Twittrare som Bildt borde förstå att vi behöver öppen diplomati

Wikileaks omfattande publicering av hemligstämplade dokument är ett uttryck för hur den kommunikationsteknologiska utvecklingen skapar en värld där sekretess och hemlighetsmakeri får stryka på foten. Visst finns det nackdelar med en sådan utveckling, men fördelarna överväger. Tröskeln höjs för folkrättsbrott och brott mot mänskliga rättigheter. Synlighet civiliserar.

De offentliggjorda dokumenten innehöll kanske inte så mycket nytt i sig. Visst generas USA av alla nedlåtande personomdömen som återfinns i materialet, och visst ökar spänningen något mellan Saudiarabien och Iran efter avslöjandet att Saudiarabien förespråkat en amerikansk attack mot Iran för att förstöra landets kärnenergiprogram. Den stora skadan för USA består i att landet nu framstår som en stormakt bland alla andra, där alla vackra ord i den officiella retoriken döljer en krass realpolitik. Dessutom undergräver avslöjandena möjligheterna för USA att bedriva en trovärdig tyst diplomati. Diplomatin i dagens värld kan inte längre göra anspråk på att vara särskilt tyst.

Utrikesminister Carl Bildt är negativ till publiceringen och säger till P 1 Morgon att "Wikileaks publicering försvagar diplomatin och gör världen mindre säker. Det här är väldigt skadligt". Visst ligger det en del i Carl Bildts bedömning. Utan möjlighet att tala förtroligt och utan möjlighet att bortom offentlighetens ljus ingå nödvändiga kompromisser blir det kanske svårare att i en del situationer åstadkomma fred och förhindra krigsutbrott. Av alla politikområden är därför just utrikes- och säkerhetspolitiken de fält där kraven på sekretess varit särskilt starka.

Men saken är inte fullt så enkel. Kraven på sekretess inom utrikes- och säkerhetspolitiken innebär också att det blir svårare för medborgarna att ta del av vad som sker, vilket i sin tur kan minska medborgarengagemanget i dessa frågor och framför allt försvåra möjligheterna till politiskt ansvarsutkrävande. Så har den svenska utrikespolitiken genom EU-medlemskapet blivit svårare att debattera, eftersom en central del av denna politik nu utformas i hemliga förhandlingar inom EU, bortom folklig insyn och kontroll.

Problematiken kring utrikespolitik och sekretess är långt ifrån ny. Föreställningen om den hemliga diplomatin som odemokratisk framfördes t ex med skärpa av de ryska bolsjevikerna i samband med Oktoberrevolutionen 1917. Vladimir Lenin meddelade i sin egenskap av ordförande i Folkkommissariernas råd i tidningen Izvestija bara några dagar efter revolutionen att den nya sovjetiska regeringen skulle offentliggöra alla hemliga fördrag rörande kriget som föregående regering hade slutit: Regeringen avskaffar den hemliga diplomatin och förklarar att den å sin sida är fast besluten att föra alla underhandlingar fullständigt öppet inför hela folket. Den kommer genast att taga itu med offentliggöra alla hemliga fördrag, som bekräftats eller ingåtts av godsägarnas och kapitalisternas regering från februari till den 25 oktober 1917.

Den kommunikationsteknologiska utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än tidigare samhällen. "Allt är offentligt", som Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann uttryckte det på ett seminarium i Almedalen för något år sedan. Det är inte så många år sedan som de politiska partiernas kampanjstrategier vaktades som om de vore den heliga Graalen. I numrerade exemplar kunde strategierna vid stängda möten delas ut till särskilt betrodda valledare, för att när mötet var slut åter samlas in och låsas in i ett plåtskåp. I dag presenteras samma kampanjstrategier i stället på särskilda presskonferenser eller, i särskilt känsliga fall, så läcks de medvetet till media.

Öppenheten är en ny verklighet som nationalstater och andra politiska aktörer har att förhålla sig till. I grunden är denna öppenhet något positivt. Krigshandlingar kännetecknas av en lägre våldsnivå och färre folkrättsbrott när TV-kamerorna är på. Synlighet civiliserar. Nu gäller det för den internationella diplomatin att hitta nya arbetsformer som är funktionella i vår tid. Det är klart att det går, bara man inte fastnar i ett nostalgiskt tillbakablickande till den tid som varit. En öppen tid kräver en öppen diplomati. Det borde särskilt en bloggare och en twittrare som Carl Bildt förstå.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30684

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Likaväl som en professor (likt Ulf) måste kunna delge känsliga och hemliga forskningsresultat bland kollegor utan att de sedan stjäl eller för vidare resultatet, måste diplomater kunna prata med sina kollegor utan att risken att informationen förs vidare. Det är i förtroendefulla relationer som såväl forsknings- som diplomatiska framsteg och förädlingar kan göras. Eftersom även Ulf både twittrar och bloggar kan det i konsekvensens namn vara lämpligt att delge skaran av åhörare den informationen som hans kollegor berättar om i korridoren på universitetet.

Även intressant att föra fram Sovjetunionen som en förlaga till den öppna diplomatin. Öppen på det sättet att alla visste vad som väntades eftersom alla med annan åsikt gjordes "mindre kontaktbara" (för att försöka använda en diplomatisk omskrivning).

Permalänk | Anmäl #1 Jonas Partheen, 2010-11-29, 17:50

Trams. Vilken levande människa önskar offentliggöra alla sina tyckanden för alla? Det finns en generande tro på att bara vi offentliggör allt kommer vi närmare en sorts sanning. Konsekvensen blir precis den motsatta. Kommunikationen hämmas om den inte är förtrolig. Läs FRA debatten...

Permalänk | Anmäl #2 André Wachholz, 2010-11-29, 18:03

Det centrala är principen om att alla i en demokrati måste vara lika inför lagen. Där ser vi idag en situation där mindre stater pressas med ekonomiska sanktioner eller till och med hot om våld för att lämna ut alla tänkbara uppgifter om sina medborgare till den slutna amerikanska underrättelsevärlden. Politikerna har inte ens frågat oss medborgare huruvida vi vill ha mer övervakning. Alla liknande beslut smygs igenom, de ljuger oss rätt upp i ansiktet som t.ex. när Beatrice Ask bedyrar att ACTA-avtalet inte kommer kräva lagstiftning i Sverige, för att sedan när allt är klart göra en helomvändning i frågan. De hävdar att besluten inte ens börjat diskuteras än, ända tills det heter att beslutet redan är fattat och att protester borde kommit tidigare. Och så vidare.

Det som nu hänt är att någon offentliggör vad våra makthavare håller på med. Då blir de upprörda, de känner sig kränkta, och de predikar att detta innebär ENORMA skador på ALLT som vår civilisation innebär. De går ut med att "diplomater måste kunna ha ett förtroligt samtal"... samtidigt som svenska medborgare inte längre kan ha det efter avlyssning via FRA-lagen och tvingande lagring via Datalagringsdirektivet.

Våra makthavare är inte längre intresserade av att lagen skall vara lika för alla. Fundera lite grand på vad det kommer att innebära för vårt samhälle.

Permalänk | Anmäl #3 Sven P Andersson, 2010-11-30, 09:33

Jag är verkligen ingen Carl Bildt-entusiast. Men i sin hållning till Wikileaks-avslöjandena framstår Bildt, åtminstone jämfört med herrar Bjereld m fl, som en både saklig, omdömesgill och politiskt mogen person. Hur man kan tro att diplomati skulle fungera inför en helt öppen ridå förstår jag inte. Lika litet som att allt som sägs i olika styrelserum eller politiska samtal, skulle kunna publiceras ordagrannt. Världen är full av skurkstater, terrorister och olika kriminella grupper som säkert skulle få det lite enklare, men att vår demokrati skulle utvecklas genom detta är nog nonsens. Sedan har vi ju den tredje statsmaktens alla representanter, som kacklar mer än någonsin. När börjar man publicera alla samtal på redaktionen eller i de mediala styrelserummen.

Permalänk | Anmäl #4 Staffan Wadström, 2010-11-30, 21:44

Hade Assange knäckt Kremls murar eller tagit sig igenom den kinesiska muren och fått ut motsvarande material hade han stått på scen i Oslo nästa år och tagit emot Nobels fredspris. Nu får han nöja sig med Guantanamoliknande förhållanden i någon fängelsehåla i USA, ett arrangemang som vår utrikesminister livligt kommer att applådera och en svans av politiker, journalister och docenter. Sucksamt!

Permalänk | Anmäl #5 Bertil Jansson, 2010-12-01, 18:44

Nu är det dags att fundera lite långsiktigt igen: ett öppet & tryggt demokratiskt samhälle där vi överväger extremt noga innan vi går in i väpnade konflikter, eller: en trygg tillvaro för några frivilliga stridspittar som ringer hem och skryter över att ha tömt sina automat-magasin i en grupp irakiska bönder i ett dike? Så länge vi håller diplomatin sluten och mystisk, ger vi inte då också ondskan lite extra svängrum att jobba i..?

Permalänk | Anmäl #6 martin thors, 2010-12-01, 20:49