Vem vågar hjälpa utsatta barn?

Marks kommun har trots massiv kritik från Socialstyrelsen och experter som granskat ärendet vägrat att återföra barnen till deras hem. Prestige har hittills väglett ansvariga istället för empati med de drabbade barnen. I beskrivningen av reportaget skriver SVT på sin hemsida att programmet "handlar om två små barn som tvångsomhändertagits från sin biologiska mamma och under fyra år varit placerade i ett omvittnat väl fungerande familjehem. Från det familjehemmet rycktes syskonen plötsligt bort, helt utan förvarning".

I kvällens Uppdrag Granskning sänds ett uppföljande reportage om de omhändertagna barnen som inte får komma tillbaka till familjehemmet. Prestige hos ansvariga som begått fel har hittills satt stopp för barnens möjligheter att komma hem. I artikeln spaltar jag upp några områden där familjehemmens rätt måste stärkas för att vi fortsättningsvis ska kunna få människor som vill ställa upp för barn som behöver ett tryggt hem. Marks agerande riskerar att förstöra för utsatta barn runt om i landet. Vem kommer fortsättningsvis våga föra de minstas talan efter att de sett hur maktlösa familjehemmen är? Fostermamman Eva har på sin blogg gjort sin röst hörd och hon har trots kommunens agerande inte låtit sig knäckas. Men vilken effekt kommer denna historia att få?

En risk är att det kommer bli en akut brist på familjehem. Idag behövs inga skäl för att omplacera barn som bott hela sitt liv i ett familjehem. Utan grund kan socialtjänsten göra detta dramatiska ingrepp i ett barns liv. Socialstyrelsen har riktat kritik mot detta men inget händer då kommunerna har självstyre. Runt om i landet har nuvarande och blivande familjehem kunnat följa fostermamman Evas kamp för ”sina” barn mot en hjärtlös byråkrati som efter ett misslyckat beslut vägrar att låta barnen komma hem. Istället kritiseras fostermamman för att hon varit lojal med barnen istället för med kommunens tjänstemän och politiker. De ansvariga blundade för att den biologiska mammans nya man var dömd för sexualbrott och hade flera besöksförbud utfärdade mot sig.

De ville att även fostermamman Eva skulle blunda men det har hon valt att inte göra och för detta bestraffas hon nu. Hittills har övergreppen mot familjehemmet fått som resultat att två politiker avgått, två chefer har avskedats och att handläggaren i ärendet plockats bort. Men familjehemmens ställning måste stärkas för att vi ska undvika att få fler ärenden som i Marks kommun. Vad kan då göras för att öka rättstryggheten? Jag tror att tjänstemannaansvaret som togs bort under 1970-talet bör införas igen. Grova fel som begås av tjänstemän måste kunna beivras på ett bättre sätt än idag. Familjehemmen betraktas idag inte som en juridisk part av samhället.

Detta innebär att som i t ex i Marks att familjehemmet inte har rätt att få sin sak prövad i rättegång då de av samhället inte ses som någon part. Detta trots att barnen bott nästan hela sitt liv i familjehemmet. Det är djupt stötande att en familj kan ha barn boende hos sig i flera år men inte ha något att säga till om. Familjehemmens juridiska ställning måste stärkas. Ett annat hål som måste täppas till är barnets rätt till ett ombud vid en omplacering. Alla omhändertagna barn har rätt till ett ombud men vid en omplacering så är det en åtgärd under pågående vård så då går det hela inte upp till rättslig behandling. Barnet står alltså utan företrädare i samband med omplaceringar. Så i en schism mellan en handläggare på socialtjänsten och familjehemmet finns ingen som ser till barnets bästa. Även detta hål måste täppas till för att på bästa sätt tillgodose barnens rätt till ett tryggt och bra liv.

Slutligen: Det finns idag en treårsregel som anger att om ett varit placerad i ett annat hem än sitt eget mer än tre år skall man för att trygga barnet se om det är möjligt att göra en överflyttning av vården till den familj där barnet bor. Men regeln är bara en rekommendation vilket innebär att många kommuner idag säger att överflyttningar gör vi aldrig. Då kan barnen ha bott i ett familjehem i både 7 och 8 år. Treårsregeln måste göras tydligare och barn måste få veta var någonstans deras hem är. Som det visat sig i exempelvis Marks kommun så är det av stor vikt att familjehemmens juridiska ställning stärks.

De som lever med barnen i vardagen och som läser sagor för dem och sörjer för att de ska ha ett bra liv borde givetvis få ge sin syn på saker och ting som rör de barn som de vårdat och uppfostrat på samhällets uppdrag. Alla verkar inse att en fruktansvärd orätt drabbat de två små barnen men de har ännu inte fått komma hem. Vem vågar fortsättningsvis hjälpa utsatta barn?

Tidigare publicerad text i ämnet finns att läsa här.

Patrik Nyberg (16 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30743

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja, det är verkligen frågan - vem vågar hjälpa utsatta barn? Jag skrev om detta fall redan i våras, men ingen tidning vågade publicera så jag la ut det på min blogg:

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/03/15/rasmus-och-fanny-tving...

Efter det blev jag dränkt i hatiska kommentarer, av människor som utan kunskap om fallet förutsatte att fosterhemmet var skurkarna och att den biologiska mamman var utsatt för rasism.

Permalänk | Anmäl #1 Ingrid Carlqvist, 2010-12-01, 13:27

till susanna svensson. Du har aldrig varit hos den "olämpliga" fostermman hemma. Du känner inte hennes miljö och du har ingen anning hur det gick för barn hos henne. Jag känner de, och kan säga att de trivdes där. Det var deras familj. De hade det tryggt där och det var inte deras fel att de älskade och var älskade hos fostermamman. Det vad ni säger är rätt kallar jag "kidnapping in the name of state".
Bara en svag människa kan hålla så hårt på fel vad han/hon inte vill se.

Permalänk | Anmäl #3 Kristina Ungman, 2010-12-01, 14:15

Tack Patrik för ett bra inlägg i debatten om barn som är placerade och deras familjehem.
Susanne jag vill att du slutar att förtala familjehemmet. Du känner dem inte och allt ditt skrivande om familjehemmets olämplighet är inte sant.
Läs Patriks artikel igen!
Den handlar om att vi måste få en ny lag som skyddar barn som är placerade och självklart ska familjehemmet ha talan.

Permalänk | Anmäl #4 Lisbeth Pipping, 2010-12-01, 22:38

Susanna, jag läser dina kommentarer och jag blir mer och mer säker att sekretess är mycket viktigare för dig än barnens perspektive. Sekretess i ditt förståelse betyder en möjlighet att dölja fel i socialnämndens arbete, inte barnens perspektive. För socialarbetare i Marks kommun betydde barnens liv mindre än de flera hundra kilometer för att åka och träffa familjen tillsammans. Och det är vuxna människor som bestämmer liv av barn?

Permalänk | Anmäl #6 Kristina Ungman, 2010-12-02, 10:19

Sussan, kan jag fråga dig, varför mamma som vill ha barn är inte försiktig med att välja rätt man i sitt liv. Du säger att fostermamma är olämplig, men på vilket sätt? Du kan inte peka på något riktigt. Är det fostermmamas fel att börja tala till socialarbetare hur barnen känner sig, hur de sover och mm. Gör hon fel för att hon försvarar fosterbarn? Nej, Sussan. Vem vet, kanske någon gjorde fel med dig i ditt liv bara du tittar på en fel sida. Barn, det spelar ingen roll- fosterbarn eller biologiska- de är inte en julgrann som du kan knuffa från en plats till en annan. De lever. De känner. De älskar. De drömmar. De ler. De förstår. De gråter. De känner ont också. De föddes som vanliga barn, inte fosterbarn. De blev fosterbarn. Vad skulle jag tänka om socialarbetare som säger att det är inget fel att byta platser nästan 7 gånger per år? Den som läste barns psikology och mm. Jag tror att de har missat något på universitetet. Förlåt mig, men fostermamman har pekat på många penibla och smärtsamma platser i socialarbete, i vårt samhälle. Det är som ... gillar inte.

Permalänk | Anmäl #8 Kristina Ungman, 2010-12-02, 15:18

Man lider med barnen, och Eva med man och barn som alla tog sitt givna ansvar för barnens psykiska hälsa och allmänna välbefinnande i familjens trygghet och samhället. Tyvärr visar sig bristen på psykologisk kompetens och någon form av generell kvalitetssäkring, något jag själv och mina barn drabbades av, jag själv fortfarande drabbas av, i kontakter med sociala myndigheter.
Det finns ett skriande behov av konsensus när det gäller barns fundamentala behov av trygghet. När individer och familjer ger sig hän att i olika former söka hjälpa barn krävs det ett övergripande organ med oinskränkt befogenhet att direkt ompröva en socialnämnds egenmäktiga förfarande när beslut så tydligt och klart går bortom all rimlig psykologi och tvivel om vad som är barnens bästa.

Att vara med om att ens "styvbarn" på grund av kvalificerad ignorans och totalt inkonsekventa felbedömningar placeras i LVU, där slutligen 2 bodybuilders anställs för att sätta sig på vederbörande istället för att lyssna på fakta, gör att man om inte förr så senare blir galen.

Man må hoppas att förnuftiga individer bortom prestigen ser verkligheten i vitögat, barnens bästa och familjehemmets i det aktuella fallet artikeln avser.

Permalänk | Anmäl #9 Conny Tallquist, 2010-12-03, 09:27

Många familjehemsföräldrar är hjältar! De tar hand om trasiga barn som läker i familjehemmen, men går sönder igen och igen när de tvingas tillbaka till biologiska föräldrar eller blir jo-jo-barn, ständigt omplacerade.

Vem vågar hjälpa utsatta barn? frågar Patrik Nyberg. Bra fråga för väldigt ofta försöker vissa personer skjuta budbärarna genom att svartmåla, förtala och förlöjliga dem som faktiskt tar de utsatta barnen på allvar.

Läs gärna dom B 821-09 från Nyköpings tingsrätt. Där har barnen själva fått komma till tals i en bilaga. Skrämmande läsning! Trots detta har socialtjänsten bestämt att de minsta barnen, de mest skyddslösa, ska placeras hos mamman.

Permalänk | Anmäl #10 Monica Dahlström-Lannes, 2010-12-06, 21:35