycket för att vissa vänstermänniskor och feminister tyckte att det var viktigt att samhället ”markerade” eller ”sände en signal” om att det, i deras tycke, var fel att köpa sex. Både högern och vänstern gillar kanske att ”markera” och ”sända signaler”?

Sen förstår jag inte varför jag skulle behöva gå in i en ”teologisk debatt inom det muslimska samfundet”? Jag är inte en del av detta samfund, om du nu skulle ha missat det, så jag antar att du menar en teologisk debatt /med/ det muslimska samfundet. Men min utgångspunkt är inte muslimsk teologi, utan ett sekulärt organiserat samhälle med de ”universella mänskliga rättigheterna” som grund. Varför ska jag då behöva föra en debatt med och anpassa mig till den muslimska teologin? Tycker du att du som antirasist behöver sätta dig in speciellt djupt i Ku Klux Klans ”lära” om rasåtskillnad, eller apartheidsystemets ”välsignelser”, för att kunna ta ställning mot dessa ideologier?

Vidare, du skriver i #20:
”Naturligtvis behöver islam debatteras. Men okunskapen om islam är så pass stor i den svenska befolkningen”...

Så, vad är det du tycker att jag behöver /veta/ om islam, för att inte känna obehag inför och fortsätta att kritisera, till exempel bruket av heltäckande slöja? Berätta för mig exakt vari min okunskap ligger, tack!

Du skriver också:
”Vad är då ett rasistiskt syfte? Är rasism ett skällsord? Vilket ord passar bättre för att beskriva de baktankar som ”islamkritiska” och ”invandringskritiska” röster ger uttryck för.”

Du säger det själv. Om ordet ”islamkritisk” användes, istället för ”rasistisk”, skulle mycket vara vunnet.

Eller så kan man kanske tala om en ”islamosäkerhet”. Det skulle öppna upp en möjlighet att närma sig det ”främmande” och visa på respekt för oss som känner oss ”osäkra”. Det förutsätter förstås också att det finns muslimer som är villiga att möta och närma sig oss "otrogna" (kristna, ateister etc), och inte bara kräva att vi ska anpassa oss efter dem.

Du, Mattias, skriver också:
”När man diskuterar fenomen inom islam utifrån vad ”dom” gör med ”vårt” svenska samhälle tycker jag att man kan kalla det rasistiskt. Om någon har ett bättre samlingsnamn vore jag mer än tacksam.”

Svar på första meningen:
Det behöver väl inte vara mer ”rasistiskt” att skilja ”islam” från ”kristendom” eller ”ateism”, än att skilja på ”höger” och ”vänster” i politiken?

Svar på andra meningen:
”Främlingsosäker” eller ”islamosäker” beskriver i alla fall min ”inre” verklighet bättre, än ”främlingsfientlig” eller ”rasistisk”.

*

Till sist, det hela är egentligen mycket enkelt:

Islam är inte en ras. Att vara kritisk till islams världsbild och ideologi kan följaktligen inte vara rasism.

/---/ = kursiverad text

#22 Gunilla Madegård - Svar: ”Så... säger du det…” :-)

Det skrev jag tydligt i mitt tidigare inlägg: ”Nu tror jag inte ett ögonblick att denna artikel handlar om MIG eller MIN verbala förmåga!”

Mig veterligen så har jag inte tagit upp detta specifika ämne någonstans i mina inlägg. Även om det kan vara intressant (vilket jag måste medge :-) så är det inte intressant JUST i detta sammanhang.

Gunilla: Men vad har du för rätt att utgå ifrån att du i denna hållning gör dig till tolk även för vad alla andra i denna NM-debatt står för, såväl som för vad som normalt enligt föreliggande konsensus inbegripes i begreppet "debatt"?

Chris: Jag upplever mig inte alls ha sådan rätt (eller makt för den delen) utan det är fritt fram för alla att komplettera med sina synpunkter och aspekter som de tycker saknas i mina inlägg. Min rätt är att däremot få värdera om jag behöver argumentera mot eller nöja mig med att läsa det skrivna.

Gunilla: Vore det inte betydligt mycket mer trovärdigt och därtill demokratiskt föredömligt att låta andra i så fall tala för sig själva, för det första?

Chris: Jag vet inte hur du har fått en sådan uppfattning att någon av oss kan hindra andra från att framföra sina åsikter, synpunkter. Jag har i alla fall ingen sådan möjlighet.

Gunilla: Och för det andra; vore det inte också önskvärt om du därtill, på normalt sätt enligt vedertagen debattstandard, hade gjort dig det lilla omaket att ange orsaken till varför du väljer att så totalt bortse från mina ifrågasättanden i förhållande till dina resonemang.

Chris: Det är mycket möjligt att det är önskvärt men i det avseendet behandlar jag andra precis som jag själv vill bli behandlad. Man tar utmaningen eller låter bli. När jag låter bli så beror det oftast på att motparten börjar diskutera min person och mitt sätt eller sin person och sitt sätt (utöver några andra lika ovidkommande ämnen) även om jag inte är helt strikt i det sistnämnda fallet. Men även det måste ha en koppling till huvudämnet på något sätt. Min erfarenhet är att det endast kan leda till onödigt tillkrånglade ställningstaganden med ovidkommande ”pedagogiska” och ”diagnostiska” argument samt praktfulla missförstånd :-)

Och om jag ska vara helt ärlig så tycks det oftast vara ett säkert tecken på (när helt ovidkommande argument kommer in i dialogen) att KONFRONTATIONEN är så mycket viktigare än själva ämnet. I en sådan konfrontation skapas det ett separat konfliktämne i stället för att man håller sig till huvudämnet.

Och svårare än så är det inte!

#20 mattias flising – Kommentar: ”Är rasism ett skällsord?”

Det kan det vara i det verkliga livet precis som orden ”hora”, ”bög”. Det finns olika valörer i vilken grad av nedsättande ton i olika kombinationer man vill uttrycka såsom ”modehora”, ”kaffebög” osv.

Från det verkliga livet är också en händelse där två ynglingar protesterade med tillmälen ”rasist” och ”rasistgubbe” när de blev tillsagda av en äldre man att ta bootsen från sätet. Skorna var våta och leriga. Pojkarna valde att flytta på sig men lät alla höra vad de tyckte om mannen i fråga. Övrigt fanns det ingenting i sammanhanget, dvs ens något ord som skulle kunna tolkas som utmärkande för rasism.

Jag har hört också ett uttryck som jag omöjligen kunde förnimma (om jag inte hörde helt fel) som något annat än bokstavligen ”bananrasist”. Men jag kunde inte lista ut vad det betyder. Det tolkar jag att någon förändring håller på att ske. ”Rasist” har också blivit ett regelrätt skällsord.
Om vi tänker på den äldre mannen och antar att han absolut inte var rasist och ingen annan av närvarande fick det intrycker heller så vilken effekt har det på tolkningen på ordet ”rasist”? Jag skulle gissa att ”rasist” förlorar sin betydelse.

Men fortvarande är det en lindrig sak (skulle jag tro) när det händer inom det vardagliga språkets domäner. Men när det ideologiska språket missbrukar detta ord på ett sådant sätt som INTE harmonierar med folks allmänna språkuppfattning och kanske i strid med den allmänna rättsuppfattningen dessutom så är det mycket värre.

Vi ska vara rädda för rasism som fenomen men vi kan inte vara rädda för något som vårt sunda förnuft ideligen tolkar som helt obefogat. Om man blir rasist med att man talar om att ta leriga skor från sätet så behöver man inte vara rädd för att framstå som rasist som konsekvens utifrån vad vårt sunda förnuft tolkar angående händelsen och detsamma kan man applicera på tanken att ”hedersmord är ett rasistiskt ord”.

P.S. Övrigt håller jag med en del andra debattörer som menar som exempelvis (#12 Börje Peratt): ”Mattias Flising diskuterar två olika problem - hedersvåld och rasism samtidigt och det blir inte helt lyckat att väva ihop dem.”

Nej, tyvärr! Det hade varit bättre med två olika artiklar med var sitt tema för klarhetens skull.

Mattias:
Mitt föreslagna begrepp, ”islamosäker”, kan leda tankarna fel, inser jag. Jag menar inte att jag och andra ”islamosäkra” bara behöver få /kunskap/ om islam, för att låta oss övertygas om dess förträfflighet eller dess ”ofarlighet”. Att påstå något sådant, är att använda sig av en härskarteknik, tycker jag.

Jag tror inte att du skulle vilja vara rasist, om du så blev professor med rasism som ämne för dina studier. Jag tror inte att jag skulle bli en förespråkare för tortyr, om jag så disputerade i användningen av tortyr genom historien. Följaktligen, kunskap om islam, leder inte automatiskt till att man kommer att omfatta dess värderingar.

Kanske är ordet ”muslimosäker” bättre? Det fokuserar på människorna som omfattar islam, och deras värderingar, drömmar och ambitioner, till exempel relativt ”vårt” svenska samhälle. /Där/ finns det möjligen en stor okunskap, när det kommer till hur muslimer ser på sig själva och oss, sedan flera generationer infödda svenskar.

Jag känner inte många muslimer, sant. Men bara detta enkla: om jag till exempel tar kontakt med en kvinna i slöja på stan, försätter jag henne då i fara? Kommer hon att straffas av sin familj, för att hon talat med en okänd man (eller bara haft ögonkontakt med honom/mig), som dessutom lär betraktas som en ”otrogen”? Jag vet inte!

*

Ett exempel på hur muslimer uppmanas att förhålla sig till och tala till oss icke-muslimer, hittade jag för övrigt här:
http://www.islamiska.org/s/retorik.htm

Så här uppmanas man att inleda ett anförande:

"Jag heter Ahmad Muhammed och jag är här idag för att tala om kvinnan i islam. När jag är klar så kommer ni att veta, med Guds vilja, att kvinnan i islam inte är förtryckt. Fördomar i samhället är något som förmörkar människors sinnen och idag ska jag kasta lite ljus över denna känsliga fråga. Dagens uppläggning är…"

Alltså:
Den ”kunskap” jag [Ahmad Muhammed] kommer att förmedla, kommer att leda till att ni omfattar mina värderingar, om ni inte framhärdar i er ”otro” mot Guds vilja vill säga...

Hur ska man kunna föra en debatt med någon, som i princip säger att ”om ni inte tror som jag, är ni okunniga och onda”? Finns det då en verklig beredskap till ett /möte/ med oss svenskar eller icke-muslimer, från ”Ahmad Muhammeds” sida?

Sedan vet jag inte hur stor del av muslimerna i Sverige som omfattar en sådan inställning som ”Ahmad Muhammed” i exemplet ovan. Men det är ofta uttalanden av denna sort man får höra, tycker jag.

/---/ = kursiverad text

Hej igen Gunilla! Vi har visst stött på varandra tidigare i cyberrymden. :-)

Du skriver:
”För att inte fortsätta att riskera att upprepa våra egna högst fatala misstag borde det kanske vara önskvärt att vi hade mer kunskap om detta arv.”

Det ligger nog något i det, men jag svarar dig ändå lite obstinat (och inte så allvarligt menat), med ett kort citat ur just "detta arv", Gamla testamentet (Predikaren 1:18):

”Stor visdom, stor sorg.
Mer kunskap, mer plåga.”

Nedanstående är också en del av den samling litteratur vi kallar Gamla Testamentet. Förvisso riktat till män, men som kvinna kan du ju byta ut ordet ”kvinna” till ”man” om du vill (ur Predikaren 9:7-10):

”Ät ditt bröd med glädje
och drick ditt vin med glatt hjärta -
Gud har redan sagt ja till vad du gör.
Klä dig alltid i vitt,
låt oljan flöda över ditt huvud.
Njut livet med den kvinna du älskar,
alla dagar i ditt flyktiga liv,
det som Gud har gett dig under solen,
ditt flyktiga liv.
Det är din lott i livet,
ditt mödosamma liv under solen.
Allt vad du kan göra skall du göra
med kraft,
ty i dödsriket, dit du går,
finns varken handling eller mening,
vetande eller vishet.”

Det går att plocka det mesta ut bibeln efter behag, som synes.

(Detta är de sista bibelcitaten i denna tråd för min del. Jag tänker inte ge mig in i närmare bibelexercis, än vad jag just gjort).

Nån kallar mig rasist? Jaha, jag bryr mig inte mer än om någon kallar mig idiot. Båda är ett tecken på dålig argumentationsförmåga och det säger mer om den som vräker ur sig det än det säger om mig.

Tack för din respons, Gunilla.

En person som ingående analyserat och kommenterat det Gamla Testamentet (GT), är den tysk-amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm. Han ger följande beskrivning av GT i boken ”You shall be as goods – A radical Interpretation of the Old Testament and its tradition” (från 1967).

”The Old Testament is a book of many colors, written, edited, and re-edited by many writers in the course of a millenium and containing in itself a remarkable evolution from primitive authoritarianism and clannishness to the idea of the radical freedom of man and the brotherhood of all men. The Old Testament is a /revolutionary/ book; its theme is the liberation of man from the incestuous ties to blood and soil, from the submission to idols, from slavery, from powerful masters, to freedom for the individual, for the nation, and for all of mankind.”

En mer positiv bild av GT som synes, än att det enbart skulle vara som en sorts stor instruktionsbok för legitimeringen och upprätthållandet av patriarkala strukturer (även i vårt samhälle).

Vidare:
Jag vet mycket lite om det, men hur har Hitler använt GT som förebild för ”Mein Kampf” menar du? Det låter lite motsägelsefullt att han skulle ha använt judarnas heliga texter, bland annat för att motivera deras, judarnas, utrotning, tycker jag. Men så kanske det är?

/---/ = kursiverad text

Gunilla,
Jag har inte känt mig kränkt av något du eller någon annan har skrivit i den här tråden. Ifrågasatt? -Ja. Kränkt? -Nej.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska bemöta din kommentar i övrigt. Du verkar ha reagerat på mitt sätt att argumentera, eller kanske på mig som person, men jag känner inte att jag riktigt förstår varför. Jag tycker faktiskt inte att jag har gjort mig förtjänt av en så kraftig reaktion från din sida, som den du levererar i #41.

Jag ser också att du haft en liknande ordväxling med Christofer Catilan tidigare i denna tråd, och jag känner det som att jag hamnat i en liknande situation, relativt dig, som den han beskriver i #31. Jag instämmer i stort sett också i hans respons till dig i denna kommentar (#31). Läs den igen, om du vill.

Gunilla,
den här diskussionen har hamnat rätt långt vid sidan av det som var ämnet för Mattias Flisings artikel från början, tycker jag. Den handlar nu mer om min argumentationsteknik och min trovärdighet som person.

Jag överlåter till dig och övriga läsare att bedöma dessa saker (hur skulle jag kunna göra något annat?), men kommer inte att argumentera mer med dig om det.

I den mån du återvänder till ämnet för Mattias artikel, kanske jag ger respons på det.

Gunilla,
efter att ha läst igenom Mattias artikel lite mer noggrant, förstår jag lite mer av hans och din kritik. Saker och ting är inte så enkla. Jag har också tagit intryck av din kommentar #33, som innehåller en del matnyttigt. Jag ber dock att få återkomma med ett svar till dig, timmen är sen och jag är trött.

Under tiden vill du kanske läsa den kommentar (#1), som jag just skrivit till Bahareh Anderssons artikel om hedersvåld:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/12/har-samh-llet-vant-sig-vid-hed...