Här är SJ:s bruna historia som Ulf Adelsohn borde ha tänkt på

I sitt inlägg nämner Bosse Schön att SJ - förutom sin medverkan i permittenttrafiken - också lånade ut godsvagnar till Nazityskland. Kan man misstänka att de användes för transporter till dödslägren?

Det franska järnvägsbolaget S.N.C.F har nyligen bett om ursäkt för sin medverkan i transporterna som drabbade 76 000 judar (International Herald Tribune, 13 - 14 November).

Jag undrar om Hitler är lika levande i den offentliga debatten i något annat land som i Sverige. Ständigt nya experter som hittar verkliga eller inbillade kopplingar till någons farfarsfar och kräver avståndstagande.
Undra på att en del snuttjullar får för sig att höjden av revolt mot föräldrarna är att gasta "Sig Heil" och vinka med högerarmen.

Suck.

Expert på Nazism. Herrn Kanske skulle läsa på lite mer om Sverige då innan han uttalar sig?

Nu finns ju faktiskt väldigt mycket deklassificerad information att tillgå så det är ju i dag inte längre några jätte stora frågetecken om varför samlingsregeringen agerade som dom gjorde.

Å ena sidan hade Sverige skickat över majoritet av sitt försvarsmateriell och ammunition till Finland pga naivitet å andra kunde tjuvlyssan ganska fritt och okrypterat å det tredje och förhoppningsviss viktigaste att försvara den inhemska befolkningen såkallade Svenskar, i dag även kallade svennebananer eller bara svennar.

Vad skulle samlingsregeringen ha gjort istället enligt vad det verkar som en våldsromantiker som artikelförfattaren? Gått i krig mot nassarna med undermåligt stridflyg, flott, och nästan inga vapen eller ammunition till soldaterna istället för att simpelt lura fienden och därmed slippa krig?

En mycket intressant och bildande artikel. Tack Bosse. Men samtidigt kan jag tycka att du drar lite för stora växlar (no pun intended) på vad den gamle Moderatpolitikern vräkt ur sig, säkerligen i frustration. Vad du skriver om här har väldigt lite att göra med Adehlsons inte så smarta liknelse, men ändå liknelse, om hur det är att vara maktlös i en fallande regim, organisation eller vad man vill kalla SJ, och hur allt börjat barka åt helvete. Även om det är bra att ha kunskap om hur svenska staten skamligt fegade ur under andra världskriget, så är jag ganska säker på den nutida bristande budgeten för snöröjning och övrig tåg-framkomlighet har väldigt lite med Hitler och Naziregim att göra. Rätta mig om jag har fel.

#3 Sune Svensson, nej jag tror faktiskt Sverige är det land där Hitler fortfarande diskuteras livligt och det land där man aldrig har kommit till ro. Kan det bero på att vi aldrig hade några Nürnbergrättegångar, likt Tyskland och Norge? Annars tycker jag det är smaklöst att kräva ursäkter från barnbarn till förbytare. Ansvar tycks vara något som går via blod i Sverige. Exempelvis Drottningen har utsatts för en smutsig kampanj för att hennes förfädrar hade koppling till Tyskland, och många debattörer har krävt att hon ska ta avstånd från dem. Detta är löjligt att skamlägga människor på detta sätt.

#1 Mose Apelblat, denna ursäkt kom lägligt i samband med att man vill få ett kontrakt i New York. Man bör ta denna ursäkt som en businessstrategi snarare än att man 70 år senare inser att man har gjort fel.

Signaturen Chili Palmer fabular vidare om Finlands historia och lyckas nu bli upprörd över att den finske krigsghjälten och anarkisten Harry Järv, bl a mångårig medarbetare i den syndikalistiska tidningen Arbetaren och hyllad översättare av Kafka, skót en sovjetisk poltisk kommissarie under brinnande krig på Svir-fronten 1943. Det är på samma nivå som att bli upprörd över att en eller annan SS-man, faktiskt, fick en kula i pannan under andra världskriget.

Sedan förväxlar signaturen Chili Palmer det svenska frivilligkompaniet under Fortsättningskriget med någon politisk organisation av nazistisk art. Denna typ av förväxlingar är väl naturliga för de personer som ser Sovjetunionens sammanbrott som en av 1900-talets stora geo-politiska tragedier.

För en mera nyanserad och saklig bild av Harry Järv kan jag rekommendera dessa rader av Ahto Uisk i Arbetaren:

http://www.arbetaren.se/2004/14/recension1.html

Ulf Adelhsson drar inte ett skämt. Han är ett skämt!

Jag förstår Chilli Palmers vrede över herrar som Harry Järv och hans medlöpare som förstörde den Sovjetiska vänskapen med Finland.

Bara en sådan sak, att tidigare, 1939, hindrades den högst älskade ledaren Lillefar Josef Stalin att på sin 60-årsdag få höra uruppförandet av Dmitrij Sjostakovitjs "En Svit Finska Teman" i Helsingfors den 21 december 1939, av den beryktade gamle Tsarsoldaten Friherre Carl Gustav Mannerheim och hans mannar .

För den normale svensken är nog tämligen tacksam för Pekkas motstånd, annars hade Sovjetunionens gräns gått via Torne älv och Ålands hav,

När kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen hade börjat, begynte finnarna önska få tillbaka de områden som de hade förlorat i vinterkriget. Finland blev en vapenbror med Tyskland som använde några finska flygfält till militära syften. Innan det hade Sovjetunionens luftstridskrafter bombat flera finska städer och flygfält. Deras syfte var att förstöra tysk flygplansverksamhet. Ungefär på det där sättet började fortsättningskriget den 26 juni 1941. Det gick bara inte att undvika eftersom Stor-Britannien, för att stöda Sovjetunionen, förklarade den 6 december 1941 krig mot Finland.
I början ockuperade Finland vittfamnande områden i Karelen men till sist blev det ett ställninskrigskede som varade 2 ½ år. Den första juni 1944 började ryska truppernas "stora offensiv" för att hindra finska trupper nå Leningradsområde. Finska trupperna hamnade dra sig tillbaka från de områden de hade ockuperat. Men sedan till all lycka från finsk synvinkel flyttades en stor del ryska trupper till fronten mot Tyskland. Då fick president Mannerheim börja inleda förhandlingar om vapenstillhetstånd. Freden undertecknades den 19 december 1944. Finland förlorade de områdena som de hade vunnit i vinterkriget och där ur över Petsamo som hade varit Finlands ända förbindelse till Ishavet. Sedan återstod det ännu att slåss med tyskarna, som nu hade blivit fiender, i Lappland,

På 1920- och 30-talen fanns det antisemitism trots judarnas ringa antal (c. 2300). Man kunde beskylla dem av bolsjevism eftersom den yttersta högern ansåg att den ryska revolutionen var en konsekvens av "judisk bolsjevism". Bland högerextremister jämfördes att hata med att hata ryssar. C. 300 finska judar deltog i kriget mot Sovjetunionen som, ironiskt nog, vapenbröder med tyskar samtidigt när nazisterna i Tyskland och också på andra ställen genomförde förintelsen av judar. Tysklands förlust i Stalingrad betydde att den judiska befolkningen i Finland klarade sig i liv. Samtidigt som Norges judar förintades fordrade Tyskland också att judar i Finland ska överlämnas. Den 6 oktober 1942 lämnades åtta och av dom bara en klarade sig. Kort sagt Finland klarade sig utmärkt i den kittliga frågan om sina judars öde.

Men vad innebär det att ta lärdom av historien som Bosse Schön skriver? Räcker det med att lära sig att Hitler var en galning och att Nazismen var organiserat blodigt vansinne? Eller är det ännu bättre att dra paralleller till vår tid och jämföra historiens medlöpare med dagens, som Adelsohn gjort? Att alla krig medför mord på civila? Att all rasåtskillnad leder i fördärvet? Att generaler utan möjlighet till eget ansvar alltid är en riktigt dålig idé?
Nazityskland är ett mycket användbart exempel på hur ett folk kan fås att stå bakom ohyggligheter genom yttre hot och inre propaganda. Användbart på alla system som bygger på principen om vi och dom. Kriget mot terrorismen, Israels apartheid, Iran, Nordkorea, IRA, Baskiska separatister, PKK osv.
Får vi bara ta lärdom från nazismen om nazismen men inte tillämpa lärdomen på auktoritära system generellt så har vi väl inte lärt oss särskilt mycket av historien?

@Chili Palmer
Du har många intressanta synpunkter och du berättar på många olika sätt att se i ditt inlägg.
Ett fel skulle jag vilja korrigera: Det måste vara "Erkkos krig".