Våldsamma TV-spel ska granskas konstkritiskt

Med din logik borde socialsekreterare yrket förbjudas då det är psykiskt påfrestande och leder till minskad empati hos alla som arbetar med det för länge.

Du väljer att ignorera att studien visade att våldsspel ger positiv effekt på stessnivån. Ökade reaktionstiderna hos utövarna osv.

Varför tittar du inte lite på de professionella lag i "våldsspel" som finns i Sverige som turnerar värden över i just våldsspel.

Ingen av dom är dömda för våldsbrott och de tränar och arbetar med att spela dom spelen.

En annan sak du "glömmer" att ta med är att de som spelar mycket är underrepresenterade i våldsstatistiken.
De som spelar våldsspel löper alltså mindre risk att bli misshandlade eller att misshandla något än deras kamrater i samma ålder.

Det är bara samma gamla dumheter i ny förpackning igen. Samband mellan våldsamma datorspel och våld i samhället har aldrig belagts. Därför vill artikelförfattaren inte diskutera forskning utan "tycke och smak" vilket han anser är en bättre måttstock för vad som skall förbjudas.

Censurivrare finns överallt. Tyvärr.

"Det är konstruktivt att - vid sidan om forskning - behandla TV-spelen konstkritiskt."

Ja, det är konstruktivt för dig och andra kritiker av nya företeelser, detta eftersom ni fortfarande inte har forskning som stödjer er tes. Hur vore det om att ge några anslag till oberoende forskning istället så får vi väl se om vi kan komma mer till klarhet gällande det här.

På ett personligt plan undrar jag dock hur din egen argumentation går. Blir vi mer våldsbenägna av att se på bio? Blir vi mer positivt inställda till krig genom att läsa nyheterna? Är min vän som läser om andra världskriget och hur striderna gick till där mer benägen att ta livet av mig? Tycker du att lumpen gör unga människor farligare? Det framstår nämligen för mig att moralister, som de inom Kd, bara ser problem när de kommer i ny skepnad.

Ulf Lönnberg utger sig för att vara sakkunnig på området konst men avslöjar sig då han genomgående stavar fel till den välkända artisten Marina Abramovićs namn.

Detta är alltså väl att märka hans kompetensområde. Hur stor är då anledningen att ta hans synpunkter på allvar då han uttalar sig om dataspel, en konstform han med sina 65 år förmodligen inte har någon som helst förstahandserfarenhet av?

"Politiker ska inte lägga sig i kulturutövarnas uttrycksformer, analyser och samhällspåverkan" säger Ulf Lönnberg, politiker, på sin egen hemsida hos kd, och fortsätter:

"Ett genomtänkt bildningsideal skänker människor ett rikare liv som främjar öppen och frimodig nyfikenhet som i sin tur motverkar rädsla för och fördomar mot det som upplevs som främmande och annorlunda."

Av detta, i kombination med den rädsla för och fördomar mot dataspel som kommer till uttryck i artikeln ovan, drar jag slutsatsen att Lönnbergs eget bildningsideal kanske inte fullt ut präglas av genomtänkthet.

Mina kommentar till inkomna kommentarer
Till LABAN ANDERSSON
Jag redovisar inte den samlade forskningen. Det är oklart vilka slutsatser det finnas mest stöd för. Jag uttalar endast min oro, som ju inte avfärdas enhälligt av professionen. Det betyder INTE att jag hyser fördomsfulla uppfattningar om varje enskild, professionella TV-spelare.
Till SVEN P ANDERSSON
Jag ropar varken FÖRBUD eller CENCUR – jag hoppas bara på mer konstkritisk granskning som kan ge underlag för fler kvalitativa bedömningar.
Till ANTON BERGQUIST
Tack för ditt påpekande att stavade Marina Abramovićs namn fel. Roligt att du kollat på min hemsida: >>”Politiker ska inte lägga sig i kulturutövarnas uttrycksformer, analyser och samhällspåverkan" säger Ulf Lönnberg, politiker, på sin egen hemsida hos kd.<< Precis så är det. Därför är konstkritisk granskning – även när det gäller våldsamma TV-spel – värdefull för fördjupad syn på allehanda uttrycksformer. Utifrån det förhåller vi oss och formar vi våra omdömen. Det borde de som vill ha ökad och vidareutvecklad marknadsandel för våldsamma TV-spel välkomna. Tummen ner får ju bara de dåliga och det överlåter jag till professionen bedöma. Men jag tycker att fler med god kompetens ska granska och forska vidare. Jag förmodar att TV-spelbranschens direktör Per Strömbäck redan följer och främjar marknadsutvecklingen och forskningsanslagen kring våldsamma TV-spel. Därutöver hoppas jag på mer av konstkritisk granskning – för det behövs inga nya anslag.
/Ulf Lönnberg

Ursäkta min sena kommentar, artikeln gick mig förbi då den först publicerades. Jag tycker att Ulf Lönnberg tycks ha en balanserad om än kritisk syn på våldsamma tv-spel, vilket inte är dåligt i sig. Ett par saker skulle dock vara lite roligt att spinna vidare på.

"Dagen efter (14 nov i TV4) berättade Regina Lund i morgonsoffan att hon i sin konstutövning gärna vill undvika råa våldscener. Hon menade att handlingens dramatik kan förmedlas mer subtilt och att det inte sällan också höjer den konstnärliga kvaliteten."

Jag är själv ingen konstvetare och har på sin höjd hörtalas om Regina Lund ryktesvägen. Men resonemanget känns igen. Jag läser en del manga (japanska serier) och en av de saker som de har gjort väldigt bra är att de har lyckat utveckla det mediet till att nå alla målgrupper och att de tydligt har definierat vad som utmärker dessa målgrupper. Målgrupperna har i de facto blivit genrer. (Om än ganska könsstereotypa sådana.) Och det är här som en "subtilt förmedlad dramatik" kommer in och måste stå sig emot konflikters natur i berättelser i förhållande till målgrupp. Alla kan inte ta till sig en allt för subtilt berättad historia, alla har inte tillräcklig empatisk förmåga för att plocka upp alla nyanser och förstå varför karaktärerna handlar som de gör. En förenklad berättelseform har lättare att nå ut till större massor då känslor och konflikter har en tydlig form, ett tydligt medium. Kamp.
Detta gäller som i huvudsak för berättelser, i handlingar, i hur man skildrar konflikter, både inre och yttre, det är en berättar teknik som inom manga ofta är tydligt riktat till män (shounen/seinen). Tv-spel är fortfarande en hobby som domineras utav män. Detta troligen för män började och spelen fortsätter att vända sig till män med kamp temat som en central del, som fortsätter att i huvudsak dra män till mediet.
Tv-spel har ju också den egenheten att berättelsen berättas igenom dig som karaktär och det är inte alltid spelaren har ett val vi vad ens karaktär kan eller ska göra då detta är begränsat i spelet kod och ingen kan än så länge programmera tillräckligt nära verkligheten för att alla möjliga val ska gå att genomföra. Man kan se det som att man köper en upplevelse med begränsat handlingsutrymme.
Själv har jag inte tagit del utav de mest råa spel där våld sker utan anledning. Det är inte en upplevelse jag strävar efter att få uppleva.

Jag menar alltså mest bara att subtilitet är svårt att överföra till tv-spels mediet och att det troligen är dåligt anpassat de breda målgrupperna men säkert kan passa många bra ändå. De mörka och våldsamma temana kommer man nog inte ifrån i alla fall, då den mörkare sidan utav människans natur ständigt kommer att fascinera folk. (Jag har själv inte spelat det men tänker mig att spelet Heavy Rain passar in på beskrivningen subtilt men mörkt och våldsamt, det är vad jag har hört om det i alla fall.)

"Kanske Per Strömbäck på kommande TV-spelsmässor ska testa att ge mer utrymme för konstkritiska seminarier i ämnet och därmed öppna dörren för en kvalitetsdebatt med andra ingångsvärden än svulstiga splattereffekter och teknikavancerad dataprogrammering."

Jag erkänner att jag inte är helt säker på vad ett "konstkritiskt seminarium" innebär men utrymmet borde redan finnas. Inom tv-spels branschen pågår det diskussioner om bland annat berättarteknik och digitala värdars estetik. Man kommer dock aldrig ifrån att tv-spel är ett teknikdrivet medium.

Sen som avslutande not vill jag bara tillägga att det inte bara är våldsamma tv-spel som borde granskas konstkritiskt. Ska man granska tv-spel bör man granska alla spel, även de fredligare typerna. =)