Skolreformen riskerar att urholkas

Med erfarenhet från mycket stora omstruktureringar från det privata näringslivet måste jag tillstå att jag blir förvånad inte bara med den hastighet som förändringsarbetet genomförs utan även hur. Det har till skolorna inte överförts några resurser för att implementera den nya läroplanen. Detta innebär att förutom att lärarna och skolledarna ska utföra sitt ordinarie arbete dessutom ska implementera den nya skolreformen. Detta innebär att reformen inte får möjlighet att implementeras på det sätt som den borde eftersom den tid som antas finnas tillgänglig i praktiken inte finns då de flesta lärare redan arbetar heltid. Mer problematiskt blir det eftersom mycket ännu inte är fastställt i reformarbetet samtidigt som det ska implementeras nästa höst. Många ämnesplaner, som exempel, är ännu inte fastställda, lika lite som betygskriterierna därmed inte är det. Till detta skall läggas att mycket av det vägledningsmaterial som skolverket har utlovat i form av vägledningsmaterial ännu inte är klart.

För eleverna är problemen flera och inte minst betydande. Exempel på dessa problem är att eftersom ämnesplanerna inte är fastställda har inte heller någon kunnat svara på vad som krävs för behörighet till högskola. Regeringen har definierat grundläggande behörighet men det finns ingen preciserad beskrivning för vad som krävs för specifikt olika högskoleutbildningar. Detta eftersom flera ämnesplaner inte ännu är fastställda. Resultatet är att de elever som ska söka till gymnasiet nästa höst inte vet om deras utbildning ger rätt behörighet till högskolan eller inte. För att problematisera detta ytterligare har regeringen aviserat att det med den nya reformen ska det bli betydligt svårare att byta utbildning vilket gör att om en elev har valt fel utbildning p g a felaktig behörighet är det eleven som får ta den konsekvensen, inte någon annan. Bristen på nödvändig flexibilitet är uppenbar.

Ett annat problem är att årets nior läser i en skola som är förberedelse för det nuvarande gymnasiet. Det gymnasiet kommer, när årets nior nästa höst börjar gymnasiet, inte att existera. Då ska årets nior börja det nya gymnasiet med förberedelser för det föregående. Skolverket är inte omedveten om detta, lika lite regeringen, men man har valt att bortse från problemen. På frågan om hur eleverna med matematikkunskaper som är anpassade till dagens gymnasieskola ska klara av den planerade gymnasieskolan, där kraven har höjts betydligt, blir svaret att man i princip inte vet. På en föredragning på Gävle Högskola den 24 november föreslog Skolverket att om undervisningstiden inte räcker till i den nya gymnasieskolan skall denna tas från andra skolämnen, detta för att eleverna ska klara matematiken. Vilka ämnen tycker då skolverket, alternativt regeringen, att man skall dra ner på?

En annan företrädare för skolverket, vid samma tillfälle, tyckte att lärarna på gymnasiet och grundskolan skulle träffas för att gå igenom vad eleverna ska behöva lära sig för att klara detta problem. Det är att konstatera att problemet inte är att förstå problemet i sig, problemet är hur de aktuella eleverna ska klara övergången med den tid som är kvar. Andra problemområden där den abrupta övergången kan skapa allvarliga problem är ämnen som ex svenska, engelska, moderna språk m fl.

Problemet med den helt omotiverat snäva tidsramen som reformen ska genomföras är att den inte räcker till. Istället för att fasa ut den nuvarande gymnasieskolan och fasa in den nya väljer man att helt ändra systemet från ett år till ett annat. Utan någon hänsyn till de elever som i år går i årskurs nio på grundskolan.

Min erfarenhet av tidigare stora förändringar är att om man inte tillåter förändringsarbetet att ta den tid den behöver riskerar det att urholka förtroendet för densamma. Förtroendet för den nya skolreformen riskerar att urholkas när den skall börja gälla. Detta med hänsyn till dels att man inte har avsatt någon tid, borträknat någon enstaka studiedag, och än mindre några andra resurser som ex pengar för att genomföra reformen. Elverna i matematik, som exemplifieras ovan, för dessa har man inte avsatt några pengar för utökad studietid, inte i den nuvarande grundskolans årskurs nio och än mindre i det nya gymnasiet. Risken finns därmed att reformen blir något annat än vad den var tänkt och att vi i slutänden inte har skapat en bättre skola utan en annan skola som ger samma resultat, eller sämre, än dagens.