Värnplikten borde aldrig ha avskaffats

Det största problemet är att det inte finns några lösningar, inte inom ramen för den ideologi man försöker anpassa verkligheten efter. Det talades om att näringsliv, banker med mera skulle vara väldigt entusiastiska över denna förändring. I rak motsats till vad svenska folket i övrigt tycker. Dock har ett gått ett par dygn nu utan att "näringslivet" skrivit en artikel här på newsmill. Likaså nämner Svenskt näringsliv att denna fråga är försvinnande liten, vilket gör lösningar får ske på lokal nivå. Jag tror vi alla innerst inne vet varför. Vilken arbetsgivare skulle helt frivilligt bara släppa ifrån sig en anställd hastigt och olustigt? Samt riskera få tillbaka denne, om vid liv bortsprängda armar och ben?

Nämn en bank som skulle vilja låna ut pengar till en försvarsanställd som vilken dag som helst måste flytta någon annanstans. Eller varför inte få sparken via ett SMS? Vilken försvarsbloggaren Chefsingenjören fick smaka på. Det verkar knyta an till argumenten om en god arbetsgivare som genom glada medarbetare får gratis reklam. Låter inte som en trygg investering varken för banker eller oss skattebetalare.

Frågan är då vilken människa i sinnes fulla bruk vill bli anställd av försvarsmakten? Visst de som kanske är lite "tokiga" och glada bara de får skjuta kulspruta, resten kvittar.
Allt ansvar åläggs individen och man kan då undra vem som orkar strula till det med två arbetsgivare som skiter i vilket. Detta kommer inte ske, så att sitta och vänta på att lösningar ploppar ut genom en jungfrufödsel kommer aldrig att hända. Alliansen och andra förespråkare får gärna sitta med tindrande ögon och vänta, tills så sker. Glöm inte att hålla andan också.

Dock tycker jag det är spännande att se detta sverigemästerskap i floskler. En debatt av och för folk som inte vet fram och bak på ett pansarskott. Ord som frivillighet, synergieffekt, hög beredskap är något vi ironiskt nog endast kan använda oss av när vi talar om vårt gamla försvar. Jag har tidigare skrivit om mina erfarenheter av försvarsmakten, inom försvarsmakten. Dock är jag blott en fjunig lättviktare jämfört med de som bloggat om utvecklingen. Det verkar dock att det jag skriver väger tyngre än vad några karriärstinna politiker. Jag trodde aldrig min tidigare artikel här på newsmill skulle få 94% av läsarna att känna sig glada över värnplikten. Nu kanske herr Forssell själv raggar ihop ett par muffar som millar "arg", efter detta. Problematiken kvarstår.

Jag skulle gärna vilja veta var detta nya insatsförsvar befinner sig. Efter att värnplikten försvann saknas den funktion jag själv uppfyllde som värnpliktig. Vi var fyra grupper, stationerade på en garnison. Vilket var lite då med tanke på vår uppgift, vad exakt utelämnar jag. Att det gamla hemska dåliga och långsamma försvarsmakten hade ett större antal av dessa grupper på varje flottilj utspritt i landet. Som säkerligen kunde åka ut på mycket kort varsel, räknat i minuter. Timmar i värsta fall. Denna nya moderna trendiga försvarsmakt får nu ägna sig några år att leta upp folk för att sedan utbilda dem. Innan de överhuvudtaget åker någonstans. Vi får hålla tummarna att inget sker tills dess och att vi slipper den vargavinter vi hade förra året.

Vi kan då konstatera att det var bättre förr i de flesta avseenden. Om vi ska ha en försvarsmakt som ligger i tiden. Kan vi inte återinföra ett system som vi i Sverige ratade och kallade omodernt för 120 år sedan. Inte ersätta plikt med ännu mindre friheter och tvång. Inte heller göra det helt utan debatt med befolkningen. Att vi sedan EU medlemskapet inte längre lever i en demokrati är att faktum. Att folket fortfarande har åsikter om hur saker skall styras är något som inte har ändrats. Men att göra så med något som alltid har haft ett sådan stark folklig förankring som försvarsmakten är måttet rågat för de flesta.
Det är synd och stor skam att denna debatt skall börja föras nu när allt är satt i rullning och verkar gå helt åt skogen. Detta borde ha debattaterats långt tidigare. Bland annat försvarsmaktens stödfunktioner som Lotta Lille tar upp i sin artikel.

Värnplikten har aldrig varit slöseri med resurser, tvärtom.

Det är ett mycket bra utnyttjande av resurser. Om vi återgår till näringslivet igen så tror jag att de i allra högsta grad uppskattar arbetskraft som fått lite livräddning, bondförnuft och ansvar itutat sig. Lärt sig samarbeta och frysa ute i skogen, istället för några slynglar som sitter och twittrar. Detta gör att även försvarsmakten har ett starkt fäste och förtroende ute i samhället. Att ingen arbetsgivare skall få sina anställda bortryckta och skadade, hipp som happ. Ingen människa ska få leva i ovisshet att få sparken från sitt "vanliga" arbete, försvarsmakten eller båda två. Rekryteringen till utlandsmissioner och andra uppdrag sker löpande. På allas goda villkor. På arbetsgivarens samt den anställdes. Det är då upp till var och en att frivilligt söka sig ut under ett sabbatsår eller dylikt. Ingen person eller arbetsgivare behöver hamna i kläm.
På detta sätt är det win-win för hela bunten. Ingen äter av någon annans kaka och försvaret kan rekrytera personal med goda civila erfarenheter och meriter. Näringslivet får dessutom anställda som har fått nya erfarenheter tillika den enskilde som fått nya insikter och vänner för livet.

När dessa inte är anställda av försvaret som yrkesofficerare eller i utlandsstyrkan. Betalar de skatt som oss övriga. Det tycker jag verkar vara en mycket bättre nyttjande av resurser istället och gör vår försvarsmakt så mycket mer flexibel. Vi kan aldrig på förhand veta vilka hot eller insatser vi kommer att möta i framtiden. Utan vi får iskallt räkna med det värsta. Jag vet aldrig vilka medtrafikanter jag möter på vägarna. Men säkerhetsbältet knäpper jag på mig oavsett. Med försvarsretoriken bör jag nog sluta med det, sådant händer inte här. Det är ett tvång som skall bort i frivillighetens tecken.

Detta är det enda sättet att uppfylla de fina ord som nyttjats om vår framtida försvarsmakt. Varför så ej sker vet jag inte. Finland tycks lyckas med detta alldeles utmärkt. En studieresa dit kanske vore på sin plats? Jag tror Finland mer än gärna ställt upp med praoplats för våra politiker. Som följdfråga gör våra nordiska grannländer helt fel?

Denna debatt har uppenbart inte lett någonstans och det gjorde inte den förra heller. Inga lösningar har presenterats. Bara en rad antaganden som strider mot naturlagar och all möjlig logik. Men jag ska vara artig och önska dessa människor lycka till.

Vi får fråga svenska folket vilken typ av försvarsmakt de vill ha och hur denna försörjs bäst. Det är trotsallt svenska folket som skall försörja den på ett eller annat sätt. Denna fråga är och kommer evigt att förbli aktuell.

C H Lindberg (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30729

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet med värnpliktsförsvaret var att den till slut hade för få och för utspridda utbildningsgarnisoner med för få utbildade soldater för att kunna försvara Sverige mot vare sig mot strategiska invasioner, taktiska överfall eller ens fientliga sabotageförband.

För att återgå till ett fungerande, obs fungerande, värnpliktsförsvar enligt den gamla systemet måste man minst backa tillbaka åtminstone till det antal garnisoner som fanns 2004. Men jag skulle nog säga att man måste gå ända tillbaka till 1999. Med 2004 som utgångspunkt så skulle försvaret behöva återuppbygga kanske 4 nya garnsionsområden och sannolikt köpa in tre nya övningsområden. Det blir dyrt.

Det bästa militära systemet i norden anser jag att danskarna håller sig med. Där har man kombinerat en kvarvarande värnplikt med ett professionellt försvar. När man gjort värnplikten i Danmark kan man, om man vill, gå vidare och bli anställd inom den professionella grenen av försvaret. Denna innefattar idag runt 17000 man (varav ca 8000 man inom armén) och med ytterligare 12000 man i reserven. Ca 6000 danskar gör ca 9 månaders värnplikt varje år.

Fördelen med detta system är att man bibehåller en viss folklig förankring och ett bredare rekryteringsbasis. Man har också möjlighet att aktivera en större skara av folket i händelse av krissituation. Samtidigt har man en stående aktiv styrka som omedelbart kan sättas in vid händelse av kris antingen inom Sverige eller i utlandet.

Prislappen på det danska försvaret ligger runt 20 miljarder kronor.

Ett liknande system i Sverige skulle kunna försörjas med befintliga garnisoner om dessa utökar sin kapacitet. Möjligen skulle man behöva ytterligare någon garnison i södra Norrland och på Gotland

Permalänk | Anmäl #1 Anders Blomquist, 2010-12-01, 02:06

Helt rätt Anders. Redan när jag var värnpliktig så var spridningen otillräcklig. Den blir knappast bättre när man istället försöker anställa folk. Inte nog med att spridningen är dålig, finns det inte heller tillräckligt med folk att sprida ut.
Om jag tar och leker fysiker för en stund och gör en en mycket grov uträkning. Så är en anställd i nya systemet, två grupper i det gamla. Om man bara ser till ersättningen.
Alltså ger det gamla så mycket större flexibilitet. Man kan utbilda lite mindre folk och istället sprida ut dessa på olika platser i landet.

Visst kommer det kosta pengar att bygga lokaler m.m. Men några överdrivna kostnader har jag svårt att se. Jag förutsätter dock att FortV läggs ned. Jag tror många kommuner, inte minst deras befolkning skulle uppskattat att försvaret "kom tillbaka" till deras ort. Jag ser först och främst att norrlandskusten skulle må bra av lite förtätning.
Sedan får vi inte glömma att många av de nedlagda garnisonerna och anläggningar fortfarande förvaltas av försvarsmakten. Att då utöka verksamheten vore bättre än att det fortfarande ligger och tickar pengar till ingen nytta.
Dessutom behövs inte beväringarna utbildas just där de är stationerade. Utan de kan gott tjänstgöra på anläggningar och baser runt om i landet.

Man måste helt enkelt göra klart för sig vad man vill åtstadkomma och därefter se hur detta kan eventuellt kostnadseffektiviseras.
Försvarsmakten ska leva upp till sitt namn. Inte vara någon budgetregulator eller stödverksamhet till lokal taxi- och trädgårdsföretag.

Danmarks exempel kan mycket riktigt vara ett bra förslag. Men vem som avgör och när detta görs måste ske i en dialog. Inget hafsverk som bara blir pannkaka utav.
Vad som behövs är ett helhetsperspektiv. Där försvaret har en naturlig del i samhället och att inte som ekonomer, stirra på ett träd i skogen.

Permalänk | Anmäl #2 C H Lindberg, 2010-12-01, 16:09