Det nya statsbärande partiet?

Hedi Bel Habib om Det nya statsbärande partiet?

Så kan Reinfeldt bli Sveriges nya Erlander

Publicerad: 2010-11-28 22:11, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Tillväxtdata över en period på över 100 år visar att den svenska modellen är överlägsen den anglosaxiska. Genom att behålla välfärdsstaten och utveckla den genom att tillföra den inslag av anglosaxisk liberalism har Reinfeldt en unik chans att bli Sveriges nya Erlander, skriver Hedi Bel Habib.

239 millningar
14 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Hedi Bel Habib är fil doktor, forskare och samhällsdebattör.

Sverige har efter Danmark världens högsta skatter - och det skattetrycket vill statsminister Fredrik Reinfeldt behålla. "Vi har höga välfärdsambitioner" sade Reinfeldt under valperioden. Debattören Roland Poirier Martinsson, en av cheferna på Timbro, varnade nyligen i en kolumn i Svenska dagbladet för att Alliansens valseger under Fredrik Reinfeldt kan komma att kosta Moderaterna ett högt pris.

"Priset är alltså att Moderaterna accepterat den socialdemokratiska idén om en generell välfärdsstat, den socialdemokratiska jämlikhetstanken, den socialdemokratiska synen på staten som progressiv, den socialdemokratiska synen på skolan som en plats där barn ska fostras till progressiva medborgare och socialdemokratins familjekritiska genusperspektiv (...) [Den] generella välfärdsstaten är en dålig idé; jämlikhet är ett dåligt politiskt mål"

Denna kritik mot Reinfeldt ansluter sig till svenska nationalekonomer som under 40 år har propagerat för tesen att välfärdsstaten och dess höga skatter hämmar tillväxten i Sverige. Den anglosaxiska modellen som tillämpas i bland annat USA och Storbritannien anses därför vara överlägsen när det gäller ekonomisk tillväxt. Sveriges framtida tillväxtpolitik kommer därför allt mer att vara beroende av att utvärdera och bedöma vilken av de anglosaxiska och nordiska modellerna är bäst på att leverera hög tillväxt och sysselsättning.

1. Den svenska modellen överlägsen den anglosaxiska
Ekonomisk tillväxt mäts i regel som ökningstakt i den samlade produktionen av varor och tjänster i ett land under ett eller fler decennier. Ofta använder man som mått real BNP (dvs BNP i fasta priser) per person. I jämförelsen mellan anglosaxisk och svensk modell har Irland exkluderats på grund av stora avvikelser i utgångsläget när det gäller utvecklingsnivån. År 1970 var Irlands BNP per capita motsvarande 56 % av OECD-genomsnittet jämfört med 148 för USA, 115 % för Sverige och 98 % för Storbritannien. Länder med låg utvecklingsnivå utvecklas ofta snabbare än mogna ekonomier och detta kallas för upphinnareffekten.

En jämförelse mellan Sverige, Storbritannien och USA visar att den svenska modellen är överlägsen den anglosaxiska modellen i flera avseenden. Den svenska modellen ger hög tillväxt, hög sysselsättning för både män och kvinnor och hög grad av jämlikhet i inkomster efter skatt.

	Sverige	USA	Storbritannien
Årlig tillväxt av BNP per capita 1950-1973	3,1 %	2,5 %	2,4 %
Årlig tillväxt av BNP per capita 1973-2006	2,67	1,92 %	2,03 %
Sysselsättningsgrad bland män 2006	75,5%	78,1%	77,5 %
Sysselsättningsgrad bland kvinnor 2006	70,7%	66,1%	65,8 %
GINI- koefficient 2006	0,23	0,38	0,34



Årlig tillväxt av BNP per capita 1870 - 2006	2,3 %	1,83 %	1,53 %


Årlig tillväxt per capita 1900-2000	2,1 %	1,9 %	1,4 %



Årlig tillväxt av BNP per capita 1995 - 2006	2,18 %	1,54 %	2,13 %

Tabell 1. Tillväxt och sysselsättning i Sverige, USA och Storbritannien Källa: Världsbanken och Eurostat

Tabellen ovan visar att mellan 1950 och 1973 hade Sverige en högre tillväxttakt än USA och Storbritannien, 3,1% jämfört med 2,5% för USA och 2,4% för Storbritannien. Sverige behöll också en högre tillväxttakt under perioden 1973-2006. Undantaget är 90-talets kris. Då hade Sverige under en begränsad period lägre tillväxt än flertalet OECD- länder. Den svenska modellen ger också en hög grad av jämlikhet i inkomster efter skatt mätt i GNI- termer. Ginikoefficienten är ett sammanfattande mått på hur stora inkomstskillnaderna är. Den kan vara mellan 0 och 1. Ett högt värde visar på mer ojämnhet än ett lågt värde. En Ginikoefficient som är 0 innebär att inkomsterna är helt jämnt fördelade. Sveriges GINI-koefficient låg på 0,23 år 2006 jämfört med 0,38 för USA och 0,34 för Storbritannien.

Den anglosaxiska modellen ger en lägre tillväxt, hög sysselsättningsnivå för män och medelhög för kvinnor och låg jämlikhet. På alla tillväxtpunkter klarar sig den svenska modellen bäst. Den svenska modellens överlägsenhet återstår även om tillväxttakten mäts över en period på över 100 år. Mellan 1870 och 2006 växte Sveriges BNP per capita med 2,3% årligen jämfört med 1,83% för USA och 1,53% för Storbritannien.

2. Överlägsen alla andra modeller
Den svenska modellens överlägsenhet när det gäller tillväxt återstår även om vi jämför med modeller som tillämpas i övriga europeiska länder. Under perioderna 1900-2000 och 1995-2006 har Sverige haft högst tillväxttakt av real BNP per capita bland jämförda länder med undantag för Finland och Irland. Eftersom Finland och Irland växer från en lägre utvecklingsnivå än Sverige sedan 1970 är detta att betraktas som en upphinnareffekt. Dessutom har Sverige en högre tillväxttakt än jämförbara länder oavsett om man inkluderar eller exkluderar 90-talets kris.

När det gäller inkomstskillnader har Sverige och Danmark världens lägsta GINI koefficient med 0,23. Generellt sett är det de nordiska länderna som har lägst GINI kombinerat med högre tillväxt. Detta skulle tala för att den nordiska välfärdsmodellen skulle vara överlägsen oavsett om det handlar om Danmark, Finland eller Sverige.

	Utvecklingsnivå 1970 (BNP per capita, procent av OECD- genomsnitt)	Årlig tillväxt av BNP per capita 1900 -2000	Årlig tillväxt av BNP per capita 1995 – 2006 samt GINI 2006 mellan parentes
Schweiz	154	1,9 %	0,94 % (0,28)

USA	148	1,9 %	1,54 % (0,38)
Sverige	115	2,4 %	2,18 % (0,23)
Kanada	108	2,1 %	1,68 % (0,32)
Danmark	106	2,0 %	1,81 % (0,23)
Frankrike	106	2,0 %	1,54 % (0,28)
Storbritannien	98	1,4 %	2,13 % (034)
Belgien	95	1,7 %	1,77 % (0,27)
Tyskland	95	1,9 %	1,56 % (0,30)
Finland	86	2,5 %	2,72 % (0,27)
Irland	56	2,1 %	4, 53 % (0,33)

Tabell 2. Tillväxttakten i Sverige och övriga europeiska länder under perioden 1900-2006 Källa: Världsbanken och OECD

3. Reinfeldt kan bli Sveriges nya Erlander
Tillväxtdata över en period på över 100 år visar att den svenska modellen är överlägsen den anglosaxiska och övriga tillväxtmodeller i Europa. Genom att acceptera välfärdsstaten och utveckla den genom att tillföra den inslag av anglosaxisk liberalism har Reinfeldt en unik chans att bli Sveriges nya Erlander.

Moderaterna har under Reinfeldts ledning accepterat välfärdsstatens värdegrund och så gott som transformerats till "vår tids arbetarparti". Ovanstående data visar att Reinfeldt väljer rätt perspektiv. Tillväxttakten i USA, Storbritannien och Sverige visar klart att den svenska modellen inte hindrar tillväxten, utan gör den socialt hållbar. Det finns dock behov av att förändra eller modernisera den svenska modellen, delvis som en effekt av globaliseringen och den hårdnande internationella konkurrensen. Delvis bör den svenska modellen överta några av de egenskaper som karakteriserar den anglosaxiska modellen.

Den svenska modellens framväxt är oupplösligt förenad med den socialdemokratiska arbetarrörelsens makt och inflytande. Arbetarrörelsen och socialdemokratin har traditionellt haft en särskild ställning och länge sattes likhetstecken mellan välfärdsstatens utformning och socialdemokratins förutsättningar, styrka och strategiska förmåga. Reinfeldts nya förhållningssätt till välfärdsstaten öppnar möjligheten för den svenska modellen att utvecklas utanför ramen för arbetarrörelsens dominerande ställning. Behovet av att reformera välfärdsstaten har funnits även under socialdemokratiskt styre. De nordiska socialdemokratierna har under 1980- och 1990-talen, i både opposition och regeringsställning, medverkat till en rad reformer som till sitt innehåll avviker från vad som brukar förknippas med den nordiska modellen. Det handlar om avvikande från keynesianismen och besluten att avreglera kredit- och valutamarknaderna, sänkta ersättningsnivåer, införandet av karensdagar och skärpta kvalifikationskrav i socialförsäkringarna, privatisering och andra förvaltningsreformer i offentlig service och liberalisering av arbetsmarknaden.

Även om den svenska (nordiska) modellen i första hand associeras med socialdemokratiska värderingar är den nuvarande reformeringsfasen under alliansregeringen ett neutralt projekt som tilltalar medborgare och intellektuella med politiska värderingar som sträcker sig från höger till vänster. Även arbetarrörelsen har börjat röra sig mot mitten och sluter upp bakom liberala principer i och med att socialdemokratin under en längre period delvis övergivit sin egen arbetslinje.

4. Så kan alliansregeringen reformera välfärdsstaten
Allt fler medborgare börjar bekänna sig till ett individualistiskt frihetsbegrepp. Detta underlättar det politiska arbetet med ett reformerat välfärssamhälle. Här har Alliansregeringen en unik historisk plattform för fortsatt reformering och modernisering av välfärdsmodellen.
4.1 Flexicuritymodell för arbetsmarknadspolitik
På arbetsmarknadsområdet finns det behov av politiska nydaningar med förebild i dansk eller holländsk så kallad "flexicurity". Begreppet, som är en sammanslagning av engelskans flexibility och security, innebär en kombination av flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Flexicurity-strategin består av fyra delar - flexibla och trygga anställningsavtal, effektiva och aktiva arbetsmarknadsåtgärder, pålitliga och anpassningsbara system för livslångt lärande och moderna socialförsäkringssystem. Att kombinera flexibilitet och trygghet kräver dock anpassning av de lagar och avtal som i Sverige reglerar arbetsmarknaden.
Med ett ökat inslag av flexicurity har dynamiken på arbetsmarknaden i Holland och Danmark ökat jämfört med Sverige. Danmark och Holland införde flexicuritysystem i början på 90-talet, vilket har fått en betydelse för utvecklingen av sysselsättningsgraden bland kvinnor och män. Tabellen nedan visar att under perioden 1996 och 2008 ökade sysselsättningsraden i Holland och Danmark i mycket högre takt än i Sverige. Flexicurity har varit en avgörande faktor bakom denna utveckling.

	Sverige	Danmark	Holland
Sysselsättningsgrad bland kvinnor1996	68,1 %	67,4 %	55,8 %
Sysselsättningsgrad bland män 1996	72,6%	80 %	76,5 %
Sysselsättningsgrad bland kvinnor 2008	71,8%	74,3 %	71,1 %
Sysselsättningsgrad bland män 2008	76,7%	81,9%	83,2%

Tabell 3. Utveckling av arbetsmarknaden i Sverige, Danmark och Holland under flexicurityperioden . Källa: Eurostat.

4.2 Ett nytt skattesystem som balanserar system och individ

Under början av 1990-talet genomfördes en skattereform i Sverige som syftade till att öka individens möjligheter att själv styra sitt liv och sin konsumtion. Reformen var ett led i en anpassning till omvärldens krav samt ett uttryck för individens frihet att välja. Med omvandlingarna av produktion, konsumtion, teknik, politik och internationella relationer förändrades även synen på hur det goda livet skulle förverkligas. Individualitet och anpassning till skilda förväntningar och behov ersatte folkhemmets likatänkande.

Det finns tydliga behov av en vidareutveckling av 1991 års skattereform för att bland annat främja den växande tjänstesektorns tillväxtförutsättningar och skapa gynnsamma villkor när det gäller privat kapitalbildning och entreprenörskap.

Socialdemokraternas Thomas Östros förespråkade på DN Debatt en skattereform som bygger på drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet. Östros anser också att skatterna ska vara internationellt konkurrenskraftiga och att bolagsskatten och villkoren för privat kapitalbildning ska vara gynnsamma. Thomas Östros öppnar här för en diskussion om skatterna, särskilt när det gäller att begränsa marginaleffekter på inkomstskattesystemet för låg- och medelinkomsttagare.

Finansminister Anders Borg ser i Östros debattartikel i Dagens Nyheter en öppning för en diskussion om en skatteuppgörelse med oppositionen. Här finns det en ömsesidig öppning mellan regeringen och oppositionen för en skatteöverenskommelse över blockgränserna. Tiden tycks också vara mogen för en ny reform av det svenska skattesystemet, byggd på en bred parlamentarisk uppgörelse och med en långsiktigt hållbar utformning.

Hedi Bel Habib (85 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30668

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I och för sig intressanta jämförelser. Den stora bristen i jämförelsen är dock att Hedi Bel Habib som vanligt bortser från det verkligt dramtiska som hänt i världekonomin de senaste 60 åren. Han bortser helt från Östasien i sina jämförelser. Här finns en modell eller flera modeller som varken är Skandinaviska eller anglosaxiska. En modell som bygger på lågt skattetryck men ofta en betydande stalig styrning. Det går inte att skylla på upphinnareffketen eftersom Singapore, Sydkorea, Taiwan, Hong Kong och Japan är i kapp eller förbi oss i Europa vad gäller utvecklingsnivå. Kina utvecklas rasande snabbt och kopierar inte oss utan tar inspiration från sina grannar i regionen.I en globobaliserad värld måste man ha med den mest dynamiska delen av världen. Mycket pekar väl på att det är med den modellen vi skall jämföra oss i framtiden..

Permalänk | Anmäl #1 henrik bystrom, 2010-11-29, 07:52

Hedi Bel Habib har här demonstrerat att man kan manipulera statistik för att visa vad som helst.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-11-29, 08:57

Vissa saker verkar författaren glömma bort eller förtränga.

Det var i en laissez-faire-ekonomi, i Storbritannien som den industriella revolutionen började. Självklart hade Sverige högre tillväxt än Storbritannien och USA under 1900-talet. Vi kopierade ju deras metoder och idéer. På samma sätt som Japan kopierade västerländska idéer efter kriget och som Kina kopierade den fria världen efter 1979.

Det är först när man kommer ikapp som man får problem och måste tänka hårdare själv.

Sverige hade också ett skattetryck som var under eller kring 10% av BNP till 1930, 12-14% 1932-1939. Efter kriget var det 20% 1950 (då 5% gick till försvaret). Det steg sedan till 29% 1960 och 40% 1970 för att hamna på kring 50% efter 1975.

Sverige var med andra ord en laissez-faire-ekonomi i dagens språkbruk inpå 50-talet. Den "svenska" modellen var som tur var då endast ett dekorativt utanverk.

Att det är så hög förvärvsfrekvens bland kvinnor i Sverige beror på ekonomiskt tvång, inte på att kvinnor frivilligt sökt sig ut i arbetslivet.

Avskaffad sambeskattning och subventionerade daghem är till för att tvinga ut kvinnorna i arbetslivet.

Resultatet är att Sverige har bland världens högsta förvärvsfrekvenser bland kvinnor, och världens mest könssegregerade arbetsmarknad.

Nästan det enda som händ på jämställdhetens område sedan 1960 är att kvinnor lämnat hemmet för att utföra precis samma arbete som löntagare.

Permalänk | Anmäl #3 Erik Lidström, 2010-11-29, 11:27

Denna analys av ekonomin är väldigt förlegad. Idag är det inte BNP och tillväxttakt som signalerar folks och länders välstånd. Helt riktigt är dock att både S och M klamrar sig fast vid denna världsbild då de i praktiken inte har någon politik för framtiden. Du nämner blocköverskridande överenskommelser som något positivt för Sverige, men sådana kommer enbart att leda till att vårt land ytterligare hamnar på efterkälken. Vi måste lägga 1900-talets tillväxt- och sysselsättningspolitik till handlingarna snarast!

Permalänk | Anmäl #4 Adrian Engström, 2010-11-29, 11:58

#1
"Japan är i kapp eller förbi oss i Europa vad gäller utvecklingsnivå." Skriver Du. Skulle bara vilja påminna om att Japan har en BNP per capita motsvarande 248835 kronor (2009) jämfört med 288907 kronor för Sverige. Mellan 1995 och 2008 har Sveriges BNP per capita utvecklats med 2,55% årligen jämfört med 1 procent för Japan. Japans BNP per capita är också lägre än Österrikes, Belgiens, Danmarks, Tysklands, och Hollands för att nämna några länder.

Du nämner också att Kina växer i rasande fart. Jag vill också påminna om att Kinas BNP per capita är 5300 dollar per capita jämfört med 34.000 för Sverige.

Permalänk | Anmäl #5 Hedi Bel Habib, 2010-11-29, 17:58

Vissa av Habibs siffror är fel och därför kan inga slutsatser dras av detta.

Enligt ett omfattande material av Maddison 2001 ökade GNP/capita mellan åren 1870-1998 för Sverige, USA och Storbrittannien 11,2 gånger, 11,2 gånger respektive 5,7 gånger, vilket ger en årlig tillväxt cirka 1,9 %, 1,9 % och 1,3 %. Under perioden har USA haft ett försprång över Sverige ungefär 40 %, naturligtvis med viss variation. Idag är försprånget köpkraftjusterat enligt IMF och Världsbanken och Wikipedia 22-28 %. I verkligheten kommer det till uttryck i vardagssaker som bland annat bostadsyta och antal bilar.

Mina siffror är uträknade från vad som anges i tabellen på sidan 264 i boken. De är mer överskådliga i en tabell i den första länken. Habib har inte kontrollerbara källor. Han har till och med egna motsägelser med olika siffror för Sverige mellan 1900-2000 i tabell 1 och 2. Det är för mycket siffror. . . .

Naturens optimum är platta och att ligga lite fel gör inte så mycket och det vet varenda ingenjör. Ekonomins styrka och välståndet som funktion av skattetrycket har naturligtvis ett sådant optimum. Sverige ligger klart över optimum och landet har därför inte kunnat hämta in försprånget från USA. Upphinnareffekten räcker inte till när många har en tung boja runt foten. Frågan är på vilken sida om optimun USA ligger. För säkerhets skull bör kanske skattetrycket sänkas till en ännu lägre nivå.

Landet hade speciellt jämfört med Europa en bra period mellan 1913-1973. Krigen hade uppenbart stora effekter materiellt i krigsinsatser och förstörelse och i förluster av produktiva människor. Sedan dess har andra kommit ifatt och förbi med måttligt lägre skatter. Under de svenska högskatteåren 1973-1998 med devalveringar och annat tok ökade landets GNP/capita köpkraftjusterat med 39 % och motsvarande i USA var 64 %. Den mest intressanta siffran och slutsatsen från Habib är alltså fel. Kanske han har blandat in svenska lokala siffror och jämfört detta med något annat utifrån. På detta sätt kan man visa vad som helst.

När det gäller Gini-koefficienten så måste den höjas för att få fart på ekonomin och det fås med skattetrycket närmare det optimala. Här kan man inte äta kakan och ha den kvar. Lämpligen införs de amerikanska inkomstskatterna på mellan 10-35 %, vilket ger en bättre Gini-koefficient.

http://eh.net/encyclopedia/article/steckel.standard.living.us

http://books.google.se/books?id=I242EL00ieAC&pg=PA15&lpg=PA15&dq=Maddiso...

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(PPP)_per_capita

Enligt Klas Eklund, med samma källa som jag har, var mellan 1973-1998 den genomsnittliga tillväxten i USA och Kanada 1,94 %, i Västeuropa 1,78 % och i Sverige 1,33 %. Habib påstående om att det var 2,67 % mellan 1973-2006 måste vara fel, speciellt med angivna 2,18 % mellan 1995-2006.

http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:D8z0gCJyVX8J:klaseklund.se/wp-...

Permalänk | Anmäl #6 Urban Persson, 2010-11-29, 18:39

Instämmer med #3 Erik Lidström ovan.

Sedan har Sverige sluppit både första och andra världskriget till skillnad från USA, England, Tyskland, Frankrike, etc. Det skulle vara intressant att se hur det påverkade vår BNP.

Före första världskriget hade Sverige en skuld på 80% av BNP som efter kriget sjönk i värde till 20% av BNP, utländska sparare som förlorade på inflationen. Det var ett riktigt klipp för Sverige, plus 60% av BNP.

Hur som helst, så är det knappast tillväxt vänligt när staten tar hand om halva ekonomin som spenderas politiskt i stället för att investeras av privata lönsamhetsskäl. Staten slösar bort massor av pengar på invandring, bistånd, EU-avgifter, partistöd, pressstöd, jordbrukssubventioner, byråkrati, politiker (16 miljarder), subventionerad ränta, etc, så en halvering av staten och därmed skatten till 25% av BNP vore välgörande, speciellt skattesänkningar på arbete är mycket viktiga där vi har 25% moms, 32% arbetsgivaravgifter och 30-55% i löneskatt.

Sverige kan mycket bättre!

Permalänk | Anmäl #7 Johnny Andersson, 2010-11-30, 00:04

# 7

Vi vet idag vad laissez faire ekonomier leder till. Det handlar om hållbar tillväxt på längre sikt och Sveriges modell för tillväxt och välfärd har visat sig mer hållbar i det långa loppet. Sverige har under en av de värsta kriserna visat stark finansiell stabilitet tillsammans med Danmark och Finland, dvs den nordiska modellen. År 2009 motsvarade Sveriges budgetunderskott -09% av BNP och statsskulden 41,9% av BNP. Storbritannien hade ett budgetunderskott på -11,4% och en statsskuld på 68,2%. USA är per definition en underskotts- och skuldekonomi trots att deras naturresurser är oändligt mycket större än Sveriges. Miljoner fattiga och uteliggare detta är vad som kallas laissez faire ekonomi.
Välfärdsstaten Sverige har klarat 90-talets kris på egen hand. Laissez faire Irland som idag har 32 procent i budgetunderskott och en statsskuld på över hundra procent av BNP behöver bistånd från Sverige och övriga välfärdsstater för att klara sin laissez faire ekonomi.

Permalänk | Anmäl #8 Hedi Bel Habib, 2010-11-30, 06:24

# 7

Permalänk | Anmäl #8 Hedi Bel Habib, 2010-11-30, 06:24

# 8

Det hade varit intressant att veta hur de båda världskrigen plus skuld avskrivningen från 80% till 20% av BNP har påverkat vår tillväxt.

USA och England är väl knappast några Laissez Faire ekonomier, båda har ganska högt skatteförtryck som USA huvudsakligen lägger på försvaret av västvärlden så att vi i Europa slipper. Hong Kong och Singapore har väl både lägre skatter och friare ekonomier.

Schweiz verkar ha bästa modellen, de har högre levnadsstandard per capita och lägre skatter än vi i Sverige, trots att man är ett litet land med fyra officiella språk, inget hav och ingen hamn, plus att de har världens förnämsta demokrati där folket avgör i bindande folkomröstningar.

Sverige hade sin krasch på 1990-talet efter fastighetsspekulation och fast växelkurs mot Ecu/ERM då vi genom att låta valutan flyta fritt 1992, vilket medförde en effektiv devalvering på ca 25%. Vi hade vår egen valuta och det har inte Irland idag med Euron, därför kommer de att drabbas mycket hårdare än vi. Irland utvecklades väldigt bra med låga skatter och företagsinvesteringar tills överspekulation och produktion av fastigheter sänkte bankerna.

Sedan har alla länder olika förutsättningar vad gäller naturresurser, fred, geografiskt läge, det är väl närmast utbildningspolitik och skattepolitik som politiken kan påverka i tillväxt befrämjande riktning.

Sverige kan mycket bättre, speciellt om om den privata sektorn fick behålla större del av sina resurser för lönsamma investeringar i stället för politiskt slöseri.

Permalänk | Anmäl #9 Johnny Andersson, 2010-11-30, 07:28

Hong Kong, Taiwan och Singapore har skattetryck på 12-13%. De är med andra ord i dagens språkbruk "laissez-faire"-ekonomier, precis som Sverige under Per-Albin.
De har också HDI, Human Development Index på 0.943 och 0.944 ("mycket högt"). Sverige, Norge, USA har också HDI-index som är mycket höga, men bara 2-3% högre dessa laissez-faire-ekonomier.
Det svenska höga skattetrycket ger INGENTING positivt netto, antagligen mycket negativt.
Vad som gör att Sverige är ett egalitärt land är vår kultur, och den är århundraden äldre än den sk välfärdsstaten.

Permalänk | Anmäl #10 Erik Lidström, 2010-11-30, 12:37

# 3 och #7
# 3 Du skriver om utvecklingen av skattetryckets utveckling efter 70-talet. Men Du bevisar inte att det hade varit en nackdel för ekonomins omvandling och utveckling. Mellan 1973 och 2006 växte Sveriges ekonomi bättre än alla lågskatteekonomier inklusive Japan.

Både #3 och 7 # Ni åberopar också andra världskriget som en faktor som har gynnat Sverige. Det stämmer. Men denna faktor kan inte åberopas i all evighet och särskilt inte för perioden mellan 1973 och 2006.

Permalänk | Anmäl #11 Hedi Bel Habib, 2010-11-30, 19:31

Jag har hittat siffrorna som visar Habibs fel och drömmande om Sverige. Den holländske ekonomiprofessorn Angus Maddison var (dog tidigare i år) expert inom makroekonomisk historia inklusive tillväxt och utveckling. På universitetet där han verkade finns länken med tabell 8b (den sista). Mellan åren 1973-2001 ökade BNP/capita köpkraftjusterat för Sverige med 1,52 % och detta var bland det lägsta i Europa. Storbritannien och USA hade båda 1,86 %.

I absoluta tal finns BNP/capita köpkraftjusterat i tabell 8c (den på sidan före). Jag har kontrollerat siffrorna i tabellerna och det procentuella påslaget år efter år stämmer. 1973 var USAs BNP 1,24 gånger större och 2001 var det 1,36 gånger större än Sveriges. Här syns ingen upphinnareffekt. England låg efter 1973 och var ikapp 2001. Dels är Habibs siffra 2,73 % vansinngt fel och dels tyder allt på att de höga skatterna och statens stora roll under denna tid bromsade ekonomin.

http://www.ggdc.net/MADDISON/oriindex.htm

Sedan 2001 har Sverige hunnit ikapp USA något, vilket till stor del måste bero på att USA har rustat upp militärt och Sverige samtidigt har rustat ner. Men fortfarande ligger USA 20-30 % högre i välstånd.

Permalänk | Anmäl #12 Urban Persson, 2010-12-01, 02:36

Jag tar tillbaka vad jag sa ovan (inte #6 utan #12?) om militära spenderingar, även om det nog har påverkat endel indirekt. Att läget har fått en stabilisering efter 2001 och landet har hämtat in exempelvis på USA förklaras nog mest av vissa liberaliserade marknader, sänkta marginalskatter och lägre ersättningar i socialförsäkringarna. Få länder är så trendiga, instabila och politiserande.

Permalänk | Anmäl #13 Urban Persson, 2010-12-01, 10:00