Mäns våld mot kvinnor - är det en kvinnofråga?

En första hjälp för män som misshandlar (och för alla män för den delen), vore kanske att börja prata om ”våld i nära relationer” istället för om ”mäns våld mot kvinnor”. Att bara prata om ”mäns våld mot kvinnor” är stigmatiserande och det får det att låta som att det bara är män som slår, vilket ju inte alls verkar vara fallet. Varför skall inte män som blir slagna och/eller psykiskt trakasserade av kvinnor uppmärksammas, kunna få hjälp och mötas av en fördomsfri vårdapparat?

Med den idag förhärskande enögda terminologin gynnar man kanske kvinnor i det korta perspektivet, men hur blir det på lite sikt? Jag tycker att uttrycket ”mäns våld mot kvinnor” inrymmer en slags kollektiv skuldbeläggning av alla män, oavsett om dessa slår eller ej. Sådan kollektiv skuldbeläggning brukar ju fördömas i andra sammanhang. Hur skulle det till exempel uppfattas om man istället för att prata om ”extremistisk islamistisk terrorism”, skulle börja benämna detta som ”muslimers våld mot västerlänningar”.

Feminister har tidigare gjort undersökningar om hur kvinnor och män framställs i media, och därvid konstaterat att män fått ta större plats och framställts som mer kapabla och aktiva, än kvinnor. Jag har ibland funderat på, i hur stor omfattning män och manlighet idag i media förknippas med problem, våld och förtryck, respektive hur ofta (eller sällan?) som manlighet ses som en tillgång, och hur ofta (eller sällan) som män skildras som omsorgsfulla och hjälpsamma?

Kanske kan det rentav vara destruktivt att bara prata om män som våldsamma hela tiden? Det kanske bara förstärker denna koppling mellan manlighet och våld, och riskerar att fungera som en självuppfyllande profetia? Kanske bör man istället i en ökad omfattning uppmärksamma och skildra män som tar ställning mot våld och kämpar för livet på olika sätt. Då kanske man kan visa på en alternativ antiauktoritär manlighet, som utvidgar det klassiska skyddandet av den egna gruppen, till ett skyddandet av hela mänskligheten. Vad är för övrigt manligare än en man som är beredd att ge sitt liv, men vars omsorg om andra är så stor att den förbjuder honom att ta någons liv?

Till sist:
Jag tror också att det är bra att satsa på behandling för de som misshandlar, oavsett om dessa är män eller kvinnor. Tidigare har ju ROKS motsatt sig detta med emfas, eftersom resurser då huvudsakligen skulle ha gått till män istället för till kvinnor. Hur är det med den saken i dagsläget? Vad säger ROKS idag? Hur stort stöd har ni artikelförfattare bland andra feminister i er strävan efter att män skall erbjudas hjälp och behandling? För att friska upp minnet lite:
http://www.youtube.com/watch?v=ntknIleK7b8&feature=related

Hittade också ett bra blogginlägg i frågan här:
http://zaragus.blogspot.com/2009/03/alternativ-till-vald.html

Länk till norska ”Alternativ till våld” (som de pratar om i filmklippet ovan):
http://www.atv-stiftelsen.no/

Man måste väl få säga åt sin kvinna utan att ni ska kalla det våld! Liten örfil här och där är väl inte hela världen

Pelle Billing har i dagarna skrivit ett mycket bra blogginlägg, "Vad händer när män börjar tala?", som jag tycker ansluter till det jag skrivit om ovan. Han resonerar bland annat, på ett mera insiktsfullt sätt än jag, runt detta med hur "manlighet" är förknippad med viljan att uppoffra sig och vad det för med sig för problem för män. Han avslutar sitt inlägg med orden:

”Kvinnofrågor och mansfrågor hänger ofta ihop, och som många kvinnor redan gett uttryck för de senaste åren går det inte att komma längre om inte männen engagerar sig i könsfrågorna. Nu är männen och mansrörelsen här. Kanske inte på det sätt ni [kvinnor] hade hoppats på, men kvinnorörelsen växte ju heller inte fram utifrån männens önskemål. Vi lovar att fortsätta jobba på vår empati för er, och hoppas att ni vill göra samma sak för oss.”

Se vidare:
http://www.pellebilling.se/2011/01/vad-hander-nar-man-borjar-tala/

#1 John H Nilsson,
Jag tror också att det är bra att satsa på behandling för de som misshandlar, oavsett om dessa är män eller kvinnor. Tidigare har ju ROKS motsatt sig detta med emfas, eftersom resurser då huvudsakligen skulle ha gått till män istället för till kvinnor. Hur är det med den saken i dagsläget? Vad säger ROKS idag? Hur stort stöd har ni artikelförfattare bland andra feminister i er strävan efter att män skall erbjudas hjälp och behandling?

väldigt givande kommentar i så fall för mig. Jag brottas med behandling för män som utöver våld i högsta grad med allt makt men tyvärr inte ens våra politiker som satsar många miljoner på att minska våld i nära relationer vill acceptera lösningen. Inte så många män vill gå på behandling. Detta handlar om makt och den så kallat känsla att förlora kontrollen. Kvinnor dör och kanske det är dags för Sverige att se på sina brister att hur ska man verkställa lag och bestraffning samt behandlingmetod. Vi som jobbar med detta problem kan se dagligen hur vi både som privat person ch som myndighetsutövare begår misstag gång på gång.

Stiftelsen Alternativ till våld borde ha en svensk syster, kan staten och kommunerna tillsammans skapa en grund?